LOADING DATA
Woods of Infinity
Members | |
---|---|
Melkor | Guitars, Bass, Drum programming |
Member(bands): Sick | |
Ravenlord | Vocals, Samples |
Member(bands): Aktion T4, Fasa, Sapaudia, Satans Helvete, Kuk Med Ollon, Niellerade Fallibilisthorstar |
# | Discography | Type | Year | |
---|---|---|---|---|
1 | Skog | Demo | 1999 | Show album |
2 | Trollhämnd | Demo | 1999 | Show album |
3 | Gaggenau | Demo | 2000 | Show album |
4 | Promo 2001 | Demo | 2001 | Show album |
5 | I-20 | EP | 2001 | Show album |
6 | Förintelse & libido | Demo | 2002 | Show album |
7 | At the Edge of Negative Existence / Missfostret tellus | Split | 2002 | Show album |
8 | Horna / Woods of Infinity | Split | 2004 | Show album |
9 | Förintelse & libido | Full-length | 2004 | Show album |
10 | Hejdå | Full-length | 2005 | Show album |
11 | Uppgivet hjärta / Eidyllion | Split | 2005 | Show album |
12 | Ljuset | Full-length | 2005 | Show album |
13 | Hamptjärn | Full-length | 2007 | Show album |
14 | Frozen Nostalgia | EP | 2008 | Show album |
15 | Hopplös väntan | EP | 2008 | Show album |
16 | Old Ugly Trees | Split | 2009 | Show album |
17 | Anti Zionist | Split | 2010 | Show album |
18 | 30/7 | Demo | 2010 | Show album |
19 | Förlåt | Full-length | 2011 | Show album |
20 | Snart... | EP | 2012 | Show album |
21 | Adeus | Split | 2013 | Show album |
Skog
Album versions
Release date | Label | Catalog ID | Format | Description |
---|---|---|---|---|
1999 | Independent | Cassette | ||
2017 | Tour de Garde | Cassette | Reissue, Limited edition |
Members | |
---|---|
Melkor | Guitars, Bass, Drum programming |
Ravenlord | Vocals, Samples |
Tracks | |||
---|---|---|---|
1. | Satskap | Show lyrics | |
Jag har längtat efter ett satskap En natt ska jag få veta att jag är en av de utvalda Att få gå i en Satans armé och slakta lamm Satan, härskare över allt, Förintelsens demon Behornade gud - Kom ut ur mörkret och krossa guds hus Jag skall döda alla kristna. En dödens kyla skall spridas när Han skall krönas till kung Marken skall färgas röd när jag slaktar lamm Satan, härskare över allt, Förintelsens demon Behornade gud - Kom ut ur mörkret och krossa guds hus Jag har stympat kristemans lem, smulat kyrka å bränt bibel. Jag ristar in ett pentagram uti mitt bröst. Jag blöder, blöder, blöder för min herre Satan! Satan, härskare över allt, Förintelsens demon Behornade gud - Kom ut ur mörkret och krossa guds hus. Satskap! Satskap! |
|||
2. | Woods of Infinity | Show lyrics | |
One night when I was feeling evil I took a cross and turned it upside down. Then my master saw my spirit glowing like seven deadly horns. I told the weak that my masters might will tear their skulls apart and drain my once human heart. But winter’s frosty moonlit night did fill the air with wrath. Enigmatic tales of ancient realms that leads me to my path. Woods of Infinity - Lead me to divinity! Woods of Infinity - Crush the holy trinity! Absurd emotions rule my world Aryan divisions of your fate Holocaustic delights from the other world Devoid of dreams your night has passed Woods of Infinity - Lead me to divinity! Woods of Infinity - Crush the holy trinity! |
|||
3. | Worship Us | 04:17 | Show lyrics |
The day withdraws with shadow frame and Dusk has draped the cold domains. An echo fed by mountain walls. A cry of longing - Nightly Calls! We are those of the nocturnal. Darkness breeds in our day. Travel roads of which forgotten. Dare to cross the ancients way... ...thousand paths away! Worship Us! For yet we shall not slay that which belongs to us! We guard the flower as the seed. |
|||
4. | Vintern skall komma | Show lyrics | |
Lyss till natten i Nordens land Stjärnprydd himmel upplyst i brand Vandra med döden hand i hand Krossa varje kyrka till sand Döden skall komma En mantel av köld och en bädd utav is Ett täcke av snö Vandra med vargar i midvintertid Stjärnprydd himmel upplyst i brand Snön ligger vit som en blindande svid Befriad av lien så stadig i hand |
|||
04:17 |
Trollhämnd
Members | |
---|---|
Melkor | Guitars, Bass, Drum programming |
Ravenlord | Vocals, Samples |
Tracks | |||
---|---|---|---|
1. | Summon the Lord of Blasphemy | 03:38 | Show lyrics |
To walk in complete Darkness and feel the freezing winds of Death In winters frosty grip, the wods are truely cold. In a land of desolation I worship The Beast! Summon the Lord of Blasphemy...! Kill the ones with believes so fragile Raise the ones who’re mighty and strong Leviathan, my veins are open for none but You. I know you’re dwelling in dark, tranquil waters blue. Summon the Lord of Blasphemy... |
|||
2. | Silence After War | 02:17 | Show lyrics |
I am a Northern Warrior of dark and ancient past. And I won’t end this war until I am the last. ’Cause I swore to Satan that none will see me fall. That none will see me fall! With my sword and with my spear I make them live in fear. And when the day that they come here they’ll wish that they could disappear. The weaklings just pray to their lord as I crush them with my sword. Children and women do the same as I KILL FOR REVENGE IN SATANS NAME! Battle after Battle won, still I want more! I might though be satisfied as I kill the Heavens Whore. I can see the blood-covered ground from far up mountains tall. I can feel my darkheart pound as I enter the mountains hall. Now I need silence - Silence after War. No one will bother me. Bother me no more... |
|||
3. | I skogens sköte | ||
(loading lyrics...) | |||
4. | Outro... | ||
(loading lyrics...) | |||
05:55 |
Gaggenau
Album versions
Release date | Label | Catalog ID | Format | Description |
---|---|---|---|---|
2000 | Independent | Cassette | Limited edition | |
2004 | Skull Productions | SKULL0001 | Cassette | Reissue, Limited edition |
Members | |
---|---|
Melkor | Guitars |
Ravenlord | Vocals |
Tracks | |||
---|---|---|---|
Single-sided | |||
1. | Summon the Lord of Blasphemy | 03:38 | |
(loading lyrics...) | |||
2. | Darkness and Death | 01:30 | |
(loading lyrics...) | |||
3. | Natten synes ändlös | 01:10 | |
(loading lyrics...) | |||
4. | Silence After War | 02:17 | |
(loading lyrics...) | |||
5. | Northern Grimwaste | 03:40 | |
(loading lyrics...) | |||
6. | The Aged Horned One | 02:06 | |
(loading lyrics...) | |||
7. | Quintessence (Darkthrone cover) | 04:27 | Show lyrics |
Eight miles deep the well forgotten by mortals Oh, I drank it empty in one single sip Eight miles wide the valley beyond all hope Oh, I filled the whole with one single fist Five million Christians on a ride towards us Oh, I slaughtered the bunch with one single hit (with my spear) Five million women so alone in the night Oh, I had them all satisfied profusely (every night by myself) Ten thousand trolls hard as rock cold as ice Oh, they ran when I rose to face them Ten hungry waves they swallowed my ship Oh, I steadily walked home (and I only got wet on my feet) No single book were beholden by me Oh, no question I cannot do answer Only one single lamp do show me this way And that is the eye of Satan |
|||
8. | Darkness and Death (rehearsal) | 01:30 | |
(loading lyrics...) | |||
9. | Det som hände | 06:12 | |
(loading lyrics...) | |||
10. | Cancerous Jesus Christ | 04:21 | |
(loading lyrics...) | |||
30:51 |
Promo 2001
Members | |
---|---|
Melkor | Guitars, Bass, Drum programming |
Ravenlord | Vocals, Samples |
Tracks | |||
---|---|---|---|
Single-sided | |||
1. | Excrucior | 07:08 | Show lyrics |
Småflickorna behöver inget namn, och dit de nu kommit är de alla erkända horor. Horor som vi skall döda för Satan... Det är när vi utövar rituellt våld som vi känner att vi lever! Deras ynkliga gråt och pinsamt patetiska böner om nåd när deras bleka ansikten spiller tårar är som utlösning för oss. De är tretton värdelösa kroppar till antalet som står nakna på knä inför oss. Vi örfilar deras ansikten - nu ej längre med något hopp. Skogen är dunkel och våt av regn. Vi kedjar deras skyggande kroppar och den slyna som släpper ifrån sig minsta ljud får ett revben avsparkat. Vi börjar att vandra till platsen som länge väntat på att få famna kropparna. Ahh, våra hjärtan slår hårdare än någonsin förr. vad nu!? Ett horbarn ropar efter sin gud! Vredgad av extremaste hat går jag fram till slynan. Jag tvärsliter ner henne mot marken och med ena foten i nacken och händerna runt hennes panna så sänder jag henne till helvetet - skocken av horor gråter till vår belåtenhet. Vandringen fortskrider. Jag hör att vi inte längre är ensamma - råttor, vargar, rävar och korpar är i vår närhet för att beskåda den rituella slakten... En tid har gått - vi är framme. Några av hororna har fått släpas de sista kilometerna - dock är de vid liv. Nu hjälps vi åt för att lägga mindervärdig efter mindervärdig på vårt stenaltare av lusta. |
|||
2. | My First Victim | 04:00 | |
(loading lyrics...) | |||
3. | Worship Us | 04:17 | Show lyrics |
The day withdraws with shadow frame and Dusk has draped the cold domains. An echo fed by mountain walls. A cry of longing - nightly calls. We are those of the nocturnal. Darkness breeds in our day. Travel roads of which forgotten. Dare to cross the ancients way. Thousand paths away! |
|||
4. | Cancerous Jesus Christ | 04:57 | Show lyrics |
Evolving through legends deemed undone. My miracle is malice and unconsciousness. An archaic myth worshipped through aeons. Consuming thoughts - digesting mortality. Disease ridden, Plague infected Nazarene. Love-stained, cancerous Jesus christ. I hear screams of endless horrors. Vomiting summonings of subterrestial vileness. Now the catacombs of his nightmares burn... (Å, sekunderna gick och sekunderna går. Så om människor kallar för år, och alls ingen må fälla för mig - en tår; när vår herre ser ned på min bår) ...with crimson joy. For his joy is Hatred! |
|||
5. | Stolthet | 06:50 | Show lyrics |
Mörka skogar - kala berg bepryder Thules kropp Hon är vårt ben - vi hennes märg, vi Nordens starka hopp Skratta, vinterns barn, de ben ni går med veknar för var dag Ben blir stoft och märg blir vatten, efter västanvinds behag Bore, Bore, Borealis Ge oss kyla, frost och is Stärk oss på ditt eget vis Ge oss korpar, pest och varg Väst och Syd och Öst - de svaga gör väl som de helst behaga Sova, äta, slöa, klaga Tål ej jord som vår är karg De blir byten - vi ska jaga Kalla Nord, då hela jorden bugar för din stora prakt står Vinterns Barn, likt bastioner, utmanandes himlens makt Änglar faller döda ner - det blir en rent gudomlig slakt Och gamla, glömda gudar ler när Thules folk igen står vakt Så lär er läxa, värld, och underskatta inte Nordens Folk Vi är en enad här som står emot var giftbesolkad dolk Tusen, åter tusen år har härdat oss till dödens rand Så tvivla ej på, vart du går, att våran hand är tidens tand |
|||
6. | Kedjard vid kommande år | 11:36 | Show lyrics |
En kväll i Oktober. Jag kände mig tung i sinnetJag var tyngd av något, minns ej av vad Fast jag var så bitter så kände jag vällust Jag gick ut för att andas av höstluften Jag gick ut för att blidka det jag aldrig sett Ensam, ingen sorg, bara nedstämd Ensam, inget hat, bara sviken I timmar vandrade jag genom kvällens och nattens dis I timmar tomt stirrandes, jag mötte ingen Ville jag tala med någon? Ville jag vara för mig själv? Jag befann mig en bra bit in i skogen då jag kände något En människa? Här och nu?! Jag hörde snyftningar och bakom regntung ungbjörk så skymtade jag en flicka Hon såg vilsen ut. Jag ropade "Hallå!" Hon gjorde ingenting, grät till jorden, klädd i trasor Det var någonting jag längtade efter Jag tog ytterligare ett steg emot henne Hennes ögon, kropp och läppar Mitt hjärta bultade hårt när jag tog de sista stegen fram till henne Jag tog henne i min famn Kall som en sten, hon utbrast:"Jag är vilsen..." Jag ville trösta henne, Hon vill hem! Hon sade: "Hjälp mig hem!" Jag såg föraktfullt på henne Skulle jag bara ge iväg henne efter alla år av vandring med hopp om en sån här situation? Hjälper jag henne nu är hon min...... jag kände mig lurad Vad var det egentligen jag hade väntat på? Då lossade spärren och mina händer tog tag i hennes veka strupe - hennes ögon började blinka hetsigt Hon började slå mot mitt ansikte, sprattla med benen Och hennes söta ansikte förvreds och såg otäckt ut Hon ropade efter hjälp Den hjälp som var obefintlig! Jag tryckte väldigt långsamt tummen mot hennes hals Jag drog ut på hennes död Denna vilsna tös som jag skulle ha kunnat ta med till hennes hem - som skulle ha kunnat bli min! Fast det här var det enda sättet att övervinna hennes viljaHon dog med ansiktet i en ton av blått och med styva bröstvårtor och svullna läppar Jag grävde en grop i jorden, och med mina skakande händer placerade jag hennes kropp, den vackraste jag sett, i gropen Och innan jag täckte henne med jord så kysste jag hennes kalla läppar och torkade bort tårarna från hennes kinder... Vid kedjan av kommande år...... Vid kedjan av kommande år...... Vid kedjan av kommande år... |
|||
38:48 |
I-20
Album versions
Release date | Label | Catalog ID | Format | Description |
---|---|---|---|---|
2001 | Djävulskap Productions | 001 | 7" vinyl | Limited edition |
2003 | Total Holocaust Records | THR-08 | 7" vinyl | Limited edition |
Members | |
---|---|
Band members | |
Ravenlord | Vocals, Samples |
Melkor | Guitars, Bass |
Miscellaneous staff | |
Peter Tillberg | Cover art |
Tracks | |||
---|---|---|---|
Side A | |||
1. | Summon the Lord of Blasphemy | 04:06 | Show lyrics |
To walk in complete Darkness and feel the freezing winds of Death In winters frosty grip, the wods are truely cold. In a land of desolation I worship The Beast! Summon the Lord of Blasphemy...! Kill the ones with believes so fragile Raise the ones who’re mighty and strong Leviathan, my veins are open for none but You. I know you’re dwelling in dark, tranquil waters blue. Summon the Lord of Blasphemy... |
|||
2. | Render God | 03:30 | Show lyrics |
Mindless Ghouls - aroused, betrayed! By light bewitched (that once they preyed on)... Twilight! In twilight born - in twilight seething; worming under our feet! Oh, how my eyes will blaze with glee as I crush them with stone-cold tyranny On their beloved crucifix three symbols engraved - 6 6 6! Dark One, your time has come each battle won is a cloud on Jehovas sky. Dark One, take down the sun and just for fun throw it right in the makers eye! Bow down and hail! It’s our new world! For years untold! Bow down and wail! From Hell we came! And Hell shall be! Eternally! Your backs will bend to whip and flail. Satan, your time has come. Your will be done. Crack the earth, whip and scortch the sky! Satan, I am your son. Each battle won is revenge for their filthy Lie! ...Hail Satan!... |
|||
Side B | |||
3. | Silence After War | 02:22 | Show lyrics |
I am a Northern Warrior of dark and ancient past. And I won’t end this war until I am the last. ’Cause I swore to Satan that none will see me fall. That none will see me fall! With my sword and with my spear I make them live in fear. And when the day that they come here they’ll wish that they could disappear. The weaklings just pray to their lord as I crush them with my sword. Children and women do the same as I KILL FOR REVENGE IN SATANS NAME! Battle after Battle won, still I want more! I might though be satisfied as I kill the Heavens Whore. I can see the blood-covered ground from far up mountains tall. I can feel my darkheart pound as I enter the mountains hall. Now I need silence - Silence after War. No one will bother me. Bother me no more... |
|||
4. | Worship Us | 04:19 | Show lyrics |
The day withdraws with shadow frame and Dusk has draped the cold domains. An echo fed by mountain walls. A cry of longing - Nightly Calls! We are those of the nocturnal. Darkness breeds in our day. Travel roads of which forgotten. Dare to cross the ancients way... ...thousand paths away! Worship Us! For yet we shall not slay that which belongs to us! We guard the flower as the seed. |
|||
14:17 |
Förintelse & libido
Album versions
Release date | Label | Catalog ID | Format | Description |
---|---|---|---|---|
2002 | Förgängelse Productions | Cassette | Limited edition | |
2019 | ASRAR | ASR024 | 2 12" vinyls | Limited edition |
Members | |
---|---|
Ravenlord | Vocals |
Melkor | Guitars, Harmonica, Violin |
Tracks | |||
---|---|---|---|
Side A - Avrättning | |||
1. | Förlorad | 04:49 | Show lyrics |
Plågad av den existens jag bär vandrar jag likt en skugga fram i natten, fram längs den svarta slig vars väg leder mig till depressionens frusna land. Bakom mina sleg hunga av meningslöshet vissnar allt liv och förblir dött, för djupt i mitt sinne regerar den hatiska länglan som sträver efter dödens hand... Jag har bemött förtvivlans sanna ansikte djupt i den svarta spegel jag bär, jag har stirrat in i den med livlösa ögon, jag har bemött min egen själ. Jag är förlorad i ett hav av mörker, jag driver hjälplöst fram genom dess dimma, jag hör endast ett ordeka i mitt sargade sinne, och ordet är farväl... Förlorad under livets möker, den mörka sidan av sinnet. Förlorad under livets möker, vars klor krossar mitt hjärta. Förlorad under livets möker, blott en skugga utan hopp. Förlorad under livets möker, lylld med enbart smärta... Tomheten tränger sig sakta in, lockar mig allt närmre stupet jag på kanten likt en dansös på tunnaste lina. Jag känner hur avgrunden betraktar mig från nedan, tar på min kropp och döden log mig i armarna sina... Under en mörk himmel förstod jag att det var det liv jag bar som lödde den död jag kände och med vidöppna vener lämnade jag dess plåga... Under en mörk himmel insåg jag att det var liv jag bar som var lvunget att dö och med vidöppna vener släckte jag dess låga... |
|||
2. | Den eviga natten | 04:04 | Show lyrics |
Jag befinner mig i en skog, så mörk och okänd. Min dystra hjärta blöder av sorg och hat. Jag söker svaret på en bitter gåta. Blind har jag blivit i mörkret. Jag känner min väg. Mitt hem är här, i den oändliga skog. Hem... Jag kan inte minnas hur jag kommit hit. Att jag är i trygghet vet jag, men döende. Naken i en tystnad. Naken i en glömska. Kölden har tärt sönder det som var min kropp. Jag går över det som var människan. Här har det funnits liv. Jag känner lugn. Är detta en vision? Svaret på... Jag förnimmer en stark närvaro runt mig. Hatet blir till intet när jag famnas. Känslor, allt under ett täcke av frost. Minnen, allt försvinner med isande vindar. Efter ett långsamt vandrande i en evighet så avtar allt som jag kallat hopp. Jag tycker mig uppfatta att natten viskar till mig. Jag dras med ofattbar kraft rakt upp i Universum. Jag känner stryka, jag känner sanningen. Jag är ett med den eviga natten. Translation: The Eternal Night I am in a forest so dark and unknown my depressed heart bleeds from sorrow and hatred I am searching for the answer of a bitter mystery. I have become blind in darkness, I feel my path My home is here in the unending forest Home... I can’t remember how I got here. I know I’m safe but dying. Naked in silence, naked in oblivion. The coldness has torn apart that which was my body. I walk upon the rest of humanity. Here there was life. I feel calm. IS this a vision? The answer to... I sense a strong presence around me. Hate turns into nothing when I’m embraced. Feelings, all under a layer of frost. Memories, all is gone with freezing winds. After having wandered slowly for an eternity vanishes everything I called hope. I think I hear what must be the night whispering to me. I’m pulled with an unimaginable force straight into the universe. I feel strength, I feel the truth, I am one with the eternal night. |
|||
3. | Framtid | 05:02 | Show lyrics |
Se hur de hungrande barnens blod flyter Ja, världen kan faktiskt de vacker ut Om solen faktiskt slocknar så lever vi i mörker När de mörkerskyggande förlorat sitt hopp Och när de förtärt sig själva så råder frid Tag då ett djupt andetag och vila...vila... Månen skiner inte, stjärnor lyser inte Det enda ljuset som finns är skenet från de brinnande kyrkogårdarna (I’m at war against women) och forna monumenten (Jag hatar era kroppar, sprängfyllda med flagellerande sinnen, sargade babylonska sköten... blöder, i all frustration, kvid i er egen menstruation och förfall till fullständig glömska. Penetrera era parasiterande avgrunder till konstnärlig oigenkänlighet: våldtäkt) En väldigt vacker tavla som tog så lång tid Så många år att färdigställa... Det kostade människan mycket - och allt var det värt Det enda nödvändiga konstverket i vår historia Och den behöver ingen signatur för vi har alla bidragit till dess perfekta fulländnad. Allt detta kan tänkas ha varit förgäves Men detta har alltid varit väntat. Ingen hade någon själ Alla raderas i likgiltighet... |
|||
4. | Raping the Hexagram | 04:48 | Show lyrics |
Your withered idol Glorified through greed By the weak and idle Propagating Zion’s Breed Hark, hear the drums That are pounding for your doom With the passion and fury Of will and dreams, ambitions ground to dust Wherever we set foot the blaze of fire paints the sky Our own crusade of retribution smites The rulers and the ruled Thus their corrupted lullabye Did catch a tint of death In Babels tower, on every hour Our troops are marching out And in the same tongue we hail our new saviour "Hail!" Their rulers, they know nothing else Than scaring flocks of sheep And he, the one who rules them all Can only groan and weep For his throne of clouds and his pearly gates Raise him far and high above But his children rage, unified by hate What will save his sacred neck now? Love? Hark, hear the screams of Jehova as he burns On the pyre of vengeance and dreams and will Ambitions, hate and lust Jesus is dead, God, we’re coming for you! /Melkor |
|||
5. | Brutalt mord | 04:49 | Show lyrics |
Alla dessa jävla värdelösa människor omkring mig! De gör mig illamående. Överallt på stadens gator och torg, fullt av meningslösa idioter. Kärlekens hjärta krossas av hatets hammare. Överallt finns hus, byggnader och vägar. Jag önskar och tror att allt skall skoningslöst förintas, jämnas med marken. Jag vill samla ihop en armé av mordiska människohatare och rusta dem med vapen; gevär, yxor, knivar, stenar och sedan slå in dörren på hus efter hus efter hus och brutalt mörda alla kvinnor, män och barn som möjligt är. Solida stenar krossar sköra skallben, vassa knivar öppnar skrikande strupar, tunga yxor bräcker mäns bröstkorgar, skurar av gevärskulor punkterar organ. Och lugnet efter stormen är att skåda de hus somv i tystat ned, stå i höga infernaliska lågor som slickar himlen till Satans ära... Låt AIDS och cancer svepa jordens yta, människan skall dödas, blod täcker marken. Jag ejakulerar. | |||
6. | Excrucior | 07:04 | Show lyrics |
Småflickorna behöver inget namn, och dit de nu kommit är de alla erkända horor. Horor som vi skall döda för Satan... Det är när vi utövar rituellt våld som vi känner att vi lever! Deras ynkliga gråt och pinsamt patetiska böner om nåd när deras bleka ansikten spiller tårar är som utlösning för oss. De är tretton värdelösa kroppar till antalet som står nakna på knä inför oss. Vi örfilar deras ansikten - nu ej längre med något hopp. Skogen är dunkel och våt av regn. Vi kedjar deras skyggande kroppar och den slyna som släpper ifrån sig minsta ljud får ett revben avsparkat. Vi börjar att vandra till platsen som länge väntat på att få famna kropparna. Ahh, våra hjärtan slår hårdare än någonsin förr. vad nu!? Ett horbarn ropar efter sin gud! Vredgad av extremaste hat går jag fram till slynan. Jag tvärsliter ner henne mot marken och med ena foten i nacken och händerna runt hennes panna så sänder jag henne till helvetet - skocken av horor gråter till vår belåtenhet. Vandringen fortskrider. Jag hör att vi inte längre är ensamma - råttor, vargar, rävar och korpar är i vår närhet för att beskåda den rituella slakten... En tid har gått - vi är framme. Några av hororna har fått släpas de sista kilometerna - dock är de vid liv. Nu hjälps vi åt för att lägga mindervärdig efter mindervärdig på vårt stenaltare av lusta. |
|||
7. | Stolthet | 07:19 | Show lyrics |
Mörka skogar - kala berg bepryder Thules kropp Hon är vårt ben - vi hennes märg, vi Nordens starka hopp Skratta, vinterns barn, de ben ni går med veknar för var dag Ben blir stoft och märg blir vatten, efter västanvinds behag Bore, Bore, Borealis Ge oss kyla, frost och is Stärk oss på ditt eget vis Ge oss korpar, pest och varg Väst och Syd och Öst - de svaga gör väl som de helst behaga Sova, äta, slöa, klaga Tål ej jord som vår är karg De blir byten - vi ska jaga Kalla Nord, då hela jorden bugar för din stora prakt står Vinterns Barn, likt bastioner, utmanandes himlens makt Änglar faller döda ner - det blir en rent gudomlig slakt Och gamla, glömda gudar ler när Thules folk igen står vakt Så lär er läxa, värld, och underskatta inte Nordens Folk Vi är en enad här som står emot var giftbesolkad dolk Tusen, åter tusen år har härdat oss till dödens rand Så tvivla ej på, vart du går, att våran hand är tidens tand |
|||
Side B - Biafra | |||
8. | Jorden är Satans hora | 07:15 | Show lyrics |
Till ljudet av förstörelse och bråd död sitter jag helt upprymd och förbittras av den tanke, perversa tanke som genomsyrar hela mitt tankecentrum. I natten som passerar har jag återigen insett var jag platsar. Jag har, som alla, förälskad blivit i det oskuldsfullade och sårbaraste som finns... Det sårbaraste som finns... Fördjupat mig i skönhetens oskuld. Jag tittar ut genom fönstret och det känns som om jag inte alls vill andas. Det ligger bara damm och smuts i min lungor. Den friska luften tar sig inte in. Ju mer jag undrar så känns det i min hjärna att jag aldrig, aldrig kan bli normal. Jorden är Satans hora. Jag njuter av det tyngda liv jag lever och samtidigt är jag säker på att jag långsamt, långsamt släpas ner i avgrunden. Mina ögon tåras inte längre. Jag minns de gånger som de gjorde det. Gråt har aldrig hjälpt mig. Kanske ger det ynka lättnad, men den massa av aska som ingen kan rubba kvarstår - består. Varför lever jag såhär? Det är min uppgift att utstå. Om jag släcker ett liv, kommer jag få perspektiv på min existens då? Satans härolder får mitt hjärta att slå och där någonstans flackar mästaren skarpa låga. Där! Min stillastående resa fortsätter. Jorden är Satans hora. Translation: The Earth is Satan’s Whore To the sound of destruction and sudden death I sit completely elated and embittered by the thought, perverted thought that permeates my whole thought-centera. In the night that passes I once again realize where I belong. I have, like everyone has, fallen in love with the most innocent and vulnerable that is. The most vulnerable that is... Deeply entered the beauty of innocence. I’m looking out through the window and it feels like I don’t want to breathe at all. There is only dust and dirt in my lungs. The frest air can’t get in. The most I wonder it feels like I never, never will be sane in my brain. The earth is Satan’s whore. I enjoy the heavy life I’m living and at the same time I’m certain that I am slowly, slowly being drawn down in the abyss. My eyes are no longer filled with tears. I remember the times when they were. Crying has never helped me, maybe it’s slightly relieving but the mass of ashes that none can budge still remains - exists. Why do I live like this? It’s my duty to endure. If I end someone’s life will I then get perspective on my existence? The Heralds of Satan makes my heart beat and there somewhere flickers the sharp flame of the master. There! My static journey continues. The earth is Satan’s whore. |
|||
9. | Tribut till självmördare | 04:58 | |
(loading lyrics...) | |||
10. | Bortom tveksamheten | 04:39 | Show lyrics |
Vi beskådar vintern genom känsla och beskådar smärtan utan gräns. Vi upplever pinan inifrån som tär och smeker. Arktisk makt genom särskild försyn. Vi stärks i vemodets omfamning och sörjer vår förlust. Ondskan stormar himmelens prakt: ett exodus av lögnens tro. Bortom ordning och sanning ligger intet ty uppfattningen om intet är att alltet dör. Det troliga inträffar. Tveksamheten skrattar, hånar, förundras. Bland gran och ris rider en skepnad Bland snö och dis skymtas hans svepnad Han letar sin grav bland natten kalla Han möter sitt öde utan att falla Translation: Beyond the Doubtful We watch the winter through feeling and watch the pain without boundary We experience the suffering from within which torns and caresses Arctic might by particular providence We are strengthened by the embrace of sadness and lament our loss Evilness storms the glory of heaven An exodus of the faith of lie Beyond order and truth lies nothing For the perception of nothing is that the universe dies The probable occurs. Doubt laughs, mocks, wonders Among spruce and twigs rides a figure Among snow and haze his guise can be glimpsed He searches his grave in the cold nights He faces his destiny without falling |
|||
11. | Quintessence | 04:47 | Show lyrics |
EIGHT MILES DEEP THE WELL FORGOTTEN BY MORTALS OH, I DRANK IT EMPTY IN ONE SINGLE SIP EIGHT MILES WIDE THE VALLEY BEYOND ALL HOPE OH, I FILLED THE WHOLE WITH ONE SINGLE FIST FIVE MILLION CHRISTIANS ON A RIDE TOWARDS US OH, I SLAUGHTERED THE BUNCH WITH ONE SINGLE HIT (WITH MY SPEAR) FIVE MILLION WOMEN SO ALONE IN THE NIGHT OH, I HAD THEM ALL SATISFIED PROFUSELY (EVERY NIGHT BY MYSELF) TEN THOUSAND TROLLS HARD AS ROCK COLD AS ICE OH, THEY RAN WHEN I ROSE TO FACE THEM TEN HUNGRY WAVES THEY SWALLOWED MY SHIP OH, I STEADILY WALKED HOME (AND I ONLY GOT WET ON MY FEET) NO SINGLE BOOK WERE BEHELDEN BY ME OH, NO QUESTION I CANNOT DO ANSWER ONLY ONE SINGLE LAMP DO SHOW ME THIS WAY AND THAT IS THE EYE OF SATAN |
|||
12. | Dystopia | 05:06 | Show lyrics |
Tomma blickar som ej ser Blanka sinnen - liknöjt dumma Folk som bara finns, ej mer I apati de står helt stumma Under en himmel av stål färgad grå Grotesk och abnorm - extrem och enorm En kollektiv död för att paradis nå Själsligt självmord för Sions Stjärna Och Moses står likt en gargoyl och skådar ett folk som han hjälpt (att förslava) Med svek och med list gav han glömskans asyl Och sakta men säkert ett trälfolk framavla Dumheten spirade friskt från sitt frö i Davids hus, o Hosianna Korset och stjärnan, de hjälper oss dö Ex terra, deus excelsi - ej stanna! Så torn av betong och kyrkor av glas står tomma och skäms ej för lögnen de var Och sexuddens folk av Abrahams ras de skrattar och fröjdas i eviga dar En behornad gud i det dunkla och kalla sörjer en mänsklighets nedgång och fall Och Lögnens Fader, av sjukdom och galla hånskrattar rått från sin himmelska hall |
|||
13. | Vid kedjan av kommande år | 10:43 | Show lyrics |
En kväll i Oktober. Jag kände mig tung i sinnetJag var tyngd av något, minns ej av vad Fast jag var så bitter så kände jag vällust Jag gick ut för att andas av höstluften Jag gick ut för att blidka det jag aldrig sett Ensam, ingen sorg, bara nedstämd Ensam, inget hat, bara sviken I timmar vandrade jag genom kvällens och nattens dis I timmar tomt stirrandes, jag mötte ingen Ville jag tala med någon? Ville jag vara för mig själv? Jag befann mig en bra bit in i skogen då jag kände något En människa? Här och nu?! Jag hörde snyftningar och bakom regntung ungbjörk så skymtade jag en flicka Hon såg vilsen ut. Jag ropade "Hallå!" Hon gjorde ingenting, grät till jorden, klädd i trasor Det var någonting jag längtade efter Jag tog ytterligare ett steg emot henne Hennes ögon, kropp och läppar Mitt hjärta bultade hårt när jag tog de sista stegen fram till henne Jag tog henne i min famn Kall som en sten, hon utbrast:"Jag är vilsen..." Jag ville trösta henne, Hon vill hem! Hon sade: "Hjälp mig hem!" Jag såg föraktfullt på henne Skulle jag bara ge iväg henne efter alla år av vandring med hopp om en sån här situation? Hjälper jag henne nu är hon min...... jag kände mig lurad Vad var det egentligen jag hade väntat på? Då lossade spärren och mina händer tog tag i hennes veka strupe - hennes ögon började blinka hetsigt Hon började slå mot mitt ansikte, sprattla med benen Och hennes söta ansikte förvreds och såg otäckt ut Hon ropade efter hjälp Den hjälp som var obefintlig! Jag tryckte väldigt långsamt tummen mot hennes hals Jag drog ut på hennes död Denna vilsna tös som jag skulle ha kunnat ta med till hennes hem - som skulle ha kunnat bli min! Fast det här var det enda sättet att övervinna hennes viljaHon dog med ansiktet i en ton av blått och med styva bröstvårtor och svullna läppar Jag grävde en grop i jorden, och med mina skakande händer placerade jag hennes kropp, den vackraste jag sett, i gropen Och innan jag täckte henne med jord så kysste jag hennes kalla läppar och torkade bort tårarna från hennes kinder... Vid kedjan av kommande år...... Vid kedjan av kommande år...... Vid kedjan av kommande år |
|||
14. | Adagio | 07:46 | |
(loading lyrics...) | |||
01:23:09 |
At the Edge of Negative Existence / Missfostret tellus
Members | |
---|---|
Armagedda | |
A. Petterson | Guitars, Bass, Lyrics |
Graav | Guitars, Vocals |
Woods of Infinity | |
Melkor | Bass, Guitars, Drum programming |
Ravenlord | Vocals, Samples |
Tracks | |||
---|---|---|---|
Side A | |||
1. | Armagedda - At the Edge of Negative Existence | 05:23 | Show lyrics |
Negative emotions Death fanaticism Suicide fixation Oh glorious pain Attack me Put your poison in my veins Like a floating cancer Running under my skin Carving with razors Carving into the soul Horrible madness Obsessions in my mind |
|||
Side B | |||
2. | Woods of Infinity - Missfostret tellus | 07:18 | Show lyrics |
Jag (det handlar om mig) är så förbannat less. Less på alla de överpopulerade fittor, de överbefolkade bögar som i sprudlande övertag bevandrar, nedfläckar var plats på denna nu vanhelgade jord. Hur jag än grubblar, hur jag än försöker finna någon halt av sanning eller förståelse (slakt, våldtäkt, mord) över detta så är jag lika undrandes - Hatandes. När jag ser mig omkring så bränner hatet mig, det hat som glött inom mig sedan begynnelsen, som på senare år fått ny sumpluft som ger ytterlig styrka till glöden. För var sekund som jag hatar så dör min självbevarelse succesivt. Jag retas av tanken varför dessa banala, livsbejakande antiväsen faktiskt överlever. De borde inte leva. Vid närmare eftertanke så har varken jag, de eller du en rimlig orsak till fortsatt liv. När jag vaknat upp hastigt ur en dröm är det ibland som om jag vår imbecilla jord; Missfoster Tellus från tomhetens universum och varit helt känslolös och oberörd in för den. Varför föddes jag?! Vem födde mig?! Föddes jag för att få den insikt jag har nu?! Långsam förintelse - stabil, vag, plågsam. Världens undergång skulle inte ljuda högre än en nål som faller till golvet. Mänskligheten är skrattretande, underlägsen, kuvad och översköljd med spyor, avföring och ofruktbar säd Det ända jag bidrar med är mina tankar, varsågod! Du är ingenting, ditt liv har levts miljarder, miljarder gånger och lika oförmäkt har du tynat ur tiden. |
|||
12:41 |
Horna / Woods of Infinity
Members | |
---|---|
Horna | |
Shatraug | Guitars, Bass |
Corvus | Vocals |
A.T. Otava | Guitars |
Gorthaur | Drums |
Woods of Infinity | |
Melkor | Guitars, Bass |
Ravenlord | Vocals |
Tracks | |||
---|---|---|---|
Side A | |||
1. | Horna - Juuret | 05:52 | Show lyrics |
Toistaiseksi syntymättömät Haavat ruumiissan Arpeutuvat - kyltymättömät Viillot lihassani Tavoitellen kärsimyksiä Mielen puhdistuksia Veden tuomia väristyksiä Ilman ahdistusta Kun Tulen mustaan kammariin Jää tuhka yksin suremaan Kun synkkä tie vie mysteeriin Ja hiki alkaa virtaamaan Ei kukaan tunne tätä paikkaa Itsemurha kutsuu ihmistä Meditoinnin tuomaa tuskaa Painajaiseen voi vain herätä |
|||
Side B | |||
2. | Woods of Infinity - Lidande upphöjt till två | 06:23 | |
(loading lyrics...) | |||
12:15 |
Förintelse & libido
Album versions
Release date | Label | Catalog ID | Format | Description |
---|---|---|---|---|
December 6th, 2004 | Total Holocaust Records | THR-70 | CD | Limited edition |
October 18th, 2010 | Those Opposed Records | TOR026 | CD | Limited edition, Reissue, Digisleeve |
October 18th, 2010 | Those Opposed Records | Digital | Bandcamp |
Members | |
---|---|
Melkor | Guitars, Violin, Harmonica |
Ravenlord | Vocals |
Tracks | |||
---|---|---|---|
1. | Förlorad | 05:01 | Show lyrics |
Plågad av den existens jag bär vandrar jag likt en skugga fram i natten, fram längs den svarta stig vars väg leder mig till depressionens frusna land. Bakom mina steg, tunga av meningslöshet vissnar allt liv och förblir dött, för djupt i mitt sinne regerar den hatiska längtan som strävar efter dödens hand... Jag har bemött förtvivlans sanna ansikte djupt i den svarta spegel jag bär, jag har stirrat in i den med livlösa ögon, jag har bemött min egen själ. Jag är förlorad i ett hav av mörker, jag driver hjälplöst fram genom dess dimma, jag hör endast ett ord eka i mitt sargade sinne, och ordet är farväl... Förlorad under livets mörker, den mörka sidan av sinnet. Förlorad under livets mörker, vars klor krossar mitt hjärta. Förlorad under livets mörker, blott en skugga utan hopp. Förlorad under livets mörker, fylld med enbart smärta... Tomheten tränger sig sakta in, lockar mig allt närmre stupet där liv eller död besannas Och vid detta ögonblick balanserar jag på kanten likt en dansös på tunnaste lina. Jag känner hur avgrunden betraktar mig från nedan, tar på min själ med sin gudomliga kraft. Som en vind svepte han genom min kropp och döden tog mig i armarna sina... Under en mörk himmel förstod jag att det var det liv jag bar som födde den död jag kände och med vidöppna vener lämnade jag dess jävla plåga... Under en mörk himmel insåg jag att det var det liv jag bar som var tvunget att dö och med vidöppna vener släckte jag dess låga. Written for WoI by M. Olsson Translation: Lost Tormented by the existence I carry, I wander like a shadow through the night, forward along the black path whose way leads me to the frozen land of depression. Behind my steps, heavy from meaninglessness all life withers and remains dead. Because deep in my mind rules the hateful longing that struggles for the hand of death... I have met the face of true despair deep in the black mirror that I carry, I have stared right into it with lifeless eyes. I have met my own soul, I am lost in a sea of darkness. I am helplessly drifting through its fog. I only hear one word echoing in my severed mind and that word is farewell. Lost through the darkness of life - the dark side of the mind Lost through the darkness of life - whose claws are crushing my heart Lost through the darkness of life - merely a shadow without hope Lost through the darkness of life - filled only with pain The emptiness slowly forces its way in, tempting me closer to the precipice where life or death are coming true and in this moment I am balancing on the edge like a dancer on the thinnest line. I feel how the abyss watches me from below touching my soul with its divine power. Like a wind it swept through my body and death took me in his arms. Under a dark sky I understood that it was the life I carried that gave birth to the death I felt and with veins opened I left the agony. Under a dark sky I realized that the life I carried had to die and with veins wide open I put the flame out. |
|||
2. | Jorden är Satans hora | 07:31 | Show lyrics |
Till ljudet av förstörelse och bråd död sitter jag helt upprymd och förbittras av den tanke, perversa tanke som genomsyrar hela mitt tankecentrum. I natten som passerar har jag återigen insett var jag platsar. Jag har, som alla, förälskad blivit i det oskuldsfullade och sårbaraste som finns... Det sårbaraste som finns... Fördjupat mig i skönhetens oskuld. Jag tittar ut genom fönstret och det känns som om jag inte alls vill andas. Det ligger bara damm och smuts i min lungor. Den friska luften tar sig inte in. Ju mer jag undrar så känns det i min hjärna att jag aldrig, aldrig kan bli normal. Jorden är Satans hora. Jag njuter av det tyngda liv jag lever och samtidigt är jag säker på att jag långsamt, långsamt släpas ner i avgrunden. Mina ögon tåras inte längre. Jag minns de gånger som de gjorde det. Gråt har aldrig hjälpt mig. Kanske ger det ynka lättnad, men den massa av aska som ingen kan rubba kvarstår - består. Varför lever jag såhär? Det är min uppgift att utstå. Om jag släcker ett liv, kommer jag få perspektiv på min existens då? Satans härolder får mitt hjärta att slå och där någonstans flackar mästaren skarpa låga. Där! Min stillastående resa fortsätter. Jorden är Satans hora. Translation: The Earth is Satan’s Whore To the sound of destruction and sudden death I sit completely elated and embittered by the thought, perverted thought that permeates my whole thought-centera. In the night that passes I once again realize where I belong. I have, like everyone has, fallen in love with the most innocent and vulnerable that is. The most vulnerable that is... Deeply entered the beauty of innocence. I’m looking out through the window and it feels like I don’t want to breathe at all. There is only dust and dirt in my lungs. The frest air can’t get in. The most I wonder it feels like I never, never will be sane in my brain. The earth is Satan’s whore. I enjoy the heavy life I’m living and at the same time I’m certain that I am slowly, slowly being drawn down in the abyss. My eyes are no longer filled with tears. I remember the times when they were. Crying has never helped me, maybe it’s slightly relieving but the mass of ashes that none can budge still remains - exists. Why do I live like this? It’s my duty to endure. If I end someone’s life will I then get perspective on my existence? The Heralds of Satan makes my heart beat and there somewhere flickers the sharp flame of the master. There! My static journey continues. The earth is Satan’s whore. |
|||
3. | Raping the Hexagram | 05:04 | Show lyrics |
Your withered idol Glorified through greed By the weak and idle Propagating Zion’s Breed Hark, hear the drums That are pounding for your doom With the passion and fury Of will and dreams, ambitions ground to dust Wherever we set foot the blaze of fire paints the sky Our own crusade of retribution smites The rulers and the ruled Thus their corrupted lullabye Did catch a tint of death In Babels tower, on every hour Our troops are marching out And in the same tongue we hail our new saviour "Hail!" Their rulers, they know nothing else Than scaring flocks of sheep And he, the one who rules them all Can only groan and weep For his throne of clouds and his pearly gates Raise him far and high above But his children rage, unified by hate What will save his sacred neck now? Love? Hark, hear the screams of Jehova as he burns On the pyre of vengeance and dreams and will Ambitions, hate and lust Jesus is dead, God, we’re coming for you! /Melkor |
|||
4. | Tribut till självmördare | 05:07 | |
(loading lyrics...) | |||
5. | Excrucior | 07:21 | Show lyrics |
Småflickorna behöver inget namn, och dit de nu kommit är de alla erkända horor. Horor som vi skall döda för Satan... Det är när vi utövar rituellt våld som vi känner att vi lever! Deras ynkliga gråt och pinsamt patetiska böner om nåd när deras bleka ansikten spiller tårar är som utlösning för oss. De är tretton värdelösa kroppar till antalet som står nakna på knä inför oss. Vi örfilar deras ansikten - nu ej längre med något hopp. Skogen är dunkel och våt av regn. Vi kedjar deras skyggande kroppar och den slyna som släpper ifrån sig minsta ljud får ett revben avsparkat. Vi börjar att vandra till platsen som länge väntat på att få famna kropparna. Ahh, våra hjärtan slår hårdare än någonsin förr, vad nu!? Ett horbarn ropar efter sin gud! Vredgad av extremaste hat går jag fram till slynan. Jag tvärsliter ner henne mot marken och med ena foten i nacken och händerna runt hennes panna så sänder jag henne till helvetet Skocken av horor gråter till vår belåtenhet. Vandringen fortskrider. Jag hör att vi inte längre är ensamma - råttor, vargar, rävar och korpar är i vår närhet för att beskåda den rituella slakten... En tid har gått - vi är framme. Några av hororna har fått släpas de sista kilometerna Dock är de vid liv. Nu hjälps vi åt för att lägga mindervärdig efter mindervärdig på vårt stenaltare av lusta. In deli’rem vicae cedo Ludos viri non assue’vi. Vide! Ades! Ama’bo te comprehe’ndo, et tuo plura millia annorum purtu’rio. Ipsa tibi blandos fudent seuna’bula morbus. Miser lega’tus de’sinas inepti’re. Odi et excru’cior quare id fa’ciam, forta’sse requi’ris. Viva’mis mea malus lega’tus. Vale pue’lla! Iam lega’tus obdu’rat. At tu ce’pitis damna’tus. Meus nox est perpe’tua una dormie’enda. Ty dole’bis vive tibi mole’stum est. Metus dolores, metus dolores! Mori, infirmus, mu’lier. Eftersom stenarna krossar deras skallar fylls skogen sakta med en påträngande blodstank. När den trettonde kroppen skyfflats undan stenen har den eviga skogen fått sitt offer och de trevande själarna hittar snart till Satan. Satan som existerar i oss. /Ravenlord Translation: The little girls need no names to where they’ve now come and here they will all be known as whores, whores that we shall kill for Satan. It is when we practice ritual violence we feel we’re alive. Their pitiful cries and embarrassingly pathetic prayers for mercy. When their bleached faces are spilling tears it is like ejaculation for us. They are thirteen worthless bodies that stand naked and on their knees in front of us. We earslap their faces which now do not show any hope. The forest is gloomy and wet from rain. We chain their timorous bodies and the slut that utters the tiniest sound will have a rib kicked in. We begin to wander to the place that has waited a long time to embrace the bodies. Ah, our hearts beat harder than ever before. What’s that? A whore child screaming for her god? Wrathful in extremest hate, I walk towards the slut. I force her down to the ground and with one foot in her neck and my hands around her forehead I send her to hell. The bunch of whores are crying to our amusement. The wandering continues. I hear that we no longer are alone. Rats, wolves, foxes and ravens are close to view the ritual slaughters. Some time has passed - We are here. Some of the whores have been dragged the last kilometers. Yet they are alive. Now we help each other to put inferior after inferior on our stone altar of lust. In deli’rem vicae cedo Ludos viri non assue’vi. Vide! Ades! Ama’bo te comprehe’ndo, et tuo plura millia annorum purtu’rio. Ipsa tibi blandos fudent seuna’bula morbus. Miser lega’tus de’sinas inepti’re. Odi et excru’cior quare id fa’ciam, forta’sse requi’ris. Viva’mis mea malus lega’tus. Vale pue’lla! Iam lega’tus obdu’rat. At tu ce’pitis damna’tus. Meus nox est perpe’tua una dormie’enda. Ty dole’bis vive tibi mole’stum est. Metus dolores, metus dolores! Mori, infirmus, mu’lier. As stones crush their skulls the forest is slowly being filled with a rank of blood stench. When the thirteenth body has been shoveled off the stone, the Woods of Infinity have regained its sacrifice and the fumbling souls will find their way to Satan. Satan which exists in us. |
|||
6. | Flicka | 00:45 | |
(loading lyrics...) | |||
7. | Den eviga natten | 04:17 | Show lyrics |
Jag befinner mig i en skog, så mörk och okänd. Min dystra hjärta blöder av sorg och hat. Jag söker svaret på en bitter gåta. Blind har jag blivit i mörkret. Jag känner min väg. Mitt hem är här, i den oändliga skog. Hem... Jag kan inte minnas hur jag kommit hit. Att jag är i trygghet vet jag, men döende. Naken i en tystnad. Naken i en glömska. Kölden har tärt sönder det som var min kropp. Jag går över det som var människan. Här har det funnits liv. Jag känner lugn. Är detta en vision? Svaret på... Jag förnimmer en stark närvaro runt mig. Hatet blir till intet när jag famnas. Känslor, allt under ett täcke av frost. Minnen, allt försvinner med isande vindar. Efter ett långsamt vandrande i en evighet så avtar allt som jag kallat hopp. Jag tycker mig uppfatta att natten viskar till mig. Jag dras med ofattbar kraft rakt upp i Universum. Jag känner stryka, jag känner sanningen. Jag är ett med den eviga natten. Translation: The Eternal Night I am in a forest so dark and unknown my depressed heart bleeds from sorrow and hatred I am searching for the answer of a bitter mystery. I have become blind in darkness, I feel my path My home is here in the unending forest Home... I can’t remember how I got here. I know I’m safe but dying. Naked in silence, naked in oblivion. The coldness has torn apart that which was my body. I walk upon the rest of humanity. Here there was life. I feel calm. IS this a vision? The answer to... I sense a strong presence around me. Hate turns into nothing when I’m embraced. Feelings, all under a layer of frost. Memories, all is gone with freezing winds. After having wandered slowly for an eternity vanishes everything I called hope. I think I hear what must be the night whispering to me. I’m pulled with an unimaginable force straight into the universe. I feel strength, I feel the truth, I am one with the eternal night. |
|||
8. | Vid kedjan av kommande år | 11:06 | Show lyrics |
En kväll i Oktober. Jag kände mig tung i sinnet Jag var tyngd av något, minns ej av vad Fast jag var så bitter så kände jag vällust Jag gick ut för att andas utav höstluften Jag gick ut för att blidka det jag aldrig sett. Ensam, ingen sorg, bara nedstämd. Ensam, inget hat, bara sviken. I timmar vandrade jag genom kvällens och nattens dis I timmar tomt stirrandes, jag mötte ingen Ville jag tala med någon? Ville jag vara för mig själv? Jag befann mig en bra bit in i skogen då jag kände något En människa? Här och nu?! Jag hörde snyftningar och bakom regntung ungbjörk så skymtade jag en flicka Hon såg vilsen ut. Jag ropade "Hallå!" Hon gjorde ingenting, grät till jorden, klädd i trasor. Det var någonting jag längtade efter. Jag tog ytterligare ett steg emot henne. Hennes ögon, kropp och läppar. Mitt hjärta bultade hårt när jag tog de sista stegen fram till henne. Jag tog henne i min famn. Kall som en sten, hon utbrast: "Jag är vilsen..." Jag ville trösta henne. Hon vill hem! Hon sade: "Hjälp mig hem!" Jag såg föraktfullt på henne Skulle jag bara ge iväg henne efter alla år av vandring med hopp om en sån här situation? Hjälper jag henne nu är hon min...... jag kände mig lurad. Vad var det egentligen jag hade väntat på? Då lossade spärren och mina händer tog tag i hennes veka strupe - hennes ögon började blinka hetsigt. Hon började slå mot mitt ansikte, sprattla med benen och hennes söta ansikte förvreds och såg otäckt ut. Hon ropade efter hjälp. Den hjälp som var obefintlig! Jag tryckte väldigt långsamt tummen mot hennes hals. Jag drog ut på hennes död. Denna vilsna tös som jag skulle ha kunnat ta med till hennes hem - som skulle ha kunnat bli min! Fast det här var det enda sättet att övervinna hennes vilja. Hon dog med ansiktet i en ton av blått och med styva bröstvårtor och svullna läppar Jag grävde en grop i jorden, och med mina skakande händer placerade jag hennes kropp, den vackraste jag sett, i gropen och innan jag täckte henne med jord så kysste jag hennes kalla läppar och torkade bort tårarna från hennes kinder... Vid kedjan av kommande år... /Ravenlord 2001 Translation: By the Chains of Years to Come An evening in October, I felt sad in mind, I was feeling down for some reason. Can not remember why. Even though I was so bitter I felt a sense of well-being. I went to grasp the autumn air, I went out to appease what I had never seen. Alone, no sorrow - just depressed. Alone, no hatred - just betrayed. For hours I wandered through the mist of the evening and the night. For hours just staring empty. I met none. Did I need to speak to someone or did I need this loneliness? I was some kilometers into the forest when I felt a presence. A human? Here and now? I heard sobbing behind young birch heavy of rain. I had a glimpse of a girl. She looked lost. I shouted Hello! but no reaction from her. She just cried tears to the soil, dressed in shreds, it was something I had longed for. I took one more step towards her... her eyes, body and lips... And when I took the last steps towards her I felt my hammering heartbeats. I embraced her in my arms. Cold as a stone. She whispered - I’m lost. I wanted to give her comfort, she wanted to go home, she said "help me home". I observed her despisefully. Should I just give her away after all these years of wandering in the forest hoping for a situation like this? If I help her now she will be mine. I felt tricked. What was it that I had been waiting for? Again she said - "help me home". Then the barrier came loose and my hands gripped her weak throat - her eyes began to twinkle rapidly... She started to slap my face and struggle with her legs and her cute face got distorted and looked horrid. She shouted for help. A help that was out of reach! I pressed very slowly my thumbs against her throat... I did not strangle her quickly, I let her suffer. The lost little girl that I could have brough back home, who could have become mine! But this was the only way to conquer her will. She died with her face in a shade of blue and hardened nipples and swollen lips. I dug a hole in the ground and with my shaking hands, I placed her body, the most beautiful, in the pit and just before I covered her with soil, I kissed her cold lips and wiped the tears off he cheeks... By the chain of years to come... |
|||
9. | Framtid | 05:15 | Show lyrics |
Se hur de hungrande barnens blod flyter Ja, världen kan faktiskt se vacker ut Om solen faktiskt slocknar så lever vi i mörker När de mörkerskyggande förlorat sitt hopp Och när de förtärt sig själva så råder frid Tag då ett djupt andetag och vila... vila... Månen skiner inte, stjärnor lyser inte Det enda ljuset somm finns är skenet från de brinnande kyrkogårdarna och forna monumenten (Jag hatar era kroppar, sprängfyllda med flagellerande sinne. Sagrade babylonska sköten blöder i all frustration. Kvid i er egen menstruation och förfall till fullständig glömska. Penetrera era parasiterande avgrunder till konstnärlig oigenkännlighet: våldtäkt) En väldigt vacker tavla som tog så lång tid Så magna år att färdigställa... Det kostade människan mycket och allt var det värt! Det enda nödvandiga konstverket i vår historia. Och den behöver ingen signatur för vi har alla bidragit till dess perfekta fulländnad. Allt detta kan tänkas ha varit förgäves men detta har alltid varit väntat. Ingen hade någon själ Alla raderas i likgiltighet... Translation: Future See how the blood from the hungry children is floating yes, the world can actually look quite good. If the sun actually fades away we will live in darkness and when the darkness-fearing ones have lost their hope and when they’ve consumed themselves, peace will rule... Then take a deep breath and rest, rest, The moon doesn’t shine, no light from the stars. The only light there is, is the glow from the burning graveyards and the ancient monuments I hate your bodies filled to burst with flagellated minds sore babylonian vaginas bleed in full frustration suffer in your own menstruation and decay to complele oblivion penetrate your parasiting abysses to artsy unrecognition, rape A very beautiful painting that took such long time, so many years to make complete It cost man a lot and it was worth it all - the only necessary painting of our history and it needs no signature because we’ve all contributed to its perfect perfection All this may seem in vain but this was always expected No one had a soul. Everyone is erased in indifference. |
|||
10. | Dystopia | 05:22 | Show lyrics |
Tomma blickar som ej ser . Blanka sinnen - liknöjt dumma. Folk som bara finns, ej mer. I apati, de står helt stumma. Under en himmel av stål färgad grå. Grotesk och abnorm. Extrem och enorm. En kollektiv död för att Paradis nå. Själsligt självmord för Sions stjärna. Och Moses står likt en gargoyl och skådar ett folk som han hjälpt att förslava. Med svek och med list gav han glömskans asyl och sakta men säkert ett trälfolk framavla. Dumheten spirade friskt från sitt frö i Davids hus, o Hosianna. Korset och stjärnan, de hjälper oss dö. Ex terra, deus excelsi - ej stanna! Så torn av betong och kyrkor av glas står tomma och skäms ej för lögnen de var Och sexuddens folk, av Abrahams ras de skrattar och fröjdas i eviga dar. En behornad gud i det dunkla och kalla sörjer en mänsklighets nedgång och fall. Och Lögnens Fader av sjukdom och galla hånskrattar rått från sin himmelska hall. /Melkor Translation: Empty glances that don’t see Blank minds - yet stupid People that just are - no more Under a steel grey coloured sky Grotesque and abnormal - extreme and enormous Spiritual suicide for the star of Zion And Moses stands like a gargoyle And watches a people that he gave help (to enslave) With betrayal and tricks he gave the asylum of oblivion And slowly but surely a thrall-people he evoked Stupidity sprouted healthy from its seed In the house of David, O Hosanna The cross and the star, they help us to die Ex terra, deus exelci, stay not! So towers of concrete and churches of glass Stand empty and are not ashamed of the lie that they were And the people of the six point star, of Abraham’s race They laugh and delight in eternal time A horned god in the gloomy and cold Mourns humanity’s downfall and doom And the father of sickness and bile Laughs in harsh derision from his heavenly hall |
|||
11. | Brutalt mord | 04:59 | Show lyrics |
Alla dessa jävla värdelösa människor omkring mig! De gör mig illamående. Överallt på stadens gator och torg, fullt av meningslösa idioter. Kärlekens hjärta krossas av hatets hammare. Överallt finns hus, byggnader och vägar. Jag önskar och tror att allt skall skoningslöst förintas, jämnas med marken. Jag vill samla ihop en armé av mordiska människohatare och rusta dem med vapen; gevär, yxor, knivar, stenar och sedan slå in dörren på hus efter hus efter hus och brutalt mörda alla kvinnor, män och barn som möjligt är. Solida stenar krossar sköra skallben, vassa knivar öppnar skrikande strupar, tunga yxor bräcker mäns bröstkorgar, skurar av gevärskulor punkterar organ. Och lugnet efter stormen är att skåda de hus som vi tystat ned, stå i höga infernaliska lågor som slickar himlen till Satans ära... Låt AIDS och cancer svepa jordens yta. Människan skall dödas. Blod täcker marken. Jag ejakulerar. Translation: Brutal Murder All these worthless people around me, they make me sick everywhere on the streets of the city, full of meaningless idiots The heart of love will be crushed by the hammer of hate All around there are houses, buildings and roads, I hope and believe that it all will be unmercifully erased, flattened to the ground I want to collect an army of murderous people-haters and arm them with weapons Give them rifles, axes, knives, stones and then smash the doors of house after house after house and brutally kill all women, children and men that possibly is. Solid stones crush frail skulls Sharp knives open screaming throats Heavy axes crack men’s chests Barrage of bullets punctures organs The calm after the storm is to observe the houses that we’ve silenced being eaten by the long infernal flames of fire licking the sky in honor of Satan Let AIDS and cancer sweep the surface of the earth. Man must be killed. Blood covers the ground. I ejaculate. |
|||
12. | Missfostret Tellus | 07:22 | Show lyrics |
Jag (det handlar om mig) är så förbannat less. Less på alla de överpopulerade fittor, de överbefolkade bögar som i sprudlande övertag bevandrar, nedfläckar var plats på denna nu vanhelgade jord. Hur jag än grubblar, hur jag än försöker finna någon halt av sanning eller förståelse (slakt, våldtäkt, mord) över detta så är jag lika undrandes - hatandes. När jag ser mig omkring så bränner hatet mig, det hat som glött inom mig sedan begynnelsen, som på senare år fått ny sumpluft som ger ytterlig styrka till glöden. För var sekund som jag hatar så dör min självbevarelse successivt. Jag retas av tanken varför dessa banala, livsbejakande antiväsen faktiskt överlever. De borde inte leva. Vid närmare eftertanke så har varken jag, de eller du en rimlig orsak till fortsatt liv. När jag vaknat upp hastigt ur en dröm är det ibland som om jag vår imbecilla jord; Missfoster Tellus från tomhetens universum och varit helt känslolös och oberörd inför den. Varför föddes jag?! Vem födde mig?! Föddes jag för att få den insikt jag har nu?! Långsam förintelse - stabil, vag, plågsam. Världens undergång skulle inte ljuda högre än en nål som faller till golvet. Mänskligheten är skrattretande, underlägsen, kuvad och översköljd med spyor, avföring och ofruktbar säd. Det enda jag bidrar med är mina tankar. Varsågod! Du är ingenting, Ditt liv har levts miljarder, miljarder gånger och lika oförmäkt har du tynat ur tiden; Var gång. Translation: Freakanus Tellus I (it’s about me) am so damn pissed. Bored of the overpopulated cunts and faggots that which in gushing advantage wanders and brings filth on each place of this by now desecrated earth. The more I brood, and how I try to find any rate of truth and understanding (slaughter, rape, murder) over this. So am I still as wondering - hating When I look around the hatred burns in me, the same hatred that has been glowing within me. Since the beginning of time that in recent years got new swamp smell air that gives even more strength to the glow. For each second that I hate, my self-preservation instinct successively dies. I am torn by the thought why these simple lifeloving anti-entities actually survive. They should not live. By a closer thought, neither I, they nor you has a reasonable cause to ongoing life. When I have woken up suddenly from a dream it is sometimes like I have observed our imbecile earth; Feakanus Tellus from the universe of emptiness and been totally out of feeling and unmoved by it. Why was I born? Who gave birth to me? Was I born to get the insight I have now? Slow holocaust. Stable, vague, painful... The end of the world would not sound louder than a needle falling to the floor. Humanity is laughable Inferior, repressed and drenched with vomit, excrements, unfertile semen. Each word written, each word told and each happening occured are just additional factors in the pinion of meaninglessness. The only thing I contribute with are my thoughts. Here you go! You are nothing, your life has been lived billions, billions of times. And as imperceptibly have you faded out of life each time. Each time! |
|||
13. | Bortom tveksamheten | 04:54 | Show lyrics |
Vi beskådar vintern genom känsla och beskådar smärtan utan gräns. Vi upplever pinan inifrån som tär och smeker. Arktisk makt genom särskild försyn. Vi stärks i vemodets omfamning och sörjer vår förlust. Ondskan stormar himmelens prakt: ett exodus av lögnens tro. Bortom ordning och sanning ligger intet ty uppfattningen om intet är att alltet dör. Det troliga inträffar. Tveksamheten skrattar, hånar, förundras. Bland gran och ris rider en skepnad Bland snö och dis skymtas hans svepnad Han letar sin grav bland natten kalla Han möter sitt öde utan att falla Translation: Beyond the Doubtful We watch the winter through feeling and watch the pain without boundary We experience the suffering from within which torns and caresses Arctic might by particular providence We are strengthened by the embrace of sadness and lament our loss Evilness storms the glory of heaven An exodus of the faith of lie Beyond order and truth lies nothing For the perception of nothing is that the universe dies The probable occurs. Doubt laughs, mocks, wonders Among spruce and twigs rides a figure Among snow and haze his guise can be glimpsed He searches his grave in the cold nights He faces his destiny without falling |
|||
01:14:04 |
Hejdå
Album versions
Release date | Label | Catalog ID | Format | Description |
---|---|---|---|---|
April 19th, 2005 | Total Holocaust Records | THR-88 | CD | Limited edition |
2005 | Insikt | Cassette | Limited edition | |
2008 | Obscure Abhorrence Productions | 2 vinyls | Limited edition | |
December 31st, 2017 | Those Opposed Records | TOR 075 | CD | |
December 31st, 2017 | Those Opposed Records | Digital | Bandcamp |
Members | |
---|---|
Melkor | Guitars, Bass, Drum programming |
Ravenlord | Vocals, Samples |
Tracks | |||
---|---|---|---|
1. | Rationen krymprygg | 03:40 | |
(loading lyrics...) | |||
2. | Köld | 06:39 | Show lyrics |
När sammabitna anleten piskas nyktra i Novembermorgonens intensiva snöblåst Nä dina fotspår i snön täcks och försvinner på några enstaka sekunder När du känner dig svimfärdig med fötter som isblock och stelfrusna fingrar När det knäpper i träden och allt liv frusit till bleka, vita statyer Då är det vinter Vinter... Det är kolsvart, kompakt vinternatt Så mäktigt och gigantiskt Jag ser upp i det kalla, rena nattvidundret och jag känner en märklig stolthet Det är ingenting som stör eller irriterar mig Inte en människa, ingen trafik Ingen stress Vinter, jag välkomnar dig Var krigare av nordiskt blod behöver dig Du är hälsad och hyllad Skogen är omsvept av snö Så kall och ren Och att i tystnadens majestätiska och respektfulla Allvar vandra in i dess famn gör mig lycklig Jag vill ge denna fantastiska stund en tribut Vad vore väl mer passandre nu än att dricka ren starksprit och sakta pulsa genom den djupa snön Längre och längre in tills man av alkoholen känner sig utmattad och glödande varm för att sedan lägga sig till rätta och behagligt somna in Vinter... |
|||
3. | Under färden | 07:24 | Show lyrics |
Sandra, Olivia, Lovisa, Jenny Frida, Amanda, Mia, Klara Kittlingar, obehag, skälvningar, insikter We are together and we all feel fine United as a family Jessica, Lisa, Isabelle, Josefin Nina, Alva, Pernilla, Rebecca Låt oss leka. Nu kommer jag och tar er! Miljoner hormoner. Inga proportioner Bara definitioner We are together and we all feel fine United as a family Var är ni? Vart tog ni vägen? Ni försvann så snabbt Jag hann inte. Jag hann inte! Jag ville bara... Det är så mörkt nu och kallt Hanna, Linda, Emelie, Judith Och då som jag stod där bland varma och levande minnen och betraktar höstlövens skira dalande ner till den murknande markens säkra kretsloppsförmultnande så ser jag hur ett rep kommer ner ur natthimmelen Jag tar tag i repet och dras upp till himmelen som är ljus och skarp Bländande... Längst upp sitter gud (som jag trodde var död...) Han sträcker ut handen och ler men jag spottar honom i ansiktet Mitt saliv är svart och klumpigt Därefter faller jag ner till jorden Det svindlar för ögonen Jordytan brister och jag sjunker ner bland resterna Rutnande kropper Stanken är fruktansvärd Men jag lever... We are together and we all feel fine United as a family Together we all feel fine |
|||
4. | Kärlek och vänskap | 06:00 | Show lyrics |
Jag satt för en stund sedan i full irritation och i kvävande syrevrist i bastun och betraktare ollonkanten som syntes genom förhuden. Deprimerad och så obalanserad tänkte jag vad som någonsin ska kunna bli till ur min bleka, tama kuk? Ingen hora i världen skulle väl i sunttillstånd låta mig tömma min sperma i hennes urinsår? Knappast! Jag har redan tänkt ut att enda stättet att få fram mina demonembryon skulle vara att våldta en psyktiskt svag flicka och sen under grova hot om, minst sagt dödliga, vedergällningar tvinga henne att föda mina gullungar. Ondskan skall fortskrika. Min vilja kommer att bli. Det finns ingen kärlek. Det människokreaturet upprepande uppfattar som kärlek är egentligen en stor svaghet. En idiotisk lögn, skapt att förvilla den taktiska människan. Flickvän? Haha. Vilket skrattretande nonsenstrams. Kamrat, oj vad fint. Alla vänner är ifrågsättande, konvexa yngelhjärnor placerade av villfarensens oljeinsmorda hand, i falskhetens perfekt utförmande fåtölj. Fortfarande flagnande av Herrens sädpolish. Whiskeyn river mig obönhörligt i halsen. Rinner ner och gör strupen levande. Pillar i fumlighetens och målmedvetehedens komplicerade nyckel i hjärnan oförgätna utrymmen. Släpper ner mig i förvirringens men samtidigt den definitiva klarhetens pyramidgångar. Kom, alkohol. Du cellutplånare. Som får mig att se mitt liv som det är. Du ljuger inte. Min hjärna kan inte ljuga för mig själv? I bastun - jag undrar tomt hur mitt fortplantningsorgan kommer att ligga i min likkiska eller hur den kommer att luta när jag skjutsas in i krematorieugens eld. Får en makaber, men förtjustande, idé. Kanske kan jag innan min död av en söt flicka ordna så att min absurda, skrynkliga, krympta hjärna kan förtäras av henne och hennes väninnor mot en summa pengar. Kanske inte. Evigt oförstådd. Jag är motbjudande, osocial, hjärnskadad, schizofren, personlighetsklyven, oälskad, odiagnosticerad. Ett fall i en folder i en journal. Psykologer, terapeuter, anhöriga, och obducenter, hej! Nog kan jag göra allt. Ingenting är omöjligt. Jag gör inget. Jag försöker inte i överhuvud taget. Långsamt låter jag det jag har i mig fräta bort det humana i mig. Det som kanske skulle kunna göra mig till en accepterad person, det förtvinar av orsaker som finns på ett bortglömt onåbart plan. Dolt. Här när någonting som försöker ropa efter ett hjälp fortfarande finns så skriver jag. Vem är du som läser det här? Det enklaste jag har att säga dig är gratulationer till din plats på jorden. Jag har ingen. Åh, som jag önskar att jag låg på ett långt skötbord bland flickor och pojkar. Och hade en ny möjlighet... |
|||
5. | Piskar ut mitt hat | 05:14 | Show lyrics |
Dina klor sjunker djupare Djupare i mitt inflammerade sinne I den ständiga kampen Som lämnar allt rent förött Luvenis Hur kan jag vinna då dag och natt slits tu av begär i dett ruttna träsk som du lämnar då du själen förtär Jag piskar dig Slår dig Skriker ut mitt hat Skriker ut min längtan Är det kärlek att lida så? Du förtjänar samma lidande... som du utsätter mig för Men ditt namn bör vara Legion Jag drunknar i ditt kött Varje slag tusen åter men varje blick obesvarad En dag kommer du att titta på mig med skräckblandad tjusning lysande ur dina vemodigt döda ögon |
|||
6. | En förgången tid | 09:38 | Show lyrics |
Jag vandrar genom skogens mörker Kylan biter i min själ Vargens ylande hörs på håll och korparnas skri Om pest och undergång Fullmånens sken lyser upp den mäktiga granskogen Främmande skepnader visar sig och mörka moln Samlas ovanför mig. Skuggor vägleder mig in i Evighetens ändlösa mörker. Jag känner mig som Född på nytt. Nu är jag en av dem i mörkrets legioner Av evigt hat Den här natten kommer jag att minnas i all evighet I midvinternattens kyla... Jag känner mig som född på nytt Nu är jag en av dem i mörkrets legioner av evigt hat Den här natten kommer jag att minnas i all evighet I midvinternattens kyla Snön ligger tät framför mig och morbida varelser Skymtas på himlavalvets molniga skapelse Det är nattens dolda mystik av en förgången tid En natt som man önskar vore för evigt Nattens dominerande mörker som tar död på solens Glädjande värme. En vandring genom nattens mörker I midvinternattens kyla Blåser vindar av sorg och vemod I midvinternattens kyla Blåser vindar av sorg och vemod Jag vandrar genom nattens mörker Kylan biter i min själ Vargarnas ylande hörs på håll och korparnas skri om Pest och undergång Fullmånens sken lyser upp den mäktiga granskogen Främmande skepnader visar sig och mörka Moln samlas ovanför mig Skuggor vägleder mig in i evighetens Ändlösa mörker. I midvinternattens kyla |
|||
7. | Det som hände | 06:10 | Show lyrics |
Ett fagert land med stolthet och anor Vars välde var stort - berg och sjöar och skog Med rakryggat folk under blågula fanor Länge sen nu sen den stoltheten dog Zions smitta fick gro i dess ben i tusen år I tusen år fick Thule ruttna i kristus vår I hycklarnas tecken - i sexuddens sken Med extrem oerhördhet Två rysligt kalla inviter Du är snart inte levande Du var vid liv - nu död Jag tog ditt liv - jag gav dig hjälp Farligaste, impulsivaste hämndlystnad Effektivaste, smartaste vedergällning Stoltheten i mig står på tå - din veka kropp är notis Jag vill vara något totalt Jag är en händelse som sårar Rodnandes - jag örfilar skedet Jag är något monumentalt Jag var en punkt i något... Skrattandes! Han blöder fortfarande... |
|||
8. | Old Songs (Barry Manilow cover) | 04:18 | Show lyrics |
Candles burning, glasses are chilled and soon she’ll be by Hope and pray she’ll say that she’s willing to give us another try And if all those plans I made don’t melt the lady’s heart, I’ll put on the old 45’s And maybe the old songs Will bring back the old times Maybe the old lines Will sound new Maybe she’ll lay her head on my shoulder Maybe old feelings will come through Maybe we’ll start to cry and wonder why we ever walked away Maybe the old songs will bring back the old times and make her want to stay It’s been too long since I’ve seen her face light up when I come home It’s been too many hours I’ve wasted staring at the phone Sweet old songs I’m counting on you to bring her back to me I’m tired of listening alone And maybe the old songs Will bring back the old times Maybe the old lines Will sound new Maybe she’ll lay her head on my shoulder Maybe old feelings will come through Maybe we’ll start to cry and wonder why we ever walked away Maybe the old songs will bring back the old times and make her wanna stay |
|||
9. | Sakrament | 05:55 | Show lyrics |
Jag är din vän. Jag tycker oerhört mycket om dig Vi har känt varandra i en halv evighet På mer än ett sätt så älskar jag dig Jag behöver dig och vill inte vara utan dig Ändå, utan ett "därför" har jag en förnimmelse av att NEJ! Jag vet. Jag vet att det kommer att bli jag som djupt sårar vår vänskap om inte jag helt och hållet utplånar den Nu när jag är borta så kan du skylla dina feltramp på mig. Din förlust... av mig Nu, innan sista andetaget dragits så är jag gråtandes, skrattandes, älskandes, hatandes. Allt på samma gång i ett känslomässigt kaos. När jag nu inser din ärlighet där vi står mitt i tystnadens lugn men olustighet... så vill mitt jag ångra sig/mig men beslutet är taget och gärningen skall ske. (Tidigare) Jag ringde dig och berättade att jag vill tala om någonting mycket allvarligt. Du ifrågasatte först mötesplatsen (Kilometer från samhället där vi eldade och pratade kärlek och misantropi som unga) Vi står i snöig vinterskog. Andaktsfullt, som om vart andetag taget kostade en avlägsen människas liv Du står metern framför mig och väntar på att mitt Urvattnade ansikte med mun skall börja tala Det är sekunder innan jag överfaller dig och i fickan drar jag gång på gång min tumme över den vassa kniveggen Jag hugger kniven i dig. Det går lättare än jag trott Du förblöder under mig. När jag avtrubbat vandrar hem spelar Samael "Til we meet again" I mina hörlurar och jag vet att du kommer Förlåta och förstå när vi möts igen. |
|||
54:58 |
Uppgivet hjärta / Eidyllion
Members | |
---|---|
Joyless | |
Ida Hellebø | Vocals (lead) |
Olav Berland | Guitars, Drums, Bass, Vocals (backing) |
Nylon | Guitars, Keyboards, Vocals (backing) |
Woods of Infinity | |
Melkor | Guitars, Bass, Drum programming |
Ravenlord | Vocals, Samples |
Tracks | |||
---|---|---|---|
Side A | |||
1. | Woods of Infinity - Uppgivet hjärta | 06:45 | Show lyrics |
Jag lever ständigt i ett (möjligen) ofrivilligt självmordsförsök. Jag tycker mig vara säker på att jag ännu inte vill dö. Eller är det bara en överlevnadsdrift? En signal som kroppen på naturlig väg utsänder? Jag måste dricka alkohol kontinuerligt så att de kvävande snarorna om min hals lättas upp för några timmar och jag (över)lever igen. Det sticker i mitt hjärta. Hör mig skrika ut det som tynger mig så fruktansvärt. Lyssna. Kan du förstå mig? Jag kommer aldrig att passa in i din flock av umgängesgemenskap. Aldrig! Låt mig få bli ett med skogen... Måste bort från all falskhet och all hotande stelhet. Se mig, noterar du mitt till synes livlösa, grå ansikte? Inga anletsdrag. Mitt ansikte utstrålar uppgivenhet och hopplöshet. Jag känner mig hopplös och uppgiven. Så tom inuti. Ingen inspiration - ingen motivation. Ingen strävan... Inget mål... Dock vill jag leva. Satan - kyss mig med din fula mun. Ta mig, fyll hela min kropp med din tunga. Rör om i min kropp. Vig mig - döp mig. Satan, jag drunknar i dina svarta ögon. Öppna som natthimlens ändlösa svindelartade djup. Total gränslöshet. Din blick skållar mig. Satan, ta mig ifrån min kropp. Bränn mitt skal och ta mig till helvetet. Gör mig verklig, för nu lever jag i en skrämmande dröm. Väck mig och jag kan bli dig trogen. Det kliar i hårbottnen, tandköttet, nagelbanden och under min hud. Väck mig och frigör mig från dessa jordliga, mänskliga bojor. För vårt väsen och vår skapelse skall jag befrukta de gråtande oskulderna så att de föder fram de skapelser av vårt blod och vår vision som vi behöver. Satan, jag speglar mig i dina tårar som är vår visdoms brunn och som kommer att bilda vår mörka framtids osinliga hav av möjligheter. Amen. |
|||
Side B | |||
2. | Joyless - Ingenting | 01:57 | |
(loading lyrics...) | |||
3. | Joyless - Vinternatt | 02:22 | |
(loading lyrics...) | |||
4. | Joyless - Stalingrad | 02:22 | |
(loading lyrics...) | |||
13:26 |
Ljuset
Album versions
Release date | Label | Catalog ID | Format | Description |
---|---|---|---|---|
October 10th, 2005 | Total Holocaust Records | THR-91 | CD | |
October 10th, 2005 | Insikt | Cassette | ||
2006 | Niessedrion Records | 008 | 2 12" vinyls | |
December 31st, 2017 | Those Opposed Records | TOR 076 | CD | |
December 31st, 2017 | Those Opposed Records | Digital | Bandcamp |
Members | |
---|---|
Band members | |
Melkor | Guitars, Bass, Drum programming, Lyrics (tracks 2, 3, 4, 8) |
Ravenlord | Vocals, Samples, Lyrics (tracks 1, 3, 4, 6, 7, 10) |
Miscellaneous staff | |
778 | Cover art |
Emil E. | Lyrics (track 5) |
Tracks | |||
---|---|---|---|
1. | Genever | 05:31 | Show lyrics |
Jag och horan är framme vid stugan. Ända sedan jag en vardag för många år sedan upptäckte stugan så har jag haft känslan av att jag kommer att begå onda gärningar här. Medan hon ligger bunden på stugans kalla trägolv så står jag utanför och andas av den friska kyliga luften. Hon är totalt utmattad, det senaste dygnet så har hon inte ens gråtit men jag är harmonisk och tänker göra upp med livet. Under natten som var så föll den första snön och den ligger fortfarande kvar. Jag ler för mig själv när jag tänker på hur vackert det är med blod i snö. Min kontakt med flickan började med brev. Åh! Jag skrev henne ofta och så passionerat så jag kunde knappt tro att orden kom från mig själv. Vad jag lurat henne! Jag tänker på de försiktiga, blyga svaren som hon i början sände mig och fylls med nostalgi. Jag går in i stugan och sätter mig ner och bara tittar på henne. Hon är sårbarheten själv och nu vet jag hur rädsla blandat med upphetsning doftar. Hennes ögon uttrycker smärta och förtvivlan men hon har inte mod ens att röra sig. Jag vet att kräket kissat ner sig och snart kommer väl avföringen? Mitt enda syfta är att hon skall dö.. Men jag tänker inte stjäla hennes liv - den äran skall skogen få. Jag klappar henne på huvudet och talar lugnt om för henne att jag tänker låta henne gå och medan jag skär loss repen så ser jag en glimt av hopp i hennes ögonvrå. Men innan hon tillåts lämna stugan med plågoande och stank så skär jag ett måttligt djupt snitt i vardera av tösens fotsulor. Från stortå till häl. "Gå nu!" Hon går skyndsamt småhaltandes ut i skymningen och försvinner. Jag tror inte hon når ända hem. Jag sätter mig ner och lyssnar till brasans sprakande och sprättande, tar ett drickeglas Genever och känner vällust och behag spridas i hjärta och kropp. Ser ut genom fönstret och iakttar norrskenet som spelar. Undrar om det går att spåra henne i morgon bitti? Annars kan jag väl alltid lukta mig till henne. Ha, ha, ha! -Ravenlord 2001 Translation: Genever I and the whore have arrived at the cabin. Ever since I, a spring day years ago, discovered the cabin I’ve had the feeling that I was going to commit evil deeds here. While she lies tied up on the cold hardwood floor I stand outside, breathing the chilly air. She’s completely exhausted. This last day she hasn’t even wept but I’m in complete harmony and will settle my score with life. During that night the first snow fell and it remained. I find myself smiling when I think about the beauty of blood in snow. My contact with the girl began with letters. Ah! I wrote so passionately to her that I hardly could believe the words were my own. How I fooled her! I think about the cautious, shy replies she initially sent me and I’m filled with nostalgia. I enter the cabin and sit down to simply look at her. She’s vulnerability incarnate, and now I know what fear mixed with arousal smells like. Her eyes express pain and despair but she hasn’t got the courage to even move. I know that the pest has wet herself and I suppose the excrement soon will follow? My only purpose is her death. But I won’t steal her life - that honour is reserved for the forest. I pat her on the head and calmly explain to her that I’m going to let her go, and while I cut the ropes I spot a glimpse of hope in her eyes. But before she’s allowed to leave the cabin, with antagonist and stench, I cut a moderately deep gash in the soles of the girl’s feet. From her toe to her heel. "Go now!" She hurries, limping, out in the twilight and disappears. I don’t think she’ll make it home. I sit down, listening to the crackling of the fire with a glass of Genever and feel the wellbeing spread through my brain and body. Looking out through the window at the dance of the northern lights. I wonder if I can track her down tomorrow morning? I suppose I could just follow the smell. Ha, ha, ha! |
|||
2. | Ett förlorat barn | 04:12 | Show lyrics |
Mitt sinnes öga har för en kort sekund öppnats Och blottats för evighetens mörker Och det slet och fördärvade under denna stund För tid och evighet en bräcklig själ Jag har i tio år Tio förbannade år Balanserat vid ett fascinerande stup Jag kan aldrig slita mig från dess rand Och jag vågar inte kasta mig ner Jag längtar aldrig efter himmelen mer Bortom det blå döljs min Nemesis Jag söker mig inåt, till centrum Origo Min nedslagna blick balsamerar min själ Så, nyfikna barn, titta inte för länge Och inte för djupt Upp mot skyarna Jag försökte förstå och bli större än Gud Och evigheten svalde mig hel Jag är fast övertygad om att himmelens blå Det fruktade blå Är dödens färg Och oändligheten, döden, Gud och blå Är synonymer, samma fenomen Så jag hatar Gud som jag hatar det blå Det oändliga blå som jag sökte förstå -Melkor 2005 Translation: A Lost Child My mind’s eye has for a brief second opened and been exposed to the darkness of eternity And it tore and devastated during this moment A frail soul for time and eternity I have for ten years Ten cursed years Been balancing next to a fascinating abyss I can never year myself from this chasm And I dare not throw myself down I’ll never again long for the sky My nemesis lurks beyond the blue I’m focusing inwards, to the center Origo My downcast gaze embalms my soul So, curious children, don’t look for too long Or too deep skywards I tried to understand and become greater than God And eternity swallowed me whole I’m firmly convinced that the blue of the sky The dreaded blue is the colour of death And eternity, death, God and blue Are synonymous, the same phenomenon So I hate God as I hate the blue The eternal blue that I tried to grasp |
|||
3. | Tankeväckande självömkan | 05:28 | Show lyrics |
Laktos förgiftar Romulus och Remus medans en uppbyggnad tar form. Lik staplade som hexagram ger historien ett färgat sår. Torn på torn av himmelskt kött. Lögnare, predikanter och förespråkare hamnar alla på samma påle. Vaginal vävnad, ofullkomliga hinnor rinner. Jag vill förlåta, jag vill (låt bikta) få dem tills deras banala, skrala yttersta förvrids i ofullkomligheten orgasmliknande skälvningar. Nu smeker jag deras -------- som om jag torkade dem från badhusets väta.. De är alla mina rättfärdiga döttrar och Jag kommer för dem att innebära faderlig tillsyn och pålitlig förtröstan. De leker alla oskuldens tankeväckande små spel på det vuxna sinnet. Är de medvetna om kollisionen med mitt kritiska jag? Flertalet av omedvetet sex, inbjudande hål smeks av tvål och händer i en av ignorans befläckad sexuell dans. Jag vill välsigna alla lättflyktiga kroppar och glorifiera vart leende och var gest de gör mot mig. Jag vill örfila deras kinder - gulligt färgsatta av relativ förödmjukan. Alla dessa år med självömkans sår - mellan ljuva medlidandets lår - Finner sin ände och det som hände bringar ingen mänsklig tår. Vi kanske dig en tanke kan bringa med våra sinnen nedtryckta i gyttja. Kanske kan vi då få dig att inse din svaga ingrediens i alltets ingenting? -Melkor/Ravenlord 2002 Translation: Thought-Provoking Self-Pity Lactose poisons Romulus and Remus while a construction takes form. Corpses, stacked like hexagrams gives history an infected wound. Towers upon towers of heavenly meat. Liars, preachers and promoters, all wind up on the same pole. Vaginal tissue, uncompleted membranes drip. I want to forgive, I want (to confess) their simple, frail shells contorted in the orgasmic shivers of uncompletition. Now I caress their ---------- as if I was drying them from the wetness of a bath. They are all my righteous daughters and I will for them represent fatherly care and reliability. They all play their innocent, confounding games on the adult mind. Are they aware of the collision with my critical self? A multitude of, sexually unaware, inviting holes are stroked by soap and hands in an ignorant sexual dance. I want to bless all the volatile bodies and glorify every smile and gesture they bestow on me. I want to slap their cheeks - sweetly coloured by relative humiliation. All these years with the wounds of self-pity - between the thighs of sympathy - find and end, and that which happened is granted no human years. We might spare you a thought one day, with out minds submerged in clay. Then, perhaps, we might get you to realize your weak ingredient in the nothingness of everything? |
|||
4. | Summon the Lord of Blasphemy | 04:05 | Show lyrics |
To walk in complete darkness and feel the freezing winds of death In winters frosty grip the woods are truly cold. In a land of desolation I worship the beast Summon the Lord of Blasphemy Kill the ones with beliefs so fragile Raise the ones who are mighty and strong Leviathan, my veins are open for none but you. I know you’re dwelling in the dark, tranquil waters blue. Summon the Lord of Blasphemy -Melkor/Ravenlord 1999 |
|||
5. | A Love Story | 05:08 | Show lyrics |
Hej, flicka. Jag sitter här en bit bort och iakttar dig - beundrar dig. Jag har tittat på dig ett tag nu och du får min mage sådär pirrig som det brukar kännas när man blir förälskad i någon. Kär. Jag tror inte att du har sett mig. Du skulle bara veta hur du skiner. Strålar, där du sitter i solens sken. Jag rodnar när jag tänker på att jag skulle hålla dig i min famn. Våren lockar fram dofter som gör mig helt rusig medans jag ser dig leva (leka) så lugnt i din egen värld. Jag tar en klunk av min öl och fantiserar om vad för doft du har. Säkert skulle jag nog kunna gå fram till dig och tvärt huka mig ner för att lukta på din lilla hjässa. Du skulle nog inte ens uppfatta mig. Det är så fantastiskt att få se detta söta, gulliga fina. Det mesta i mitt liv som 24-åring är så tråkigt och dödligt rutinmässigt... Men så upptäcker jag dig! Jag undrar vad du har för ett namn och vad du åt till frukost. Nu, precis nyss, så kisade du mot solen med ett gyllene leende över hela ditt perfekta ansikte. Du, flicka - du gör mig lycklig i denna korta stund. Det har du ingen aning om. Du bara sitter där. Vad vackert hår du har och klänningen, en rosablommig, den passar dig perfekt. Jag vill visa dig skogen, hålla din lilla smutsiga hand i min. Låta dig fråga mig olika saker och jag skulle svara med kärlek i mitt hjärta. Jag vill nästan gråta när jag skriver det här. Tårarna finns där. Jag finns där! Jag vet inte hur jag ska formulera mig, men jag vill lära känna dig. Du är ju så mycket yngre än vad jag är. När vi är i skogen blir det mörkare och då ger jag dig min värme. Du känner dig lite mörkrädd, och då är det jag som ger dig trygghet. Då ger du dig till mig. Kommer jag någonsin att bli en pappa? Kommer du någonsin att bli en mamma? Presto agitato Allt detta är till dig. Helst av allt vill jag springa ut till dig och krama dig så hårt som du tål och rulla runt med dig på marken. Flicka, vi ska skratta och sen ser jag dig djupt i ögonen och samtidigt som alla mina frågor besvaras med den barnsligaste, sensuellaste blicken tonar du ner - tonar du bort... All ängslan, all hopplöshet och all förtvivlan jag någonsin känt med ett totalförlösande "jag tycker om dig". Din kropp talar till mig, men förmodligen så missuppfattar jag den. Jag Älskar Dig! -Written by Emil E. for WoI Translation: A Love Story Hello, girl. I’m sitting here at a distance, watching you - admiring you. I’ve been watching you for a while now and you give my stomach butterfiles, the way it feels when you’re falling in love with someone. In love. I don’t think you’ve seen me yet. You should know how much you shine. Radiate as you sit in the glow of the sun. I blush as I think about holding you in my arms. Spring awakens scents that make my head swim as I watch you live (play) so calmly in your own world. I take a sip of my beer and fantasize about what you smell like. Surely I could walk up and quickly bend down to smell your little head. You would probably not even notice me. It’s so fantastical to see this cute sweetness. Most of the things in my life as a 24-year old are dull and deadly monotonous. But then I discover you! I wonder what your name is and what you ate for breakfast. Now, just now, you squinted against the sun with a golden smile all over your perfect face. You, girl - you make me happy in this brief moment. You have no idea. You just sit there. How beautiful your hair is, and the dress - pink with flowers - fits you perfectly. I want to show you the forest, hold your dirty little hand in mine. Letting you ask me different things and I’d answer with love in my heart. I almost feel like crying when I’m writing this. The tears are there. I’m there! I don’t know how to express myself, but I would like to get to know you. You’re so much younger than me. When we’re in the forest it gets darker and I’ll give you my heat. You’ll feel a bit scared of the dark and I’ll comfort you. Then you surrender to me. Will I ever be a father? Will you ever be a mother? All of this is for you. More than anything I’d like to run up to you and hug you as hard as I can and roll around with you on the ground. Girl, we’ll laugh and I’ll look deep into your eyes and while all my questions are answered with a childish, sensual gaze you fade down - fade away... All the anxiety, all the despair and resignation I’ve every felt with a liberating "I like you". Your body speaks to me, but I’m probably misunderstanding it. I love you! |
|||
6. | Tvåfaldig vikt är en styggelse för herren | 08:20 | Show lyrics |
Jag vill skada dig. Det finns så oerhört många sätt att göra dig illa på. Jag skulle gärna bruka vart sätt. Låta både mig och dig åldras medan plågandet av dig pågår utan uppehåll. Nu sitter du här där jag vill ha dig. Åh, under alla långa, långsamma år som gått som jag hatat dig så frätande starkt. Då jag känt att jag inte vågat eller kanske... Du retar mig bara du sitter där med din fetsvullna kropp och dumma ansikte som verkar vilja ge sig an ett försök att lugna mig. Det finns ingenting du kan göra nu ditt missfoster, ingenting alls. Du är så patetisk. Du verkar inte ens fatta varför du är här. Gör repen ont ditt feta as? Jag tog i allt jag hade när jag band fast dig. Du luktar svett, ditt kräk. Ditt dumma ansikte är så jävla enerverande. Jag måste snart mörbulta ditt köttansikte. Jag kommer att bruka ett måttligt tungt järnrör - det ligger förresten nedanför mina fötter. Denna natt skall jag hämnas. Föreställ dig allt hat och all hämndlystnad som under åren byggts upp. Försök bara att föreställa dig det mest plågsamma sättet att dö på. Och förstå sedan hur mycket helvete du kommer att tvingas uppleva, ditt svin. Jag beslutar om du kommer att få dö eller inte. Känn hur kall pistolmynningen är som retsamt dras över din svettpärlade panna, längst tinningen och vidare över din feta nacke. Jag får nästan erektion när jag föreställer mig hur en kula penetrerar dig. Kanske ditt svulstiga lår, rätt igenom, så att du grisaktigt måste skrika som färdig för slakt. Fast ingen gillar väl produkter med din fetthalt. Fan vad du stinker. Stinker rädsla så. Eller är det kanske ånger? Vad du än må känna så är det för sent nu. Situationen du befinner dig i har du själv satt dig i. Och jag önskar från djupet av universum att din dödskamp skall bli utdraget lång. För var minut jag känt mig äcklad av dig skall jag se till att du får uppleva en livstid av ofattbar smärta. Känner du rakbladet, det är hyfsat vasst va? Jag låter bladet med visst tryck spela över din hjässa. Så vackert att få se blodet tränga fram ur den smala skåran. Som om blodet hölls fångat i tjockskalligheten. Därefter går bladet över ögonbrynet så att ögat inte får så klar sikt. Sedan tar jag i lite hårdare och "aj aj". Höger näsvinge separerad. Och sen över dina tjocka läppar så att blodet täcker hela hälften av ditt ansikte. Du försöker skrika. Det bildas blodsalivsbubblor till följd av din vanvettsjämmer. Det kittlar inom mig när jag ser din kraftiga hals med nervöst blodpumpande ådror. Så gärna, så gärna vill jag öppna dig. Ett snitt i livets räls och jag får se ditt dumma väsen till människa snabbt tyna bort - förblöda bort. Jag hatar dig! Jag vet att du någonstans i fetmans kropp bär en penis. En skamkuk som får var blick att rodnande avvika. Den penisen skall bort. Avlägsnas medan du fortfarande är i liv. Jag skall skända dig både före och efter din död och det låter jag dig få veta. Njuta skall jag. Njuta! Undra hur länge det tar för en person att förblöda bara genom ansiktssnitt? Nu börjar jag. Först ska jag dra ut dina tänder, sen dina naglar, peta ut ögonen, spräcka trumhinnorna, pulverisera testiklarna, krossa knäskålarna, knäcka käken, bryta ryggen och samtliga revben. Nu blir det klart för mig hur jag skall döda dig; Knytnävsslag mot ditt hjärta till det stannar. Satan, om detta offer har en själ, fånga! Fånga! -Ravenlord 2003 Translation: Differing Weights are an Abomination for the Lord I want to injure you. There are so many ways for me to hurt you. I would gladly make use of each way. Let us age while your torture goes on without pause. Now you’re sitting here, where I want you. Oh, during all these long, slow years that have passed my hatred for you has been corrosive. When I’ve felt that I didn’t dare or maybe... You infuriate me just by sitting there with your bloated body and stupid face that appears to be trying to calm me down. There is nothing you can do now, you freak, nothing at all. You’re pathetic. You don’t even realize why you’re here. Do the ropes hurt, you fat bastard? I tied you up as hard as I could. You reek of sweat, you scum. Your stupid face is so aggravating. Soon I’ll have to beat your fleshy face to a pulp. I’ll use a moderately heavy iron pipe - it’s lying at my feet. This night I will take my vengeance. Just imagine all the hatred and vindictiveness that has built up during the years. Then try to imagine the most painful way to die. And then understand the hell I will force upon you, swine! I’ll decide whether you will get to die or not. Feel the chill of the gun barrel as I slide it against your sweaty forehead and down to your fat neck. I almost got an erection when I imagine a bullet penetrating you. Perhaps your thick thigh, straight through, so you’ll scream like a pig ready for slaughter. Though no one would like a product with so much fat. Damn, how you stink. Does fear stink so? Or is it regret? Whatever you’re feeling, it’s too late now. You’ve put yourself in this situation. And I wish from the depth of the universe that your struggle with death will be exceedingly long. Every minute I’ve felt disgusted by you will be repaid with a life time of unbelievable pain. Do you feel the razor blade, it’s pretty sharp, huh? I’ll let the blade dance across your head. It’s so beautiful to see the blood pour out from the thin cut. As if the blood was trapped in your thick head. From there the blade goes across your eyebrow, reducing your vision. I put more pressure on it and "ow ow". Your right nostril is separated. And then over your thick lips so the blood covers half your face. You try to scream. Bubbles of bloody saliva form from your maniacal whimpering. It tickles within me when I see your thick neck with nervously pumping veins. So willingly, so gladly would I open you up. A cut in the rail of life and I’ll see your stupid humanity fade away - bleed away. I hate you! I know that you, somewhere in the body of fat, have a penis. A shameful cok that averts blushing eyes. That penis must go. Removed while you’re still alive. I’ll mutilate you both before and after your death and I’m letting you know that. I’ll enjoy that! I wonder how long it takes for a person to bleed to death just by cuts to the face? Here I go. First, I’m going to pull out your teeth, then your nails, gouge your eyes, burst your eardrums, pulverize your testicles, crush your kneecaps, snap your jaw, break your back and all of your ribs. Now it’s getting clear to me how I’m going to kill you. I’ll punch your heart until it stops. Satan, if this victim has a soul, catch! Catch! |
|||
7. | Epigram | 05:14 | Show lyrics |
Kläng inte på mig mer. Dina slaka åsikter försöker lirka sig in i min skadade rygg. Ta du din falska ton och håll ut tills sanningen blottas och falnar. Din dolks knivblad är för kort; nacken irriteras - inte såras. Utomhus ligger skaren fast och tålamodsfull. Idiotiskt solljus försöker rubba klimatet och balansesn men försöken är förgäves, ha ha! Mörkret består och dess klarhet är uppskattad. Mitt flin är blandat med tragikkomik och och avsky när jag ser din förlust av tänder, koncentration, naglar och personlighet. Du har alltid varit välklädd och hövlig men formalitetens ansikte är täckt av rosa/lila bristningar som om vilsekomna binnikemaskar och springmaskar stred, under ditt anletes hus, om territoriet. Du lever och verkar välmående. Är det jag som är trasig när jag inte begriper varför du ej ser hur passé, disträ och slätstruken du är? Sår - plåster - blödning - bandage Du tynger mina axlar, ryggen värker, stegen blir tunga. En bördans ryggsäck ihopväxt med min hud. En bitter tyngd av självhädelse och självinsikt. Min skalle är öppnad, blottad. Våt av aceton. Prästen tänder stickan och för den mot målet. Hjärtat slog inte men hjärnan tänkte fortfarande. Ansiktet förvreds av dödsspasmerna och en efterlängtad sömn tog vid. -Ravenlord 2005 Translation: Epigram Don’t cling to me anymore. Your flaccid opinions try to force themselves into my injured back. Take your false tone and persevere until the truth is exposed. The blade of your dagger is too short. Irritating, not wounding. Outside the snow is firm and patient. Idiotic sunlight tries to shift the climate and the balance but the attempts are in vain, ha ha! The darkness persists and its clarity is appreciated. My grin is mixed with tragical comedy and disgust when I see your loss of teeth, concentration, nails and personality. You’ve always been well dressed and courteous but the face of formality is covered in pink/purple stretch marks as if lost tapeworms and pinworms had territorial battles beneath your skin. You live and seem prosperous. Is it me who’s broken when I can’t understand why you won’t see how passé, distracted and mediocre you are? Wounds - plasters - bleeding - bandages You weigh my shoulders down, my back is aching, my steps grow heavy. A backpack of burdens, grown into my skin. A bitter load of self-blasphemy and insight. My skull is opened, exposed. Wet from acetone. The priest lights the match and closes in on the target. The heart wasn’t beating but the brain was still thinking. The face was distorted by rigor mortis and a long-awaited sleep ensued. |
|||
8. | Metamorfos | 07:02 | Show lyrics |
Jag skär genom mina lager Lager av preventioner - pretentioner Av masker och förklädnader Prestige och stolthet Jag blottar min kärna En infekterad nukleus Strålande som aftonstjärnan Den bländar och brinner Men ljuset är svart Och elden så kall Så kall att den bränner Den förtär och bygger upp I en evig reaktion Byter ut det jag var Men förrädiskt långsamt Vad skulle jag vara om fem hundra år I denna kalla mutation? Jag vill inte veta Det vill jag inte alls veta Men jag kan aldrig gå tillbaka till ljuset Och värmen och glädjen som jag saknar så... -Melkor 2004 Translation: Metamorphosis I cut through the layers Layers of pretentions Of masques and disguises Prestige and pride I’m exposing my core An infected nucleus Radiating like the evening star It blinds and burns But the light is black And the first so cold So cold that it burns It engulfs and rebuilds In an eternal reaction Changing what I was But treacherously slowly What would I be in five hundred years In this cold mutation? I don’t want to know I don’t even want to know But I can never return to the light And warmth and joy that I miss so... |
|||
9. | Across the Fields of Forever (Edge of Sanity cover) | 06:22 | Show lyrics |
It all began with the shades of what we never thought existed. The vision of the distorted views was no longer an illusion. It was the plain and bitter truth. My divination that I never dreamt was now to become. Th pseudo silence and all I have unseen. Life is a darkened silent barricade between all I am and all I ever wanted to be. We’re soon to die. Inherit the wisdom of the earth Who has struck the bell? That leads us into hell... I explore myself with my inner eyes, the prodigal son dropped his disguise. I stalk through the fields of my forsaken memories. Fading away like withering travesties. My inborn lust for adventures of sharpeless nature and kind. I lie here clutching at straws, the dream savant chose me blind And then we die... Inherit the sadness of the truth Erupted are the seas The epitaphs written in the breeze. Eradicate our bounds from the earth Internally, eternally never to emerge Torment - Death on holy ground Carnage - In blood we drowned.. The world cracks and we fall into decay The waves of Styx sweeps the dying as I caress their souls. My knowledge tickles as I cry, the sorrow spectrum grows. I weigh my anchor and sail through the rainbow... There’s no future to alter. I enter the other side... And now we’re dead Inherit the secrets neverknown Explore the universe Behold the ancients’ curse The dead shall walk the earth. -Edge of Sanity |
|||
10. | Kroppen var mitt fängelse | 07:15 | Show lyrics |
Just som oljuden som värst skakar om min skalle. Just som skarpa strålar av horljus överfaller mitt sinne. Just som balansen börjar svikta och synfältet flimra. Just som andningen blir ryckig och hjärtslagen ojämna. Då känner jag cirkelsågen, rondellen och bandslipen. Mängder av härdade sylvassa tänder som flinandes torterar. What is evil.. I like the word.. can you define it? .. can I? Rain is beautiful but it makes you sad. Light a candle and keep it under your coat. Varje enskild smärtimpuls multipliceras incestuöst. 314 Kristus-remmar av läder håller min kropp på plats. Nyss var jag mitt ibland dem, jag lät mig finna mig i tristessen men jag kände ingen fara, inget hot. Jag var "den tyste". Nu skrattar de. Förenade imbecillpatetiska anencefaler. Då känner jag cirkelsågen, rondellen och bandslipen. Mängder av härdade sylvassa tänder som flinandes torterar. What is evil.. I like the word.. can you define it? .. can I? Rain is beautiful but it makes you sad. Light a candle and keep it under your coat. Ibland tycker jag mig se småflickor som klappar händer medans åskan mullrar ... Ibland tycker jag mig se regnande blod och sperma träffa deras rödblommiga kinder... Ibland tycker jag mig se Gud faders konturlösa uppenbarande sänka ned sitt varnande finger... Ibland känner jag med starkaste övertygelse hur Herre Satan kramar om mig i min kättjade existens... What is evil.. I like the word.. can you define it? .. can I? Rain is beautiful but it makes you sad. Light a candle and keep it under your coat Jag har en väg att gå men än så länge vandrar jag i diket nedanför. Jag vet inte ännu hur jag kommer upp men jag känner ohelig närvaro. Åh, mörker! Djävulens trygga och skrämmande Helvetesmörker. Remmarna lossas, vita duvor exploderar, skratt ersätts av miljoner unisona dödssuckar. Bortom förståelse - Bortom ordförråd Något ofantligt kommer och jag är en del av evolutionen, jag är en del av evighetens evighet. Fyra korsfästelser, fyra vänner är för alltid gjorda till intet.. sanning, lögn, tid och rum, de hänger med huvudena mot varandra. Och bortom de falnande/fallande stjärnorna kan (inte) skönjas ett skadeglatt flin.. Satans min är fin. Spela symfonin! -Ravenlord 2005 Translation: My Body Was My Prison Just as the noise rattles my head the worst. Just as the sharp beams of whore light attack my senses. Just as the balance is failing and the vision flickers. Just as the breathing gets jerky and the heart rate uneven. Then I feel the circular saw, rondel and belt sander. A myriad of hardened, razor sharp teeth that grinningly torture. Vad är ondska.. Jag gillar ordet.. kan du definiera det? .. kan jag? Regn är vackert, men det gör dig ledsen. Tänd ett ljus och håll det under din kappa. Every single impulse of pain multiplies incestously. 314 leather straps of Christ restrain my body. I was with them just now, I accepted the boredom but I felt no danger, no threat. I was the "silent one". Now they’re laughing. Anencefalics united in pathetic idiocy. Then I feel the circular saw, rondel and belt sander. A myriad of hardened, razor sharp teeth that grinningly torture. Vad är ondska.. Jag gillar ordet.. kan du definiera det? .. kan jag? Regn är vackert, men det gör dig ledsen. Tänd ett ljus och håll det under din kappa. Sometimes I believe I see little girls clapping their hands while the thunder rumbles ... Sometimes I think I see a rain of blood and sperm hit their red cheeks... Sometimes I think I see God’s uncontoured form descend his finger of warning... Sometimes I feel with the utmost conviction how our Lord Satan hugs me in my tethered existence... Vad är ondska.. Jag gillar ordet.. kan du definiera det? .. kan jag? Regn är vackert, men det gör dig ledsen. Tänd ett ljus och håll det under din kappa. I have a long way to go, but so far I’ve been wandering the ditch below. I don’t know how to get up yet, but I feel an unholy presence. Oh, darkness! The devil’s comforting and frightening darkness of Hell. The straps are loosened, whilte doves explode, laughter is replaced by millions of unisonant death sighs. Beyond understanding - beyond vocabulary. Something huge is coming and I’m a part of evolution, I’m a part of the eternity of eternity. Four crucifictions, four friends are for ever undone... truth, lie, time and space, they hang their heads at one another. And beyond the dimming/falling stars a malignant smile can (not) be seen.. The grin of satan looks nice. Play the symphony! |
|||
11. | Eksynyt | 07:49 | |
(loading lyrics...) | |||
01:06:26 |
Hamptjärn
Album versions
Release date | Label | Catalog ID | Format | Description |
---|---|---|---|---|
September 12th, 2007 | Supernal Music | FERLY040CD | CD | |
2007 | Insikt | Cassette | ||
December 2013 | Obscure Abhorrence Productions | 12" vinyl | Limited edition | |
December 31st, 2017 | Those Opposed Records | TOR 077 | CD | |
December 31st, 2017 | Those Opposed Records | Digital | Bandcamp |
Members | |
---|---|
Melkor | Guitars, Bass, Drum programming |
Ravenlord | Vocals, Samples |
Tracks | |||
---|---|---|---|
1. | Elvira | 07:37 | Show lyrics |
Ett sommarregn har dragit förbi Det doftar fräscht och droppar från lövverken Solstrålar bryter genom sprickande moln och får stubbar och stammar att skina gyllene Hon tar ett andetag och de första stegen in under lövkronorna, som omfamnar henne Som att hon återvänt hem Hon stryker sitt våta hår från pannan och ler för sig själv. Efter en längre tids vandrande längs Ett virrvarr av stigar börjar marken slutta neråt Skogen tar en ny skepnad och träden ser äldre och äldre ut. Hon börjar undra vart hon är Solen har gått i moln - det blir svalare Hennes armar får knottror och hon ryser Plötsligt bryts stillheten av ett egendomligt skrik Vad var det? Hon stannar upp och ser sig omkring Allt är tyst igen förutom hennes hjärtslag Hon hör det igen! Hon går försiktigt fram med letande ögon Hon är iakttagen av någonting som känner och avskyr hennes närvaro De sitter obekymrat med öl och vänskap vid utsiktens nostalgi. De har varit där förr i goda vänners lag. De pratar gamla minnen och njuter av tidlösheten där, just då. De vilar inför en lång och härlig vandring. Kamraterna påbörjar sin färd nedåt I den smått oländiga terrängen där den Hala mossan och stockarna sviker fotfästet Molnen sluter sig ovan dem men mörkret stör dem ej. De sjunger på "You That May Whither" Stämningen känns alltmer tryckt En flock järpar flaxar plötsligt upp ur den täta vegetationen och skrämmer de tu I tystnaden som följer skymtar de en gestalt mellan träden |
|||
2. | Väsendet | 04:29 | Show lyrics |
"Föraktliga små. Ni som lämnar avtryck, ovetandes i mig. Jag vakade vid människans vagga - skyddade er med mina armar. Redan i lindorna började ni gräva er faders grav. Med en förgiftad dolk i mitt hjärta utförde ni dådet. Men här härskar jag än. Jag har sett er frodas liksom jag låtit natur, djur rota sig. Låtit er kriga och dräpas i sjukdom och svält. Tungt har jag andats genom sekel efter sekel av er spridning. Belönat stundom med sol och regn, straffat stundom med snöstorm och torka. Och nu, mina kära barn, skall en förrådd fader smeka sina barn en sista gång. Jag är den mantel av natt som ni, förundrade, stirrar in i. Den mantel jag slutligen tänker sänka över er alla." |
|||
3. | Iakttagen | 06:06 | Show lyrics |
Skogen vaknar till liv. Knotiga stammar förvrids. Svajar och rinner. Grenar och träd sänker sig över henne. Marken bubblar till lervälling under hennes fötter Rötter slingrar sig runt hennes vader. Hon tappar skorna i ett gyttjehål. Klänningen trasas av vass bark, liksom ena kinden. Två mörka figurer ser hon plötsligt, klädda i svart och med omänskliga drag - förvridna omöjliga ansikten, ben och armar i främmande vinklar. Med klor och tänder och fyra lysande ögon som iakttagit henne förrut. Hon springer. Blåsten tar i. Vinden tjuter och löven yr i skymningen. Vi följer efter med bultande hjärtan. Skogen tätnar plötsligt, och med skrik försöker hon tränga genom muren av granar som omgärdat henne. Efter en stund finner vi henne, huvudstupa, i den steniga skogsmarken. Det doftar av mossa och våt mark. Men i flickans sinne utspelar sig en fasansfull mardröm. Var källa av ljus smärtar likt klor i hennes ögon och var doft är som ett stickande, jäst kadaver En viskning - ett skrik! En trädrot - ett lik! |
|||
4. | Likgiltig | 02:03 | |
(loading lyrics...) | |||
5. | Avgrund | 03:44 | Show lyrics |
Allt tycks snurra och med krampaktiga händer håller sig flickan kvar i rot och i ris. Flickan hänger - faran syns i hennes ansikte när det fasta blir sankmark. När fyra ögon möts i bestämda blickar så rusar de fram. Kvistar bryts och tiden står still. Fyra ögon blir fyra händer som hjälper en skör gestalt upp ur dyn. Söt - så söt den flickan är. Håret är vått och hänger över ansiktet. Läpparna är lila och svullna - lerig i ansiktet. Tårar som rinner... När skepnaderna ilar upp mot krönet - trevande genom iskall dimma så att tjälen fattar tag i dem. Frosten kröner all natur - i nyfrusen atmosfär, det vita luften genomsyra. I ett blickfång blir tårar till pärlor. Singlande flingor lägger sig som flak av snö över kyld hjässa. Denna onaturliga vinter breder ut sig som en hämndlysten Thule på sörkusten. Hagel faller, pölar fryser |
|||
6. | Stilla | 05:47 | Show lyrics |
Över krönet det tornar sig. Förvridet, murket trä. Kölden tränger in sig i träden och allt är obehagligt. stilla. En monolit av inversion. Mörkt ljus och dimensioner. Tidiga minnen spelas upp för vår inre syn och förskräcker oss. Denna förvridna trästruktur utövar en bizarr magnetism och drar tre förlorade själar närmare en gapande, rutten avgrund.Vi går bestämt vidare genom den makabra terrängen och i pölar av is tycker vi oss se bekanta ansikten tona fram. Varje steg vi tar mot korruptionens epicentrum så ökar insikten. Var dag vi levt blev ett steg till. Ett skyffeltag i förr så bördig mylla infekterad nu av den sjukdom vi bär. Ont föder ont. Denna förvridna grav är vår egen. Flickan går före oss en bit. Vi ropar på henne men ingen reaktion. Mörkret blir än tätare och en bitande vind drar genom våra sårade själar. Snön yr och flickan hörs nynna samtidigt som hon upplyses av någonting. Vi ser på varandra och vår massa blir långsamt upplöst - svagt genomskinlig. Den tjugofjärde av den sista månaden hittade två själar hem. En stilla natt där midnatt råder över det tomrum de lämnade. En sliten klänning, fastfrusen i marken och små fotspår är vad flickan lämnade efter sig. Men om du ser en flackande låga som lockar dig in i skogens sköte från en väg i I20 - följ inte efter. Med ett tungt mörker och en tärande kyla välkomnar Hamptjärn sina söner hem. |
|||
7. | Första augusti | 06:14 | Show lyrics |
Sitter på balkongen med vita håriga, bröstkorgar och solen öser monstruöst över vår svettiga uppenbarelse. Som ångande, masochistiska monument är vi över en förlorad nations maskulinitet. Sommar, du sköna, frigör männens aromer! Lös upp oss i atomer! Sommar, med Ulgebräk och Broder Bellman! Och alkotryck man fann! Söta fittor klädda som karameller strosar i strandens sand. För mig i berusat solsting närmare vansinnets rand. Landskapet och all omgivning grönskar i all stolthet som om ingen judendom ens fanns. En tant kisar leende och jag nickar. Sommar, du gröna, frigör naturens märg! Värm vårt blod och märg! Sommar, lätta på vår avsky! Och måla vår grå världsbild grann! Ah, ljudet av en burk öl som öppnas och vita barn som leker och skrattar en bit bort. Känslan av att låta ölen sippra ut genom mungipan i en jätteslurk. Ah! Lukten av en osande grill, ett blommande träd och nyklippt gräs blandas i en doftharmoni som både nostalgiskt påminner och skapar nya minnen av perfektion. I en ögonblicksbild ser jag hur en flicka utan trosor under sin korta klänning rycker till när hon sätter sin nakna hud på sin solheta cykelsadel och trampar iväg. |
|||
8. | Ending Existence | 04:32 | Show lyrics |
Darkness opens in winter landscapes of death. Here is Satan and coldness is truth. The infinite blackness is complete. I can’t see a thing, yet I know all is left but dead. Years ago the sun was shining and giving birth to life. Animals, humans and nature is now cold. Frozen, never to be living again. Painful existance - evilness and hatred. Snow, kilometers of coldest, dark snow. Satan, Leviathan, Belial, Baphomet! The gloomy gods of dark belief - watch my destined fate. Alone in the darkest ever darkness. Making rituals of primitive end. Spitting blood in the snow. Bleeding on ice. Drawing a pentagram of tears and semen. The lord of lords awaken with a wrathful scream. He will now take me to the fiery realms of chaos. Demonized by demons of hell I ride the winds of apocalyptic war. Reborn and casting spells on frozen, burnt and ever perished earth. Painful existance - evilness and hatred. Snow, kilometers of coldest, dark snow. Satan, Leviathan, Belial, Baphomet! The gloomy gods of dark belief - watch my destined fate. The ones of the light are since long slaughtered and no enemy stands in our way. The earth is a cold stone without life and I; I reign in Hell! |
|||
9. | World of Lost Innocence | 04:06 | Show lyrics |
Hello my dear friends - people of the world Those who are small and those who are tall Did we make you laugh? Did we make you cry? Did we pass you by with the bat of an eye? In any case and every sense we hope we moved your mind! For good or bad, be glad or sad, we will respond in kind! For this World of Interest Is a Womb of Impudence But the Woods of Infinity Will Lead you to Divinity So, tell me, dear friends, people of the world You who are small and you who are tall Have you lost your heart? Do you feel unwhole? Did you drop your soul in a gaping hole? In either way, I hate to say, you’ve lost the means to love And without that your hate falls flat like dry leaves from above For in this World of Interest There are Warriors of Innocense Watering our Ignorance Wasting our Impotence There are Woods of Infinity Leading to Divinity Farewell, my dear friends, people of the world Those who mock and those in shock Did we make you care? Did your heartstrings tear? |
|||
10. | Älskog på olika villkor | 09:25 | |
(loading lyrics...) | |||
54:03 |
Frozen Nostalgia
Members | |
---|---|
Melkor | Guitars, Bass, Drum programming, Lyrics (track 2) |
Ravenlord | Vocals, Samples, Lyrics (track 1) |
Tracks | |||
---|---|---|---|
Side A - Side Adolf | |||
1. | Summer Is Not My Friend | 05:31 | Show lyrics |
Awake at night again. No tears to weep and too restles to sleep. Thinking of all and nothing and got stuck in between. Looking out through the window and see what I always see. It’s all so silent here all around. I’m so provoked by the ever-consuming meaninglessness that I daily observe. I see dead people living their smiling satisfied lives. I must concentrate to keep my fists in control, but on the other hand imagine to be free from all these heavy, tearing thoughts. Being happy, brainless and liked instead of the opposite. Summer is not my friend. Satan, let it end. Sunshine, hurting my eyes. Making my skin look like...argh. Summer is a whore plague. Releases whores and fags. Sunshine, making me sweat. Nothing more to me than a deadly threat. Furious Black Metal Anger fuels my veins with even more hate. Extreme Black Metal Hatred fills my muscles with even more strength. Yes, that sound of mediocrity. Yes, that half-hearted vocalists tired voice. Yes, those primitive lyrics that fits like a glove. There are greater reasons to dive into the deepest underground and the first demos by newer bands. There is a primitive vein that ghoes from my black speakers in my ears through the evil brain and down to my rotten, hungry satanic heart. I long for the winter - the real winter with the first snowfall that stays the whole winter season through. I long for deeply cold days and even colder nights. I hear in my mind the sound of snow under my boots. I see in my mind, the cold breath of mine to disappear in the wintry air. It’s the first hour in August and the darkness slowly creeps and covers all - fills me with comfort. Rakbladsvalsens uncolours my dark night. Even the candle lights now seem blackwhite. My cat is resting in a chair and all is still but the war that has been going on since 1980 within me is so chaotic and messy and intense that I could kill and set houses aflame non-stop for 36 hours. As if the suffering and angst that I by then have caused might calm down the war between evil and evil in my brain. The walls in my apartment stand as christian body-building eprison guards that will effectively stop me from expressing me in other ways than using my pen, pencil and paper. Yes, it’s true, that in my backpack I carry a gigantic feeling of unbelonging but still I have a life that has a worth. I’m not ready for my murders yet. I have some things to lose first. Time and destiny surely has me in their book. I miss my father and mother and sister and brother. Fifteen years ago we could talk, play or go out for a walk but now when we meet i’m holding the entire bibles of morbid and obscene ideas inside and to talk and act properly then is impossible. I see that you notice that i’m now who I used to be. It was triumphant yet frightening for me to realize that I had given myself to father Satan and to tell you that it was done is not possible. |
|||
Side B - Side Bormann | |||
2. | Excursions into the Uncanny Valley | 04:41 | Show lyrics |
I’ve gone through the most of my life beneath a veil of false pretense. Imitating movement - copying response. That I’ve never been found out is a great mystery to me. Each time I smile I wonder why they don’t just point and scream and run for their lives. Each word I speak comes out as a lie. Rehearsed each gesture and each step to the point of aristry. Am I a monster? There’s not lust for blood or suffering. No atrocities, destructive needs. Just a growing void. An emotional vaccum demands no misdeeds. The few times I actually do feel, those are precious moments. Small bits of nostalgia that I force. Wounds that I poke. Painful memories that I invoke and the dying embers of love. From the cleft of Venus to the shadow of death I will walk this uncanny valley. There’s an abyss between us, growing wider each day. |
|||
10:12 |
Hopplös väntan
Album versions
Release date | Label | Catalog ID | Format | Description |
---|---|---|---|---|
November 3rd, 2008 | Supernal Music | FERLY059MCD | CD | |
2010 | Obscure Abhorrence Productions | OAP084 | 12" vinyl | Limited edition |
Members | |
---|---|
Melkor | Guitars, Bass, Drum programming |
Ravenlord | Vocals, Samples |
Tracks | |||
---|---|---|---|
1. | Labrador | 06:27 | Show lyrics |
Min uppväxt var många soliga dar I ett ombonat hem med en mor och en far Fyllt med glädje och skratt Varje dag, varje natt Oviss om den demon som mig sedan besatt En liten tår i ett litet öga Blank som en sjö utan bris, utan regn Torkar så snabbt i en kärleksfull famn Och en okunnig mun börjar skratta igen Dessa skyddade år som en epilog står Till den naiva glädje jag aldrig mer får Och den kärlek som brann I mitt hjärta var sann Jag såg aldrig mer till den sen den dagen den försvann Sen den dagen den försvann Ett öga som lyser med känslokall glöd Ett avtrubbat sinne som sett och förstått En kärlsfull famn gör mig ingenting gott Nekrosen i själen alltför långt nått Så min mun - fast den ler - och mitt öga som ser är blott döda signaler - förstår dem knappt mer De förgrep sig på mig - fängslade mina lemmar /Melkor |
|||
2. | Backenvägen | 04:09 | Show lyrics |
Hur pass plågsamt länge ska jag stå ut? Jag har det i mitt huvud dygnen igenom. När jag dricker tänker jag på det. När jag är nykter tänker jag på det. Vakna fantasier och sovande drömmar. Olika scenarion spelas upp. Alla med samma Djävulska utgång. Jag blir tokig! Jag vill inte drabbas av det här. Vilka kommer att bli mina offer? Kommer någon att överleva? I sensommarens och höstens pirrande mörker så känner jag att det är nära. Det ohyggliga - det underbara! Klädd som vanligt helt i svart. Jag känner hur perfekt jag passar in med den ljuvliga doften av fuktig skog. Det lyser likt glöd i en öppen spis i några fönster. Det är en inbjudande kontrast till det dova, dräktiga mörkret och gatlyktorna som glänser i den våta asfalten. Med min skugga kan jag lätt stå totalt dold bland buskar och träd, så nära gång och cykelväg att jag likt en skorpion kan ta några snabba steg fram den den sextonåriga knullrumpan och överfalla henne! Eller fråga vad klockan är? Kanske både och? Kärlek finns inte. Människorna är lurade. Jag nöjer mig med ett våldta! Det är inte så komplicerat. Måste flytta ifrån denna storstad; Umeå. Tänk så många tillgivna fittor som finns i denna handelsstad. Tusentals unga, trinda fittor - med eller utan hallmatta - som antingen rengörs, dildo- eller tampongstoppas, fingerpullas, cunnilingas eller knullas i var sekund. Året runt! Måste bort! Måste bort! I natt lossnade allt! Allt sexuellt jag hittils gjort i mitt liv har varit ett enda långt förspel. En väntan på Denna natt. Jag har alltid haft en spärr som sagt att jag inte får döda. Jag vet att sprit får spärren att bli aningen suddig men jag har alltid velat vara nykter när jag ska träffa mitt första offer. Jag tänker "jävla hora" för mig själv för varje tjej jag ser. Jag hör henne gny och be om mer (nåd). Svarta tajts, vit tröja, blont hår - jävligt söt. Hon går raskt som om hon anar oråd med pulsen i 88 slag per minut så rusar jag fram ur skuggfållan. Jag snubblar. Skärrad ser hon min klumpiga gestalt och börjar springa samtidigt som jag sträcker ut min hand med spretande fringrar efter henne och skriker "Hora!". Jag vill be om förlåtelse och styckmörda henne. Kanske både och? /Ravenlord 3/8/2007 |
|||
3. | Karnevals | 03:58 | Show lyrics |
Tiden ger alltid sår Från din vagga till din bår Gångna sekunder blir snabbt till år Förflutna dagar, fotspår i livet Du gör ont och ont du får Nedsjunken i ofrånkomlig misär Fumlar efter ett gevär Dränker mig i svärtans brunn som aldrig infriar önskningar De långa milen framför mig leder ingenstans och jag lämnar allt och alla jag älskar bakom Gick onåbar till min egen tjärn Några tårar rann från vrårna Annars var vi lika förtorkade båda När du nu din ände ser Ingen ovan mot dig ler Till det okända du dig beger Dina föräldrar kommer dig begrava Sedan finnes inget mer /Melkor & Ravenlord 22/2 |
|||
4. | Törnrosasömnen | 06:01 | Show lyrics |
Varför har Sverige ingen stolthet för närvarande? Vem har tagit den ifrån oss och hur gick det till? Sumpråtta i sotjord, mullvadar med guldtänder. Början på ett nytt sekel som redan är förrått. Förrädiska rädisor, radioaktiva potatisar. I våra nackar spänner sig onda ögon. Politiken är inställsam och förljugen. Lillebror har makten över storebror som i sin tur har makten över en maktlös invalid till syster. Ett korrupt, korpulent styre vars uttryck, regler och lagar gör att vi får obehag i våra magar, alla dagar som De behagar. Med mediala källor som folkreligion så bevakar och bevekar de lätt vårt folks (redan) icke individuellt tänkande hjärnor och viljor. De förlamar det domnade som slutledes dör. Framtiden ser inte ljus ut - snarare som en ständig solförmörkelse; en skarp ring av hopp runt den resterande massan av mörker. Köp och äg - förbruka och du förbrukas. Bidra till samhället och se till att meningen med dina insatser blir till en plats på ett bra långvårdsboende på ålderns (alltför långdragna, dödshjälpsuteblivna) höst. Du kan ju försöka drömma om en romans men det gör dig bättre om du läser en roman. Sverige har inte så många invånare när man ser till befolkningsglesheten, så det är dags att låta alla gömda, rädda, apatiska, flyende asylsökande få uppehälle. Öppna gränserna och fyll på. Vi får så mycket i utbyte! De färgade gäng som våldtog Sara, 13 år, på en parkeringsplats var bara förvirrade. Det är vad deras hemland gjorde mot dem och vad vårt land inte gjorde som gav den kvällens något olyckliga upplösning. Att sex blandrasungdomar dödar en ensam svensk är för att han hetsar dem (HMF) till det. Beklagligt att en sådan ung grabb kommit i kontakt med sådana omänskliga värderingar. Alla har lika värde, här älskar vi varandra! Så svenskar, visa barmhärtighet och förståelse. Bränn alla sarkasmer och driv samerna på flykt. Hetsjaga kommunistpedofilerna och skjut dem i en inhängnad bland de demokratihotande nazistsatanisterna. Folk, hur kan vi någonsin stå på benen igen när sionisterna krossat våra knäskålar och indoktrinerat våra hjärnor? Jag är minoritet i vårt eget land. Nu får jag blodad tand när jag ser minoriteter från andra länder som göds av våra (valda?) regenters händer. Israels händer tar skamgrepp om Skandinavien, så om vi är kvicka och stympar händerna så kanske kroppen ryggar tillbaka och lämnar sina "bosättningar"... Välkomna, herrar från Al’Qaida. Ni kan ställa vår väckarklocka, för nationer måste vakna. Törnrosasömnen är över! /Ravenlord 2005 |
|||
5. | Snår & skare | 04:53 | instrumental |
(loading lyrics...) | |||
6. | Taken | 05:00 | |
(loading lyrics...) | |||
30:28 |
Old Ugly Trees
Members | |
---|---|
Woods of Infinity | |
Melkor | Guitars, Bass, Drum programming |
Ravenlord | Vocals, Samples |
Arkha Sva | |
Habk Er Vrult | Unknown |
Zuu Haldr Rya | Unknown |
Ur Èmdr Oervn | Vocals |
Tracks | |||
---|---|---|---|
Side A | |||
1. | Arkha Sva - Chant XII | 00:53 | |
(loading lyrics...) | |||
2. | Arkha Sva - Hvt Lr’Ch Kmch | 05:34 | Show lyrics |
Time and space wasted because of him is decayed tragedy. And any kind of tragedy must be expiated. You want to strangle him to death right now, to cut both his legs with an axe to stamp on the body that fell down until its original thickness changes, to soak him in oil and to set fire on him. But you stop before all that, because all that is not your own occupation. ALAS! By being killed he would only change his shape and continue being a part of this world, and continue being connected with you also a part of this world forever. If anybody killed him, anybody would never be able to let him completely disappear from this world. O, Regrets! It is, however, a behaviour that even so called God cannot attain. You, who are a wise man, therefore choose another way. More carefully and wisely than anybody, against the order of AHR MZD, your curse is to be cast upon him to the very end of Hell. You want to strangle him to death right now. You want to smash his skull with a hammer, to stab several spits from his ears. and you want to push his own filth into his own skull. All people that were forced to be with him. All things that were relunctantly touched and even consumed by him. All places that were relunctantly stayed by him. And all moments that were flowed with him. All the recognition! And all the thoughts! All is pitiful, and don’t you hear the cries for salvation from the heart of all those pitiful? Don’t you think that all of them pitiful that are relunctantly forced to make and keep the shape of his existence? And don’t you think that he himself that is supported by all of them so miserable? Then therefore free him from the miserable. HVT LR’CH KMCH! Yes, because of this love, you now begin freeing one of your neighbours from the cycle of unreason. Against the order of AHR MZD, you give him the meaning by his expiation. O you are the messiah. You enter and stay in a darkened chamber to knead wax. You mix three pieces of his hair in the wax and make a white candle. Then, for three days, you light the candle at one o’clock midnight, and you advocate three times: Veni AHRMN. Deus Diabolus. The curse is to be cast upon him! Bring him misfortune, illness, accidents, and pain! Against the order of AHR MZD, the curse is to be cast upon him! You speak for the hatred of all those pitiful to him and curse him to the end of the ground. In order to free your neighbour. You hurl every words of grudge to him, until the white candle completely burn out and melt down. Yes, until you make sure that he the walking unreason is miserably deleted and expiated. Because of your love to them all. Because you love your neighbours… You entrusted the expiation of him the grand distortion on the profound path of curse to cut the cycle of this magnificent tragedy off. Any kind of attack is supposed to representing the sign for help, and it is correct! Because the world was forced to have everything on his way and so demanded help that much. Therefore you now delete him. Against the order of AHR MZD, the heaviest and the final pain is respectfully to be given. Veni AHRMN, Deus Diabolus. The curse is to be cast upon him! Bring him misfortune, illness, accidents, and pain! Against the order of AHR MZD, the curse is to be cast upon him! Veni AHRMN, Deus Diabolus. The curse is to be cast upon him! Bring him absence, oblivion, extinction, and expiation! Against the order of AHR MZD, here he exists no more. |
|||
Side B | |||
3. | Woods of Infinity - Pappa Satan | 04:39 | Show lyrics |
Utrota; det låter bra så det vill jag göra Människan måste jag förstöra. Satan är alltid med mig Och det är Vi som är den ultimata kraften. Låt solen tyna bort med det sämsta leendet som får hela jordens existens att tvivla på sitt tidevarv. Låt kölden komma och stagnera allt liv. Ett pentagram av aska och jord mötte mig denna dag av inomvarande mörker. Det kändes ärofyllt... Tänker på alla liv som begravts under mig där jag står. Tänk alla ögonblick som de upplevt och alla känslor de känt. Med vad ville egentligen dessa människor och vad visste de? Min bröstkorg känns tung som den där gravstenen. Det tänds en eld av bitterhet och hoppfullhet i min kropp som jag snart vill bli kvitt för all tid. På guds gravgård dunkar korset runt min hals som en Djävulens puls. Du är universum och den svärta du klär dig i återspeglas i mig; svart själ, fången på jord När något förstörs, någon såras eller förödmjukas känner jag Satan och jag njuter. Men det är inte sunt och jag vill inte vara sjuk - men det ger mig en klarare tankevärld. Jag är spådd att få fyra döttrar men tiden får utvisa hur den domen faller. Ge mig lugn ge mig bot. Jag vill slippa avundas människors glädje, lycka och gemenskap. De finns på jorden medans jag som överlever genom andras olycka och besvär inte borde få finnas. Jag borde inte få finnas. Pappa Satan hämta mig hem till riket och meningen - Satan hör mitt kall! |
|||
4. | Woods of Infinity - Hjässa | 02:37 | Show lyrics |
Trevlig med fult skratt, otillitsfull i all vänlighet. Solen är en glödande skärva i den strida älven. Falska toner lämnar snitt i kylan, vita bryn och en veckad panna. Hjässa bryter yta, alkoholens klinga skrapar tristessens fernissa. Kranskommun och kranskärl - lika tappade på vett som på plasma. Stolar ställs undan och hesa röster bleknar, ingen avlider ikväll. Ingen suicidal tanke reses, endast enträgna vindar och måsar sörjer kvällens död. Känn puls, pust av vind och en bekant rodnad i din kind. En glödande skärva i den strida strömmen, falska toner lämnar snitt i kyla. |
|||
13:43 |
Anti Zionist
Members | |
---|---|
Woods of Infinity | |
Melkor | Guitars, Bass, Drum programming |
Ravenlord | Vocals, Samples |
Armaggedon | |
Grimvald | Guitars, Bass |
SSatan | Vocals |
Tracks | |||
---|---|---|---|
Side A | |||
1. | Woods of Infinity - Avklädd, klådd och oförstådd | 06:58 | Show lyrics |
Jag är redan dömd till det värsta, värre än satt i isoleringscell resten utav min levande död. Så varför härda ut det händelselösa döendet som om det fanns en benådan? Come on just give me a hug - better than any form of drug. In this elk-tower I will wait for the dawn, I shall pathetically mourn. Låt dan göra mig till en jorduggla så kan jag jaga mus på naturens riktiga vis. Egentligen vill jag leva bestialiskt, primitivt och slippa min ynkliga, av hat och lust, rivna grubbelhjärna. Som en naturlig predator släcker jag min blodtörst och äter mig mätt, dödar lätt. Jag sitter mitt i skogen, grå och snabbt åkande moln kommer mot mig.. Som om det brann bara några kilometer min aftontron. Jag misstänker att molnen är tunga tankar som på löpande band lämnar trånga skallar. Dessa, för mig knappt existerande, levande mår mycket sämre än mig, det för att de är ensamma på deras nivå, de allas plan, så de vet om sin oföränderliga vårdelöshet, stackare . När jag i full frid betraktar detta kalhygge, som nu är proppad med buskar, sly och ungbjörk, så är det som att stå vid kyrkans podium under julottan och se ut över horden som vill tro att de tro. Eller att se ut över ett torg fullt av vimlande julhandlare.. Jag tänker då att skogen är vacker och att den vill jag låtar gro i lugn och årtusenden. Men ni är fula och irriterande och er vill jag låtar avverka med yxa, skördare och flistugg! Jag vill naivt tro att var och en av er komma att bli ett träd på den plats där jag, Ravenlord, med vacker våld låtit ert blod utgjutas. Mygg där jag stilla skriver sticker trots att vinden viner.. Jag önskar att det gällde människorna på stan också men tyvärr... |
|||
Side B | |||
2. | Armaggedon - Nazarenus Supplicium | 04:15 | |
(loading lyrics...) | |||
11:13 |
30/7
Members | |
---|---|
Melkor | Guitars, Bass, Drum programming |
Ravenlord | Vocals, Samples |
Tracks | |||
---|---|---|---|
Side A | |||
1. | Silent Salute | 04:37 | |
(loading lyrics...) | |||
2. | Under Our Boots | 03:39 | |
(loading lyrics...) | |||
Side B | |||
3. | Tjäle | 02:01 | |
(loading lyrics...) | |||
4. | Lady Spring | 03:59 | Show lyrics |
The grey sky of spring is a terrible thing for the wrath of its vengeance is unrelenting. Oh, the tears that she weep for the lives she will reap form the rivers and lakes and the vast oceans deep. Terrible! Horrible! You’re ugly, lady spring. Killer of winter, exposing its dirty secrets, like a smut peddler. They say you bring beauty and love, but all I’ve ever seen is your gray, weeping face, glaring with envy at summer. You are the mistress of bloated refuse in the gutter, leafless and lifeless wilting treas - naked and moist. The damp, cold that can’t be stopped. Your fragance is that of corpses, Lady Spring. When it gets warmer the leaves bud, life returns. They say that’s you, but I know it’s just summer taking over. Summer is life, winter is death and autumn is the beautiful reaper. But you, you are something entirely else, Lady Spring. You are the void in which seasons rot. Neither of God nor the Devil. Too cowardly for Winters chill, too weak for Summers blaze. I said you are the killer of Winter, but that’s wrong - Winter killed itself. You stand in the nothingness formed by the fading of the last season. I truly hate you, Lady Spring. | |||
14:16 |
Förlåt
Album versions
Release date | Label | Catalog ID | Format | Description |
---|---|---|---|---|
December 2011 | Obscure Abhorrence Productions | OAP 008 | CD | Limited edition, Digipak |
December 2011 | Obscure Abhorrence Productions | OAP 008 | CD | |
June 2012 | Obscure Abhorrence Productions | OAP 008 | 12" vinyl | Limited edition |
Members | |
---|---|
Band members | |
Melkor | Guitars, Bass, Drum programming |
Ravenlord | Vocals, Samples |
Miscellaneous staff | |
Necrolord | Cover art |
Tracks | |||
---|---|---|---|
1. | För-låt | 02:34 | instrumental |
(loading lyrics...) | |||
2. | Förbjuden frukt | 04:37 | Show lyrics |
En heter Sandra. Två andra heter Sara. Och de är nakna som jag tänkt att de ska vara. Knip ihop era ben eller sära era skinkor. NI kommer att få men, undergivna skinkor. Blygdläppar små i solens strålar smekas få. Springor så lena och varma. Samvetet, der larma. Er ålder är inget viktigt. Inget att nämna här. Huvudsaken är att ni har benen i sär. Jag vill se den skatt ni mellan benen i sär. Jag vill veta var jag min sädesvätska tömmer. Fattar ni ej poängen, när ni ligger nakna på ängen. Jag vet att ni har ont och därför tillåts kvida. Jävligt tur för er att ni ej kan bli gravida.* Flicka rar som inga bekymmer har. O, om du kunde stanna kvar. Jag har inte valt att få födas. Och jag vägrar att ta livet av mig eller dödas. Jag kan inte rå för vad jag känner och tänker. och alla dessa fantasier som ni flickor skänker. Jag tänker på brott och jag tänker på straff och jag tänker mig ditt blod istället för vin i en karaff. Det ena leder till andra på den ödesdigra väg jag vandra. Vi sitter och dricker och du lägger dig ikull. Jag känner mig berusad, fast du är oskuldsfull. Jag ser dina bröstvårtor mot toppens tunna tyg. Jag önskar jag var modig och ej så satans blyg. Vill ta på dig, vill dig ömt beröra. Är rädd att bara förstöra. Klä av dig nu ! Inget fär dig skärma ! Mina fingertoppar skall dig värma. När jag bli farlig (vanlig), när ska jag bli bra ? När ska de ljuva flickorna från mitt sinne dra ? De kommer nog att stanna tills dagen då jag dör. De kommer nog att sjunga i min begravningskör. Ravenlord - 2010 * Kondom såklart |
|||
3. | Mörkrädd | 05:05 | Show lyrics |
Det är den sista dagen jag behöver finnas, och den enda jag inte kommer minnas. Längst fram i kön och nu förstår jag att levande är detsamma som döende. Jag ser och känner fallande snö från ett svndlande djup ovan mig - ett svarens universum. Mina tankar är knappast sammanhängande, men detta till trots är jag i något jävla sammanhang ogreppbart deltagande ? Jag önskar jag vore ett väsen av snö. Jag fantiserar om att jag skulle gömma mig i snödrivorna och dra in förbivandrande människor och kyla dem med min köld tills de stillnat och släppt sista värmen från deras kropp. I mitt varmsvärmande känsloliv utan en omfamnande värld känner jag mig som ett tänt värmelijus, placerat i en skog i Sveriges (just nu) kallaste plats. Jag gör ingen skillnad, men jag är känslosam - tills jag har brunnit ut. Jag åker bort från det mesta som är ert allt till mitt kanske något som är ert ingenting. En stunds ihågkommenhet är vad mitt levnadsdiplom kommer visa. Tänk ändå hur mitt hjärta orkar slå när min hjärna ifrågasätter detta oscriösa liv. Kan ingen rycka ner mig från den snara jag hängst i så länge ? Ni måste få se att jag fortfarande lever ! Se då det rep som vuxit in min hals och blivit ett med mig. I alla fall döden känner sympati ! Lat obducenten rondella mig öppen, bara för att chockas av hjärnimitationen likmaskarna gjort. Antingen jag är vit som renaste oskuldsfullsnön, eller svart som det mättade mörker under jordens djupaste havsgrav. Min hudfärg är pastell. Mitt leende är tics. Mitt skratt är den asexuelles orgasm. Är du mest räd för mörkret runt dig eller mörkret inutti ? Eller kanske den del av mörkret du stlutligen kommer att bli ? Ravenlord - 2009 - 12 - 13 |
|||
4. | Walking in the Air (Howard Blake cover) | 03:14 | Show lyrics |
We’re walking in the air We’re floating in the moonlit sky The people far below are sleeping as we fly I’m holding very tight I’m riding in the midnight blue I’m finding I can fly so high above with you Far across the world The villages go by like trees The rivers and the hills The forests and the streams Children gaze open mouth Taken by surprise Nobody down below believes their eyes We’re surfing in the air We’re swimming in the frozen sky We’re drifting over icy Mountains floating by Suddenly swooping low on an ocean deep Arousing of a mighty monster from its sleep We’re walking in the air We’re floating in the midnight sky And everyone who sees us greets us as we fly |
|||
5. | Slicka fitta | 05:17 | Show lyrics |
Jag är en Satans djävel och du är helvetiskt snygg. Du är en len liten ängel och jag sticks med skägg som mygg. Du och dina fantastiska vänner i era små kläder hetsar en armé av sexuell frustration inom mig. Ah! Nu vill jag slicka din fitta. Åh! Min tunga skall öppna pärleporten. Ah! Nu har du frestat mig nog. Åh! Våra läppar glänser av sav. Om jag kunde slicka med blicken skulle tjejerna ha jävligt svårt att gå rakt. En infernalisk man som mig vill gärna smaka på en fräsch tjej som dig. Sås! Sätt dig ned på en stol och dra upp din klänning eller kjol. Dra trosorna åt sidan och visa slidan. Ah! Nu vill jag slicka din fitta. Åh! Min tunga skall öppna pärleporten. Ah! Nu har du frestat mig nog. Åh! Våra läppar glänser av sav. Söta flicka - se mig i ögonen och säg att du vill att jag ska slicka fittan på dig. Åh, vad trevligt att få dig att komma, men synd att du måste fara. Jag slickar min gom och minns det underbara. Jag slickar din fitta när din pappa ser på TV. Jag slickar din fitta när din pojkvän sover bredvid. Och vad andra helst ej tror så slickar jag din fitta när du nattas av din mor. God natt! -Ravenlord 2010-07-18 |
|||
6. | Underbart | 05:05 | Show lyrics |
Säg, är det inte underbart att bara lägga sig ned i gräset en dag av växlande molnighet och bara betrakta de små insekter som för sina små liv omkring oss varje dag? Jo, det är underbart! När jag ligger här och beskådar alla de små känns mitt liv bra litet ändå. De bygger bon, letar mat och förökar sig. Jag hyr en lägenhet, handlar och kommer utanför*. Jo, visst är det underbart! Säg, är det inte underbart att sätta sig ned vid havet en dag med växlande sol och se vågorna monotont men aldrig uttröttande slå mot land. Ja, det är underbart! Varför inte vara ensam och onåbar ett tag? Jag föreslår dig att gå ut i naturen - den människofattiga naturen. Ta med dig en flaska vin, en termos kaffe eller nån butelj öl. Vidrör sedan grönskan och låt krypen gå på ditt skinn. Känn dig naturlig som när du var barn. Ta fram tjälade tankar och idéer ur sina iden. Ja, det är underbart. Kan du namnet på en enda fågel? Har du någonsin sett ett vilt djur? Vet du namnet på träd och växter där du bor? Förmodligen kan du mycket mindre än du tror? I avgrunden växer inget, och det är dit som du är på väg. Dumhet syns ej i mörker. Säg, är det inte underbart att se din flickvän gråta äver något hon tror att du ej kan förlåta? Mmmm, det är underbart! Det mesta i liven är grått och svart och leder inte någonvart. Men det är inget skäl att gå ned sig i skiten. Du är knappast så benägen till självdöd som du vill att vi ska tro. Ser du inte våra värden passar du inte in i världen. Helt klart är det underbart att vara vid liv. Jag lever Nu - sen kan jag vara död i evig tid. Sist av allt - Pappa! Jag älskar dig! - Ravenlord 2010-08-13 * Hon var gravid när texten skrevs |
|||
7. | Gånglåt från Valhallavägen | 03:10 | Show lyrics |
Här går jag i kylan på Valhallavägen en frusen Novemberdag. Här går jag i Stockholm och känner mig förlagen, en sjuttitalsbarbar. Irrande ögon och skärrade blickar möter mig överallt. Jag går här i vimlet av frusna kroppar och här är tomt och kallt - så isande kallt. En löpsedel skriker ut våldet och smärtan som bor inom dig och i mig. I rännstenen ligger Grus Strömberg med sprutan som aldrig har funnit sin grej. Högt upp syns en fågel i skyn och den svävar i en hisnande himmelsvolt. Här nere går vi omkring i våra cirklar och döljer oss och längtar bort. Tiden är kort. Där dansar en vilsen och trött liten syster som aldrig fick sin chans. Och bakom henne dansar en minkpäls så yster i en ännu vildare vals. Och där dansar maran tango med Fortuna, hon skriker i vild hysteri. Och i galna karusellen snurrar vi alla i isig melankoli. I vilt raseri! Jag söker mig fram i vimlet på gatan i min egen snubblande trans. Jag trör inte längre på Herren och Satan - Jag söker nån form av balans Här går jag i kylan på Valhallavägen en frusen Novemberdag. Här går jag i Stockholm och känner mig förlägen i ett kaos som är jag. En sjuttitalsbarbar. - Gösta Linderholm |
|||
8. | De vilda vågornas piran | 05:03 | Show lyrics |
Det finns rivna vita streck i Pirans avgrund. Avlivna, levda, huggna; förevigade i berg. Den förhandlande döden Mercator oss leder. Kommen till en drömd plats förstörd och förgjord av dess innehåll. Travel! Där gamla drunknade gudar kvävs i evighet. Där värjande klippblock tar fiendeskur efter fiendeskur och rytande vågor överröstar vädjande barnarop. Dit vi sökt oss för ro och lugn blir snabbt en mardröm. Fångade av brutna tänder i en nattsvart mun. De vilda vågornas Piran! Fjärran vi är. En stund av njutning i allas suck. Där tvåsamma i tillfällig glömska bara ser i nuet. Ett högröstat rop för oss dit, bortom verklighet och reson. En siren som skrikande lovar respit. I vågors skall. En släckt marsall. Ett drivande liv. Förgäves. Med flaskors klirrande skenglädje närmar vi oss det. En svart horisont dold i ett skränande hav. Vår luft är kvav. Vår lycka är kvavare lindad i fuktigt tyg. Kyrkor, borgar och torn. Skandinaver som vi är så höjer vi vårt horn och ljuder förakt över det slaviska träsk. - Ravenlord / Melkor Juli 2007 |
|||
9. | Ursprung | 05:28 | Show lyrics |
Jag låter order sakta ta form som en del av försöket att rida ut en storm. Det skogstorn jag sitter i skakar av vinden och dess bräckliga konstruktion får på örat och kinden. Det stearinljus jag lyckats tända brinner med näppe och nöd, en välriktad vindpust blir snart dess död. Det är fortfarande länge kvar till första frosten men jag känner mig redan frusen av regnet och blåsten. Många är de människor som nu är fulla på krogen men ytterst få är de som är ensamma i skogen. Kristna, muslimer, judar och många därtill kommer att dö när jag får som jag vill. Skogen är vårt ursprung - skogen är vår borg! I skog känner vi glädje, lust och sorg. Vad gick fel? Jag vill kriga! Jag vill nå renhet! ... Jag ser ut från min lilla höjd och skådar ett grågrönt landskap, fritt från fröjd. Jag känner mig säll fast jag är lerig, regnvåt - längt från värmen i ett hem. Jag önskar mig blixt och åska! Något som göt mig rädd! Jag vill bli uppryckt från nutidsmänniskans trygga bädd. Kroppen huttrar, magen kurrar och tankarna far omkring. Runt om mig härskar naturens eviga monotoni. Det är regn och vind, mend ändå mer liv än en stadskårna. Jag hör en klagan och möjligen ett rop och plötsligt nedanför ser jag en meterdjup grop. Skulle jag lägga mig där uti ville gropen täcka över sig själv... Jag skulle ta ett djupt andetag och låtsas att jag snart måste bli väckt och därmed varde mitt liv släckt. Men en natt om sextionio år, då dimman ligger ogenomträngligt tät har jag blivit en annan existens. Då finns inga rimliga svar... Kvar. - Ravenlord - 2010-07-22 |
|||
10. | Våt ängsmark | 26:50 | |
(loading lyrics...) | |||
11. | Untitled | 01:13 | Show lyrics |
10,2 Skål! "Det kommer efter som Arboga öl" Dessa bevingade ord ska enligt sägnen ha yppats år 1365, av en krigshär som kommit försent till ett slag. Soldaterna hade nämligen rastat i Arboga och prövat det lokala ölet. Redan under medeltiden var det känt för sin styrka och smak. Arboga 10,2 är ett extra, extra starkt öl. Med stor fyllighet med färg och arom. |
|||
01:07:36 |
Snart...
Album versions
Release date | Label | Catalog ID | Format | Description |
---|---|---|---|---|
April 1st, 2012 | Total Holocaust Records | THR-140 | CD | Limited edition, Digipak |
April 1st, 2012 | Turanian Honour Productions | Turan 012 | 7" vinyl | Limited edition |
Members | |
---|---|
Melkor | All instruments |
Ravenlord | Vocals |
Tracks | |||
---|---|---|---|
1. | Mot Usquebaugh | 05:26 | Show lyrics |
Gyllene åkrar, nyslagna och badande i soljus - vi kisar Andra blicken skymtar fält och rusande skogar, täckta av snö Snö, piskald av skummande bränningar där timrade stugors fönster iakttar Dricker ur minnet, tankar om en god stundande tid. Färdas långsamt, men leende Halm och honung, salt och sorg Torv och tång, en eftersmak så lång Ett svidande skri av nostalgi Glasen är tomma, sinnena fromma Flutande sol bränner got och lungorna fylls av det glödande Vi färdas fram mellan byar, genom landskap - ur vinterns oas till et värmande glas Och alltsom snökaos anfaller vårt fönster delar vi denna stund Att en dag tillsammans resa till Uisge Beathas hemland Torv och tjärä, skratt och sång Sälta, en ton olja och tapper gom Mossig slättmart satt i brand Gammal skuta, soltorr på strand Mina vener, mina artärer och hjärnan likväl genomfars av whisky och jag andas min själ Jag hör vindarna skrika och spottas i ansiktet av ett upprört hav och dränker vemodet av alt vara i denna obesvarade naturromans, Kraft och mod fyller mitt upproriska blod. Med en butelj Ardbeg anno 1923 kan jag med klara ögon se med twåsiffrig geist i mitt omlopp Vi blinkar trött mot en gryende dag, simmandes uppströms i guld och syra Ett antal hyllrader från eau de vie kommer vi jämt förbli i Dalarnas agorafobi Gammalt damn och minnen som ständigt spelar detta ledmotiv Om vi nya i detta gamla något kunde så Kunde så... Kunde så... Så skulle vi en gång skörden få slå slå upp en till! Skål! |
|||
2. | Here Comes That Lonely Night (Clabbe cover) | 04:53 | Show lyrics |
Getting late - the evening’s just begun Another day’s work is nearly done As I’m strolling the streets where I live Trying to find what another night will give As I look in a window all I see Is my empty face staring back at me And it’s dark when I open up the door Nothing new - I’ve seen it all before Here comes that lonely night again... Bringing memories from way back when Here comes that lonely night again... No-ones by my side as you were then All these hours I will fight and I wish this lonely night would be over Have a drag on another cigarette Read a headline about another crashing jet Having dinner with people on TV I can talk to them but they don’t answer me So I turn of the set and go to bed And a page through a book that I have read Got to rest for a while, turn off the light Here it comes, another lonely night Here comes that lonely night again... No-ones by my side as you were then All these hours I will fight and I wish this lonely night would be over |
|||
10:19 |
Adeus
Members | |
---|---|
Woods of Infinity | |
Melkor | Guitars, Bass, Drum programming |
Ravenlord | Vocals, Samples |
Defuntos | |
Conde J. | Bass |
Conde F. | Drums, Vocals |
Tracks | |||
---|---|---|---|
Side A | |||
1. | Woods of Infinity - Det är mycket med det jordiska | 04:41 | |
(loading lyrics...) | |||
Side B | |||
2. | Defuntos - Uma dor centenária | 07:11 | |
(loading lyrics...) | |||
11:52 |
Skog
Members | |
---|---|
Melkor | Guitars, Bass, Drum programming |
Ravenlord | Vocals, Samples |
Tracks | |||
---|---|---|---|
1. | Satskap | Show lyrics | |
Jag har längtat efter ett satskap En natt ska jag få veta att jag är en av de utvalda Att få gå i en Satans armé och slakta lamm Satan, härskare över allt, Förintelsens demon Behornade gud - Kom ut ur mörkret och krossa guds hus Jag skall döda alla kristna. En dödens kyla skall spridas när Han skall krönas till kung Marken skall färgas röd när jag slaktar lamm Satan, härskare över allt, Förintelsens demon Behornade gud - Kom ut ur mörkret och krossa guds hus Jag har stympat kristemans lem, smulat kyrka å bränt bibel. Jag ristar in ett pentagram uti mitt bröst. Jag blöder, blöder, blöder för min herre Satan! Satan, härskare över allt, Förintelsens demon Behornade gud - Kom ut ur mörkret och krossa guds hus. Satskap! Satskap! |
|||
2. | Woods of Infinity | Show lyrics | |
One night when I was feeling evil I took a cross and turned it upside down. Then my master saw my spirit glowing like seven deadly horns. I told the weak that my masters might will tear their skulls apart and drain my once human heart. But winter’s frosty moonlit night did fill the air with wrath. Enigmatic tales of ancient realms that leads me to my path. Woods of Infinity - Lead me to divinity! Woods of Infinity - Crush the holy trinity! Absurd emotions rule my world Aryan divisions of your fate Holocaustic delights from the other world Devoid of dreams your night has passed Woods of Infinity - Lead me to divinity! Woods of Infinity - Crush the holy trinity! |
|||
3. | Worship Us | 04:17 | Show lyrics |
The day withdraws with shadow frame and Dusk has draped the cold domains. An echo fed by mountain walls. A cry of longing - Nightly Calls! We are those of the nocturnal. Darkness breeds in our day. Travel roads of which forgotten. Dare to cross the ancients way... ...thousand paths away! Worship Us! For yet we shall not slay that which belongs to us! We guard the flower as the seed. |
|||
4. | Vintern skall komma | Show lyrics | |
Lyss till natten i Nordens land Stjärnprydd himmel upplyst i brand Vandra med döden hand i hand Krossa varje kyrka till sand Döden skall komma En mantel av köld och en bädd utav is Ett täcke av snö Vandra med vargar i midvintertid Stjärnprydd himmel upplyst i brand Snön ligger vit som en blindande svid Befriad av lien så stadig i hand |
|||
04:17 |
Skog
Members | |
---|---|
Original line-up | |
Band members | |
Melkor | Guitars, Bass, Drum programming |
Ravenlord | Vocals, Samples |
Tracks | |||
---|---|---|---|
1. | Satskap | Show lyrics | |
Jag har längtat efter ett satskap En natt ska jag få veta att jag är en av de utvalda Att få gå i en Satans armé och slakta lamm Satan, härskare över allt, Förintelsens demon Behornade gud - Kom ut ur mörkret och krossa guds hus Jag skall döda alla kristna. En dödens kyla skall spridas när Han skall krönas till kung Marken skall färgas röd när jag slaktar lamm Satan, härskare över allt, Förintelsens demon Behornade gud - Kom ut ur mörkret och krossa guds hus Jag har stympat kristemans lem, smulat kyrka å bränt bibel. Jag ristar in ett pentagram uti mitt bröst. Jag blöder, blöder, blöder för min herre Satan! Satan, härskare över allt, Förintelsens demon Behornade gud - Kom ut ur mörkret och krossa guds hus. Satskap! Satskap! |
|||
2. | Woods of Infinity | Show lyrics | |
One night when I was feeling evil I took a cross and turned it upside down. Then my master saw my spirit glowing like seven deadly horns. I told the weak that my masters might will tear their skulls apart and drain my once human heart. But winter’s frosty moonlit night did fill the air with wrath. Enigmatic tales of ancient realms that leads me to my path. Woods of Infinity - Lead me to divinity! Woods of Infinity - Crush the holy trinity! Absurd emotions rule my world Aryan divisions of your fate Holocaustic delights from the other world Devoid of dreams your night has passed Woods of Infinity - Lead me to divinity! Woods of Infinity - Crush the holy trinity! |
|||
3. | Worship Us | 04:17 | Show lyrics |
The day withdraws with shadow frame and Dusk has draped the cold domains. An echo fed by mountain walls. A cry of longing - Nightly Calls! We are those of the nocturnal. Darkness breeds in our day. Travel roads of which forgotten. Dare to cross the ancients way... ...thousand paths away! Worship Us! For yet we shall not slay that which belongs to us! We guard the flower as the seed. |
|||
4. | Vintern skall komma | Show lyrics | |
Lyss till natten i Nordens land Stjärnprydd himmel upplyst i brand Vandra med döden hand i hand Krossa varje kyrka till sand Döden skall komma En mantel av köld och en bädd utav is Ett täcke av snö Vandra med vargar i midvintertid Stjärnprydd himmel upplyst i brand Snön ligger vit som en blindande svid Befriad av lien så stadig i hand |
|||
04:17 |
Gaggenau
Members | |
---|---|
Melkor | Guitars |
Ravenlord | Vocals |
Tracks | |||
---|---|---|---|
Single-sided | |||
1. | Summon the Lord of Blasphemy | 03:38 | |
(loading lyrics...) | |||
2. | Darkness and Death | 01:30 | |
(loading lyrics...) | |||
3. | Natten synes ändlös | 01:10 | |
(loading lyrics...) | |||
4. | Silence After War | 02:17 | |
(loading lyrics...) | |||
5. | Northern Grimwaste | 03:40 | |
(loading lyrics...) | |||
6. | The Aged Horned One | 02:06 | |
(loading lyrics...) | |||
7. | Quintessence (Darkthrone cover) | 04:27 | Show lyrics |
Eight miles deep the well forgotten by mortals Oh, I drank it empty in one single sip Eight miles wide the valley beyond all hope Oh, I filled the whole with one single fist Five million Christians on a ride towards us Oh, I slaughtered the bunch with one single hit (with my spear) Five million women so alone in the night Oh, I had them all satisfied profusely (every night by myself) Ten thousand trolls hard as rock cold as ice Oh, they ran when I rose to face them Ten hungry waves they swallowed my ship Oh, I steadily walked home (and I only got wet on my feet) No single book were beholden by me Oh, no question I cannot do answer Only one single lamp do show me this way And that is the eye of Satan |
|||
8. | Darkness and Death (rehearsal) | 01:30 | |
(loading lyrics...) | |||
9. | Det som hände | 06:12 | |
(loading lyrics...) | |||
10. | Cancerous Jesus Christ | 04:21 | |
(loading lyrics...) | |||
30:51 |
Gaggenau
Members | |
---|---|
Original line-up | |
Band members | |
Melkor | Guitars |
Ravenlord | Vocals |
Tracks | |||
---|---|---|---|
1. | Intro | 00:32 | |
(loading lyrics...) | |||
2. | Summon the Lord of Blasphemy | 03:37 | |
(loading lyrics...) | |||
3. | Darkness and Death | 01:30 | |
(loading lyrics...) | |||
4. | Natten Synes Ändlös | 01:10 | |
(loading lyrics...) | |||
5. | Silence After War | 02:17 | |
(loading lyrics...) | |||
6. | Northern Grimwaste | 03:39 | |
(loading lyrics...) | |||
7. | The Aged Horned One | 02:05 | |
(loading lyrics...) | |||
8. | Quintessence (Darkthrone cover) | 04:26 | |
(loading lyrics...) | |||
9. | Darkness and Death II | 01:30 | |
(loading lyrics...) | |||
10. | Cancerous Jesus Christ | 04:21 | |
(loading lyrics...) | |||
25:07 |
I-20
Members | |
---|---|
Band members | |
Ravenlord | Vocals, Samples |
Melkor | Guitars, Bass |
Miscellaneous staff | |
Peter Tillberg | Cover art |
Tracks | |||
---|---|---|---|
Side A | |||
1. | Summon the Lord of Blasphemy | 04:06 | Show lyrics |
To walk in complete Darkness and feel the freezing winds of Death In winters frosty grip, the wods are truely cold. In a land of desolation I worship The Beast! Summon the Lord of Blasphemy...! Kill the ones with believes so fragile Raise the ones who’re mighty and strong Leviathan, my veins are open for none but You. I know you’re dwelling in dark, tranquil waters blue. Summon the Lord of Blasphemy... |
|||
2. | Render God | 03:30 | Show lyrics |
Mindless Ghouls - aroused, betrayed! By light bewitched (that once they preyed on)... Twilight! In twilight born - in twilight seething; worming under our feet! Oh, how my eyes will blaze with glee as I crush them with stone-cold tyranny On their beloved crucifix three symbols engraved - 6 6 6! Dark One, your time has come each battle won is a cloud on Jehovas sky. Dark One, take down the sun and just for fun throw it right in the makers eye! Bow down and hail! It’s our new world! For years untold! Bow down and wail! From Hell we came! And Hell shall be! Eternally! Your backs will bend to whip and flail. Satan, your time has come. Your will be done. Crack the earth, whip and scortch the sky! Satan, I am your son. Each battle won is revenge for their filthy Lie! ...Hail Satan!... |
|||
Side B | |||
3. | Silence After War | 02:22 | Show lyrics |
I am a Northern Warrior of dark and ancient past. And I won’t end this war until I am the last. ’Cause I swore to Satan that none will see me fall. That none will see me fall! With my sword and with my spear I make them live in fear. And when the day that they come here they’ll wish that they could disappear. The weaklings just pray to their lord as I crush them with my sword. Children and women do the same as I KILL FOR REVENGE IN SATANS NAME! Battle after Battle won, still I want more! I might though be satisfied as I kill the Heavens Whore. I can see the blood-covered ground from far up mountains tall. I can feel my darkheart pound as I enter the mountains hall. Now I need silence - Silence after War. No one will bother me. Bother me no more... |
|||
4. | Worship Us | 04:19 | Show lyrics |
The day withdraws with shadow frame and Dusk has draped the cold domains. An echo fed by mountain walls. A cry of longing - Nightly Calls! We are those of the nocturnal. Darkness breeds in our day. Travel roads of which forgotten. Dare to cross the ancients way... ...thousand paths away! Worship Us! For yet we shall not slay that which belongs to us! We guard the flower as the seed. |
|||
14:17 |
I-20
Members | |
---|---|
Original line-up | |
Band members | |
Ravenlord | Vocals, Samples |
Melkor | Guitars, Bass |
Miscellaneous staff | |
Peter Tillberg | Cover art |
Tracks | |||
---|---|---|---|
Side A | |||
1. | Worship Us | 04:19 | Show lyrics |
The day withdraws with shadow frame and Dusk has draped the cold domains. An echo fed by mountain walls. A cry of longing - Nightly Calls! We are those of the nocturnal. Darkness breeds in our day. Travel roads of which forgotten. Dare to cross the ancients way... ...thousand paths away! Worship Us! For yet we shall not slay that which belongs to us! We guard the flower as the seed. |
|||
2. | Silence After War | 02:22 | Show lyrics |
I am a Northern Warrior of dark and ancient past. And I won’t end this war until I am the last. ’Cause I swore to Satan that none will see me fall. That none will see me fall! With my sword and with my spear I make them live in fear. And when the day that they come here they’ll wish that they could disappear. The weaklings just pray to their lord as I crush them with my sword. Children and women do the same as I KILL FOR REVENGE IN SATANS NAME! Battle after Battle won, still I want more! I might though be satisfied as I kill the Heavens Whore. I can see the blood-covered ground from far up mountains tall. I can feel my darkheart pound as I enter the mountains hall. Now I need silence - Silence after War. No one will bother me. Bother me no more... |
|||
Side B | |||
3. | Render God | 03:30 | Show lyrics |
Mindless Ghouls - aroused, betrayed! By light bewitched (that once they preyed on)... Twilight! In twilight born - in twilight seething; worming under our feet! Oh, how my eyes will blaze with glee as I crush them with stone-cold tyranny On their beloved crucifix three symbols engraved - 6 6 6! Dark One, your time has come each battle won is a cloud on Jehovas sky. Dark One, take down the sun and just for fun throw it right in the makers eye! Bow down and hail! It’s our new world! For years untold! Bow down and wail! From Hell we came! And Hell shall be! Eternally! Your backs will bend to whip and flail. Satan, your time has come. Your will be done. Crack the earth, whip and scortch the sky! Satan, I am your son. Each battle won is revenge for their filthy Lie! ...Hail Satan!... |
|||
4. | Oförmögen att bringa reda i kaotiska tankar | 04:06 | |
(loading lyrics...) | |||
14:17 |
Förintelse & libido
Members | |
---|---|
Ravenlord | Vocals |
Melkor | Guitars, Harmonica, Violin |
Tracks | |||
---|---|---|---|
Side A - Avrättning | |||
1. | Förlorad | 04:49 | Show lyrics |
Plågad av den existens jag bär vandrar jag likt en skugga fram i natten, fram längs den svarta slig vars väg leder mig till depressionens frusna land. Bakom mina sleg hunga av meningslöshet vissnar allt liv och förblir dött, för djupt i mitt sinne regerar den hatiska länglan som sträver efter dödens hand... Jag har bemött förtvivlans sanna ansikte djupt i den svarta spegel jag bär, jag har stirrat in i den med livlösa ögon, jag har bemött min egen själ. Jag är förlorad i ett hav av mörker, jag driver hjälplöst fram genom dess dimma, jag hör endast ett ordeka i mitt sargade sinne, och ordet är farväl... Förlorad under livets möker, den mörka sidan av sinnet. Förlorad under livets möker, vars klor krossar mitt hjärta. Förlorad under livets möker, blott en skugga utan hopp. Förlorad under livets möker, lylld med enbart smärta... Tomheten tränger sig sakta in, lockar mig allt närmre stupet jag på kanten likt en dansös på tunnaste lina. Jag känner hur avgrunden betraktar mig från nedan, tar på min kropp och döden log mig i armarna sina... Under en mörk himmel förstod jag att det var det liv jag bar som lödde den död jag kände och med vidöppna vener lämnade jag dess plåga... Under en mörk himmel insåg jag att det var liv jag bar som var lvunget att dö och med vidöppna vener släckte jag dess låga... |
|||
2. | Den eviga natten | 04:04 | Show lyrics |
Jag befinner mig i en skog, så mörk och okänd. Min dystra hjärta blöder av sorg och hat. Jag söker svaret på en bitter gåta. Blind har jag blivit i mörkret. Jag känner min väg. Mitt hem är här, i den oändliga skog. Hem... Jag kan inte minnas hur jag kommit hit. Att jag är i trygghet vet jag, men döende. Naken i en tystnad. Naken i en glömska. Kölden har tärt sönder det som var min kropp. Jag går över det som var människan. Här har det funnits liv. Jag känner lugn. Är detta en vision? Svaret på... Jag förnimmer en stark närvaro runt mig. Hatet blir till intet när jag famnas. Känslor, allt under ett täcke av frost. Minnen, allt försvinner med isande vindar. Efter ett långsamt vandrande i en evighet så avtar allt som jag kallat hopp. Jag tycker mig uppfatta att natten viskar till mig. Jag dras med ofattbar kraft rakt upp i Universum. Jag känner stryka, jag känner sanningen. Jag är ett med den eviga natten. Translation: The Eternal Night I am in a forest so dark and unknown my depressed heart bleeds from sorrow and hatred I am searching for the answer of a bitter mystery. I have become blind in darkness, I feel my path My home is here in the unending forest Home... I can’t remember how I got here. I know I’m safe but dying. Naked in silence, naked in oblivion. The coldness has torn apart that which was my body. I walk upon the rest of humanity. Here there was life. I feel calm. IS this a vision? The answer to... I sense a strong presence around me. Hate turns into nothing when I’m embraced. Feelings, all under a layer of frost. Memories, all is gone with freezing winds. After having wandered slowly for an eternity vanishes everything I called hope. I think I hear what must be the night whispering to me. I’m pulled with an unimaginable force straight into the universe. I feel strength, I feel the truth, I am one with the eternal night. |
|||
3. | Framtid | 05:02 | Show lyrics |
Se hur de hungrande barnens blod flyter Ja, världen kan faktiskt de vacker ut Om solen faktiskt slocknar så lever vi i mörker När de mörkerskyggande förlorat sitt hopp Och när de förtärt sig själva så råder frid Tag då ett djupt andetag och vila...vila... Månen skiner inte, stjärnor lyser inte Det enda ljuset som finns är skenet från de brinnande kyrkogårdarna (I’m at war against women) och forna monumenten (Jag hatar era kroppar, sprängfyllda med flagellerande sinnen, sargade babylonska sköten... blöder, i all frustration, kvid i er egen menstruation och förfall till fullständig glömska. Penetrera era parasiterande avgrunder till konstnärlig oigenkänlighet: våldtäkt) En väldigt vacker tavla som tog så lång tid Så många år att färdigställa... Det kostade människan mycket - och allt var det värt Det enda nödvändiga konstverket i vår historia Och den behöver ingen signatur för vi har alla bidragit till dess perfekta fulländnad. Allt detta kan tänkas ha varit förgäves Men detta har alltid varit väntat. Ingen hade någon själ Alla raderas i likgiltighet... |
|||
4. | Raping the Hexagram | 04:48 | Show lyrics |
Your withered idol Glorified through greed By the weak and idle Propagating Zion’s Breed Hark, hear the drums That are pounding for your doom With the passion and fury Of will and dreams, ambitions ground to dust Wherever we set foot the blaze of fire paints the sky Our own crusade of retribution smites The rulers and the ruled Thus their corrupted lullabye Did catch a tint of death In Babels tower, on every hour Our troops are marching out And in the same tongue we hail our new saviour "Hail!" Their rulers, they know nothing else Than scaring flocks of sheep And he, the one who rules them all Can only groan and weep For his throne of clouds and his pearly gates Raise him far and high above But his children rage, unified by hate What will save his sacred neck now? Love? Hark, hear the screams of Jehova as he burns On the pyre of vengeance and dreams and will Ambitions, hate and lust Jesus is dead, God, we’re coming for you! /Melkor |
|||
5. | Brutalt mord | 04:49 | Show lyrics |
Alla dessa jävla värdelösa människor omkring mig! De gör mig illamående. Överallt på stadens gator och torg, fullt av meningslösa idioter. Kärlekens hjärta krossas av hatets hammare. Överallt finns hus, byggnader och vägar. Jag önskar och tror att allt skall skoningslöst förintas, jämnas med marken. Jag vill samla ihop en armé av mordiska människohatare och rusta dem med vapen; gevär, yxor, knivar, stenar och sedan slå in dörren på hus efter hus efter hus och brutalt mörda alla kvinnor, män och barn som möjligt är. Solida stenar krossar sköra skallben, vassa knivar öppnar skrikande strupar, tunga yxor bräcker mäns bröstkorgar, skurar av gevärskulor punkterar organ. Och lugnet efter stormen är att skåda de hus somv i tystat ned, stå i höga infernaliska lågor som slickar himlen till Satans ära... Låt AIDS och cancer svepa jordens yta, människan skall dödas, blod täcker marken. Jag ejakulerar. | |||
6. | Excrucior | 07:04 | Show lyrics |
Småflickorna behöver inget namn, och dit de nu kommit är de alla erkända horor. Horor som vi skall döda för Satan... Det är när vi utövar rituellt våld som vi känner att vi lever! Deras ynkliga gråt och pinsamt patetiska böner om nåd när deras bleka ansikten spiller tårar är som utlösning för oss. De är tretton värdelösa kroppar till antalet som står nakna på knä inför oss. Vi örfilar deras ansikten - nu ej längre med något hopp. Skogen är dunkel och våt av regn. Vi kedjar deras skyggande kroppar och den slyna som släpper ifrån sig minsta ljud får ett revben avsparkat. Vi börjar att vandra till platsen som länge väntat på att få famna kropparna. Ahh, våra hjärtan slår hårdare än någonsin förr. vad nu!? Ett horbarn ropar efter sin gud! Vredgad av extremaste hat går jag fram till slynan. Jag tvärsliter ner henne mot marken och med ena foten i nacken och händerna runt hennes panna så sänder jag henne till helvetet - skocken av horor gråter till vår belåtenhet. Vandringen fortskrider. Jag hör att vi inte längre är ensamma - råttor, vargar, rävar och korpar är i vår närhet för att beskåda den rituella slakten... En tid har gått - vi är framme. Några av hororna har fått släpas de sista kilometerna - dock är de vid liv. Nu hjälps vi åt för att lägga mindervärdig efter mindervärdig på vårt stenaltare av lusta. |
|||
7. | Stolthet | 07:19 | Show lyrics |
Mörka skogar - kala berg bepryder Thules kropp Hon är vårt ben - vi hennes märg, vi Nordens starka hopp Skratta, vinterns barn, de ben ni går med veknar för var dag Ben blir stoft och märg blir vatten, efter västanvinds behag Bore, Bore, Borealis Ge oss kyla, frost och is Stärk oss på ditt eget vis Ge oss korpar, pest och varg Väst och Syd och Öst - de svaga gör väl som de helst behaga Sova, äta, slöa, klaga Tål ej jord som vår är karg De blir byten - vi ska jaga Kalla Nord, då hela jorden bugar för din stora prakt står Vinterns Barn, likt bastioner, utmanandes himlens makt Änglar faller döda ner - det blir en rent gudomlig slakt Och gamla, glömda gudar ler när Thules folk igen står vakt Så lär er läxa, värld, och underskatta inte Nordens Folk Vi är en enad här som står emot var giftbesolkad dolk Tusen, åter tusen år har härdat oss till dödens rand Så tvivla ej på, vart du går, att våran hand är tidens tand |
|||
Side B - Biafra | |||
8. | Jorden är Satans hora | 07:15 | Show lyrics |
Till ljudet av förstörelse och bråd död sitter jag helt upprymd och förbittras av den tanke, perversa tanke som genomsyrar hela mitt tankecentrum. I natten som passerar har jag återigen insett var jag platsar. Jag har, som alla, förälskad blivit i det oskuldsfullade och sårbaraste som finns... Det sårbaraste som finns... Fördjupat mig i skönhetens oskuld. Jag tittar ut genom fönstret och det känns som om jag inte alls vill andas. Det ligger bara damm och smuts i min lungor. Den friska luften tar sig inte in. Ju mer jag undrar så känns det i min hjärna att jag aldrig, aldrig kan bli normal. Jorden är Satans hora. Jag njuter av det tyngda liv jag lever och samtidigt är jag säker på att jag långsamt, långsamt släpas ner i avgrunden. Mina ögon tåras inte längre. Jag minns de gånger som de gjorde det. Gråt har aldrig hjälpt mig. Kanske ger det ynka lättnad, men den massa av aska som ingen kan rubba kvarstår - består. Varför lever jag såhär? Det är min uppgift att utstå. Om jag släcker ett liv, kommer jag få perspektiv på min existens då? Satans härolder får mitt hjärta att slå och där någonstans flackar mästaren skarpa låga. Där! Min stillastående resa fortsätter. Jorden är Satans hora. Translation: The Earth is Satan’s Whore To the sound of destruction and sudden death I sit completely elated and embittered by the thought, perverted thought that permeates my whole thought-centera. In the night that passes I once again realize where I belong. I have, like everyone has, fallen in love with the most innocent and vulnerable that is. The most vulnerable that is... Deeply entered the beauty of innocence. I’m looking out through the window and it feels like I don’t want to breathe at all. There is only dust and dirt in my lungs. The frest air can’t get in. The most I wonder it feels like I never, never will be sane in my brain. The earth is Satan’s whore. I enjoy the heavy life I’m living and at the same time I’m certain that I am slowly, slowly being drawn down in the abyss. My eyes are no longer filled with tears. I remember the times when they were. Crying has never helped me, maybe it’s slightly relieving but the mass of ashes that none can budge still remains - exists. Why do I live like this? It’s my duty to endure. If I end someone’s life will I then get perspective on my existence? The Heralds of Satan makes my heart beat and there somewhere flickers the sharp flame of the master. There! My static journey continues. The earth is Satan’s whore. |
|||
9. | Tribut till självmördare | 04:58 | |
(loading lyrics...) | |||
10. | Bortom tveksamheten | 04:39 | Show lyrics |
Vi beskådar vintern genom känsla och beskådar smärtan utan gräns. Vi upplever pinan inifrån som tär och smeker. Arktisk makt genom särskild försyn. Vi stärks i vemodets omfamning och sörjer vår förlust. Ondskan stormar himmelens prakt: ett exodus av lögnens tro. Bortom ordning och sanning ligger intet ty uppfattningen om intet är att alltet dör. Det troliga inträffar. Tveksamheten skrattar, hånar, förundras. Bland gran och ris rider en skepnad Bland snö och dis skymtas hans svepnad Han letar sin grav bland natten kalla Han möter sitt öde utan att falla Translation: Beyond the Doubtful We watch the winter through feeling and watch the pain without boundary We experience the suffering from within which torns and caresses Arctic might by particular providence We are strengthened by the embrace of sadness and lament our loss Evilness storms the glory of heaven An exodus of the faith of lie Beyond order and truth lies nothing For the perception of nothing is that the universe dies The probable occurs. Doubt laughs, mocks, wonders Among spruce and twigs rides a figure Among snow and haze his guise can be glimpsed He searches his grave in the cold nights He faces his destiny without falling |
|||
11. | Quintessence | 04:47 | Show lyrics |
EIGHT MILES DEEP THE WELL FORGOTTEN BY MORTALS OH, I DRANK IT EMPTY IN ONE SINGLE SIP EIGHT MILES WIDE THE VALLEY BEYOND ALL HOPE OH, I FILLED THE WHOLE WITH ONE SINGLE FIST FIVE MILLION CHRISTIANS ON A RIDE TOWARDS US OH, I SLAUGHTERED THE BUNCH WITH ONE SINGLE HIT (WITH MY SPEAR) FIVE MILLION WOMEN SO ALONE IN THE NIGHT OH, I HAD THEM ALL SATISFIED PROFUSELY (EVERY NIGHT BY MYSELF) TEN THOUSAND TROLLS HARD AS ROCK COLD AS ICE OH, THEY RAN WHEN I ROSE TO FACE THEM TEN HUNGRY WAVES THEY SWALLOWED MY SHIP OH, I STEADILY WALKED HOME (AND I ONLY GOT WET ON MY FEET) NO SINGLE BOOK WERE BEHELDEN BY ME OH, NO QUESTION I CANNOT DO ANSWER ONLY ONE SINGLE LAMP DO SHOW ME THIS WAY AND THAT IS THE EYE OF SATAN |
|||
12. | Dystopia | 05:06 | Show lyrics |
Tomma blickar som ej ser Blanka sinnen - liknöjt dumma Folk som bara finns, ej mer I apati de står helt stumma Under en himmel av stål färgad grå Grotesk och abnorm - extrem och enorm En kollektiv död för att paradis nå Själsligt självmord för Sions Stjärna Och Moses står likt en gargoyl och skådar ett folk som han hjälpt (att förslava) Med svek och med list gav han glömskans asyl Och sakta men säkert ett trälfolk framavla Dumheten spirade friskt från sitt frö i Davids hus, o Hosianna Korset och stjärnan, de hjälper oss dö Ex terra, deus excelsi - ej stanna! Så torn av betong och kyrkor av glas står tomma och skäms ej för lögnen de var Och sexuddens folk av Abrahams ras de skrattar och fröjdas i eviga dar En behornad gud i det dunkla och kalla sörjer en mänsklighets nedgång och fall Och Lögnens Fader, av sjukdom och galla hånskrattar rått från sin himmelska hall |
|||
13. | Vid kedjan av kommande år | 10:43 | Show lyrics |
En kväll i Oktober. Jag kände mig tung i sinnetJag var tyngd av något, minns ej av vad Fast jag var så bitter så kände jag vällust Jag gick ut för att andas av höstluften Jag gick ut för att blidka det jag aldrig sett Ensam, ingen sorg, bara nedstämd Ensam, inget hat, bara sviken I timmar vandrade jag genom kvällens och nattens dis I timmar tomt stirrandes, jag mötte ingen Ville jag tala med någon? Ville jag vara för mig själv? Jag befann mig en bra bit in i skogen då jag kände något En människa? Här och nu?! Jag hörde snyftningar och bakom regntung ungbjörk så skymtade jag en flicka Hon såg vilsen ut. Jag ropade "Hallå!" Hon gjorde ingenting, grät till jorden, klädd i trasor Det var någonting jag längtade efter Jag tog ytterligare ett steg emot henne Hennes ögon, kropp och läppar Mitt hjärta bultade hårt när jag tog de sista stegen fram till henne Jag tog henne i min famn Kall som en sten, hon utbrast:"Jag är vilsen..." Jag ville trösta henne, Hon vill hem! Hon sade: "Hjälp mig hem!" Jag såg föraktfullt på henne Skulle jag bara ge iväg henne efter alla år av vandring med hopp om en sån här situation? Hjälper jag henne nu är hon min...... jag kände mig lurad Vad var det egentligen jag hade väntat på? Då lossade spärren och mina händer tog tag i hennes veka strupe - hennes ögon började blinka hetsigt Hon började slå mot mitt ansikte, sprattla med benen Och hennes söta ansikte förvreds och såg otäckt ut Hon ropade efter hjälp Den hjälp som var obefintlig! Jag tryckte väldigt långsamt tummen mot hennes hals Jag drog ut på hennes död Denna vilsna tös som jag skulle ha kunnat ta med till hennes hem - som skulle ha kunnat bli min! Fast det här var det enda sättet att övervinna hennes viljaHon dog med ansiktet i en ton av blått och med styva bröstvårtor och svullna läppar Jag grävde en grop i jorden, och med mina skakande händer placerade jag hennes kropp, den vackraste jag sett, i gropen Och innan jag täckte henne med jord så kysste jag hennes kalla läppar och torkade bort tårarna från hennes kinder... Vid kedjan av kommande år...... Vid kedjan av kommande år...... Vid kedjan av kommande år |
|||
14. | Adagio | 07:46 | |
(loading lyrics...) | |||
01:23:09 |
Förintelse & libido
Members | |
---|---|
Original line-up | |
Band members | |
Ravenlord | Vocals |
Melkor | Guitars, Harmonica, Violin |
Tracks | |||
---|---|---|---|
Disc 1 | |||
Side A - Anneliese Kohlmann | |||
1. | Förlorad | 05:01 | Show lyrics |
Plågad av den existens jag bär vandrar jag likt en skugga fram i natten, fram längs den svarta stig vars väg leder mig till depressionens frusna land. Bakom mina steg, tunga av meningslöshet vissnar allt liv och förblir dött, för djupt i mitt sinne regerar den hatiska längtan som strävar efter dödens hand... Jag har bemött förtvivlans sanna ansikte djupt i den svarta spegel jag bär, jag har stirrat in i den med livlösa ögon, jag har bemött min egen själ. Jag är förlorad i ett hav av mörker, jag driver hjälplöst fram genom dess dimma, jag hör endast ett ord eka i mitt sargade sinne, och ordet är farväl... Förlorad under livets mörker, den mörka sidan av sinnet. Förlorad under livets mörker, vars klor krossar mitt hjärta. Förlorad under livets mörker, blott en skugga utan hopp. Förlorad under livets mörker, fylld med enbart smärta... Tomheten tränger sig sakta in, lockar mig allt närmre stupet där liv eller död besannas Och vid detta ögonblick balanserar jag på kanten likt en dansös på tunnaste lina. Jag känner hur avgrunden betraktar mig från nedan, tar på min själ med sin gudomliga kraft. Som en vind svepte han genom min kropp och döden tog mig i armarna sina... Under en mörk himmel förstod jag att det var det liv jag bar som födde den död jag kände och med vidöppna vener lämnade jag dess jävla plåga... Under en mörk himmel insåg jag att det var det liv jag bar som var tvunget att dö och med vidöppna vener släckte jag dess låga. Written for WoI by M. Olsson Translation: Lost Tormented by the existence I carry, I wander like a shadow through the night, forward along the black path whose way leads me to the frozen land of depression. Behind my steps, heavy from meaninglessness all life withers and remains dead. Because deep in my mind rules the hateful longing that struggles for the hand of death... I have met the face of true despair deep in the black mirror that I carry, I have stared right into it with lifeless eyes. I have met my own soul, I am lost in a sea of darkness. I am helplessly drifting through its fog. I only hear one word echoing in my severed mind and that word is farewell. Lost through the darkness of life - the dark side of the mind Lost through the darkness of life - whose claws are crushing my heart Lost through the darkness of life - merely a shadow without hope Lost through the darkness of life - filled only with pain The emptiness slowly forces its way in, tempting me closer to the precipice where life or death are coming true and in this moment I am balancing on the edge like a dancer on the thinnest line. I feel how the abyss watches me from below touching my soul with its divine power. Like a wind it swept through my body and death took me in his arms. Under a dark sky I understood that it was the life I carried that gave birth to the death I felt and with veins opened I left the agony. Under a dark sky I realized that the life I carried had to die and with veins wide open I put the flame out. |
|||
2. | Den eviga natten | 04:17 | Show lyrics |
Jag befinner mig i en skog, så mörk och okänd. Min dystra hjärta blöder av sorg och hat. Jag söker svaret på en bitter gåta. Blind har jag blivit i mörkret. Jag känner min väg. Mitt hem är här, i den oändliga skog. Hem... Jag kan inte minnas hur jag kommit hit. Att jag är i trygghet vet jag, men döende. Naken i en tystnad. Naken i en glömska. Kölden har tärt sönder det som var min kropp. Jag går över det som var människan. Här har det funnits liv. Jag känner lugn. Är detta en vision? Svaret på... Jag förnimmer en stark närvaro runt mig. Hatet blir till intet när jag famnas. Känslor, allt under ett täcke av frost. Minnen, allt försvinner med isande vindar. Efter ett långsamt vandrande i en evighet så avtar allt som jag kallat hopp. Jag tycker mig uppfatta att natten viskar till mig. Jag dras med ofattbar kraft rakt upp i Universum. Jag känner stryka, jag känner sanningen. Jag är ett med den eviga natten. Translation: The Eternal Night I am in a forest so dark and unknown my depressed heart bleeds from sorrow and hatred I am searching for the answer of a bitter mystery. I have become blind in darkness, I feel my path My home is here in the unending forest Home... I can’t remember how I got here. I know I’m safe but dying. Naked in silence, naked in oblivion. The coldness has torn apart that which was my body. I walk upon the rest of humanity. Here there was life. I feel calm. IS this a vision? The answer to... I sense a strong presence around me. Hate turns into nothing when I’m embraced. Feelings, all under a layer of frost. Memories, all is gone with freezing winds. After having wandered slowly for an eternity vanishes everything I called hope. I think I hear what must be the night whispering to me. I’m pulled with an unimaginable force straight into the universe. I feel strength, I feel the truth, I am one with the eternal night. |
|||
3. | Framtid | 05:15 | Show lyrics |
Se hur de hungrande barnens blod flyter Ja, världen kan faktiskt se vacker ut Om solen faktiskt slocknar så lever vi i mörker När de mörkerskyggande förlorat sitt hopp Och när de förtärt sig själva så råder frid Tag då ett djupt andetag och vila... vila... Månen skiner inte, stjärnor lyser inte Det enda ljuset somm finns är skenet från de brinnande kyrkogårdarna och forna monumenten (Jag hatar era kroppar, sprängfyllda med flagellerande sinne. Sagrade babylonska sköten blöder i all frustration. Kvid i er egen menstruation och förfall till fullständig glömska. Penetrera era parasiterande avgrunder till konstnärlig oigenkännlighet: våldtäkt) En väldigt vacker tavla som tog så lång tid Så magna år att färdigställa... Det kostade människan mycket och allt var det värt! Det enda nödvandiga konstverket i vår historia. Och den behöver ingen signatur för vi har alla bidragit till dess perfekta fulländnad. Allt detta kan tänkas ha varit förgäves men detta har alltid varit väntat. Ingen hade någon själ Alla raderas i likgiltighet... Translation: Future See how the blood from the hungry children is floating yes, the world can actually look quite good. If the sun actually fades away we will live in darkness and when the darkness-fearing ones have lost their hope and when they’ve consumed themselves, peace will rule... Then take a deep breath and rest, rest, The moon doesn’t shine, no light from the stars. The only light there is, is the glow from the burning graveyards and the ancient monuments I hate your bodies filled to burst with flagellated minds sore babylonian vaginas bleed in full frustration suffer in your own menstruation and decay to complele oblivion penetrate your parasiting abysses to artsy unrecognition, rape A very beautiful painting that took such long time, so many years to make complete It cost man a lot and it was worth it all - the only necessary painting of our history and it needs no signature because we’ve all contributed to its perfect perfection All this may seem in vain but this was always expected No one had a soul. Everyone is erased in indifference. |
|||
4. | Raping the Hexagram | 05:04 | Show lyrics |
Your withered idol Glorified through greed By the weak and idle Propagating Zion’s Breed Hark, hear the drums That are pounding for your doom With the passion and fury Of will and dreams, ambitions ground to dust Wherever we set foot the blaze of fire paints the sky Our own crusade of retribution smites The rulers and the ruled Thus their corrupted lullabye Did catch a tint of death In Babels tower, on every hour Our troops are marching out And in the same tongue we hail our new saviour "Hail!" Their rulers, they know nothing else Than scaring flocks of sheep And he, the one who rules them all Can only groan and weep For his throne of clouds and his pearly gates Raise him far and high above But his children rage, unified by hate What will save his sacred neck now? Love? Hark, hear the screams of Jehova as he burns On the pyre of vengeance and dreams and will Ambitions, hate and lust Jesus is dead, God, we’re coming for you! /Melkor |
|||
Side B - Bothe Brandl | |||
5. | Brutalt mord | 04:59 | Show lyrics |
Alla dessa jävla värdelösa människor omkring mig! De gör mig illamående. Överallt på stadens gator och torg, fullt av meningslösa idioter. Kärlekens hjärta krossas av hatets hammare. Överallt finns hus, byggnader och vägar. Jag önskar och tror att allt skall skoningslöst förintas, jämnas med marken. Jag vill samla ihop en armé av mordiska människohatare och rusta dem med vapen; gevär, yxor, knivar, stenar och sedan slå in dörren på hus efter hus efter hus och brutalt mörda alla kvinnor, män och barn som möjligt är. Solida stenar krossar sköra skallben, vassa knivar öppnar skrikande strupar, tunga yxor bräcker mäns bröstkorgar, skurar av gevärskulor punkterar organ. Och lugnet efter stormen är att skåda de hus som vi tystat ned, stå i höga infernaliska lågor som slickar himlen till Satans ära... Låt AIDS och cancer svepa jordens yta. Människan skall dödas. Blod täcker marken. Jag ejakulerar. Translation: Brutal Murder All these worthless people around me, they make me sick everywhere on the streets of the city, full of meaningless idiots The heart of love will be crushed by the hammer of hate All around there are houses, buildings and roads, I hope and believe that it all will be unmercifully erased, flattened to the ground I want to collect an army of murderous people-haters and arm them with weapons Give them rifles, axes, knives, stones and then smash the doors of house after house after house and brutally kill all women, children and men that possibly is. Solid stones crush frail skulls Sharp knives open screaming throats Heavy axes crack men’s chests Barrage of bullets punctures organs The calm after the storm is to observe the houses that we’ve silenced being eaten by the long infernal flames of fire licking the sky in honor of Satan Let AIDS and cancer sweep the surface of the earth. Man must be killed. Blood covers the ground. I ejaculate. |
|||
6. | Excrucior | 07:21 | Show lyrics |
Småflickorna behöver inget namn, och dit de nu kommit är de alla erkända horor. Horor som vi skall döda för Satan... Det är när vi utövar rituellt våld som vi känner att vi lever! Deras ynkliga gråt och pinsamt patetiska böner om nåd när deras bleka ansikten spiller tårar är som utlösning för oss. De är tretton värdelösa kroppar till antalet som står nakna på knä inför oss. Vi örfilar deras ansikten - nu ej längre med något hopp. Skogen är dunkel och våt av regn. Vi kedjar deras skyggande kroppar och den slyna som släpper ifrån sig minsta ljud får ett revben avsparkat. Vi börjar att vandra till platsen som länge väntat på att få famna kropparna. Ahh, våra hjärtan slår hårdare än någonsin förr, vad nu!? Ett horbarn ropar efter sin gud! Vredgad av extremaste hat går jag fram till slynan. Jag tvärsliter ner henne mot marken och med ena foten i nacken och händerna runt hennes panna så sänder jag henne till helvetet Skocken av horor gråter till vår belåtenhet. Vandringen fortskrider. Jag hör att vi inte längre är ensamma - råttor, vargar, rävar och korpar är i vår närhet för att beskåda den rituella slakten... En tid har gått - vi är framme. Några av hororna har fått släpas de sista kilometerna Dock är de vid liv. Nu hjälps vi åt för att lägga mindervärdig efter mindervärdig på vårt stenaltare av lusta. In deli’rem vicae cedo Ludos viri non assue’vi. Vide! Ades! Ama’bo te comprehe’ndo, et tuo plura millia annorum purtu’rio. Ipsa tibi blandos fudent seuna’bula morbus. Miser lega’tus de’sinas inepti’re. Odi et excru’cior quare id fa’ciam, forta’sse requi’ris. Viva’mis mea malus lega’tus. Vale pue’lla! Iam lega’tus obdu’rat. At tu ce’pitis damna’tus. Meus nox est perpe’tua una dormie’enda. Ty dole’bis vive tibi mole’stum est. Metus dolores, metus dolores! Mori, infirmus, mu’lier. Eftersom stenarna krossar deras skallar fylls skogen sakta med en påträngande blodstank. När den trettonde kroppen skyfflats undan stenen har den eviga skogen fått sitt offer och de trevande själarna hittar snart till Satan. Satan som existerar i oss. /Ravenlord Translation: The little girls need no names to where they’ve now come and here they will all be known as whores, whores that we shall kill for Satan. It is when we practice ritual violence we feel we’re alive. Their pitiful cries and embarrassingly pathetic prayers for mercy. When their bleached faces are spilling tears it is like ejaculation for us. They are thirteen worthless bodies that stand naked and on their knees in front of us. We earslap their faces which now do not show any hope. The forest is gloomy and wet from rain. We chain their timorous bodies and the slut that utters the tiniest sound will have a rib kicked in. We begin to wander to the place that has waited a long time to embrace the bodies. Ah, our hearts beat harder than ever before. What’s that? A whore child screaming for her god? Wrathful in extremest hate, I walk towards the slut. I force her down to the ground and with one foot in her neck and my hands around her forehead I send her to hell. The bunch of whores are crying to our amusement. The wandering continues. I hear that we no longer are alone. Rats, wolves, foxes and ravens are close to view the ritual slaughters. Some time has passed - We are here. Some of the whores have been dragged the last kilometers. Yet they are alive. Now we help each other to put inferior after inferior on our stone altar of lust. In deli’rem vicae cedo Ludos viri non assue’vi. Vide! Ades! Ama’bo te comprehe’ndo, et tuo plura millia annorum purtu’rio. Ipsa tibi blandos fudent seuna’bula morbus. Miser lega’tus de’sinas inepti’re. Odi et excru’cior quare id fa’ciam, forta’sse requi’ris. Viva’mis mea malus lega’tus. Vale pue’lla! Iam lega’tus obdu’rat. At tu ce’pitis damna’tus. Meus nox est perpe’tua una dormie’enda. Ty dole’bis vive tibi mole’stum est. Metus dolores, metus dolores! Mori, infirmus, mu’lier. As stones crush their skulls the forest is slowly being filled with a rank of blood stench. When the thirteenth body has been shoveled off the stone, the Woods of Infinity have regained its sacrifice and the fumbling souls will find their way to Satan. Satan which exists in us. |
|||
7. | Stolthet | 07:19 | Show lyrics |
Mörka skogar - kala berg bepryder Thules kropp Hon är vårt ben - vi hennes märg, vi Nordens starka hopp Skratta, vinterns barn, de ben ni går med veknar för var dag Ben blir stoft och märg blir vatten, efter västanvinds behag Bore, Bore, Borealis Ge oss kyla, frost och is Stärk oss på ditt eget vis Ge oss korpar, pest och varg Väst och Syd och Öst - de svaga gör väl som de helst behaga Sova, äta, slöa, klaga Tål ej jord som vår är karg De blir byten - vi ska jaga Kalla Nord, då hela jorden bugar för din stora prakt står Vinterns Barn, likt bastioner, utmanandes himlens makt Änglar faller döda ner - det blir en rent gudomlig slakt Och gamla, glömda gudar ler när Thules folk igen står vakt Så lär er läxa, värld, och underskatta inte Nordens Folk Vi är en enad här som står emot var giftbesolkad dolk Tusen, åter tusen år har härdat oss till dödens rand Så tvivla ej på, vart du går, att våran hand är tidens tand |
|||
39:16 | |||
Disc 2 | |||
Side A - Charlotte Klein | |||
1. | Jorden är Satans hora | 07:31 | Show lyrics |
Till ljudet av förstörelse och bråd död sitter jag helt upprymd och förbittras av den tanke, perversa tanke som genomsyrar hela mitt tankecentrum. I natten som passerar har jag återigen insett var jag platsar. Jag har, som alla, förälskad blivit i det oskuldsfullade och sårbaraste som finns... Det sårbaraste som finns... Fördjupat mig i skönhetens oskuld. Jag tittar ut genom fönstret och det känns som om jag inte alls vill andas. Det ligger bara damm och smuts i min lungor. Den friska luften tar sig inte in. Ju mer jag undrar så känns det i min hjärna att jag aldrig, aldrig kan bli normal. Jorden är Satans hora. Jag njuter av det tyngda liv jag lever och samtidigt är jag säker på att jag långsamt, långsamt släpas ner i avgrunden. Mina ögon tåras inte längre. Jag minns de gånger som de gjorde det. Gråt har aldrig hjälpt mig. Kanske ger det ynka lättnad, men den massa av aska som ingen kan rubba kvarstår - består. Varför lever jag såhär? Det är min uppgift att utstå. Om jag släcker ett liv, kommer jag få perspektiv på min existens då? Satans härolder får mitt hjärta att slå och där någonstans flackar mästaren skarpa låga. Där! Min stillastående resa fortsätter. Jorden är Satans hora. Translation: The Earth is Satan’s Whore To the sound of destruction and sudden death I sit completely elated and embittered by the thought, perverted thought that permeates my whole thought-centera. In the night that passes I once again realize where I belong. I have, like everyone has, fallen in love with the most innocent and vulnerable that is. The most vulnerable that is... Deeply entered the beauty of innocence. I’m looking out through the window and it feels like I don’t want to breathe at all. There is only dust and dirt in my lungs. The frest air can’t get in. The most I wonder it feels like I never, never will be sane in my brain. The earth is Satan’s whore. I enjoy the heavy life I’m living and at the same time I’m certain that I am slowly, slowly being drawn down in the abyss. My eyes are no longer filled with tears. I remember the times when they were. Crying has never helped me, maybe it’s slightly relieving but the mass of ashes that none can budge still remains - exists. Why do I live like this? It’s my duty to endure. If I end someone’s life will I then get perspective on my existence? The Heralds of Satan makes my heart beat and there somewhere flickers the sharp flame of the master. There! My static journey continues. The earth is Satan’s whore. |
|||
2. | Tribut till självmördare | 05:07 | |
(loading lyrics...) | |||
3. | Bortom tveksamheten | 04:54 | Show lyrics |
Vi beskådar vintern genom känsla och beskådar smärtan utan gräns. Vi upplever pinan inifrån som tär och smeker. Arktisk makt genom särskild försyn. Vi stärks i vemodets omfamning och sörjer vår förlust. Ondskan stormar himmelens prakt: ett exodus av lögnens tro. Bortom ordning och sanning ligger intet ty uppfattningen om intet är att alltet dör. Det troliga inträffar. Tveksamheten skrattar, hånar, förundras. Bland gran och ris rider en skepnad Bland snö och dis skymtas hans svepnad Han letar sin grav bland natten kalla Han möter sitt öde utan att falla Translation: Beyond the Doubtful We watch the winter through feeling and watch the pain without boundary We experience the suffering from within which torns and caresses Arctic might by particular providence We are strengthened by the embrace of sadness and lament our loss Evilness storms the glory of heaven An exodus of the faith of lie Beyond order and truth lies nothing For the perception of nothing is that the universe dies The probable occurs. Doubt laughs, mocks, wonders Among spruce and twigs rides a figure Among snow and haze his guise can be glimpsed He searches his grave in the cold nights He faces his destiny without falling |
|||
4. | Quintessence (Darkthrone cover) | 04:47 | Show lyrics |
EIGHT MILES DEEP THE WELL FORGOTTEN BY MORTALS OH, I DRANK IT EMPTY IN ONE SINGLE SIP EIGHT MILES WIDE THE VALLEY BEYOND ALL HOPE OH, I FILLED THE WHOLE WITH ONE SINGLE FIST FIVE MILLION CHRISTIANS ON A RIDE TOWARDS US OH, I SLAUGHTERED THE BUNCH WITH ONE SINGLE HIT (WITH MY SPEAR) FIVE MILLION WOMEN SO ALONE IN THE NIGHT OH, I HAD THEM ALL SATISFIED PROFUSELY (EVERY NIGHT BY MYSELF) TEN THOUSAND TROLLS HARD AS ROCK COLD AS ICE OH, THEY RAN WHEN I ROSE TO FACE THEM TEN HUNGRY WAVES THEY SWALLOWED MY SHIP OH, I STEADILY WALKED HOME (AND I ONLY GOT WET ON MY FEET) NO SINGLE BOOK WERE BEHELDEN BY ME OH, NO QUESTION I CANNOT DO ANSWER ONLY ONE SINGLE LAMP DO SHOW ME THIS WAY AND THAT IS THE EYE OF SATAN |
|||
Side B - Dorothea Binz | |||
5. | Dystopia | 05:22 | Show lyrics |
Tomma blickar som ej ser . Blanka sinnen - liknöjt dumma. Folk som bara finns, ej mer. I apati, de står helt stumma. Under en himmel av stål färgad grå. Grotesk och abnorm. Extrem och enorm. En kollektiv död för att Paradis nå. Själsligt självmord för Sions stjärna. Och Moses står likt en gargoyl och skådar ett folk som han hjälpt att förslava. Med svek och med list gav han glömskans asyl och sakta men säkert ett trälfolk framavla. Dumheten spirade friskt från sitt frö i Davids hus, o Hosianna. Korset och stjärnan, de hjälper oss dö. Ex terra, deus excelsi - ej stanna! Så torn av betong och kyrkor av glas står tomma och skäms ej för lögnen de var Och sexuddens folk, av Abrahams ras de skrattar och fröjdas i eviga dar. En behornad gud i det dunkla och kalla sörjer en mänsklighets nedgång och fall. Och Lögnens Fader av sjukdom och galla hånskrattar rått från sin himmelska hall. /Melkor Translation: Empty glances that don’t see Blank minds - yet stupid People that just are - no more Under a steel grey coloured sky Grotesque and abnormal - extreme and enormous Spiritual suicide for the star of Zion And Moses stands like a gargoyle And watches a people that he gave help (to enslave) With betrayal and tricks he gave the asylum of oblivion And slowly but surely a thrall-people he evoked Stupidity sprouted healthy from its seed In the house of David, O Hosanna The cross and the star, they help us to die Ex terra, deus exelci, stay not! So towers of concrete and churches of glass Stand empty and are not ashamed of the lie that they were And the people of the six point star, of Abraham’s race They laugh and delight in eternal time A horned god in the gloomy and cold Mourns humanity’s downfall and doom And the father of sickness and bile Laughs in harsh derision from his heavenly hall |
|||
6. | Vid kedjan av kommande år | 11:06 | Show lyrics |
En kväll i Oktober. Jag kände mig tung i sinnet Jag var tyngd av något, minns ej av vad Fast jag var så bitter så kände jag vällust Jag gick ut för att andas utav höstluften Jag gick ut för att blidka det jag aldrig sett. Ensam, ingen sorg, bara nedstämd. Ensam, inget hat, bara sviken. I timmar vandrade jag genom kvällens och nattens dis I timmar tomt stirrandes, jag mötte ingen Ville jag tala med någon? Ville jag vara för mig själv? Jag befann mig en bra bit in i skogen då jag kände något En människa? Här och nu?! Jag hörde snyftningar och bakom regntung ungbjörk så skymtade jag en flicka Hon såg vilsen ut. Jag ropade "Hallå!" Hon gjorde ingenting, grät till jorden, klädd i trasor. Det var någonting jag längtade efter. Jag tog ytterligare ett steg emot henne. Hennes ögon, kropp och läppar. Mitt hjärta bultade hårt när jag tog de sista stegen fram till henne. Jag tog henne i min famn. Kall som en sten, hon utbrast: "Jag är vilsen..." Jag ville trösta henne. Hon vill hem! Hon sade: "Hjälp mig hem!" Jag såg föraktfullt på henne Skulle jag bara ge iväg henne efter alla år av vandring med hopp om en sån här situation? Hjälper jag henne nu är hon min...... jag kände mig lurad. Vad var det egentligen jag hade väntat på? Då lossade spärren och mina händer tog tag i hennes veka strupe - hennes ögon började blinka hetsigt. Hon började slå mot mitt ansikte, sprattla med benen och hennes söta ansikte förvreds och såg otäckt ut. Hon ropade efter hjälp. Den hjälp som var obefintlig! Jag tryckte väldigt långsamt tummen mot hennes hals. Jag drog ut på hennes död. Denna vilsna tös som jag skulle ha kunnat ta med till hennes hem - som skulle ha kunnat bli min! Fast det här var det enda sättet att övervinna hennes vilja. Hon dog med ansiktet i en ton av blått och med styva bröstvårtor och svullna läppar Jag grävde en grop i jorden, och med mina skakande händer placerade jag hennes kropp, den vackraste jag sett, i gropen och innan jag täckte henne med jord så kysste jag hennes kalla läppar och torkade bort tårarna från hennes kinder... Vid kedjan av kommande år... /Ravenlord 2001 Translation: By the Chains of Years to Come An evening in October, I felt sad in mind, I was feeling down for some reason. Can not remember why. Even though I was so bitter I felt a sense of well-being. I went to grasp the autumn air, I went out to appease what I had never seen. Alone, no sorrow - just depressed. Alone, no hatred - just betrayed. For hours I wandered through the mist of the evening and the night. For hours just staring empty. I met none. Did I need to speak to someone or did I need this loneliness? I was some kilometers into the forest when I felt a presence. A human? Here and now? I heard sobbing behind young birch heavy of rain. I had a glimpse of a girl. She looked lost. I shouted Hello! but no reaction from her. She just cried tears to the soil, dressed in shreds, it was something I had longed for. I took one more step towards her... her eyes, body and lips... And when I took the last steps towards her I felt my hammering heartbeats. I embraced her in my arms. Cold as a stone. She whispered - I’m lost. I wanted to give her comfort, she wanted to go home, she said "help me home". I observed her despisefully. Should I just give her away after all these years of wandering in the forest hoping for a situation like this? If I help her now she will be mine. I felt tricked. What was it that I had been waiting for? Again she said - "help me home". Then the barrier came loose and my hands gripped her weak throat - her eyes began to twinkle rapidly... She started to slap my face and struggle with her legs and her cute face got distorted and looked horrid. She shouted for help. A help that was out of reach! I pressed very slowly my thumbs against her throat... I did not strangle her quickly, I let her suffer. The lost little girl that I could have brough back home, who could have become mine! But this was the only way to conquer her will. She died with her face in a shade of blue and hardened nipples and swollen lips. I dug a hole in the ground and with my shaking hands, I placed her body, the most beautiful, in the pit and just before I covered her with soil, I kissed her cold lips and wiped the tears off he cheeks... By the chain of years to come... |
|||
7. | Adagio | 07:46 | |
(loading lyrics...) | |||
46:33 |
Förintelse & libido
Members | |
---|---|
Melkor | Guitars, Violin, Harmonica |
Ravenlord | Vocals |
Tracks | |||
---|---|---|---|
1. | Förlorad | 05:01 | Show lyrics |
Plågad av den existens jag bär vandrar jag likt en skugga fram i natten, fram längs den svarta stig vars väg leder mig till depressionens frusna land. Bakom mina steg, tunga av meningslöshet vissnar allt liv och förblir dött, för djupt i mitt sinne regerar den hatiska längtan som strävar efter dödens hand... Jag har bemött förtvivlans sanna ansikte djupt i den svarta spegel jag bär, jag har stirrat in i den med livlösa ögon, jag har bemött min egen själ. Jag är förlorad i ett hav av mörker, jag driver hjälplöst fram genom dess dimma, jag hör endast ett ord eka i mitt sargade sinne, och ordet är farväl... Förlorad under livets mörker, den mörka sidan av sinnet. Förlorad under livets mörker, vars klor krossar mitt hjärta. Förlorad under livets mörker, blott en skugga utan hopp. Förlorad under livets mörker, fylld med enbart smärta... Tomheten tränger sig sakta in, lockar mig allt närmre stupet där liv eller död besannas Och vid detta ögonblick balanserar jag på kanten likt en dansös på tunnaste lina. Jag känner hur avgrunden betraktar mig från nedan, tar på min själ med sin gudomliga kraft. Som en vind svepte han genom min kropp och döden tog mig i armarna sina... Under en mörk himmel förstod jag att det var det liv jag bar som födde den död jag kände och med vidöppna vener lämnade jag dess jävla plåga... Under en mörk himmel insåg jag att det var det liv jag bar som var tvunget att dö och med vidöppna vener släckte jag dess låga. Written for WoI by M. Olsson Translation: Lost Tormented by the existence I carry, I wander like a shadow through the night, forward along the black path whose way leads me to the frozen land of depression. Behind my steps, heavy from meaninglessness all life withers and remains dead. Because deep in my mind rules the hateful longing that struggles for the hand of death... I have met the face of true despair deep in the black mirror that I carry, I have stared right into it with lifeless eyes. I have met my own soul, I am lost in a sea of darkness. I am helplessly drifting through its fog. I only hear one word echoing in my severed mind and that word is farewell. Lost through the darkness of life - the dark side of the mind Lost through the darkness of life - whose claws are crushing my heart Lost through the darkness of life - merely a shadow without hope Lost through the darkness of life - filled only with pain The emptiness slowly forces its way in, tempting me closer to the precipice where life or death are coming true and in this moment I am balancing on the edge like a dancer on the thinnest line. I feel how the abyss watches me from below touching my soul with its divine power. Like a wind it swept through my body and death took me in his arms. Under a dark sky I understood that it was the life I carried that gave birth to the death I felt and with veins opened I left the agony. Under a dark sky I realized that the life I carried had to die and with veins wide open I put the flame out. |
|||
2. | Jorden är Satans hora | 07:31 | Show lyrics |
Till ljudet av förstörelse och bråd död sitter jag helt upprymd och förbittras av den tanke, perversa tanke som genomsyrar hela mitt tankecentrum. I natten som passerar har jag återigen insett var jag platsar. Jag har, som alla, förälskad blivit i det oskuldsfullade och sårbaraste som finns... Det sårbaraste som finns... Fördjupat mig i skönhetens oskuld. Jag tittar ut genom fönstret och det känns som om jag inte alls vill andas. Det ligger bara damm och smuts i min lungor. Den friska luften tar sig inte in. Ju mer jag undrar så känns det i min hjärna att jag aldrig, aldrig kan bli normal. Jorden är Satans hora. Jag njuter av det tyngda liv jag lever och samtidigt är jag säker på att jag långsamt, långsamt släpas ner i avgrunden. Mina ögon tåras inte längre. Jag minns de gånger som de gjorde det. Gråt har aldrig hjälpt mig. Kanske ger det ynka lättnad, men den massa av aska som ingen kan rubba kvarstår - består. Varför lever jag såhär? Det är min uppgift att utstå. Om jag släcker ett liv, kommer jag få perspektiv på min existens då? Satans härolder får mitt hjärta att slå och där någonstans flackar mästaren skarpa låga. Där! Min stillastående resa fortsätter. Jorden är Satans hora. Translation: The Earth is Satan’s Whore To the sound of destruction and sudden death I sit completely elated and embittered by the thought, perverted thought that permeates my whole thought-centera. In the night that passes I once again realize where I belong. I have, like everyone has, fallen in love with the most innocent and vulnerable that is. The most vulnerable that is... Deeply entered the beauty of innocence. I’m looking out through the window and it feels like I don’t want to breathe at all. There is only dust and dirt in my lungs. The frest air can’t get in. The most I wonder it feels like I never, never will be sane in my brain. The earth is Satan’s whore. I enjoy the heavy life I’m living and at the same time I’m certain that I am slowly, slowly being drawn down in the abyss. My eyes are no longer filled with tears. I remember the times when they were. Crying has never helped me, maybe it’s slightly relieving but the mass of ashes that none can budge still remains - exists. Why do I live like this? It’s my duty to endure. If I end someone’s life will I then get perspective on my existence? The Heralds of Satan makes my heart beat and there somewhere flickers the sharp flame of the master. There! My static journey continues. The earth is Satan’s whore. |
|||
3. | Raping the Hexagram | 05:04 | Show lyrics |
Your withered idol Glorified through greed By the weak and idle Propagating Zion’s Breed Hark, hear the drums That are pounding for your doom With the passion and fury Of will and dreams, ambitions ground to dust Wherever we set foot the blaze of fire paints the sky Our own crusade of retribution smites The rulers and the ruled Thus their corrupted lullabye Did catch a tint of death In Babels tower, on every hour Our troops are marching out And in the same tongue we hail our new saviour "Hail!" Their rulers, they know nothing else Than scaring flocks of sheep And he, the one who rules them all Can only groan and weep For his throne of clouds and his pearly gates Raise him far and high above But his children rage, unified by hate What will save his sacred neck now? Love? Hark, hear the screams of Jehova as he burns On the pyre of vengeance and dreams and will Ambitions, hate and lust Jesus is dead, God, we’re coming for you! /Melkor |
|||
4. | Tribut till självmördare | 05:07 | |
(loading lyrics...) | |||
5. | Excrucior | 07:21 | Show lyrics |
Småflickorna behöver inget namn, och dit de nu kommit är de alla erkända horor. Horor som vi skall döda för Satan... Det är när vi utövar rituellt våld som vi känner att vi lever! Deras ynkliga gråt och pinsamt patetiska böner om nåd när deras bleka ansikten spiller tårar är som utlösning för oss. De är tretton värdelösa kroppar till antalet som står nakna på knä inför oss. Vi örfilar deras ansikten - nu ej längre med något hopp. Skogen är dunkel och våt av regn. Vi kedjar deras skyggande kroppar och den slyna som släpper ifrån sig minsta ljud får ett revben avsparkat. Vi börjar att vandra till platsen som länge väntat på att få famna kropparna. Ahh, våra hjärtan slår hårdare än någonsin förr, vad nu!? Ett horbarn ropar efter sin gud! Vredgad av extremaste hat går jag fram till slynan. Jag tvärsliter ner henne mot marken och med ena foten i nacken och händerna runt hennes panna så sänder jag henne till helvetet Skocken av horor gråter till vår belåtenhet. Vandringen fortskrider. Jag hör att vi inte längre är ensamma - råttor, vargar, rävar och korpar är i vår närhet för att beskåda den rituella slakten... En tid har gått - vi är framme. Några av hororna har fått släpas de sista kilometerna Dock är de vid liv. Nu hjälps vi åt för att lägga mindervärdig efter mindervärdig på vårt stenaltare av lusta. In deli’rem vicae cedo Ludos viri non assue’vi. Vide! Ades! Ama’bo te comprehe’ndo, et tuo plura millia annorum purtu’rio. Ipsa tibi blandos fudent seuna’bula morbus. Miser lega’tus de’sinas inepti’re. Odi et excru’cior quare id fa’ciam, forta’sse requi’ris. Viva’mis mea malus lega’tus. Vale pue’lla! Iam lega’tus obdu’rat. At tu ce’pitis damna’tus. Meus nox est perpe’tua una dormie’enda. Ty dole’bis vive tibi mole’stum est. Metus dolores, metus dolores! Mori, infirmus, mu’lier. Eftersom stenarna krossar deras skallar fylls skogen sakta med en påträngande blodstank. När den trettonde kroppen skyfflats undan stenen har den eviga skogen fått sitt offer och de trevande själarna hittar snart till Satan. Satan som existerar i oss. /Ravenlord Translation: The little girls need no names to where they’ve now come and here they will all be known as whores, whores that we shall kill for Satan. It is when we practice ritual violence we feel we’re alive. Their pitiful cries and embarrassingly pathetic prayers for mercy. When their bleached faces are spilling tears it is like ejaculation for us. They are thirteen worthless bodies that stand naked and on their knees in front of us. We earslap their faces which now do not show any hope. The forest is gloomy and wet from rain. We chain their timorous bodies and the slut that utters the tiniest sound will have a rib kicked in. We begin to wander to the place that has waited a long time to embrace the bodies. Ah, our hearts beat harder than ever before. What’s that? A whore child screaming for her god? Wrathful in extremest hate, I walk towards the slut. I force her down to the ground and with one foot in her neck and my hands around her forehead I send her to hell. The bunch of whores are crying to our amusement. The wandering continues. I hear that we no longer are alone. Rats, wolves, foxes and ravens are close to view the ritual slaughters. Some time has passed - We are here. Some of the whores have been dragged the last kilometers. Yet they are alive. Now we help each other to put inferior after inferior on our stone altar of lust. In deli’rem vicae cedo Ludos viri non assue’vi. Vide! Ades! Ama’bo te comprehe’ndo, et tuo plura millia annorum purtu’rio. Ipsa tibi blandos fudent seuna’bula morbus. Miser lega’tus de’sinas inepti’re. Odi et excru’cior quare id fa’ciam, forta’sse requi’ris. Viva’mis mea malus lega’tus. Vale pue’lla! Iam lega’tus obdu’rat. At tu ce’pitis damna’tus. Meus nox est perpe’tua una dormie’enda. Ty dole’bis vive tibi mole’stum est. Metus dolores, metus dolores! Mori, infirmus, mu’lier. As stones crush their skulls the forest is slowly being filled with a rank of blood stench. When the thirteenth body has been shoveled off the stone, the Woods of Infinity have regained its sacrifice and the fumbling souls will find their way to Satan. Satan which exists in us. |
|||
6. | Flicka | 00:45 | |
(loading lyrics...) | |||
7. | Den eviga natten | 04:17 | Show lyrics |
Jag befinner mig i en skog, så mörk och okänd. Min dystra hjärta blöder av sorg och hat. Jag söker svaret på en bitter gåta. Blind har jag blivit i mörkret. Jag känner min väg. Mitt hem är här, i den oändliga skog. Hem... Jag kan inte minnas hur jag kommit hit. Att jag är i trygghet vet jag, men döende. Naken i en tystnad. Naken i en glömska. Kölden har tärt sönder det som var min kropp. Jag går över det som var människan. Här har det funnits liv. Jag känner lugn. Är detta en vision? Svaret på... Jag förnimmer en stark närvaro runt mig. Hatet blir till intet när jag famnas. Känslor, allt under ett täcke av frost. Minnen, allt försvinner med isande vindar. Efter ett långsamt vandrande i en evighet så avtar allt som jag kallat hopp. Jag tycker mig uppfatta att natten viskar till mig. Jag dras med ofattbar kraft rakt upp i Universum. Jag känner stryka, jag känner sanningen. Jag är ett med den eviga natten. Translation: The Eternal Night I am in a forest so dark and unknown my depressed heart bleeds from sorrow and hatred I am searching for the answer of a bitter mystery. I have become blind in darkness, I feel my path My home is here in the unending forest Home... I can’t remember how I got here. I know I’m safe but dying. Naked in silence, naked in oblivion. The coldness has torn apart that which was my body. I walk upon the rest of humanity. Here there was life. I feel calm. IS this a vision? The answer to... I sense a strong presence around me. Hate turns into nothing when I’m embraced. Feelings, all under a layer of frost. Memories, all is gone with freezing winds. After having wandered slowly for an eternity vanishes everything I called hope. I think I hear what must be the night whispering to me. I’m pulled with an unimaginable force straight into the universe. I feel strength, I feel the truth, I am one with the eternal night. |
|||
8. | Vid kedjan av kommande år | 11:06 | Show lyrics |
En kväll i Oktober. Jag kände mig tung i sinnet Jag var tyngd av något, minns ej av vad Fast jag var så bitter så kände jag vällust Jag gick ut för att andas utav höstluften Jag gick ut för att blidka det jag aldrig sett. Ensam, ingen sorg, bara nedstämd. Ensam, inget hat, bara sviken. I timmar vandrade jag genom kvällens och nattens dis I timmar tomt stirrandes, jag mötte ingen Ville jag tala med någon? Ville jag vara för mig själv? Jag befann mig en bra bit in i skogen då jag kände något En människa? Här och nu?! Jag hörde snyftningar och bakom regntung ungbjörk så skymtade jag en flicka Hon såg vilsen ut. Jag ropade "Hallå!" Hon gjorde ingenting, grät till jorden, klädd i trasor. Det var någonting jag längtade efter. Jag tog ytterligare ett steg emot henne. Hennes ögon, kropp och läppar. Mitt hjärta bultade hårt när jag tog de sista stegen fram till henne. Jag tog henne i min famn. Kall som en sten, hon utbrast: "Jag är vilsen..." Jag ville trösta henne. Hon vill hem! Hon sade: "Hjälp mig hem!" Jag såg föraktfullt på henne Skulle jag bara ge iväg henne efter alla år av vandring med hopp om en sån här situation? Hjälper jag henne nu är hon min...... jag kände mig lurad. Vad var det egentligen jag hade väntat på? Då lossade spärren och mina händer tog tag i hennes veka strupe - hennes ögon började blinka hetsigt. Hon började slå mot mitt ansikte, sprattla med benen och hennes söta ansikte förvreds och såg otäckt ut. Hon ropade efter hjälp. Den hjälp som var obefintlig! Jag tryckte väldigt långsamt tummen mot hennes hals. Jag drog ut på hennes död. Denna vilsna tös som jag skulle ha kunnat ta med till hennes hem - som skulle ha kunnat bli min! Fast det här var det enda sättet att övervinna hennes vilja. Hon dog med ansiktet i en ton av blått och med styva bröstvårtor och svullna läppar Jag grävde en grop i jorden, och med mina skakande händer placerade jag hennes kropp, den vackraste jag sett, i gropen och innan jag täckte henne med jord så kysste jag hennes kalla läppar och torkade bort tårarna från hennes kinder... Vid kedjan av kommande år... /Ravenlord 2001 Translation: By the Chains of Years to Come An evening in October, I felt sad in mind, I was feeling down for some reason. Can not remember why. Even though I was so bitter I felt a sense of well-being. I went to grasp the autumn air, I went out to appease what I had never seen. Alone, no sorrow - just depressed. Alone, no hatred - just betrayed. For hours I wandered through the mist of the evening and the night. For hours just staring empty. I met none. Did I need to speak to someone or did I need this loneliness? I was some kilometers into the forest when I felt a presence. A human? Here and now? I heard sobbing behind young birch heavy of rain. I had a glimpse of a girl. She looked lost. I shouted Hello! but no reaction from her. She just cried tears to the soil, dressed in shreds, it was something I had longed for. I took one more step towards her... her eyes, body and lips... And when I took the last steps towards her I felt my hammering heartbeats. I embraced her in my arms. Cold as a stone. She whispered - I’m lost. I wanted to give her comfort, she wanted to go home, she said "help me home". I observed her despisefully. Should I just give her away after all these years of wandering in the forest hoping for a situation like this? If I help her now she will be mine. I felt tricked. What was it that I had been waiting for? Again she said - "help me home". Then the barrier came loose and my hands gripped her weak throat - her eyes began to twinkle rapidly... She started to slap my face and struggle with her legs and her cute face got distorted and looked horrid. She shouted for help. A help that was out of reach! I pressed very slowly my thumbs against her throat... I did not strangle her quickly, I let her suffer. The lost little girl that I could have brough back home, who could have become mine! But this was the only way to conquer her will. She died with her face in a shade of blue and hardened nipples and swollen lips. I dug a hole in the ground and with my shaking hands, I placed her body, the most beautiful, in the pit and just before I covered her with soil, I kissed her cold lips and wiped the tears off he cheeks... By the chain of years to come... |
|||
9. | Framtid | 05:15 | Show lyrics |
Se hur de hungrande barnens blod flyter Ja, världen kan faktiskt se vacker ut Om solen faktiskt slocknar så lever vi i mörker När de mörkerskyggande förlorat sitt hopp Och när de förtärt sig själva så råder frid Tag då ett djupt andetag och vila... vila... Månen skiner inte, stjärnor lyser inte Det enda ljuset somm finns är skenet från de brinnande kyrkogårdarna och forna monumenten (Jag hatar era kroppar, sprängfyllda med flagellerande sinne. Sagrade babylonska sköten blöder i all frustration. Kvid i er egen menstruation och förfall till fullständig glömska. Penetrera era parasiterande avgrunder till konstnärlig oigenkännlighet: våldtäkt) En väldigt vacker tavla som tog så lång tid Så magna år att färdigställa... Det kostade människan mycket och allt var det värt! Det enda nödvandiga konstverket i vår historia. Och den behöver ingen signatur för vi har alla bidragit till dess perfekta fulländnad. Allt detta kan tänkas ha varit förgäves men detta har alltid varit väntat. Ingen hade någon själ Alla raderas i likgiltighet... Translation: Future See how the blood from the hungry children is floating yes, the world can actually look quite good. If the sun actually fades away we will live in darkness and when the darkness-fearing ones have lost their hope and when they’ve consumed themselves, peace will rule... Then take a deep breath and rest, rest, The moon doesn’t shine, no light from the stars. The only light there is, is the glow from the burning graveyards and the ancient monuments I hate your bodies filled to burst with flagellated minds sore babylonian vaginas bleed in full frustration suffer in your own menstruation and decay to complele oblivion penetrate your parasiting abysses to artsy unrecognition, rape A very beautiful painting that took such long time, so many years to make complete It cost man a lot and it was worth it all - the only necessary painting of our history and it needs no signature because we’ve all contributed to its perfect perfection All this may seem in vain but this was always expected No one had a soul. Everyone is erased in indifference. |
|||
10. | Dystopia | 05:22 | Show lyrics |
Tomma blickar som ej ser . Blanka sinnen - liknöjt dumma. Folk som bara finns, ej mer. I apati, de står helt stumma. Under en himmel av stål färgad grå. Grotesk och abnorm. Extrem och enorm. En kollektiv död för att Paradis nå. Själsligt självmord för Sions stjärna. Och Moses står likt en gargoyl och skådar ett folk som han hjälpt att förslava. Med svek och med list gav han glömskans asyl och sakta men säkert ett trälfolk framavla. Dumheten spirade friskt från sitt frö i Davids hus, o Hosianna. Korset och stjärnan, de hjälper oss dö. Ex terra, deus excelsi - ej stanna! Så torn av betong och kyrkor av glas står tomma och skäms ej för lögnen de var Och sexuddens folk, av Abrahams ras de skrattar och fröjdas i eviga dar. En behornad gud i det dunkla och kalla sörjer en mänsklighets nedgång och fall. Och Lögnens Fader av sjukdom och galla hånskrattar rått från sin himmelska hall. /Melkor Translation: Empty glances that don’t see Blank minds - yet stupid People that just are - no more Under a steel grey coloured sky Grotesque and abnormal - extreme and enormous Spiritual suicide for the star of Zion And Moses stands like a gargoyle And watches a people that he gave help (to enslave) With betrayal and tricks he gave the asylum of oblivion And slowly but surely a thrall-people he evoked Stupidity sprouted healthy from its seed In the house of David, O Hosanna The cross and the star, they help us to die Ex terra, deus exelci, stay not! So towers of concrete and churches of glass Stand empty and are not ashamed of the lie that they were And the people of the six point star, of Abraham’s race They laugh and delight in eternal time A horned god in the gloomy and cold Mourns humanity’s downfall and doom And the father of sickness and bile Laughs in harsh derision from his heavenly hall |
|||
11. | Brutalt mord | 04:59 | Show lyrics |
Alla dessa jävla värdelösa människor omkring mig! De gör mig illamående. Överallt på stadens gator och torg, fullt av meningslösa idioter. Kärlekens hjärta krossas av hatets hammare. Överallt finns hus, byggnader och vägar. Jag önskar och tror att allt skall skoningslöst förintas, jämnas med marken. Jag vill samla ihop en armé av mordiska människohatare och rusta dem med vapen; gevär, yxor, knivar, stenar och sedan slå in dörren på hus efter hus efter hus och brutalt mörda alla kvinnor, män och barn som möjligt är. Solida stenar krossar sköra skallben, vassa knivar öppnar skrikande strupar, tunga yxor bräcker mäns bröstkorgar, skurar av gevärskulor punkterar organ. Och lugnet efter stormen är att skåda de hus som vi tystat ned, stå i höga infernaliska lågor som slickar himlen till Satans ära... Låt AIDS och cancer svepa jordens yta. Människan skall dödas. Blod täcker marken. Jag ejakulerar. Translation: Brutal Murder All these worthless people around me, they make me sick everywhere on the streets of the city, full of meaningless idiots The heart of love will be crushed by the hammer of hate All around there are houses, buildings and roads, I hope and believe that it all will be unmercifully erased, flattened to the ground I want to collect an army of murderous people-haters and arm them with weapons Give them rifles, axes, knives, stones and then smash the doors of house after house after house and brutally kill all women, children and men that possibly is. Solid stones crush frail skulls Sharp knives open screaming throats Heavy axes crack men’s chests Barrage of bullets punctures organs The calm after the storm is to observe the houses that we’ve silenced being eaten by the long infernal flames of fire licking the sky in honor of Satan Let AIDS and cancer sweep the surface of the earth. Man must be killed. Blood covers the ground. I ejaculate. |
|||
12. | Missfostret Tellus | 07:22 | Show lyrics |
Jag (det handlar om mig) är så förbannat less. Less på alla de överpopulerade fittor, de överbefolkade bögar som i sprudlande övertag bevandrar, nedfläckar var plats på denna nu vanhelgade jord. Hur jag än grubblar, hur jag än försöker finna någon halt av sanning eller förståelse (slakt, våldtäkt, mord) över detta så är jag lika undrandes - hatandes. När jag ser mig omkring så bränner hatet mig, det hat som glött inom mig sedan begynnelsen, som på senare år fått ny sumpluft som ger ytterlig styrka till glöden. För var sekund som jag hatar så dör min självbevarelse successivt. Jag retas av tanken varför dessa banala, livsbejakande antiväsen faktiskt överlever. De borde inte leva. Vid närmare eftertanke så har varken jag, de eller du en rimlig orsak till fortsatt liv. När jag vaknat upp hastigt ur en dröm är det ibland som om jag vår imbecilla jord; Missfoster Tellus från tomhetens universum och varit helt känslolös och oberörd inför den. Varför föddes jag?! Vem födde mig?! Föddes jag för att få den insikt jag har nu?! Långsam förintelse - stabil, vag, plågsam. Världens undergång skulle inte ljuda högre än en nål som faller till golvet. Mänskligheten är skrattretande, underlägsen, kuvad och översköljd med spyor, avföring och ofruktbar säd. Det enda jag bidrar med är mina tankar. Varsågod! Du är ingenting, Ditt liv har levts miljarder, miljarder gånger och lika oförmäkt har du tynat ur tiden; Var gång. Translation: Freakanus Tellus I (it’s about me) am so damn pissed. Bored of the overpopulated cunts and faggots that which in gushing advantage wanders and brings filth on each place of this by now desecrated earth. The more I brood, and how I try to find any rate of truth and understanding (slaughter, rape, murder) over this. So am I still as wondering - hating When I look around the hatred burns in me, the same hatred that has been glowing within me. Since the beginning of time that in recent years got new swamp smell air that gives even more strength to the glow. For each second that I hate, my self-preservation instinct successively dies. I am torn by the thought why these simple lifeloving anti-entities actually survive. They should not live. By a closer thought, neither I, they nor you has a reasonable cause to ongoing life. When I have woken up suddenly from a dream it is sometimes like I have observed our imbecile earth; Feakanus Tellus from the universe of emptiness and been totally out of feeling and unmoved by it. Why was I born? Who gave birth to me? Was I born to get the insight I have now? Slow holocaust. Stable, vague, painful... The end of the world would not sound louder than a needle falling to the floor. Humanity is laughable Inferior, repressed and drenched with vomit, excrements, unfertile semen. Each word written, each word told and each happening occured are just additional factors in the pinion of meaninglessness. The only thing I contribute with are my thoughts. Here you go! You are nothing, your life has been lived billions, billions of times. And as imperceptibly have you faded out of life each time. Each time! |
|||
13. | Bortom tveksamheten | 04:54 | Show lyrics |
Vi beskådar vintern genom känsla och beskådar smärtan utan gräns. Vi upplever pinan inifrån som tär och smeker. Arktisk makt genom särskild försyn. Vi stärks i vemodets omfamning och sörjer vår förlust. Ondskan stormar himmelens prakt: ett exodus av lögnens tro. Bortom ordning och sanning ligger intet ty uppfattningen om intet är att alltet dör. Det troliga inträffar. Tveksamheten skrattar, hånar, förundras. Bland gran och ris rider en skepnad Bland snö och dis skymtas hans svepnad Han letar sin grav bland natten kalla Han möter sitt öde utan att falla Translation: Beyond the Doubtful We watch the winter through feeling and watch the pain without boundary We experience the suffering from within which torns and caresses Arctic might by particular providence We are strengthened by the embrace of sadness and lament our loss Evilness storms the glory of heaven An exodus of the faith of lie Beyond order and truth lies nothing For the perception of nothing is that the universe dies The probable occurs. Doubt laughs, mocks, wonders Among spruce and twigs rides a figure Among snow and haze his guise can be glimpsed He searches his grave in the cold nights He faces his destiny without falling |
|||
01:14:04 |
Förintelse & libido
Members | |
---|---|
Original line-up | |
Band members | |
Melkor | Guitars, Violin, Harmonica |
Ravenlord | Vocals |
Tracks | |||
---|---|---|---|
1. | Förlorad | 05:01 | Show lyrics |
Plågad av den existens jag bär vandrar jag likt en skugga fram i natten, fram längs den svarta stig vars väg leder mig till depressionens frusna land. Bakom mina steg, tunga av meningslöshet vissnar allt liv och förblir dött, för djupt i mitt sinne regerar den hatiska längtan som strävar efter dödens hand... Jag har bemött förtvivlans sanna ansikte djupt i den svarta spegel jag bär, jag har stirrat in i den med livlösa ögon, jag har bemött min egen själ. Jag är förlorad i ett hav av mörker, jag driver hjälplöst fram genom dess dimma, jag hör endast ett ord eka i mitt sargade sinne, och ordet är farväl... Förlorad under livets mörker, den mörka sidan av sinnet. Förlorad under livets mörker, vars klor krossar mitt hjärta. Förlorad under livets mörker, blott en skugga utan hopp. Förlorad under livets mörker, fylld med enbart smärta... Tomheten tränger sig sakta in, lockar mig allt närmre stupet där liv eller död besannas Och vid detta ögonblick balanserar jag på kanten likt en dansös på tunnaste lina. Jag känner hur avgrunden betraktar mig från nedan, tar på min själ med sin gudomliga kraft. Som en vind svepte han genom min kropp och döden tog mig i armarna sina... Under en mörk himmel förstod jag att det var det liv jag bar som födde den död jag kände och med vidöppna vener lämnade jag dess jävla plåga... Under en mörk himmel insåg jag att det var det liv jag bar som var tvunget att dö och med vidöppna vener släckte jag dess låga. Written for WoI by M. Olsson Translation: Lost Tormented by the existence I carry, I wander like a shadow through the night, forward along the black path whose way leads me to the frozen land of depression. Behind my steps, heavy from meaninglessness all life withers and remains dead. Because deep in my mind rules the hateful longing that struggles for the hand of death... I have met the face of true despair deep in the black mirror that I carry, I have stared right into it with lifeless eyes. I have met my own soul, I am lost in a sea of darkness. I am helplessly drifting through its fog. I only hear one word echoing in my severed mind and that word is farewell. Lost through the darkness of life - the dark side of the mind Lost through the darkness of life - whose claws are crushing my heart Lost through the darkness of life - merely a shadow without hope Lost through the darkness of life - filled only with pain The emptiness slowly forces its way in, tempting me closer to the precipice where life or death are coming true and in this moment I am balancing on the edge like a dancer on the thinnest line. I feel how the abyss watches me from below touching my soul with its divine power. Like a wind it swept through my body and death took me in his arms. Under a dark sky I understood that it was the life I carried that gave birth to the death I felt and with veins opened I left the agony. Under a dark sky I realized that the life I carried had to die and with veins wide open I put the flame out. |
|||
2. | Jorden är Satans hora | 07:31 | Show lyrics |
Till ljudet av förstörelse och bråd död sitter jag helt upprymd och förbittras av den tanke, perversa tanke som genomsyrar hela mitt tankecentrum. I natten som passerar har jag återigen insett var jag platsar. Jag har, som alla, förälskad blivit i det oskuldsfullade och sårbaraste som finns... Det sårbaraste som finns... Fördjupat mig i skönhetens oskuld. Jag tittar ut genom fönstret och det känns som om jag inte alls vill andas. Det ligger bara damm och smuts i min lungor. Den friska luften tar sig inte in. Ju mer jag undrar så känns det i min hjärna att jag aldrig, aldrig kan bli normal. Jorden är Satans hora. Jag njuter av det tyngda liv jag lever och samtidigt är jag säker på att jag långsamt, långsamt släpas ner i avgrunden. Mina ögon tåras inte längre. Jag minns de gånger som de gjorde det. Gråt har aldrig hjälpt mig. Kanske ger det ynka lättnad, men den massa av aska som ingen kan rubba kvarstår - består. Varför lever jag såhär? Det är min uppgift att utstå. Om jag släcker ett liv, kommer jag få perspektiv på min existens då? Satans härolder får mitt hjärta att slå och där någonstans flackar mästaren skarpa låga. Där! Min stillastående resa fortsätter. Jorden är Satans hora. Translation: The Earth is Satan’s Whore To the sound of destruction and sudden death I sit completely elated and embittered by the thought, perverted thought that permeates my whole thought-centera. In the night that passes I once again realize where I belong. I have, like everyone has, fallen in love with the most innocent and vulnerable that is. The most vulnerable that is... Deeply entered the beauty of innocence. I’m looking out through the window and it feels like I don’t want to breathe at all. There is only dust and dirt in my lungs. The frest air can’t get in. The most I wonder it feels like I never, never will be sane in my brain. The earth is Satan’s whore. I enjoy the heavy life I’m living and at the same time I’m certain that I am slowly, slowly being drawn down in the abyss. My eyes are no longer filled with tears. I remember the times when they were. Crying has never helped me, maybe it’s slightly relieving but the mass of ashes that none can budge still remains - exists. Why do I live like this? It’s my duty to endure. If I end someone’s life will I then get perspective on my existence? The Heralds of Satan makes my heart beat and there somewhere flickers the sharp flame of the master. There! My static journey continues. The earth is Satan’s whore. |
|||
3. | Raping the Hexagram | 05:04 | Show lyrics |
Your withered idol Glorified through greed By the weak and idle Propagating Zion’s Breed Hark, hear the drums That are pounding for your doom With the passion and fury Of will and dreams, ambitions ground to dust Wherever we set foot the blaze of fire paints the sky Our own crusade of retribution smites The rulers and the ruled Thus their corrupted lullabye Did catch a tint of death In Babels tower, on every hour Our troops are marching out And in the same tongue we hail our new saviour "Hail!" Their rulers, they know nothing else Than scaring flocks of sheep And he, the one who rules them all Can only groan and weep For his throne of clouds and his pearly gates Raise him far and high above But his children rage, unified by hate What will save his sacred neck now? Love? Hark, hear the screams of Jehova as he burns On the pyre of vengeance and dreams and will Ambitions, hate and lust Jesus is dead, God, we’re coming for you! /Melkor |
|||
4. | Tribut till självmördare | 05:07 | |
(loading lyrics...) | |||
5. | Excrucior | 07:21 | Show lyrics |
Småflickorna behöver inget namn, och dit de nu kommit är de alla erkända horor. Horor som vi skall döda för Satan... Det är när vi utövar rituellt våld som vi känner att vi lever! Deras ynkliga gråt och pinsamt patetiska böner om nåd när deras bleka ansikten spiller tårar är som utlösning för oss. De är tretton värdelösa kroppar till antalet som står nakna på knä inför oss. Vi örfilar deras ansikten - nu ej längre med något hopp. Skogen är dunkel och våt av regn. Vi kedjar deras skyggande kroppar och den slyna som släpper ifrån sig minsta ljud får ett revben avsparkat. Vi börjar att vandra till platsen som länge väntat på att få famna kropparna. Ahh, våra hjärtan slår hårdare än någonsin förr, vad nu!? Ett horbarn ropar efter sin gud! Vredgad av extremaste hat går jag fram till slynan. Jag tvärsliter ner henne mot marken och med ena foten i nacken och händerna runt hennes panna så sänder jag henne till helvetet Skocken av horor gråter till vår belåtenhet. Vandringen fortskrider. Jag hör att vi inte längre är ensamma - råttor, vargar, rävar och korpar är i vår närhet för att beskåda den rituella slakten... En tid har gått - vi är framme. Några av hororna har fått släpas de sista kilometerna Dock är de vid liv. Nu hjälps vi åt för att lägga mindervärdig efter mindervärdig på vårt stenaltare av lusta. In deli’rem vicae cedo Ludos viri non assue’vi. Vide! Ades! Ama’bo te comprehe’ndo, et tuo plura millia annorum purtu’rio. Ipsa tibi blandos fudent seuna’bula morbus. Miser lega’tus de’sinas inepti’re. Odi et excru’cior quare id fa’ciam, forta’sse requi’ris. Viva’mis mea malus lega’tus. Vale pue’lla! Iam lega’tus obdu’rat. At tu ce’pitis damna’tus. Meus nox est perpe’tua una dormie’enda. Ty dole’bis vive tibi mole’stum est. Metus dolores, metus dolores! Mori, infirmus, mu’lier. Eftersom stenarna krossar deras skallar fylls skogen sakta med en påträngande blodstank. När den trettonde kroppen skyfflats undan stenen har den eviga skogen fått sitt offer och de trevande själarna hittar snart till Satan. Satan som existerar i oss. /Ravenlord Translation: The little girls need no names to where they’ve now come and here they will all be known as whores, whores that we shall kill for Satan. It is when we practice ritual violence we feel we’re alive. Their pitiful cries and embarrassingly pathetic prayers for mercy. When their bleached faces are spilling tears it is like ejaculation for us. They are thirteen worthless bodies that stand naked and on their knees in front of us. We earslap their faces which now do not show any hope. The forest is gloomy and wet from rain. We chain their timorous bodies and the slut that utters the tiniest sound will have a rib kicked in. We begin to wander to the place that has waited a long time to embrace the bodies. Ah, our hearts beat harder than ever before. What’s that? A whore child screaming for her god? Wrathful in extremest hate, I walk towards the slut. I force her down to the ground and with one foot in her neck and my hands around her forehead I send her to hell. The bunch of whores are crying to our amusement. The wandering continues. I hear that we no longer are alone. Rats, wolves, foxes and ravens are close to view the ritual slaughters. Some time has passed - We are here. Some of the whores have been dragged the last kilometers. Yet they are alive. Now we help each other to put inferior after inferior on our stone altar of lust. In deli’rem vicae cedo Ludos viri non assue’vi. Vide! Ades! Ama’bo te comprehe’ndo, et tuo plura millia annorum purtu’rio. Ipsa tibi blandos fudent seuna’bula morbus. Miser lega’tus de’sinas inepti’re. Odi et excru’cior quare id fa’ciam, forta’sse requi’ris. Viva’mis mea malus lega’tus. Vale pue’lla! Iam lega’tus obdu’rat. At tu ce’pitis damna’tus. Meus nox est perpe’tua una dormie’enda. Ty dole’bis vive tibi mole’stum est. Metus dolores, metus dolores! Mori, infirmus, mu’lier. As stones crush their skulls the forest is slowly being filled with a rank of blood stench. When the thirteenth body has been shoveled off the stone, the Woods of Infinity have regained its sacrifice and the fumbling souls will find their way to Satan. Satan which exists in us. |
|||
6. | Flicka | 00:44 | |
(loading lyrics...) | |||
7. | Den eviga natten | 04:17 | Show lyrics |
Jag befinner mig i en skog, så mörk och okänd. Min dystra hjärta blöder av sorg och hat. Jag söker svaret på en bitter gåta. Blind har jag blivit i mörkret. Jag känner min väg. Mitt hem är här, i den oändliga skog. Hem... Jag kan inte minnas hur jag kommit hit. Att jag är i trygghet vet jag, men döende. Naken i en tystnad. Naken i en glömska. Kölden har tärt sönder det som var min kropp. Jag går över det som var människan. Här har det funnits liv. Jag känner lugn. Är detta en vision? Svaret på... Jag förnimmer en stark närvaro runt mig. Hatet blir till intet när jag famnas. Känslor, allt under ett täcke av frost. Minnen, allt försvinner med isande vindar. Efter ett långsamt vandrande i en evighet så avtar allt som jag kallat hopp. Jag tycker mig uppfatta att natten viskar till mig. Jag dras med ofattbar kraft rakt upp i Universum. Jag känner stryka, jag känner sanningen. Jag är ett med den eviga natten. Translation: The Eternal Night I am in a forest so dark and unknown my depressed heart bleeds from sorrow and hatred I am searching for the answer of a bitter mystery. I have become blind in darkness, I feel my path My home is here in the unending forest Home... I can’t remember how I got here. I know I’m safe but dying. Naked in silence, naked in oblivion. The coldness has torn apart that which was my body. I walk upon the rest of humanity. Here there was life. I feel calm. IS this a vision? The answer to... I sense a strong presence around me. Hate turns into nothing when I’m embraced. Feelings, all under a layer of frost. Memories, all is gone with freezing winds. After having wandered slowly for an eternity vanishes everything I called hope. I think I hear what must be the night whispering to me. I’m pulled with an unimaginable force straight into the universe. I feel strength, I feel the truth, I am one with the eternal night. |
|||
8. | Vid kedjan av kommande år | 11:06 | Show lyrics |
En kväll i Oktober. Jag kände mig tung i sinnet Jag var tyngd av något, minns ej av vad Fast jag var så bitter så kände jag vällust Jag gick ut för att andas utav höstluften Jag gick ut för att blidka det jag aldrig sett. Ensam, ingen sorg, bara nedstämd. Ensam, inget hat, bara sviken. I timmar vandrade jag genom kvällens och nattens dis I timmar tomt stirrandes, jag mötte ingen Ville jag tala med någon? Ville jag vara för mig själv? Jag befann mig en bra bit in i skogen då jag kände något En människa? Här och nu?! Jag hörde snyftningar och bakom regntung ungbjörk så skymtade jag en flicka Hon såg vilsen ut. Jag ropade "Hallå!" Hon gjorde ingenting, grät till jorden, klädd i trasor. Det var någonting jag längtade efter. Jag tog ytterligare ett steg emot henne. Hennes ögon, kropp och läppar. Mitt hjärta bultade hårt när jag tog de sista stegen fram till henne. Jag tog henne i min famn. Kall som en sten, hon utbrast: "Jag är vilsen..." Jag ville trösta henne. Hon vill hem! Hon sade: "Hjälp mig hem!" Jag såg föraktfullt på henne Skulle jag bara ge iväg henne efter alla år av vandring med hopp om en sån här situation? Hjälper jag henne nu är hon min...... jag kände mig lurad. Vad var det egentligen jag hade väntat på? Då lossade spärren och mina händer tog tag i hennes veka strupe - hennes ögon började blinka hetsigt. Hon började slå mot mitt ansikte, sprattla med benen och hennes söta ansikte förvreds och såg otäckt ut. Hon ropade efter hjälp. Den hjälp som var obefintlig! Jag tryckte väldigt långsamt tummen mot hennes hals. Jag drog ut på hennes död. Denna vilsna tös som jag skulle ha kunnat ta med till hennes hem - som skulle ha kunnat bli min! Fast det här var det enda sättet att övervinna hennes vilja. Hon dog med ansiktet i en ton av blått och med styva bröstvårtor och svullna läppar Jag grävde en grop i jorden, och med mina skakande händer placerade jag hennes kropp, den vackraste jag sett, i gropen och innan jag täckte henne med jord så kysste jag hennes kalla läppar och torkade bort tårarna från hennes kinder... Vid kedjan av kommande år... /Ravenlord 2001 Translation: By the Chains of Years to Come An evening in October, I felt sad in mind, I was feeling down for some reason. Can not remember why. Even though I was so bitter I felt a sense of well-being. I went to grasp the autumn air, I went out to appease what I had never seen. Alone, no sorrow - just depressed. Alone, no hatred - just betrayed. For hours I wandered through the mist of the evening and the night. For hours just staring empty. I met none. Did I need to speak to someone or did I need this loneliness? I was some kilometers into the forest when I felt a presence. A human? Here and now? I heard sobbing behind young birch heavy of rain. I had a glimpse of a girl. She looked lost. I shouted Hello! but no reaction from her. She just cried tears to the soil, dressed in shreds, it was something I had longed for. I took one more step towards her... her eyes, body and lips... And when I took the last steps towards her I felt my hammering heartbeats. I embraced her in my arms. Cold as a stone. She whispered - I’m lost. I wanted to give her comfort, she wanted to go home, she said "help me home". I observed her despisefully. Should I just give her away after all these years of wandering in the forest hoping for a situation like this? If I help her now she will be mine. I felt tricked. What was it that I had been waiting for? Again she said - "help me home". Then the barrier came loose and my hands gripped her weak throat - her eyes began to twinkle rapidly... She started to slap my face and struggle with her legs and her cute face got distorted and looked horrid. She shouted for help. A help that was out of reach! I pressed very slowly my thumbs against her throat... I did not strangle her quickly, I let her suffer. The lost little girl that I could have brough back home, who could have become mine! But this was the only way to conquer her will. She died with her face in a shade of blue and hardened nipples and swollen lips. I dug a hole in the ground and with my shaking hands, I placed her body, the most beautiful, in the pit and just before I covered her with soil, I kissed her cold lips and wiped the tears off he cheeks... By the chain of years to come... |
|||
9. | Framtid | 05:15 | Show lyrics |
Se hur de hungrande barnens blod flyter Ja, världen kan faktiskt se vacker ut Om solen faktiskt slocknar så lever vi i mörker När de mörkerskyggande förlorat sitt hopp Och när de förtärt sig själva så råder frid Tag då ett djupt andetag och vila... vila... Månen skiner inte, stjärnor lyser inte Det enda ljuset somm finns är skenet från de brinnande kyrkogårdarna och forna monumenten (Jag hatar era kroppar, sprängfyllda med flagellerande sinne. Sagrade babylonska sköten blöder i all frustration. Kvid i er egen menstruation och förfall till fullständig glömska. Penetrera era parasiterande avgrunder till konstnärlig oigenkännlighet: våldtäkt) En väldigt vacker tavla som tog så lång tid Så magna år att färdigställa... Det kostade människan mycket och allt var det värt! Det enda nödvandiga konstverket i vår historia. Och den behöver ingen signatur för vi har alla bidragit till dess perfekta fulländnad. Allt detta kan tänkas ha varit förgäves men detta har alltid varit väntat. Ingen hade någon själ Alla raderas i likgiltighet... Translation: Future See how the blood from the hungry children is floating yes, the world can actually look quite good. If the sun actually fades away we will live in darkness and when the darkness-fearing ones have lost their hope and when they’ve consumed themselves, peace will rule... Then take a deep breath and rest, rest, The moon doesn’t shine, no light from the stars. The only light there is, is the glow from the burning graveyards and the ancient monuments I hate your bodies filled to burst with flagellated minds sore babylonian vaginas bleed in full frustration suffer in your own menstruation and decay to complele oblivion penetrate your parasiting abysses to artsy unrecognition, rape A very beautiful painting that took such long time, so many years to make complete It cost man a lot and it was worth it all - the only necessary painting of our history and it needs no signature because we’ve all contributed to its perfect perfection All this may seem in vain but this was always expected No one had a soul. Everyone is erased in indifference. |
|||
10. | Dystopia | 05:22 | Show lyrics |
Tomma blickar som ej ser . Blanka sinnen - liknöjt dumma. Folk som bara finns, ej mer. I apati, de står helt stumma. Under en himmel av stål färgad grå. Grotesk och abnorm. Extrem och enorm. En kollektiv död för att Paradis nå. Själsligt självmord för Sions stjärna. Och Moses står likt en gargoyl och skådar ett folk som han hjälpt att förslava. Med svek och med list gav han glömskans asyl och sakta men säkert ett trälfolk framavla. Dumheten spirade friskt från sitt frö i Davids hus, o Hosianna. Korset och stjärnan, de hjälper oss dö. Ex terra, deus excelsi - ej stanna! Så torn av betong och kyrkor av glas står tomma och skäms ej för lögnen de var Och sexuddens folk, av Abrahams ras de skrattar och fröjdas i eviga dar. En behornad gud i det dunkla och kalla sörjer en mänsklighets nedgång och fall. Och Lögnens Fader av sjukdom och galla hånskrattar rått från sin himmelska hall. /Melkor Translation: Empty glances that don’t see Blank minds - yet stupid People that just are - no more Under a steel grey coloured sky Grotesque and abnormal - extreme and enormous Spiritual suicide for the star of Zion And Moses stands like a gargoyle And watches a people that he gave help (to enslave) With betrayal and tricks he gave the asylum of oblivion And slowly but surely a thrall-people he evoked Stupidity sprouted healthy from its seed In the house of David, O Hosanna The cross and the star, they help us to die Ex terra, deus exelci, stay not! So towers of concrete and churches of glass Stand empty and are not ashamed of the lie that they were And the people of the six point star, of Abraham’s race They laugh and delight in eternal time A horned god in the gloomy and cold Mourns humanity’s downfall and doom And the father of sickness and bile Laughs in harsh derision from his heavenly hall |
|||
11. | Brutalt mord | 04:59 | Show lyrics |
Alla dessa jävla värdelösa människor omkring mig! De gör mig illamående. Överallt på stadens gator och torg, fullt av meningslösa idioter. Kärlekens hjärta krossas av hatets hammare. Överallt finns hus, byggnader och vägar. Jag önskar och tror att allt skall skoningslöst förintas, jämnas med marken. Jag vill samla ihop en armé av mordiska människohatare och rusta dem med vapen; gevär, yxor, knivar, stenar och sedan slå in dörren på hus efter hus efter hus och brutalt mörda alla kvinnor, män och barn som möjligt är. Solida stenar krossar sköra skallben, vassa knivar öppnar skrikande strupar, tunga yxor bräcker mäns bröstkorgar, skurar av gevärskulor punkterar organ. Och lugnet efter stormen är att skåda de hus som vi tystat ned, stå i höga infernaliska lågor som slickar himlen till Satans ära... Låt AIDS och cancer svepa jordens yta. Människan skall dödas. Blod täcker marken. Jag ejakulerar. Translation: Brutal Murder All these worthless people around me, they make me sick everywhere on the streets of the city, full of meaningless idiots The heart of love will be crushed by the hammer of hate All around there are houses, buildings and roads, I hope and believe that it all will be unmercifully erased, flattened to the ground I want to collect an army of murderous people-haters and arm them with weapons Give them rifles, axes, knives, stones and then smash the doors of house after house after house and brutally kill all women, children and men that possibly is. Solid stones crush frail skulls Sharp knives open screaming throats Heavy axes crack men’s chests Barrage of bullets punctures organs The calm after the storm is to observe the houses that we’ve silenced being eaten by the long infernal flames of fire licking the sky in honor of Satan Let AIDS and cancer sweep the surface of the earth. Man must be killed. Blood covers the ground. I ejaculate. |
|||
12. | Missfostret Tellus | 07:22 | Show lyrics |
Jag (det handlar om mig) är så förbannat less. Less på alla de överpopulerade fittor, de överbefolkade bögar som i sprudlande övertag bevandrar, nedfläckar var plats på denna nu vanhelgade jord. Hur jag än grubblar, hur jag än försöker finna någon halt av sanning eller förståelse (slakt, våldtäkt, mord) över detta så är jag lika undrandes - hatandes. När jag ser mig omkring så bränner hatet mig, det hat som glött inom mig sedan begynnelsen, som på senare år fått ny sumpluft som ger ytterlig styrka till glöden. För var sekund som jag hatar så dör min självbevarelse successivt. Jag retas av tanken varför dessa banala, livsbejakande antiväsen faktiskt överlever. De borde inte leva. Vid närmare eftertanke så har varken jag, de eller du en rimlig orsak till fortsatt liv. När jag vaknat upp hastigt ur en dröm är det ibland som om jag vår imbecilla jord; Missfoster Tellus från tomhetens universum och varit helt känslolös och oberörd inför den. Varför föddes jag?! Vem födde mig?! Föddes jag för att få den insikt jag har nu?! Långsam förintelse - stabil, vag, plågsam. Världens undergång skulle inte ljuda högre än en nål som faller till golvet. Mänskligheten är skrattretande, underlägsen, kuvad och översköljd med spyor, avföring och ofruktbar säd. Det enda jag bidrar med är mina tankar. Varsågod! Du är ingenting, Ditt liv har levts miljarder, miljarder gånger och lika oförmäkt har du tynat ur tiden; Var gång. Translation: Freakanus Tellus I (it’s about me) am so damn pissed. Bored of the overpopulated cunts and faggots that which in gushing advantage wanders and brings filth on each place of this by now desecrated earth. The more I brood, and how I try to find any rate of truth and understanding (slaughter, rape, murder) over this. So am I still as wondering - hating When I look around the hatred burns in me, the same hatred that has been glowing within me. Since the beginning of time that in recent years got new swamp smell air that gives even more strength to the glow. For each second that I hate, my self-preservation instinct successively dies. I am torn by the thought why these simple lifeloving anti-entities actually survive. They should not live. By a closer thought, neither I, they nor you has a reasonable cause to ongoing life. When I have woken up suddenly from a dream it is sometimes like I have observed our imbecile earth; Feakanus Tellus from the universe of emptiness and been totally out of feeling and unmoved by it. Why was I born? Who gave birth to me? Was I born to get the insight I have now? Slow holocaust. Stable, vague, painful... The end of the world would not sound louder than a needle falling to the floor. Humanity is laughable Inferior, repressed and drenched with vomit, excrements, unfertile semen. Each word written, each word told and each happening occured are just additional factors in the pinion of meaninglessness. The only thing I contribute with are my thoughts. Here you go! You are nothing, your life has been lived billions, billions of times. And as imperceptibly have you faded out of life each time. Each time! |
|||
13. | Bortom tveksamheten | 04:54 | Show lyrics |
Vi beskådar vintern genom känsla och beskådar smärtan utan gräns. Vi upplever pinan inifrån som tär och smeker. Arktisk makt genom särskild försyn. Vi stärks i vemodets omfamning och sörjer vår förlust. Ondskan stormar himmelens prakt: ett exodus av lögnens tro. Bortom ordning och sanning ligger intet ty uppfattningen om intet är att alltet dör. Det troliga inträffar. Tveksamheten skrattar, hånar, förundras. Bland gran och ris rider en skepnad Bland snö och dis skymtas hans svepnad Han letar sin grav bland natten kalla Han möter sitt öde utan att falla Translation: Beyond the Doubtful We watch the winter through feeling and watch the pain without boundary We experience the suffering from within which torns and caresses Arctic might by particular providence We are strengthened by the embrace of sadness and lament our loss Evilness storms the glory of heaven An exodus of the faith of lie Beyond order and truth lies nothing For the perception of nothing is that the universe dies The probable occurs. Doubt laughs, mocks, wonders Among spruce and twigs rides a figure Among snow and haze his guise can be glimpsed He searches his grave in the cold nights He faces his destiny without falling |
|||
01:14:03 |
Förintelse & libido
Members | |
---|---|
Original line-up | |
Band members | |
Melkor | Guitars, Violin, Harmonica |
Ravenlord | Vocals |
Tracks | |||
---|---|---|---|
1. | Förlorad | 05:01 | Show lyrics |
Plågad av den existens jag bär vandrar jag likt en skugga fram i natten, fram längs den svarta stig vars väg leder mig till depressionens frusna land. Bakom mina steg, tunga av meningslöshet vissnar allt liv och förblir dött, för djupt i mitt sinne regerar den hatiska längtan som strävar efter dödens hand... Jag har bemött förtvivlans sanna ansikte djupt i den svarta spegel jag bär, jag har stirrat in i den med livlösa ögon, jag har bemött min egen själ. Jag är förlorad i ett hav av mörker, jag driver hjälplöst fram genom dess dimma, jag hör endast ett ord eka i mitt sargade sinne, och ordet är farväl... Förlorad under livets mörker, den mörka sidan av sinnet. Förlorad under livets mörker, vars klor krossar mitt hjärta. Förlorad under livets mörker, blott en skugga utan hopp. Förlorad under livets mörker, fylld med enbart smärta... Tomheten tränger sig sakta in, lockar mig allt närmre stupet där liv eller död besannas Och vid detta ögonblick balanserar jag på kanten likt en dansös på tunnaste lina. Jag känner hur avgrunden betraktar mig från nedan, tar på min själ med sin gudomliga kraft. Som en vind svepte han genom min kropp och döden tog mig i armarna sina... Under en mörk himmel förstod jag att det var det liv jag bar som födde den död jag kände och med vidöppna vener lämnade jag dess jävla plåga... Under en mörk himmel insåg jag att det var det liv jag bar som var tvunget att dö och med vidöppna vener släckte jag dess låga. Written for WoI by M. Olsson Translation: Lost Tormented by the existence I carry, I wander like a shadow through the night, forward along the black path whose way leads me to the frozen land of depression. Behind my steps, heavy from meaninglessness all life withers and remains dead. Because deep in my mind rules the hateful longing that struggles for the hand of death... I have met the face of true despair deep in the black mirror that I carry, I have stared right into it with lifeless eyes. I have met my own soul, I am lost in a sea of darkness. I am helplessly drifting through its fog. I only hear one word echoing in my severed mind and that word is farewell. Lost through the darkness of life - the dark side of the mind Lost through the darkness of life - whose claws are crushing my heart Lost through the darkness of life - merely a shadow without hope Lost through the darkness of life - filled only with pain The emptiness slowly forces its way in, tempting me closer to the precipice where life or death are coming true and in this moment I am balancing on the edge like a dancer on the thinnest line. I feel how the abyss watches me from below touching my soul with its divine power. Like a wind it swept through my body and death took me in his arms. Under a dark sky I understood that it was the life I carried that gave birth to the death I felt and with veins opened I left the agony. Under a dark sky I realized that the life I carried had to die and with veins wide open I put the flame out. |
|||
2. | Jorden är Satans hora | 07:31 | Show lyrics |
Till ljudet av förstörelse och bråd död sitter jag helt upprymd och förbittras av den tanke, perversa tanke som genomsyrar hela mitt tankecentrum. I natten som passerar har jag återigen insett var jag platsar. Jag har, som alla, förälskad blivit i det oskuldsfullade och sårbaraste som finns... Det sårbaraste som finns... Fördjupat mig i skönhetens oskuld. Jag tittar ut genom fönstret och det känns som om jag inte alls vill andas. Det ligger bara damm och smuts i min lungor. Den friska luften tar sig inte in. Ju mer jag undrar så känns det i min hjärna att jag aldrig, aldrig kan bli normal. Jorden är Satans hora. Jag njuter av det tyngda liv jag lever och samtidigt är jag säker på att jag långsamt, långsamt släpas ner i avgrunden. Mina ögon tåras inte längre. Jag minns de gånger som de gjorde det. Gråt har aldrig hjälpt mig. Kanske ger det ynka lättnad, men den massa av aska som ingen kan rubba kvarstår - består. Varför lever jag såhär? Det är min uppgift att utstå. Om jag släcker ett liv, kommer jag få perspektiv på min existens då? Satans härolder får mitt hjärta att slå och där någonstans flackar mästaren skarpa låga. Där! Min stillastående resa fortsätter. Jorden är Satans hora. Translation: The Earth is Satan’s Whore To the sound of destruction and sudden death I sit completely elated and embittered by the thought, perverted thought that permeates my whole thought-centera. In the night that passes I once again realize where I belong. I have, like everyone has, fallen in love with the most innocent and vulnerable that is. The most vulnerable that is... Deeply entered the beauty of innocence. I’m looking out through the window and it feels like I don’t want to breathe at all. There is only dust and dirt in my lungs. The frest air can’t get in. The most I wonder it feels like I never, never will be sane in my brain. The earth is Satan’s whore. I enjoy the heavy life I’m living and at the same time I’m certain that I am slowly, slowly being drawn down in the abyss. My eyes are no longer filled with tears. I remember the times when they were. Crying has never helped me, maybe it’s slightly relieving but the mass of ashes that none can budge still remains - exists. Why do I live like this? It’s my duty to endure. If I end someone’s life will I then get perspective on my existence? The Heralds of Satan makes my heart beat and there somewhere flickers the sharp flame of the master. There! My static journey continues. The earth is Satan’s whore. |
|||
3. | Raping the Hexagram | 05:04 | Show lyrics |
Your withered idol Glorified through greed By the weak and idle Propagating Zion’s Breed Hark, hear the drums That are pounding for your doom With the passion and fury Of will and dreams, ambitions ground to dust Wherever we set foot the blaze of fire paints the sky Our own crusade of retribution smites The rulers and the ruled Thus their corrupted lullabye Did catch a tint of death In Babels tower, on every hour Our troops are marching out And in the same tongue we hail our new saviour "Hail!" Their rulers, they know nothing else Than scaring flocks of sheep And he, the one who rules them all Can only groan and weep For his throne of clouds and his pearly gates Raise him far and high above But his children rage, unified by hate What will save his sacred neck now? Love? Hark, hear the screams of Jehova as he burns On the pyre of vengeance and dreams and will Ambitions, hate and lust Jesus is dead, God, we’re coming for you! /Melkor |
|||
4. | Tribut till självmördare | 05:07 | |
(loading lyrics...) | |||
5. | Excrucior | 07:21 | Show lyrics |
Småflickorna behöver inget namn, och dit de nu kommit är de alla erkända horor. Horor som vi skall döda för Satan... Det är när vi utövar rituellt våld som vi känner att vi lever! Deras ynkliga gråt och pinsamt patetiska böner om nåd när deras bleka ansikten spiller tårar är som utlösning för oss. De är tretton värdelösa kroppar till antalet som står nakna på knä inför oss. Vi örfilar deras ansikten - nu ej längre med något hopp. Skogen är dunkel och våt av regn. Vi kedjar deras skyggande kroppar och den slyna som släpper ifrån sig minsta ljud får ett revben avsparkat. Vi börjar att vandra till platsen som länge väntat på att få famna kropparna. Ahh, våra hjärtan slår hårdare än någonsin förr, vad nu!? Ett horbarn ropar efter sin gud! Vredgad av extremaste hat går jag fram till slynan. Jag tvärsliter ner henne mot marken och med ena foten i nacken och händerna runt hennes panna så sänder jag henne till helvetet Skocken av horor gråter till vår belåtenhet. Vandringen fortskrider. Jag hör att vi inte längre är ensamma - råttor, vargar, rävar och korpar är i vår närhet för att beskåda den rituella slakten... En tid har gått - vi är framme. Några av hororna har fått släpas de sista kilometerna Dock är de vid liv. Nu hjälps vi åt för att lägga mindervärdig efter mindervärdig på vårt stenaltare av lusta. In deli’rem vicae cedo Ludos viri non assue’vi. Vide! Ades! Ama’bo te comprehe’ndo, et tuo plura millia annorum purtu’rio. Ipsa tibi blandos fudent seuna’bula morbus. Miser lega’tus de’sinas inepti’re. Odi et excru’cior quare id fa’ciam, forta’sse requi’ris. Viva’mis mea malus lega’tus. Vale pue’lla! Iam lega’tus obdu’rat. At tu ce’pitis damna’tus. Meus nox est perpe’tua una dormie’enda. Ty dole’bis vive tibi mole’stum est. Metus dolores, metus dolores! Mori, infirmus, mu’lier. Eftersom stenarna krossar deras skallar fylls skogen sakta med en påträngande blodstank. När den trettonde kroppen skyfflats undan stenen har den eviga skogen fått sitt offer och de trevande själarna hittar snart till Satan. Satan som existerar i oss. /Ravenlord Translation: The little girls need no names to where they’ve now come and here they will all be known as whores, whores that we shall kill for Satan. It is when we practice ritual violence we feel we’re alive. Their pitiful cries and embarrassingly pathetic prayers for mercy. When their bleached faces are spilling tears it is like ejaculation for us. They are thirteen worthless bodies that stand naked and on their knees in front of us. We earslap their faces which now do not show any hope. The forest is gloomy and wet from rain. We chain their timorous bodies and the slut that utters the tiniest sound will have a rib kicked in. We begin to wander to the place that has waited a long time to embrace the bodies. Ah, our hearts beat harder than ever before. What’s that? A whore child screaming for her god? Wrathful in extremest hate, I walk towards the slut. I force her down to the ground and with one foot in her neck and my hands around her forehead I send her to hell. The bunch of whores are crying to our amusement. The wandering continues. I hear that we no longer are alone. Rats, wolves, foxes and ravens are close to view the ritual slaughters. Some time has passed - We are here. Some of the whores have been dragged the last kilometers. Yet they are alive. Now we help each other to put inferior after inferior on our stone altar of lust. In deli’rem vicae cedo Ludos viri non assue’vi. Vide! Ades! Ama’bo te comprehe’ndo, et tuo plura millia annorum purtu’rio. Ipsa tibi blandos fudent seuna’bula morbus. Miser lega’tus de’sinas inepti’re. Odi et excru’cior quare id fa’ciam, forta’sse requi’ris. Viva’mis mea malus lega’tus. Vale pue’lla! Iam lega’tus obdu’rat. At tu ce’pitis damna’tus. Meus nox est perpe’tua una dormie’enda. Ty dole’bis vive tibi mole’stum est. Metus dolores, metus dolores! Mori, infirmus, mu’lier. As stones crush their skulls the forest is slowly being filled with a rank of blood stench. When the thirteenth body has been shoveled off the stone, the Woods of Infinity have regained its sacrifice and the fumbling souls will find their way to Satan. Satan which exists in us. |
|||
6. | Flicka | 00:44 | |
(loading lyrics...) | |||
7. | Den eviga natten | 04:17 | Show lyrics |
Jag befinner mig i en skog, så mörk och okänd. Min dystra hjärta blöder av sorg och hat. Jag söker svaret på en bitter gåta. Blind har jag blivit i mörkret. Jag känner min väg. Mitt hem är här, i den oändliga skog. Hem... Jag kan inte minnas hur jag kommit hit. Att jag är i trygghet vet jag, men döende. Naken i en tystnad. Naken i en glömska. Kölden har tärt sönder det som var min kropp. Jag går över det som var människan. Här har det funnits liv. Jag känner lugn. Är detta en vision? Svaret på... Jag förnimmer en stark närvaro runt mig. Hatet blir till intet när jag famnas. Känslor, allt under ett täcke av frost. Minnen, allt försvinner med isande vindar. Efter ett långsamt vandrande i en evighet så avtar allt som jag kallat hopp. Jag tycker mig uppfatta att natten viskar till mig. Jag dras med ofattbar kraft rakt upp i Universum. Jag känner stryka, jag känner sanningen. Jag är ett med den eviga natten. Translation: The Eternal Night I am in a forest so dark and unknown my depressed heart bleeds from sorrow and hatred I am searching for the answer of a bitter mystery. I have become blind in darkness, I feel my path My home is here in the unending forest Home... I can’t remember how I got here. I know I’m safe but dying. Naked in silence, naked in oblivion. The coldness has torn apart that which was my body. I walk upon the rest of humanity. Here there was life. I feel calm. IS this a vision? The answer to... I sense a strong presence around me. Hate turns into nothing when I’m embraced. Feelings, all under a layer of frost. Memories, all is gone with freezing winds. After having wandered slowly for an eternity vanishes everything I called hope. I think I hear what must be the night whispering to me. I’m pulled with an unimaginable force straight into the universe. I feel strength, I feel the truth, I am one with the eternal night. |
|||
8. | Vid kedjan av kommande år | 11:06 | Show lyrics |
En kväll i Oktober. Jag kände mig tung i sinnet Jag var tyngd av något, minns ej av vad Fast jag var så bitter så kände jag vällust Jag gick ut för att andas utav höstluften Jag gick ut för att blidka det jag aldrig sett. Ensam, ingen sorg, bara nedstämd. Ensam, inget hat, bara sviken. I timmar vandrade jag genom kvällens och nattens dis I timmar tomt stirrandes, jag mötte ingen Ville jag tala med någon? Ville jag vara för mig själv? Jag befann mig en bra bit in i skogen då jag kände något En människa? Här och nu?! Jag hörde snyftningar och bakom regntung ungbjörk så skymtade jag en flicka Hon såg vilsen ut. Jag ropade "Hallå!" Hon gjorde ingenting, grät till jorden, klädd i trasor. Det var någonting jag längtade efter. Jag tog ytterligare ett steg emot henne. Hennes ögon, kropp och läppar. Mitt hjärta bultade hårt när jag tog de sista stegen fram till henne. Jag tog henne i min famn. Kall som en sten, hon utbrast: "Jag är vilsen..." Jag ville trösta henne. Hon vill hem! Hon sade: "Hjälp mig hem!" Jag såg föraktfullt på henne Skulle jag bara ge iväg henne efter alla år av vandring med hopp om en sån här situation? Hjälper jag henne nu är hon min...... jag kände mig lurad. Vad var det egentligen jag hade väntat på? Då lossade spärren och mina händer tog tag i hennes veka strupe - hennes ögon började blinka hetsigt. Hon började slå mot mitt ansikte, sprattla med benen och hennes söta ansikte förvreds och såg otäckt ut. Hon ropade efter hjälp. Den hjälp som var obefintlig! Jag tryckte väldigt långsamt tummen mot hennes hals. Jag drog ut på hennes död. Denna vilsna tös som jag skulle ha kunnat ta med till hennes hem - som skulle ha kunnat bli min! Fast det här var det enda sättet att övervinna hennes vilja. Hon dog med ansiktet i en ton av blått och med styva bröstvårtor och svullna läppar Jag grävde en grop i jorden, och med mina skakande händer placerade jag hennes kropp, den vackraste jag sett, i gropen och innan jag täckte henne med jord så kysste jag hennes kalla läppar och torkade bort tårarna från hennes kinder... Vid kedjan av kommande år... /Ravenlord 2001 Translation: By the Chains of Years to Come An evening in October, I felt sad in mind, I was feeling down for some reason. Can not remember why. Even though I was so bitter I felt a sense of well-being. I went to grasp the autumn air, I went out to appease what I had never seen. Alone, no sorrow - just depressed. Alone, no hatred - just betrayed. For hours I wandered through the mist of the evening and the night. For hours just staring empty. I met none. Did I need to speak to someone or did I need this loneliness? I was some kilometers into the forest when I felt a presence. A human? Here and now? I heard sobbing behind young birch heavy of rain. I had a glimpse of a girl. She looked lost. I shouted Hello! but no reaction from her. She just cried tears to the soil, dressed in shreds, it was something I had longed for. I took one more step towards her... her eyes, body and lips... And when I took the last steps towards her I felt my hammering heartbeats. I embraced her in my arms. Cold as a stone. She whispered - I’m lost. I wanted to give her comfort, she wanted to go home, she said "help me home". I observed her despisefully. Should I just give her away after all these years of wandering in the forest hoping for a situation like this? If I help her now she will be mine. I felt tricked. What was it that I had been waiting for? Again she said - "help me home". Then the barrier came loose and my hands gripped her weak throat - her eyes began to twinkle rapidly... She started to slap my face and struggle with her legs and her cute face got distorted and looked horrid. She shouted for help. A help that was out of reach! I pressed very slowly my thumbs against her throat... I did not strangle her quickly, I let her suffer. The lost little girl that I could have brough back home, who could have become mine! But this was the only way to conquer her will. She died with her face in a shade of blue and hardened nipples and swollen lips. I dug a hole in the ground and with my shaking hands, I placed her body, the most beautiful, in the pit and just before I covered her with soil, I kissed her cold lips and wiped the tears off he cheeks... By the chain of years to come... |
|||
9. | Framtid | 05:15 | Show lyrics |
Se hur de hungrande barnens blod flyter Ja, världen kan faktiskt se vacker ut Om solen faktiskt slocknar så lever vi i mörker När de mörkerskyggande förlorat sitt hopp Och när de förtärt sig själva så råder frid Tag då ett djupt andetag och vila... vila... Månen skiner inte, stjärnor lyser inte Det enda ljuset somm finns är skenet från de brinnande kyrkogårdarna och forna monumenten (Jag hatar era kroppar, sprängfyllda med flagellerande sinne. Sagrade babylonska sköten blöder i all frustration. Kvid i er egen menstruation och förfall till fullständig glömska. Penetrera era parasiterande avgrunder till konstnärlig oigenkännlighet: våldtäkt) En väldigt vacker tavla som tog så lång tid Så magna år att färdigställa... Det kostade människan mycket och allt var det värt! Det enda nödvandiga konstverket i vår historia. Och den behöver ingen signatur för vi har alla bidragit till dess perfekta fulländnad. Allt detta kan tänkas ha varit förgäves men detta har alltid varit väntat. Ingen hade någon själ Alla raderas i likgiltighet... Translation: Future See how the blood from the hungry children is floating yes, the world can actually look quite good. If the sun actually fades away we will live in darkness and when the darkness-fearing ones have lost their hope and when they’ve consumed themselves, peace will rule... Then take a deep breath and rest, rest, The moon doesn’t shine, no light from the stars. The only light there is, is the glow from the burning graveyards and the ancient monuments I hate your bodies filled to burst with flagellated minds sore babylonian vaginas bleed in full frustration suffer in your own menstruation and decay to complele oblivion penetrate your parasiting abysses to artsy unrecognition, rape A very beautiful painting that took such long time, so many years to make complete It cost man a lot and it was worth it all - the only necessary painting of our history and it needs no signature because we’ve all contributed to its perfect perfection All this may seem in vain but this was always expected No one had a soul. Everyone is erased in indifference. |
|||
10. | Dystopia | 05:22 | Show lyrics |
Tomma blickar som ej ser . Blanka sinnen - liknöjt dumma. Folk som bara finns, ej mer. I apati, de står helt stumma. Under en himmel av stål färgad grå. Grotesk och abnorm. Extrem och enorm. En kollektiv död för att Paradis nå. Själsligt självmord för Sions stjärna. Och Moses står likt en gargoyl och skådar ett folk som han hjälpt att förslava. Med svek och med list gav han glömskans asyl och sakta men säkert ett trälfolk framavla. Dumheten spirade friskt från sitt frö i Davids hus, o Hosianna. Korset och stjärnan, de hjälper oss dö. Ex terra, deus excelsi - ej stanna! Så torn av betong och kyrkor av glas står tomma och skäms ej för lögnen de var Och sexuddens folk, av Abrahams ras de skrattar och fröjdas i eviga dar. En behornad gud i det dunkla och kalla sörjer en mänsklighets nedgång och fall. Och Lögnens Fader av sjukdom och galla hånskrattar rått från sin himmelska hall. /Melkor Translation: Empty glances that don’t see Blank minds - yet stupid People that just are - no more Under a steel grey coloured sky Grotesque and abnormal - extreme and enormous Spiritual suicide for the star of Zion And Moses stands like a gargoyle And watches a people that he gave help (to enslave) With betrayal and tricks he gave the asylum of oblivion And slowly but surely a thrall-people he evoked Stupidity sprouted healthy from its seed In the house of David, O Hosanna The cross and the star, they help us to die Ex terra, deus exelci, stay not! So towers of concrete and churches of glass Stand empty and are not ashamed of the lie that they were And the people of the six point star, of Abraham’s race They laugh and delight in eternal time A horned god in the gloomy and cold Mourns humanity’s downfall and doom And the father of sickness and bile Laughs in harsh derision from his heavenly hall |
|||
11. | Brutalt mord | 04:59 | Show lyrics |
Alla dessa jävla värdelösa människor omkring mig! De gör mig illamående. Överallt på stadens gator och torg, fullt av meningslösa idioter. Kärlekens hjärta krossas av hatets hammare. Överallt finns hus, byggnader och vägar. Jag önskar och tror att allt skall skoningslöst förintas, jämnas med marken. Jag vill samla ihop en armé av mordiska människohatare och rusta dem med vapen; gevär, yxor, knivar, stenar och sedan slå in dörren på hus efter hus efter hus och brutalt mörda alla kvinnor, män och barn som möjligt är. Solida stenar krossar sköra skallben, vassa knivar öppnar skrikande strupar, tunga yxor bräcker mäns bröstkorgar, skurar av gevärskulor punkterar organ. Och lugnet efter stormen är att skåda de hus som vi tystat ned, stå i höga infernaliska lågor som slickar himlen till Satans ära... Låt AIDS och cancer svepa jordens yta. Människan skall dödas. Blod täcker marken. Jag ejakulerar. Translation: Brutal Murder All these worthless people around me, they make me sick everywhere on the streets of the city, full of meaningless idiots The heart of love will be crushed by the hammer of hate All around there are houses, buildings and roads, I hope and believe that it all will be unmercifully erased, flattened to the ground I want to collect an army of murderous people-haters and arm them with weapons Give them rifles, axes, knives, stones and then smash the doors of house after house after house and brutally kill all women, children and men that possibly is. Solid stones crush frail skulls Sharp knives open screaming throats Heavy axes crack men’s chests Barrage of bullets punctures organs The calm after the storm is to observe the houses that we’ve silenced being eaten by the long infernal flames of fire licking the sky in honor of Satan Let AIDS and cancer sweep the surface of the earth. Man must be killed. Blood covers the ground. I ejaculate. |
|||
12. | Missfostret Tellus | 07:22 | Show lyrics |
Jag (det handlar om mig) är så förbannat less. Less på alla de överpopulerade fittor, de överbefolkade bögar som i sprudlande övertag bevandrar, nedfläckar var plats på denna nu vanhelgade jord. Hur jag än grubblar, hur jag än försöker finna någon halt av sanning eller förståelse (slakt, våldtäkt, mord) över detta så är jag lika undrandes - hatandes. När jag ser mig omkring så bränner hatet mig, det hat som glött inom mig sedan begynnelsen, som på senare år fått ny sumpluft som ger ytterlig styrka till glöden. För var sekund som jag hatar så dör min självbevarelse successivt. Jag retas av tanken varför dessa banala, livsbejakande antiväsen faktiskt överlever. De borde inte leva. Vid närmare eftertanke så har varken jag, de eller du en rimlig orsak till fortsatt liv. När jag vaknat upp hastigt ur en dröm är det ibland som om jag vår imbecilla jord; Missfoster Tellus från tomhetens universum och varit helt känslolös och oberörd inför den. Varför föddes jag?! Vem födde mig?! Föddes jag för att få den insikt jag har nu?! Långsam förintelse - stabil, vag, plågsam. Världens undergång skulle inte ljuda högre än en nål som faller till golvet. Mänskligheten är skrattretande, underlägsen, kuvad och översköljd med spyor, avföring och ofruktbar säd. Det enda jag bidrar med är mina tankar. Varsågod! Du är ingenting, Ditt liv har levts miljarder, miljarder gånger och lika oförmäkt har du tynat ur tiden; Var gång. Translation: Freakanus Tellus I (it’s about me) am so damn pissed. Bored of the overpopulated cunts and faggots that which in gushing advantage wanders and brings filth on each place of this by now desecrated earth. The more I brood, and how I try to find any rate of truth and understanding (slaughter, rape, murder) over this. So am I still as wondering - hating When I look around the hatred burns in me, the same hatred that has been glowing within me. Since the beginning of time that in recent years got new swamp smell air that gives even more strength to the glow. For each second that I hate, my self-preservation instinct successively dies. I am torn by the thought why these simple lifeloving anti-entities actually survive. They should not live. By a closer thought, neither I, they nor you has a reasonable cause to ongoing life. When I have woken up suddenly from a dream it is sometimes like I have observed our imbecile earth; Feakanus Tellus from the universe of emptiness and been totally out of feeling and unmoved by it. Why was I born? Who gave birth to me? Was I born to get the insight I have now? Slow holocaust. Stable, vague, painful... The end of the world would not sound louder than a needle falling to the floor. Humanity is laughable Inferior, repressed and drenched with vomit, excrements, unfertile semen. Each word written, each word told and each happening occured are just additional factors in the pinion of meaninglessness. The only thing I contribute with are my thoughts. Here you go! You are nothing, your life has been lived billions, billions of times. And as imperceptibly have you faded out of life each time. Each time! |
|||
13. | Bortom tveksamheten | 04:54 | Show lyrics |
Vi beskådar vintern genom känsla och beskådar smärtan utan gräns. Vi upplever pinan inifrån som tär och smeker. Arktisk makt genom särskild försyn. Vi stärks i vemodets omfamning och sörjer vår förlust. Ondskan stormar himmelens prakt: ett exodus av lögnens tro. Bortom ordning och sanning ligger intet ty uppfattningen om intet är att alltet dör. Det troliga inträffar. Tveksamheten skrattar, hånar, förundras. Bland gran och ris rider en skepnad Bland snö och dis skymtas hans svepnad Han letar sin grav bland natten kalla Han möter sitt öde utan att falla Translation: Beyond the Doubtful We watch the winter through feeling and watch the pain without boundary We experience the suffering from within which torns and caresses Arctic might by particular providence We are strengthened by the embrace of sadness and lament our loss Evilness storms the glory of heaven An exodus of the faith of lie Beyond order and truth lies nothing For the perception of nothing is that the universe dies The probable occurs. Doubt laughs, mocks, wonders Among spruce and twigs rides a figure Among snow and haze his guise can be glimpsed He searches his grave in the cold nights He faces his destiny without falling |
|||
01:14:03 |
Hejdå
Members | |
---|---|
Melkor | Guitars, Bass, Drum programming |
Ravenlord | Vocals, Samples |
Tracks | |||
---|---|---|---|
1. | Rationen krymprygg | 03:40 | |
(loading lyrics...) | |||
2. | Köld | 06:39 | Show lyrics |
När sammabitna anleten piskas nyktra i Novembermorgonens intensiva snöblåst Nä dina fotspår i snön täcks och försvinner på några enstaka sekunder När du känner dig svimfärdig med fötter som isblock och stelfrusna fingrar När det knäpper i träden och allt liv frusit till bleka, vita statyer Då är det vinter Vinter... Det är kolsvart, kompakt vinternatt Så mäktigt och gigantiskt Jag ser upp i det kalla, rena nattvidundret och jag känner en märklig stolthet Det är ingenting som stör eller irriterar mig Inte en människa, ingen trafik Ingen stress Vinter, jag välkomnar dig Var krigare av nordiskt blod behöver dig Du är hälsad och hyllad Skogen är omsvept av snö Så kall och ren Och att i tystnadens majestätiska och respektfulla Allvar vandra in i dess famn gör mig lycklig Jag vill ge denna fantastiska stund en tribut Vad vore väl mer passandre nu än att dricka ren starksprit och sakta pulsa genom den djupa snön Längre och längre in tills man av alkoholen känner sig utmattad och glödande varm för att sedan lägga sig till rätta och behagligt somna in Vinter... |
|||
3. | Under färden | 07:24 | Show lyrics |
Sandra, Olivia, Lovisa, Jenny Frida, Amanda, Mia, Klara Kittlingar, obehag, skälvningar, insikter We are together and we all feel fine United as a family Jessica, Lisa, Isabelle, Josefin Nina, Alva, Pernilla, Rebecca Låt oss leka. Nu kommer jag och tar er! Miljoner hormoner. Inga proportioner Bara definitioner We are together and we all feel fine United as a family Var är ni? Vart tog ni vägen? Ni försvann så snabbt Jag hann inte. Jag hann inte! Jag ville bara... Det är så mörkt nu och kallt Hanna, Linda, Emelie, Judith Och då som jag stod där bland varma och levande minnen och betraktar höstlövens skira dalande ner till den murknande markens säkra kretsloppsförmultnande så ser jag hur ett rep kommer ner ur natthimmelen Jag tar tag i repet och dras upp till himmelen som är ljus och skarp Bländande... Längst upp sitter gud (som jag trodde var död...) Han sträcker ut handen och ler men jag spottar honom i ansiktet Mitt saliv är svart och klumpigt Därefter faller jag ner till jorden Det svindlar för ögonen Jordytan brister och jag sjunker ner bland resterna Rutnande kropper Stanken är fruktansvärd Men jag lever... We are together and we all feel fine United as a family Together we all feel fine |
|||
4. | Kärlek och vänskap | 06:00 | Show lyrics |
Jag satt för en stund sedan i full irritation och i kvävande syrevrist i bastun och betraktare ollonkanten som syntes genom förhuden. Deprimerad och så obalanserad tänkte jag vad som någonsin ska kunna bli till ur min bleka, tama kuk? Ingen hora i världen skulle väl i sunttillstånd låta mig tömma min sperma i hennes urinsår? Knappast! Jag har redan tänkt ut att enda stättet att få fram mina demonembryon skulle vara att våldta en psyktiskt svag flicka och sen under grova hot om, minst sagt dödliga, vedergällningar tvinga henne att föda mina gullungar. Ondskan skall fortskrika. Min vilja kommer att bli. Det finns ingen kärlek. Det människokreaturet upprepande uppfattar som kärlek är egentligen en stor svaghet. En idiotisk lögn, skapt att förvilla den taktiska människan. Flickvän? Haha. Vilket skrattretande nonsenstrams. Kamrat, oj vad fint. Alla vänner är ifrågsättande, konvexa yngelhjärnor placerade av villfarensens oljeinsmorda hand, i falskhetens perfekt utförmande fåtölj. Fortfarande flagnande av Herrens sädpolish. Whiskeyn river mig obönhörligt i halsen. Rinner ner och gör strupen levande. Pillar i fumlighetens och målmedvetehedens komplicerade nyckel i hjärnan oförgätna utrymmen. Släpper ner mig i förvirringens men samtidigt den definitiva klarhetens pyramidgångar. Kom, alkohol. Du cellutplånare. Som får mig att se mitt liv som det är. Du ljuger inte. Min hjärna kan inte ljuga för mig själv? I bastun - jag undrar tomt hur mitt fortplantningsorgan kommer att ligga i min likkiska eller hur den kommer att luta när jag skjutsas in i krematorieugens eld. Får en makaber, men förtjustande, idé. Kanske kan jag innan min död av en söt flicka ordna så att min absurda, skrynkliga, krympta hjärna kan förtäras av henne och hennes väninnor mot en summa pengar. Kanske inte. Evigt oförstådd. Jag är motbjudande, osocial, hjärnskadad, schizofren, personlighetsklyven, oälskad, odiagnosticerad. Ett fall i en folder i en journal. Psykologer, terapeuter, anhöriga, och obducenter, hej! Nog kan jag göra allt. Ingenting är omöjligt. Jag gör inget. Jag försöker inte i överhuvud taget. Långsamt låter jag det jag har i mig fräta bort det humana i mig. Det som kanske skulle kunna göra mig till en accepterad person, det förtvinar av orsaker som finns på ett bortglömt onåbart plan. Dolt. Här när någonting som försöker ropa efter ett hjälp fortfarande finns så skriver jag. Vem är du som läser det här? Det enklaste jag har att säga dig är gratulationer till din plats på jorden. Jag har ingen. Åh, som jag önskar att jag låg på ett långt skötbord bland flickor och pojkar. Och hade en ny möjlighet... |
|||
5. | Piskar ut mitt hat | 05:14 | Show lyrics |
Dina klor sjunker djupare Djupare i mitt inflammerade sinne I den ständiga kampen Som lämnar allt rent förött Luvenis Hur kan jag vinna då dag och natt slits tu av begär i dett ruttna träsk som du lämnar då du själen förtär Jag piskar dig Slår dig Skriker ut mitt hat Skriker ut min längtan Är det kärlek att lida så? Du förtjänar samma lidande... som du utsätter mig för Men ditt namn bör vara Legion Jag drunknar i ditt kött Varje slag tusen åter men varje blick obesvarad En dag kommer du att titta på mig med skräckblandad tjusning lysande ur dina vemodigt döda ögon |
|||
6. | En förgången tid | 09:38 | Show lyrics |
Jag vandrar genom skogens mörker Kylan biter i min själ Vargens ylande hörs på håll och korparnas skri Om pest och undergång Fullmånens sken lyser upp den mäktiga granskogen Främmande skepnader visar sig och mörka moln Samlas ovanför mig. Skuggor vägleder mig in i Evighetens ändlösa mörker. Jag känner mig som Född på nytt. Nu är jag en av dem i mörkrets legioner Av evigt hat Den här natten kommer jag att minnas i all evighet I midvinternattens kyla... Jag känner mig som född på nytt Nu är jag en av dem i mörkrets legioner av evigt hat Den här natten kommer jag att minnas i all evighet I midvinternattens kyla Snön ligger tät framför mig och morbida varelser Skymtas på himlavalvets molniga skapelse Det är nattens dolda mystik av en förgången tid En natt som man önskar vore för evigt Nattens dominerande mörker som tar död på solens Glädjande värme. En vandring genom nattens mörker I midvinternattens kyla Blåser vindar av sorg och vemod I midvinternattens kyla Blåser vindar av sorg och vemod Jag vandrar genom nattens mörker Kylan biter i min själ Vargarnas ylande hörs på håll och korparnas skri om Pest och undergång Fullmånens sken lyser upp den mäktiga granskogen Främmande skepnader visar sig och mörka Moln samlas ovanför mig Skuggor vägleder mig in i evighetens Ändlösa mörker. I midvinternattens kyla |
|||
7. | Det som hände | 06:10 | Show lyrics |
Ett fagert land med stolthet och anor Vars välde var stort - berg och sjöar och skog Med rakryggat folk under blågula fanor Länge sen nu sen den stoltheten dog Zions smitta fick gro i dess ben i tusen år I tusen år fick Thule ruttna i kristus vår I hycklarnas tecken - i sexuddens sken Med extrem oerhördhet Två rysligt kalla inviter Du är snart inte levande Du var vid liv - nu död Jag tog ditt liv - jag gav dig hjälp Farligaste, impulsivaste hämndlystnad Effektivaste, smartaste vedergällning Stoltheten i mig står på tå - din veka kropp är notis Jag vill vara något totalt Jag är en händelse som sårar Rodnandes - jag örfilar skedet Jag är något monumentalt Jag var en punkt i något... Skrattandes! Han blöder fortfarande... |
|||
8. | Old Songs (Barry Manilow cover) | 04:18 | Show lyrics |
Candles burning, glasses are chilled and soon she’ll be by Hope and pray she’ll say that she’s willing to give us another try And if all those plans I made don’t melt the lady’s heart, I’ll put on the old 45’s And maybe the old songs Will bring back the old times Maybe the old lines Will sound new Maybe she’ll lay her head on my shoulder Maybe old feelings will come through Maybe we’ll start to cry and wonder why we ever walked away Maybe the old songs will bring back the old times and make her want to stay It’s been too long since I’ve seen her face light up when I come home It’s been too many hours I’ve wasted staring at the phone Sweet old songs I’m counting on you to bring her back to me I’m tired of listening alone And maybe the old songs Will bring back the old times Maybe the old lines Will sound new Maybe she’ll lay her head on my shoulder Maybe old feelings will come through Maybe we’ll start to cry and wonder why we ever walked away Maybe the old songs will bring back the old times and make her wanna stay |
|||
9. | Sakrament | 05:55 | Show lyrics |
Jag är din vän. Jag tycker oerhört mycket om dig Vi har känt varandra i en halv evighet På mer än ett sätt så älskar jag dig Jag behöver dig och vill inte vara utan dig Ändå, utan ett "därför" har jag en förnimmelse av att NEJ! Jag vet. Jag vet att det kommer att bli jag som djupt sårar vår vänskap om inte jag helt och hållet utplånar den Nu när jag är borta så kan du skylla dina feltramp på mig. Din förlust... av mig Nu, innan sista andetaget dragits så är jag gråtandes, skrattandes, älskandes, hatandes. Allt på samma gång i ett känslomässigt kaos. När jag nu inser din ärlighet där vi står mitt i tystnadens lugn men olustighet... så vill mitt jag ångra sig/mig men beslutet är taget och gärningen skall ske. (Tidigare) Jag ringde dig och berättade att jag vill tala om någonting mycket allvarligt. Du ifrågasatte först mötesplatsen (Kilometer från samhället där vi eldade och pratade kärlek och misantropi som unga) Vi står i snöig vinterskog. Andaktsfullt, som om vart andetag taget kostade en avlägsen människas liv Du står metern framför mig och väntar på att mitt Urvattnade ansikte med mun skall börja tala Det är sekunder innan jag överfaller dig och i fickan drar jag gång på gång min tumme över den vassa kniveggen Jag hugger kniven i dig. Det går lättare än jag trott Du förblöder under mig. När jag avtrubbat vandrar hem spelar Samael "Til we meet again" I mina hörlurar och jag vet att du kommer Förlåta och förstå när vi möts igen. |
|||
54:58 |
Hejdå
Members | |
---|---|
Original line-up | |
Band members | |
Melkor | Guitars, Bass, Drum programming |
Ravenlord | Vocals, Samples |
Tracks | |||
---|---|---|---|
Side A | |||
1. | Köld | 06:39 | Show lyrics |
När sammabitna anleten piskas nyktra i Novembermorgonens intensiva snöblåst Nä dina fotspår i snön täcks och försvinner på några enstaka sekunder När du känner dig svimfärdig med fötter som isblock och stelfrusna fingrar När det knäpper i träden och allt liv frusit till bleka, vita statyer Då är det vinter Vinter... Det är kolsvart, kompakt vinternatt Så mäktigt och gigantiskt Jag ser upp i det kalla, rena nattvidundret och jag känner en märklig stolthet Det är ingenting som stör eller irriterar mig Inte en människa, ingen trafik Ingen stress Vinter, jag välkomnar dig Var krigare av nordiskt blod behöver dig Du är hälsad och hyllad Skogen är omsvept av snö Så kall och ren Och att i tystnadens majestätiska och respektfulla Allvar vandra in i dess famn gör mig lycklig Jag vill ge denna fantastiska stund en tribut Vad vore väl mer passandre nu än att dricka ren starksprit och sakta pulsa genom den djupa snön Längre och längre in tills man av alkoholen känner sig utmattad och glödande varm för att sedan lägga sig till rätta och behagligt somna in Vinter... |
|||
2. | Under färden | 07:24 | Show lyrics |
Sandra, Olivia, Lovisa, Jenny Frida, Amanda, Mia, Klara Kittlingar, obehag, skälvningar, insikter We are together and we all feel fine United as a family Jessica, Lisa, Isabelle, Josefin Nina, Alva, Pernilla, Rebecca Låt oss leka. Nu kommer jag och tar er! Miljoner hormoner. Inga proportioner Bara definitioner We are together and we all feel fine United as a family Var är ni? Vart tog ni vägen? Ni försvann så snabbt Jag hann inte. Jag hann inte! Jag ville bara... Det är så mörkt nu och kallt Hanna, Linda, Emelie, Judith Och då som jag stod där bland varma och levande minnen och betraktar höstlövens skira dalande ner till den murknande markens säkra kretsloppsförmultnande så ser jag hur ett rep kommer ner ur natthimmelen Jag tar tag i repet och dras upp till himmelen som är ljus och skarp Bländande... Längst upp sitter gud (som jag trodde var död...) Han sträcker ut handen och ler men jag spottar honom i ansiktet Mitt saliv är svart och klumpigt Därefter faller jag ner till jorden Det svindlar för ögonen Jordytan brister och jag sjunker ner bland resterna Rutnande kropper Stanken är fruktansvärd Men jag lever... We are together and we all feel fine United as a family Together we all feel fine |
|||
3. | Kärlek och vänskap | 06:00 | Show lyrics |
Jag satt för en stund sedan i full irritation och i kvävande syrevrist i bastun och betraktare ollonkanten som syntes genom förhuden. Deprimerad och så obalanserad tänkte jag vad som någonsin ska kunna bli till ur min bleka, tama kuk? Ingen hora i världen skulle väl i sunttillstånd låta mig tömma min sperma i hennes urinsår? Knappast! Jag har redan tänkt ut att enda stättet att få fram mina demonembryon skulle vara att våldta en psyktiskt svag flicka och sen under grova hot om, minst sagt dödliga, vedergällningar tvinga henne att föda mina gullungar. Ondskan skall fortskrika. Min vilja kommer att bli. Det finns ingen kärlek. Det människokreaturet upprepande uppfattar som kärlek är egentligen en stor svaghet. En idiotisk lögn, skapt att förvilla den taktiska människan. Flickvän? Haha. Vilket skrattretande nonsenstrams. Kamrat, oj vad fint. Alla vänner är ifrågsättande, konvexa yngelhjärnor placerade av villfarensens oljeinsmorda hand, i falskhetens perfekt utförmande fåtölj. Fortfarande flagnande av Herrens sädpolish. Whiskeyn river mig obönhörligt i halsen. Rinner ner och gör strupen levande. Pillar i fumlighetens och målmedvetehedens komplicerade nyckel i hjärnan oförgätna utrymmen. Släpper ner mig i förvirringens men samtidigt den definitiva klarhetens pyramidgångar. Kom, alkohol. Du cellutplånare. Som får mig att se mitt liv som det är. Du ljuger inte. Min hjärna kan inte ljuga för mig själv? I bastun - jag undrar tomt hur mitt fortplantningsorgan kommer att ligga i min likkiska eller hur den kommer att luta när jag skjutsas in i krematorieugens eld. Får en makaber, men förtjustande, idé. Kanske kan jag innan min död av en söt flicka ordna så att min absurda, skrynkliga, krympta hjärna kan förtäras av henne och hennes väninnor mot en summa pengar. Kanske inte. Evigt oförstådd. Jag är motbjudande, osocial, hjärnskadad, schizofren, personlighetsklyven, oälskad, odiagnosticerad. Ett fall i en folder i en journal. Psykologer, terapeuter, anhöriga, och obducenter, hej! Nog kan jag göra allt. Ingenting är omöjligt. Jag gör inget. Jag försöker inte i överhuvud taget. Långsamt låter jag det jag har i mig fräta bort det humana i mig. Det som kanske skulle kunna göra mig till en accepterad person, det förtvinar av orsaker som finns på ett bortglömt onåbart plan. Dolt. Här när någonting som försöker ropa efter ett hjälp fortfarande finns så skriver jag. Vem är du som läser det här? Det enklaste jag har att säga dig är gratulationer till din plats på jorden. Jag har ingen. Åh, som jag önskar att jag låg på ett långt skötbord bland flickor och pojkar. Och hade en ny möjlighet... |
|||
4. | Piskar ut mitt hat | 05:14 | Show lyrics |
Dina klor sjunker djupare Djupare i mitt inflammerade sinne I den ständiga kampen Som lämnar allt rent förött Luvenis Hur kan jag vinna då dag och natt slits tu av begär i dett ruttna träsk som du lämnar då du själen förtär Jag piskar dig Slår dig Skriker ut mitt hat Skriker ut min längtan Är det kärlek att lida så? Du förtjänar samma lidande... som du utsätter mig för Men ditt namn bör vara Legion Jag drunknar i ditt kött Varje slag tusen åter men varje blick obesvarad En dag kommer du att titta på mig med skräckblandad tjusning lysande ur dina vemodigt döda ögon |
|||
5. | En förgången tid | 09:38 | Show lyrics |
Jag vandrar genom skogens mörker Kylan biter i min själ Vargens ylande hörs på håll och korparnas skri Om pest och undergång Fullmånens sken lyser upp den mäktiga granskogen Främmande skepnader visar sig och mörka moln Samlas ovanför mig. Skuggor vägleder mig in i Evighetens ändlösa mörker. Jag känner mig som Född på nytt. Nu är jag en av dem i mörkrets legioner Av evigt hat Den här natten kommer jag att minnas i all evighet I midvinternattens kyla... Jag känner mig som född på nytt Nu är jag en av dem i mörkrets legioner av evigt hat Den här natten kommer jag att minnas i all evighet I midvinternattens kyla Snön ligger tät framför mig och morbida varelser Skymtas på himlavalvets molniga skapelse Det är nattens dolda mystik av en förgången tid En natt som man önskar vore för evigt Nattens dominerande mörker som tar död på solens Glädjande värme. En vandring genom nattens mörker I midvinternattens kyla Blåser vindar av sorg och vemod I midvinternattens kyla Blåser vindar av sorg och vemod Jag vandrar genom nattens mörker Kylan biter i min själ Vargarnas ylande hörs på håll och korparnas skri om Pest och undergång Fullmånens sken lyser upp den mäktiga granskogen Främmande skepnader visar sig och mörka Moln samlas ovanför mig Skuggor vägleder mig in i evighetens Ändlösa mörker. I midvinternattens kyla |
|||
Side B | |||
6. | Det som hände | 06:10 | Show lyrics |
Ett fagert land med stolthet och anor Vars välde var stort - berg och sjöar och skog Med rakryggat folk under blågula fanor Länge sen nu sen den stoltheten dog Zions smitta fick gro i dess ben i tusen år I tusen år fick Thule ruttna i kristus vår I hycklarnas tecken - i sexuddens sken Med extrem oerhördhet Två rysligt kalla inviter Du är snart inte levande Du var vid liv - nu död Jag tog ditt liv - jag gav dig hjälp Farligaste, impulsivaste hämndlystnad Effektivaste, smartaste vedergällning Stoltheten i mig står på tå - din veka kropp är notis Jag vill vara något totalt Jag är en händelse som sårar Rodnandes - jag örfilar skedet Jag är något monumentalt Jag var en punkt i något... Skrattandes! Han blöder fortfarande... |
|||
7. | Old Songs (Barry Manilow cover) | 04:18 | Show lyrics |
Candles burning, glasses are chilled and soon she’ll be by Hope and pray she’ll say that she’s willing to give us another try And if all those plans I made don’t melt the lady’s heart, I’ll put on the old 45’s And maybe the old songs Will bring back the old times Maybe the old lines Will sound new Maybe she’ll lay her head on my shoulder Maybe old feelings will come through Maybe we’ll start to cry and wonder why we ever walked away Maybe the old songs will bring back the old times and make her want to stay It’s been too long since I’ve seen her face light up when I come home It’s been too many hours I’ve wasted staring at the phone Sweet old songs I’m counting on you to bring her back to me I’m tired of listening alone And maybe the old songs Will bring back the old times Maybe the old lines Will sound new Maybe she’ll lay her head on my shoulder Maybe old feelings will come through Maybe we’ll start to cry and wonder why we ever walked away Maybe the old songs will bring back the old times and make her wanna stay |
|||
8. | Sakrament | 05:55 | Show lyrics |
Jag är din vän. Jag tycker oerhört mycket om dig Vi har känt varandra i en halv evighet På mer än ett sätt så älskar jag dig Jag behöver dig och vill inte vara utan dig Ändå, utan ett "därför" har jag en förnimmelse av att NEJ! Jag vet. Jag vet att det kommer att bli jag som djupt sårar vår vänskap om inte jag helt och hållet utplånar den Nu när jag är borta så kan du skylla dina feltramp på mig. Din förlust... av mig Nu, innan sista andetaget dragits så är jag gråtandes, skrattandes, älskandes, hatandes. Allt på samma gång i ett känslomässigt kaos. När jag nu inser din ärlighet där vi står mitt i tystnadens lugn men olustighet... så vill mitt jag ångra sig/mig men beslutet är taget och gärningen skall ske. (Tidigare) Jag ringde dig och berättade att jag vill tala om någonting mycket allvarligt. Du ifrågasatte först mötesplatsen (Kilometer från samhället där vi eldade och pratade kärlek och misantropi som unga) Vi står i snöig vinterskog. Andaktsfullt, som om vart andetag taget kostade en avlägsen människas liv Du står metern framför mig och väntar på att mitt Urvattnade ansikte med mun skall börja tala Det är sekunder innan jag överfaller dig och i fickan drar jag gång på gång min tumme över den vassa kniveggen Jag hugger kniven i dig. Det går lättare än jag trott Du förblöder under mig. När jag avtrubbat vandrar hem spelar Samael "Til we meet again" I mina hörlurar och jag vet att du kommer Förlåta och förstå när vi möts igen. |
|||
9. | Moonlight Shadow (Mike Oldfield cover) | 04:03 | Show lyrics |
The last time ever she saw him Carried away by a moonlight shadow He passed on worried and warning Carried away by a moonlight shadow. Lost in a riddle that Saturday night Far away on the other side. He was caught in the middle of a desperate fight And she couldn’t find how to push through The trees that whisper in the evening Carried away by a moonlight shadow Sing a song of sorrow and grieving Carried away by a moonlight shadow All she saw was a silhouette of a gun Far away on the other side. He was shot six times by a man on the run And she couldn’t find how to push through I stay, I pray See you in Heaven far away... I stay, I pray See you in Heaven one day. Four A.M. in the morning Carried away by a moonlight shadow I watched your vision forming Carried away by a moonlight shadow A star was glowing in the silvery night Far away on the other side Will you come to talk to me this night But she couldn’t find how to push through I stay, I pray See you in Heaven far away... I stay, I pray See you in Heaven one day. Far away on the other side. Caught in the middle of a hundred and five The night was heavy and the air was alive But she couldn’t find how to push through Carried away by a moonlight shadow Carried away by a moonlight shadow Far away on the other side. |
|||
55:21 |
Hejdå
Members | |
---|---|
Original line-up | |
Band members | |
Melkor | Guitars, Bass, Drum programming |
Ravenlord | Vocals, Samples |
Tracks | |||
---|---|---|---|
Disc 1 (12") | |||
Side A | |||
1. | Rationen krymprygg | 03:40 | |
(loading lyrics...) | |||
2. | En förgången tid | 09:38 | Show lyrics |
Jag vandrar genom skogens mörker Kylan biter i min själ Vargens ylande hörs på håll och korparnas skri Om pest och undergång Fullmånens sken lyser upp den mäktiga granskogen Främmande skepnader visar sig och mörka moln Samlas ovanför mig. Skuggor vägleder mig in i Evighetens ändlösa mörker. Jag känner mig som Född på nytt. Nu är jag en av dem i mörkrets legioner Av evigt hat Den här natten kommer jag att minnas i all evighet I midvinternattens kyla... Jag känner mig som född på nytt Nu är jag en av dem i mörkrets legioner av evigt hat Den här natten kommer jag att minnas i all evighet I midvinternattens kyla Snön ligger tät framför mig och morbida varelser Skymtas på himlavalvets molniga skapelse Det är nattens dolda mystik av en förgången tid En natt som man önskar vore för evigt Nattens dominerande mörker som tar död på solens Glädjande värme. En vandring genom nattens mörker I midvinternattens kyla Blåser vindar av sorg och vemod I midvinternattens kyla Blåser vindar av sorg och vemod Jag vandrar genom nattens mörker Kylan biter i min själ Vargarnas ylande hörs på håll och korparnas skri om Pest och undergång Fullmånens sken lyser upp den mäktiga granskogen Främmande skepnader visar sig och mörka Moln samlas ovanför mig Skuggor vägleder mig in i evighetens Ändlösa mörker. I midvinternattens kyla |
|||
3. | Under färden | 07:24 | Show lyrics |
Sandra, Olivia, Lovisa, Jenny Frida, Amanda, Mia, Klara Kittlingar, obehag, skälvningar, insikter We are together and we all feel fine United as a family Jessica, Lisa, Isabelle, Josefin Nina, Alva, Pernilla, Rebecca Låt oss leka. Nu kommer jag och tar er! Miljoner hormoner. Inga proportioner Bara definitioner We are together and we all feel fine United as a family Var är ni? Vart tog ni vägen? Ni försvann så snabbt Jag hann inte. Jag hann inte! Jag ville bara... Det är så mörkt nu och kallt Hanna, Linda, Emelie, Judith Och då som jag stod där bland varma och levande minnen och betraktar höstlövens skira dalande ner till den murknande markens säkra kretsloppsförmultnande så ser jag hur ett rep kommer ner ur natthimmelen Jag tar tag i repet och dras upp till himmelen som är ljus och skarp Bländande... Längst upp sitter gud (som jag trodde var död...) Han sträcker ut handen och ler men jag spottar honom i ansiktet Mitt saliv är svart och klumpigt Därefter faller jag ner till jorden Det svindlar för ögonen Jordytan brister och jag sjunker ner bland resterna Rutnande kropper Stanken är fruktansvärd Men jag lever... We are together and we all feel fine United as a family Together we all feel fine |
|||
Side B | |||
4. | Kärlek och vänskap | 06:00 | Show lyrics |
Jag satt för en stund sedan i full irritation och i kvävande syrevrist i bastun och betraktare ollonkanten som syntes genom förhuden. Deprimerad och så obalanserad tänkte jag vad som någonsin ska kunna bli till ur min bleka, tama kuk? Ingen hora i världen skulle väl i sunttillstånd låta mig tömma min sperma i hennes urinsår? Knappast! Jag har redan tänkt ut att enda stättet att få fram mina demonembryon skulle vara att våldta en psyktiskt svag flicka och sen under grova hot om, minst sagt dödliga, vedergällningar tvinga henne att föda mina gullungar. Ondskan skall fortskrika. Min vilja kommer att bli. Det finns ingen kärlek. Det människokreaturet upprepande uppfattar som kärlek är egentligen en stor svaghet. En idiotisk lögn, skapt att förvilla den taktiska människan. Flickvän? Haha. Vilket skrattretande nonsenstrams. Kamrat, oj vad fint. Alla vänner är ifrågsättande, konvexa yngelhjärnor placerade av villfarensens oljeinsmorda hand, i falskhetens perfekt utförmande fåtölj. Fortfarande flagnande av Herrens sädpolish. Whiskeyn river mig obönhörligt i halsen. Rinner ner och gör strupen levande. Pillar i fumlighetens och målmedvetehedens komplicerade nyckel i hjärnan oförgätna utrymmen. Släpper ner mig i förvirringens men samtidigt den definitiva klarhetens pyramidgångar. Kom, alkohol. Du cellutplånare. Som får mig att se mitt liv som det är. Du ljuger inte. Min hjärna kan inte ljuga för mig själv? I bastun - jag undrar tomt hur mitt fortplantningsorgan kommer att ligga i min likkiska eller hur den kommer att luta när jag skjutsas in i krematorieugens eld. Får en makaber, men förtjustande, idé. Kanske kan jag innan min död av en söt flicka ordna så att min absurda, skrynkliga, krympta hjärna kan förtäras av henne och hennes väninnor mot en summa pengar. Kanske inte. Evigt oförstådd. Jag är motbjudande, osocial, hjärnskadad, schizofren, personlighetsklyven, oälskad, odiagnosticerad. Ett fall i en folder i en journal. Psykologer, terapeuter, anhöriga, och obducenter, hej! Nog kan jag göra allt. Ingenting är omöjligt. Jag gör inget. Jag försöker inte i överhuvud taget. Långsamt låter jag det jag har i mig fräta bort det humana i mig. Det som kanske skulle kunna göra mig till en accepterad person, det förtvinar av orsaker som finns på ett bortglömt onåbart plan. Dolt. Här när någonting som försöker ropa efter ett hjälp fortfarande finns så skriver jag. Vem är du som läser det här? Det enklaste jag har att säga dig är gratulationer till din plats på jorden. Jag har ingen. Åh, som jag önskar att jag låg på ett långt skötbord bland flickor och pojkar. Och hade en ny möjlighet... |
|||
5. | Piskar ut mitt hat | 05:14 | Show lyrics |
Dina klor sjunker djupare Djupare i mitt inflammerade sinne I den ständiga kampen Som lämnar allt rent förött Luvenis Hur kan jag vinna då dag och natt slits tu av begär i dett ruttna träsk som du lämnar då du själen förtär Jag piskar dig Slår dig Skriker ut mitt hat Skriker ut min längtan Är det kärlek att lida så? Du förtjänar samma lidande... som du utsätter mig för Men ditt namn bör vara Legion Jag drunknar i ditt kött Varje slag tusen åter men varje blick obesvarad En dag kommer du att titta på mig med skräckblandad tjusning lysande ur dina vemodigt döda ögon |
|||
6. | Old Songs (Barry Manilow cover) | 04:18 | Show lyrics |
Candles burning, glasses are chilled and soon she’ll be by Hope and pray she’ll say that she’s willing to give us another try And if all those plans I made don’t melt the lady’s heart, I’ll put on the old 45’s And maybe the old songs Will bring back the old times Maybe the old lines Will sound new Maybe she’ll lay her head on my shoulder Maybe old feelings will come through Maybe we’ll start to cry and wonder why we ever walked away Maybe the old songs will bring back the old times and make her want to stay It’s been too long since I’ve seen her face light up when I come home It’s been too many hours I’ve wasted staring at the phone Sweet old songs I’m counting on you to bring her back to me I’m tired of listening alone And maybe the old songs Will bring back the old times Maybe the old lines Will sound new Maybe she’ll lay her head on my shoulder Maybe old feelings will come through Maybe we’ll start to cry and wonder why we ever walked away Maybe the old songs will bring back the old times and make her wanna stay |
|||
7. | Sakrament | 05:55 | Show lyrics |
Jag är din vän. Jag tycker oerhört mycket om dig Vi har känt varandra i en halv evighet På mer än ett sätt så älskar jag dig Jag behöver dig och vill inte vara utan dig Ändå, utan ett "därför" har jag en förnimmelse av att NEJ! Jag vet. Jag vet att det kommer att bli jag som djupt sårar vår vänskap om inte jag helt och hållet utplånar den Nu när jag är borta så kan du skylla dina feltramp på mig. Din förlust... av mig Nu, innan sista andetaget dragits så är jag gråtandes, skrattandes, älskandes, hatandes. Allt på samma gång i ett känslomässigt kaos. När jag nu inser din ärlighet där vi står mitt i tystnadens lugn men olustighet... så vill mitt jag ångra sig/mig men beslutet är taget och gärningen skall ske. (Tidigare) Jag ringde dig och berättade att jag vill tala om någonting mycket allvarligt. Du ifrågasatte först mötesplatsen (Kilometer från samhället där vi eldade och pratade kärlek och misantropi som unga) Vi står i snöig vinterskog. Andaktsfullt, som om vart andetag taget kostade en avlägsen människas liv Du står metern framför mig och väntar på att mitt Urvattnade ansikte med mun skall börja tala Det är sekunder innan jag överfaller dig och i fickan drar jag gång på gång min tumme över den vassa kniveggen Jag hugger kniven i dig. Det går lättare än jag trott Du förblöder under mig. När jag avtrubbat vandrar hem spelar Samael "Til we meet again" I mina hörlurar och jag vet att du kommer Förlåta och förstå när vi möts igen. |
|||
8. | Ledsagad (Ghost Track) | 02:03 | Show lyrics |
Ledsagad. Alltid samma känsla, Alltid den välbekanta irritationen. I öronen eller i anus. Ovan grannens tak är himmelen lockande, Nästan hypnotiskt blågrön. Men jag har ingen aning om vad som skulle kunna dölja sig bakom... Bakom persiennen som just drogs ned framför mina ögon, Så syns det ett sensuellt dämpat vaniljsken. Jag anar vad som kanske sker där inne, dold för min syn. Snart är det svart över vår stad, om en stund så är belysningen död mittemot. Inspiration möter monotoni. Vill supa mig full igen, fast min lever knappt lever. Ögonlocken kastar in handduken. Dagen är över. Natten föds, och en öl börjar sina. Börjar sina... |
|||
44:12 | |||
Disc 2 (7") | |||
Side A | |||
1. | Det som hände | 06:10 | Show lyrics |
Ett fagert land med stolthet och anor Vars välde var stort - berg och sjöar och skog Med rakryggat folk under blågula fanor Länge sen nu sen den stoltheten dog Zions smitta fick gro i dess ben i tusen år I tusen år fick Thule ruttna i kristus vår I hycklarnas tecken - i sexuddens sken Med extrem oerhördhet Två rysligt kalla inviter Du är snart inte levande Du var vid liv - nu död Jag tog ditt liv - jag gav dig hjälp Farligaste, impulsivaste hämndlystnad Effektivaste, smartaste vedergällning Stoltheten i mig står på tå - din veka kropp är notis Jag vill vara något totalt Jag är en händelse som sårar Rodnandes - jag örfilar skedet Jag är något monumentalt Jag var en punkt i något... Skrattandes! Han blöder fortfarande... |
|||
Side B | |||
2. | Köld | 06:39 | Show lyrics |
När sammabitna anleten piskas nyktra i Novembermorgonens intensiva snöblåst Nä dina fotspår i snön täcks och försvinner på några enstaka sekunder När du känner dig svimfärdig med fötter som isblock och stelfrusna fingrar När det knäpper i träden och allt liv frusit till bleka, vita statyer Då är det vinter Vinter... Det är kolsvart, kompakt vinternatt Så mäktigt och gigantiskt Jag ser upp i det kalla, rena nattvidundret och jag känner en märklig stolthet Det är ingenting som stör eller irriterar mig Inte en människa, ingen trafik Ingen stress Vinter, jag välkomnar dig Var krigare av nordiskt blod behöver dig Du är hälsad och hyllad Skogen är omsvept av snö Så kall och ren Och att i tystnadens majestätiska och respektfulla Allvar vandra in i dess famn gör mig lycklig Jag vill ge denna fantastiska stund en tribut Vad vore väl mer passandre nu än att dricka ren starksprit och sakta pulsa genom den djupa snön Längre och längre in tills man av alkoholen känner sig utmattad och glödande varm för att sedan lägga sig till rätta och behagligt somna in Vinter... |
|||
12:49 |
Hejdå
Members | |
---|---|
Original line-up | |
Band members | |
Melkor | Guitars, Bass, Drum programming |
Ravenlord | Vocals, Samples |
Tracks | |||
---|---|---|---|
1. | Rationen krymprygg | 03:40 | |
(loading lyrics...) | |||
2. | Köld | 06:39 | Show lyrics |
När sammabitna anleten piskas nyktra i Novembermorgonens intensiva snöblåst Nä dina fotspår i snön täcks och försvinner på några enstaka sekunder När du känner dig svimfärdig med fötter som isblock och stelfrusna fingrar När det knäpper i träden och allt liv frusit till bleka, vita statyer Då är det vinter Vinter... Det är kolsvart, kompakt vinternatt Så mäktigt och gigantiskt Jag ser upp i det kalla, rena nattvidundret och jag känner en märklig stolthet Det är ingenting som stör eller irriterar mig Inte en människa, ingen trafik Ingen stress Vinter, jag välkomnar dig Var krigare av nordiskt blod behöver dig Du är hälsad och hyllad Skogen är omsvept av snö Så kall och ren Och att i tystnadens majestätiska och respektfulla Allvar vandra in i dess famn gör mig lycklig Jag vill ge denna fantastiska stund en tribut Vad vore väl mer passandre nu än att dricka ren starksprit och sakta pulsa genom den djupa snön Längre och längre in tills man av alkoholen känner sig utmattad och glödande varm för att sedan lägga sig till rätta och behagligt somna in Vinter... |
|||
3. | Under färden | 07:24 | Show lyrics |
Sandra, Olivia, Lovisa, Jenny Frida, Amanda, Mia, Klara Kittlingar, obehag, skälvningar, insikter We are together and we all feel fine United as a family Jessica, Lisa, Isabelle, Josefin Nina, Alva, Pernilla, Rebecca Låt oss leka. Nu kommer jag och tar er! Miljoner hormoner. Inga proportioner Bara definitioner We are together and we all feel fine United as a family Var är ni? Vart tog ni vägen? Ni försvann så snabbt Jag hann inte. Jag hann inte! Jag ville bara... Det är så mörkt nu och kallt Hanna, Linda, Emelie, Judith Och då som jag stod där bland varma och levande minnen och betraktar höstlövens skira dalande ner till den murknande markens säkra kretsloppsförmultnande så ser jag hur ett rep kommer ner ur natthimmelen Jag tar tag i repet och dras upp till himmelen som är ljus och skarp Bländande... Längst upp sitter gud (som jag trodde var död...) Han sträcker ut handen och ler men jag spottar honom i ansiktet Mitt saliv är svart och klumpigt Därefter faller jag ner till jorden Det svindlar för ögonen Jordytan brister och jag sjunker ner bland resterna Rutnande kropper Stanken är fruktansvärd Men jag lever... We are together and we all feel fine United as a family Together we all feel fine |
|||
4. | Kärlek och vänskap | 06:00 | Show lyrics |
Jag satt för en stund sedan i full irritation och i kvävande syrevrist i bastun och betraktare ollonkanten som syntes genom förhuden. Deprimerad och så obalanserad tänkte jag vad som någonsin ska kunna bli till ur min bleka, tama kuk? Ingen hora i världen skulle väl i sunttillstånd låta mig tömma min sperma i hennes urinsår? Knappast! Jag har redan tänkt ut att enda stättet att få fram mina demonembryon skulle vara att våldta en psyktiskt svag flicka och sen under grova hot om, minst sagt dödliga, vedergällningar tvinga henne att föda mina gullungar. Ondskan skall fortskrika. Min vilja kommer att bli. Det finns ingen kärlek. Det människokreaturet upprepande uppfattar som kärlek är egentligen en stor svaghet. En idiotisk lögn, skapt att förvilla den taktiska människan. Flickvän? Haha. Vilket skrattretande nonsenstrams. Kamrat, oj vad fint. Alla vänner är ifrågsättande, konvexa yngelhjärnor placerade av villfarensens oljeinsmorda hand, i falskhetens perfekt utförmande fåtölj. Fortfarande flagnande av Herrens sädpolish. Whiskeyn river mig obönhörligt i halsen. Rinner ner och gör strupen levande. Pillar i fumlighetens och målmedvetehedens komplicerade nyckel i hjärnan oförgätna utrymmen. Släpper ner mig i förvirringens men samtidigt den definitiva klarhetens pyramidgångar. Kom, alkohol. Du cellutplånare. Som får mig att se mitt liv som det är. Du ljuger inte. Min hjärna kan inte ljuga för mig själv? I bastun - jag undrar tomt hur mitt fortplantningsorgan kommer att ligga i min likkiska eller hur den kommer att luta när jag skjutsas in i krematorieugens eld. Får en makaber, men förtjustande, idé. Kanske kan jag innan min död av en söt flicka ordna så att min absurda, skrynkliga, krympta hjärna kan förtäras av henne och hennes väninnor mot en summa pengar. Kanske inte. Evigt oförstådd. Jag är motbjudande, osocial, hjärnskadad, schizofren, personlighetsklyven, oälskad, odiagnosticerad. Ett fall i en folder i en journal. Psykologer, terapeuter, anhöriga, och obducenter, hej! Nog kan jag göra allt. Ingenting är omöjligt. Jag gör inget. Jag försöker inte i överhuvud taget. Långsamt låter jag det jag har i mig fräta bort det humana i mig. Det som kanske skulle kunna göra mig till en accepterad person, det förtvinar av orsaker som finns på ett bortglömt onåbart plan. Dolt. Här när någonting som försöker ropa efter ett hjälp fortfarande finns så skriver jag. Vem är du som läser det här? Det enklaste jag har att säga dig är gratulationer till din plats på jorden. Jag har ingen. Åh, som jag önskar att jag låg på ett långt skötbord bland flickor och pojkar. Och hade en ny möjlighet... |
|||
5. | Piskar ut mitt hat | 05:14 | Show lyrics |
Dina klor sjunker djupare Djupare i mitt inflammerade sinne I den ständiga kampen Som lämnar allt rent förött Luvenis Hur kan jag vinna då dag och natt slits tu av begär i dett ruttna träsk som du lämnar då du själen förtär Jag piskar dig Slår dig Skriker ut mitt hat Skriker ut min längtan Är det kärlek att lida så? Du förtjänar samma lidande... som du utsätter mig för Men ditt namn bör vara Legion Jag drunknar i ditt kött Varje slag tusen åter men varje blick obesvarad En dag kommer du att titta på mig med skräckblandad tjusning lysande ur dina vemodigt döda ögon |
|||
6. | En förgången tid | 09:38 | Show lyrics |
Jag vandrar genom skogens mörker Kylan biter i min själ Vargens ylande hörs på håll och korparnas skri Om pest och undergång Fullmånens sken lyser upp den mäktiga granskogen Främmande skepnader visar sig och mörka moln Samlas ovanför mig. Skuggor vägleder mig in i Evighetens ändlösa mörker. Jag känner mig som Född på nytt. Nu är jag en av dem i mörkrets legioner Av evigt hat Den här natten kommer jag att minnas i all evighet I midvinternattens kyla... Jag känner mig som född på nytt Nu är jag en av dem i mörkrets legioner av evigt hat Den här natten kommer jag att minnas i all evighet I midvinternattens kyla Snön ligger tät framför mig och morbida varelser Skymtas på himlavalvets molniga skapelse Det är nattens dolda mystik av en förgången tid En natt som man önskar vore för evigt Nattens dominerande mörker som tar död på solens Glädjande värme. En vandring genom nattens mörker I midvinternattens kyla Blåser vindar av sorg och vemod I midvinternattens kyla Blåser vindar av sorg och vemod Jag vandrar genom nattens mörker Kylan biter i min själ Vargarnas ylande hörs på håll och korparnas skri om Pest och undergång Fullmånens sken lyser upp den mäktiga granskogen Främmande skepnader visar sig och mörka Moln samlas ovanför mig Skuggor vägleder mig in i evighetens Ändlösa mörker. I midvinternattens kyla |
|||
7. | Det som hände | 06:10 | Show lyrics |
Ett fagert land med stolthet och anor Vars välde var stort - berg och sjöar och skog Med rakryggat folk under blågula fanor Länge sen nu sen den stoltheten dog Zions smitta fick gro i dess ben i tusen år I tusen år fick Thule ruttna i kristus vår I hycklarnas tecken - i sexuddens sken Med extrem oerhördhet Två rysligt kalla inviter Du är snart inte levande Du var vid liv - nu död Jag tog ditt liv - jag gav dig hjälp Farligaste, impulsivaste hämndlystnad Effektivaste, smartaste vedergällning Stoltheten i mig står på tå - din veka kropp är notis Jag vill vara något totalt Jag är en händelse som sårar Rodnandes - jag örfilar skedet Jag är något monumentalt Jag var en punkt i något... Skrattandes! Han blöder fortfarande... |
|||
8. | Old Songs (Barry Manilow cover) | 04:18 | Show lyrics |
Candles burning, glasses are chilled and soon she’ll be by Hope and pray she’ll say that she’s willing to give us another try And if all those plans I made don’t melt the lady’s heart, I’ll put on the old 45’s And maybe the old songs Will bring back the old times Maybe the old lines Will sound new Maybe she’ll lay her head on my shoulder Maybe old feelings will come through Maybe we’ll start to cry and wonder why we ever walked away Maybe the old songs will bring back the old times and make her want to stay It’s been too long since I’ve seen her face light up when I come home It’s been too many hours I’ve wasted staring at the phone Sweet old songs I’m counting on you to bring her back to me I’m tired of listening alone And maybe the old songs Will bring back the old times Maybe the old lines Will sound new Maybe she’ll lay her head on my shoulder Maybe old feelings will come through Maybe we’ll start to cry and wonder why we ever walked away Maybe the old songs will bring back the old times and make her wanna stay |
|||
9. | Sakrament | 05:55 | Show lyrics |
Jag är din vän. Jag tycker oerhört mycket om dig Vi har känt varandra i en halv evighet På mer än ett sätt så älskar jag dig Jag behöver dig och vill inte vara utan dig Ändå, utan ett "därför" har jag en förnimmelse av att NEJ! Jag vet. Jag vet att det kommer att bli jag som djupt sårar vår vänskap om inte jag helt och hållet utplånar den Nu när jag är borta så kan du skylla dina feltramp på mig. Din förlust... av mig Nu, innan sista andetaget dragits så är jag gråtandes, skrattandes, älskandes, hatandes. Allt på samma gång i ett känslomässigt kaos. När jag nu inser din ärlighet där vi står mitt i tystnadens lugn men olustighet... så vill mitt jag ångra sig/mig men beslutet är taget och gärningen skall ske. (Tidigare) Jag ringde dig och berättade att jag vill tala om någonting mycket allvarligt. Du ifrågasatte först mötesplatsen (Kilometer från samhället där vi eldade och pratade kärlek och misantropi som unga) Vi står i snöig vinterskog. Andaktsfullt, som om vart andetag taget kostade en avlägsen människas liv Du står metern framför mig och väntar på att mitt Urvattnade ansikte med mun skall börja tala Det är sekunder innan jag överfaller dig och i fickan drar jag gång på gång min tumme över den vassa kniveggen Jag hugger kniven i dig. Det går lättare än jag trott Du förblöder under mig. När jag avtrubbat vandrar hem spelar Samael "Til we meet again" I mina hörlurar och jag vet att du kommer Förlåta och förstå när vi möts igen. |
|||
54:58 |
Hejdå
Members | |
---|---|
Original line-up | |
Band members | |
Melkor | Guitars, Bass, Drum programming |
Ravenlord | Vocals, Samples |
Tracks | |||
---|---|---|---|
1. | Rationen krymprygg | 03:40 | |
(loading lyrics...) | |||
2. | Köld | 06:39 | Show lyrics |
När sammabitna anleten piskas nyktra i Novembermorgonens intensiva snöblåst Nä dina fotspår i snön täcks och försvinner på några enstaka sekunder När du känner dig svimfärdig med fötter som isblock och stelfrusna fingrar När det knäpper i träden och allt liv frusit till bleka, vita statyer Då är det vinter Vinter... Det är kolsvart, kompakt vinternatt Så mäktigt och gigantiskt Jag ser upp i det kalla, rena nattvidundret och jag känner en märklig stolthet Det är ingenting som stör eller irriterar mig Inte en människa, ingen trafik Ingen stress Vinter, jag välkomnar dig Var krigare av nordiskt blod behöver dig Du är hälsad och hyllad Skogen är omsvept av snö Så kall och ren Och att i tystnadens majestätiska och respektfulla Allvar vandra in i dess famn gör mig lycklig Jag vill ge denna fantastiska stund en tribut Vad vore väl mer passandre nu än att dricka ren starksprit och sakta pulsa genom den djupa snön Längre och längre in tills man av alkoholen känner sig utmattad och glödande varm för att sedan lägga sig till rätta och behagligt somna in Vinter... |
|||
3. | Under färden | 07:24 | Show lyrics |
Sandra, Olivia, Lovisa, Jenny Frida, Amanda, Mia, Klara Kittlingar, obehag, skälvningar, insikter We are together and we all feel fine United as a family Jessica, Lisa, Isabelle, Josefin Nina, Alva, Pernilla, Rebecca Låt oss leka. Nu kommer jag och tar er! Miljoner hormoner. Inga proportioner Bara definitioner We are together and we all feel fine United as a family Var är ni? Vart tog ni vägen? Ni försvann så snabbt Jag hann inte. Jag hann inte! Jag ville bara... Det är så mörkt nu och kallt Hanna, Linda, Emelie, Judith Och då som jag stod där bland varma och levande minnen och betraktar höstlövens skira dalande ner till den murknande markens säkra kretsloppsförmultnande så ser jag hur ett rep kommer ner ur natthimmelen Jag tar tag i repet och dras upp till himmelen som är ljus och skarp Bländande... Längst upp sitter gud (som jag trodde var död...) Han sträcker ut handen och ler men jag spottar honom i ansiktet Mitt saliv är svart och klumpigt Därefter faller jag ner till jorden Det svindlar för ögonen Jordytan brister och jag sjunker ner bland resterna Rutnande kropper Stanken är fruktansvärd Men jag lever... We are together and we all feel fine United as a family Together we all feel fine |
|||
4. | Kärlek och vänskap | 06:00 | Show lyrics |
Jag satt för en stund sedan i full irritation och i kvävande syrevrist i bastun och betraktare ollonkanten som syntes genom förhuden. Deprimerad och så obalanserad tänkte jag vad som någonsin ska kunna bli till ur min bleka, tama kuk? Ingen hora i världen skulle väl i sunttillstånd låta mig tömma min sperma i hennes urinsår? Knappast! Jag har redan tänkt ut att enda stättet att få fram mina demonembryon skulle vara att våldta en psyktiskt svag flicka och sen under grova hot om, minst sagt dödliga, vedergällningar tvinga henne att föda mina gullungar. Ondskan skall fortskrika. Min vilja kommer att bli. Det finns ingen kärlek. Det människokreaturet upprepande uppfattar som kärlek är egentligen en stor svaghet. En idiotisk lögn, skapt att förvilla den taktiska människan. Flickvän? Haha. Vilket skrattretande nonsenstrams. Kamrat, oj vad fint. Alla vänner är ifrågsättande, konvexa yngelhjärnor placerade av villfarensens oljeinsmorda hand, i falskhetens perfekt utförmande fåtölj. Fortfarande flagnande av Herrens sädpolish. Whiskeyn river mig obönhörligt i halsen. Rinner ner och gör strupen levande. Pillar i fumlighetens och målmedvetehedens komplicerade nyckel i hjärnan oförgätna utrymmen. Släpper ner mig i förvirringens men samtidigt den definitiva klarhetens pyramidgångar. Kom, alkohol. Du cellutplånare. Som får mig att se mitt liv som det är. Du ljuger inte. Min hjärna kan inte ljuga för mig själv? I bastun - jag undrar tomt hur mitt fortplantningsorgan kommer att ligga i min likkiska eller hur den kommer att luta när jag skjutsas in i krematorieugens eld. Får en makaber, men förtjustande, idé. Kanske kan jag innan min död av en söt flicka ordna så att min absurda, skrynkliga, krympta hjärna kan förtäras av henne och hennes väninnor mot en summa pengar. Kanske inte. Evigt oförstådd. Jag är motbjudande, osocial, hjärnskadad, schizofren, personlighetsklyven, oälskad, odiagnosticerad. Ett fall i en folder i en journal. Psykologer, terapeuter, anhöriga, och obducenter, hej! Nog kan jag göra allt. Ingenting är omöjligt. Jag gör inget. Jag försöker inte i överhuvud taget. Långsamt låter jag det jag har i mig fräta bort det humana i mig. Det som kanske skulle kunna göra mig till en accepterad person, det förtvinar av orsaker som finns på ett bortglömt onåbart plan. Dolt. Här när någonting som försöker ropa efter ett hjälp fortfarande finns så skriver jag. Vem är du som läser det här? Det enklaste jag har att säga dig är gratulationer till din plats på jorden. Jag har ingen. Åh, som jag önskar att jag låg på ett långt skötbord bland flickor och pojkar. Och hade en ny möjlighet... |
|||
5. | Piskar ut mitt hat | 05:14 | Show lyrics |
Dina klor sjunker djupare Djupare i mitt inflammerade sinne I den ständiga kampen Som lämnar allt rent förött Luvenis Hur kan jag vinna då dag och natt slits tu av begär i dett ruttna träsk som du lämnar då du själen förtär Jag piskar dig Slår dig Skriker ut mitt hat Skriker ut min längtan Är det kärlek att lida så? Du förtjänar samma lidande... som du utsätter mig för Men ditt namn bör vara Legion Jag drunknar i ditt kött Varje slag tusen åter men varje blick obesvarad En dag kommer du att titta på mig med skräckblandad tjusning lysande ur dina vemodigt döda ögon |
|||
6. | En förgången tid | 09:38 | Show lyrics |
Jag vandrar genom skogens mörker Kylan biter i min själ Vargens ylande hörs på håll och korparnas skri Om pest och undergång Fullmånens sken lyser upp den mäktiga granskogen Främmande skepnader visar sig och mörka moln Samlas ovanför mig. Skuggor vägleder mig in i Evighetens ändlösa mörker. Jag känner mig som Född på nytt. Nu är jag en av dem i mörkrets legioner Av evigt hat Den här natten kommer jag att minnas i all evighet I midvinternattens kyla... Jag känner mig som född på nytt Nu är jag en av dem i mörkrets legioner av evigt hat Den här natten kommer jag att minnas i all evighet I midvinternattens kyla Snön ligger tät framför mig och morbida varelser Skymtas på himlavalvets molniga skapelse Det är nattens dolda mystik av en förgången tid En natt som man önskar vore för evigt Nattens dominerande mörker som tar död på solens Glädjande värme. En vandring genom nattens mörker I midvinternattens kyla Blåser vindar av sorg och vemod I midvinternattens kyla Blåser vindar av sorg och vemod Jag vandrar genom nattens mörker Kylan biter i min själ Vargarnas ylande hörs på håll och korparnas skri om Pest och undergång Fullmånens sken lyser upp den mäktiga granskogen Främmande skepnader visar sig och mörka Moln samlas ovanför mig Skuggor vägleder mig in i evighetens Ändlösa mörker. I midvinternattens kyla |
|||
7. | Det som hände | 06:10 | Show lyrics |
Ett fagert land med stolthet och anor Vars välde var stort - berg och sjöar och skog Med rakryggat folk under blågula fanor Länge sen nu sen den stoltheten dog Zions smitta fick gro i dess ben i tusen år I tusen år fick Thule ruttna i kristus vår I hycklarnas tecken - i sexuddens sken Med extrem oerhördhet Två rysligt kalla inviter Du är snart inte levande Du var vid liv - nu död Jag tog ditt liv - jag gav dig hjälp Farligaste, impulsivaste hämndlystnad Effektivaste, smartaste vedergällning Stoltheten i mig står på tå - din veka kropp är notis Jag vill vara något totalt Jag är en händelse som sårar Rodnandes - jag örfilar skedet Jag är något monumentalt Jag var en punkt i något... Skrattandes! Han blöder fortfarande... |
|||
8. | Old Songs (Barry Manilow cover) | 04:18 | Show lyrics |
Candles burning, glasses are chilled and soon she’ll be by Hope and pray she’ll say that she’s willing to give us another try And if all those plans I made don’t melt the lady’s heart, I’ll put on the old 45’s And maybe the old songs Will bring back the old times Maybe the old lines Will sound new Maybe she’ll lay her head on my shoulder Maybe old feelings will come through Maybe we’ll start to cry and wonder why we ever walked away Maybe the old songs will bring back the old times and make her want to stay It’s been too long since I’ve seen her face light up when I come home It’s been too many hours I’ve wasted staring at the phone Sweet old songs I’m counting on you to bring her back to me I’m tired of listening alone And maybe the old songs Will bring back the old times Maybe the old lines Will sound new Maybe she’ll lay her head on my shoulder Maybe old feelings will come through Maybe we’ll start to cry and wonder why we ever walked away Maybe the old songs will bring back the old times and make her wanna stay |
|||
9. | Sakrament | 05:55 | Show lyrics |
Jag är din vän. Jag tycker oerhört mycket om dig Vi har känt varandra i en halv evighet På mer än ett sätt så älskar jag dig Jag behöver dig och vill inte vara utan dig Ändå, utan ett "därför" har jag en förnimmelse av att NEJ! Jag vet. Jag vet att det kommer att bli jag som djupt sårar vår vänskap om inte jag helt och hållet utplånar den Nu när jag är borta så kan du skylla dina feltramp på mig. Din förlust... av mig Nu, innan sista andetaget dragits så är jag gråtandes, skrattandes, älskandes, hatandes. Allt på samma gång i ett känslomässigt kaos. När jag nu inser din ärlighet där vi står mitt i tystnadens lugn men olustighet... så vill mitt jag ångra sig/mig men beslutet är taget och gärningen skall ske. (Tidigare) Jag ringde dig och berättade att jag vill tala om någonting mycket allvarligt. Du ifrågasatte först mötesplatsen (Kilometer från samhället där vi eldade och pratade kärlek och misantropi som unga) Vi står i snöig vinterskog. Andaktsfullt, som om vart andetag taget kostade en avlägsen människas liv Du står metern framför mig och väntar på att mitt Urvattnade ansikte med mun skall börja tala Det är sekunder innan jag överfaller dig och i fickan drar jag gång på gång min tumme över den vassa kniveggen Jag hugger kniven i dig. Det går lättare än jag trott Du förblöder under mig. När jag avtrubbat vandrar hem spelar Samael "Til we meet again" I mina hörlurar och jag vet att du kommer Förlåta och förstå när vi möts igen. |
|||
54:58 |
Ljuset
Members | |
---|---|
Band members | |
Melkor | Guitars, Bass, Drum programming, Lyrics (tracks 2, 3, 4, 8) |
Ravenlord | Vocals, Samples, Lyrics (tracks 1, 3, 4, 6, 7, 10) |
Miscellaneous staff | |
778 | Cover art |
Emil E. | Lyrics (track 5) |
Tracks | |||
---|---|---|---|
1. | Genever | 05:31 | Show lyrics |
Jag och horan är framme vid stugan. Ända sedan jag en vardag för många år sedan upptäckte stugan så har jag haft känslan av att jag kommer att begå onda gärningar här. Medan hon ligger bunden på stugans kalla trägolv så står jag utanför och andas av den friska kyliga luften. Hon är totalt utmattad, det senaste dygnet så har hon inte ens gråtit men jag är harmonisk och tänker göra upp med livet. Under natten som var så föll den första snön och den ligger fortfarande kvar. Jag ler för mig själv när jag tänker på hur vackert det är med blod i snö. Min kontakt med flickan började med brev. Åh! Jag skrev henne ofta och så passionerat så jag kunde knappt tro att orden kom från mig själv. Vad jag lurat henne! Jag tänker på de försiktiga, blyga svaren som hon i början sände mig och fylls med nostalgi. Jag går in i stugan och sätter mig ner och bara tittar på henne. Hon är sårbarheten själv och nu vet jag hur rädsla blandat med upphetsning doftar. Hennes ögon uttrycker smärta och förtvivlan men hon har inte mod ens att röra sig. Jag vet att kräket kissat ner sig och snart kommer väl avföringen? Mitt enda syfta är att hon skall dö.. Men jag tänker inte stjäla hennes liv - den äran skall skogen få. Jag klappar henne på huvudet och talar lugnt om för henne att jag tänker låta henne gå och medan jag skär loss repen så ser jag en glimt av hopp i hennes ögonvrå. Men innan hon tillåts lämna stugan med plågoande och stank så skär jag ett måttligt djupt snitt i vardera av tösens fotsulor. Från stortå till häl. "Gå nu!" Hon går skyndsamt småhaltandes ut i skymningen och försvinner. Jag tror inte hon når ända hem. Jag sätter mig ner och lyssnar till brasans sprakande och sprättande, tar ett drickeglas Genever och känner vällust och behag spridas i hjärta och kropp. Ser ut genom fönstret och iakttar norrskenet som spelar. Undrar om det går att spåra henne i morgon bitti? Annars kan jag väl alltid lukta mig till henne. Ha, ha, ha! -Ravenlord 2001 Translation: Genever I and the whore have arrived at the cabin. Ever since I, a spring day years ago, discovered the cabin I’ve had the feeling that I was going to commit evil deeds here. While she lies tied up on the cold hardwood floor I stand outside, breathing the chilly air. She’s completely exhausted. This last day she hasn’t even wept but I’m in complete harmony and will settle my score with life. During that night the first snow fell and it remained. I find myself smiling when I think about the beauty of blood in snow. My contact with the girl began with letters. Ah! I wrote so passionately to her that I hardly could believe the words were my own. How I fooled her! I think about the cautious, shy replies she initially sent me and I’m filled with nostalgia. I enter the cabin and sit down to simply look at her. She’s vulnerability incarnate, and now I know what fear mixed with arousal smells like. Her eyes express pain and despair but she hasn’t got the courage to even move. I know that the pest has wet herself and I suppose the excrement soon will follow? My only purpose is her death. But I won’t steal her life - that honour is reserved for the forest. I pat her on the head and calmly explain to her that I’m going to let her go, and while I cut the ropes I spot a glimpse of hope in her eyes. But before she’s allowed to leave the cabin, with antagonist and stench, I cut a moderately deep gash in the soles of the girl’s feet. From her toe to her heel. "Go now!" She hurries, limping, out in the twilight and disappears. I don’t think she’ll make it home. I sit down, listening to the crackling of the fire with a glass of Genever and feel the wellbeing spread through my brain and body. Looking out through the window at the dance of the northern lights. I wonder if I can track her down tomorrow morning? I suppose I could just follow the smell. Ha, ha, ha! |
|||
2. | Ett förlorat barn | 04:12 | Show lyrics |
Mitt sinnes öga har för en kort sekund öppnats Och blottats för evighetens mörker Och det slet och fördärvade under denna stund För tid och evighet en bräcklig själ Jag har i tio år Tio förbannade år Balanserat vid ett fascinerande stup Jag kan aldrig slita mig från dess rand Och jag vågar inte kasta mig ner Jag längtar aldrig efter himmelen mer Bortom det blå döljs min Nemesis Jag söker mig inåt, till centrum Origo Min nedslagna blick balsamerar min själ Så, nyfikna barn, titta inte för länge Och inte för djupt Upp mot skyarna Jag försökte förstå och bli större än Gud Och evigheten svalde mig hel Jag är fast övertygad om att himmelens blå Det fruktade blå Är dödens färg Och oändligheten, döden, Gud och blå Är synonymer, samma fenomen Så jag hatar Gud som jag hatar det blå Det oändliga blå som jag sökte förstå -Melkor 2005 Translation: A Lost Child My mind’s eye has for a brief second opened and been exposed to the darkness of eternity And it tore and devastated during this moment A frail soul for time and eternity I have for ten years Ten cursed years Been balancing next to a fascinating abyss I can never year myself from this chasm And I dare not throw myself down I’ll never again long for the sky My nemesis lurks beyond the blue I’m focusing inwards, to the center Origo My downcast gaze embalms my soul So, curious children, don’t look for too long Or too deep skywards I tried to understand and become greater than God And eternity swallowed me whole I’m firmly convinced that the blue of the sky The dreaded blue is the colour of death And eternity, death, God and blue Are synonymous, the same phenomenon So I hate God as I hate the blue The eternal blue that I tried to grasp |
|||
3. | Tankeväckande självömkan | 05:28 | Show lyrics |
Laktos förgiftar Romulus och Remus medans en uppbyggnad tar form. Lik staplade som hexagram ger historien ett färgat sår. Torn på torn av himmelskt kött. Lögnare, predikanter och förespråkare hamnar alla på samma påle. Vaginal vävnad, ofullkomliga hinnor rinner. Jag vill förlåta, jag vill (låt bikta) få dem tills deras banala, skrala yttersta förvrids i ofullkomligheten orgasmliknande skälvningar. Nu smeker jag deras -------- som om jag torkade dem från badhusets väta.. De är alla mina rättfärdiga döttrar och Jag kommer för dem att innebära faderlig tillsyn och pålitlig förtröstan. De leker alla oskuldens tankeväckande små spel på det vuxna sinnet. Är de medvetna om kollisionen med mitt kritiska jag? Flertalet av omedvetet sex, inbjudande hål smeks av tvål och händer i en av ignorans befläckad sexuell dans. Jag vill välsigna alla lättflyktiga kroppar och glorifiera vart leende och var gest de gör mot mig. Jag vill örfila deras kinder - gulligt färgsatta av relativ förödmjukan. Alla dessa år med självömkans sår - mellan ljuva medlidandets lår - Finner sin ände och det som hände bringar ingen mänsklig tår. Vi kanske dig en tanke kan bringa med våra sinnen nedtryckta i gyttja. Kanske kan vi då få dig att inse din svaga ingrediens i alltets ingenting? -Melkor/Ravenlord 2002 Translation: Thought-Provoking Self-Pity Lactose poisons Romulus and Remus while a construction takes form. Corpses, stacked like hexagrams gives history an infected wound. Towers upon towers of heavenly meat. Liars, preachers and promoters, all wind up on the same pole. Vaginal tissue, uncompleted membranes drip. I want to forgive, I want (to confess) their simple, frail shells contorted in the orgasmic shivers of uncompletition. Now I caress their ---------- as if I was drying them from the wetness of a bath. They are all my righteous daughters and I will for them represent fatherly care and reliability. They all play their innocent, confounding games on the adult mind. Are they aware of the collision with my critical self? A multitude of, sexually unaware, inviting holes are stroked by soap and hands in an ignorant sexual dance. I want to bless all the volatile bodies and glorify every smile and gesture they bestow on me. I want to slap their cheeks - sweetly coloured by relative humiliation. All these years with the wounds of self-pity - between the thighs of sympathy - find and end, and that which happened is granted no human years. We might spare you a thought one day, with out minds submerged in clay. Then, perhaps, we might get you to realize your weak ingredient in the nothingness of everything? |
|||
4. | Summon the Lord of Blasphemy | 04:05 | Show lyrics |
To walk in complete darkness and feel the freezing winds of death In winters frosty grip the woods are truly cold. In a land of desolation I worship the beast Summon the Lord of Blasphemy Kill the ones with beliefs so fragile Raise the ones who are mighty and strong Leviathan, my veins are open for none but you. I know you’re dwelling in the dark, tranquil waters blue. Summon the Lord of Blasphemy -Melkor/Ravenlord 1999 |
|||
5. | A Love Story | 05:08 | Show lyrics |
Hej, flicka. Jag sitter här en bit bort och iakttar dig - beundrar dig. Jag har tittat på dig ett tag nu och du får min mage sådär pirrig som det brukar kännas när man blir förälskad i någon. Kär. Jag tror inte att du har sett mig. Du skulle bara veta hur du skiner. Strålar, där du sitter i solens sken. Jag rodnar när jag tänker på att jag skulle hålla dig i min famn. Våren lockar fram dofter som gör mig helt rusig medans jag ser dig leva (leka) så lugnt i din egen värld. Jag tar en klunk av min öl och fantiserar om vad för doft du har. Säkert skulle jag nog kunna gå fram till dig och tvärt huka mig ner för att lukta på din lilla hjässa. Du skulle nog inte ens uppfatta mig. Det är så fantastiskt att få se detta söta, gulliga fina. Det mesta i mitt liv som 24-åring är så tråkigt och dödligt rutinmässigt... Men så upptäcker jag dig! Jag undrar vad du har för ett namn och vad du åt till frukost. Nu, precis nyss, så kisade du mot solen med ett gyllene leende över hela ditt perfekta ansikte. Du, flicka - du gör mig lycklig i denna korta stund. Det har du ingen aning om. Du bara sitter där. Vad vackert hår du har och klänningen, en rosablommig, den passar dig perfekt. Jag vill visa dig skogen, hålla din lilla smutsiga hand i min. Låta dig fråga mig olika saker och jag skulle svara med kärlek i mitt hjärta. Jag vill nästan gråta när jag skriver det här. Tårarna finns där. Jag finns där! Jag vet inte hur jag ska formulera mig, men jag vill lära känna dig. Du är ju så mycket yngre än vad jag är. När vi är i skogen blir det mörkare och då ger jag dig min värme. Du känner dig lite mörkrädd, och då är det jag som ger dig trygghet. Då ger du dig till mig. Kommer jag någonsin att bli en pappa? Kommer du någonsin att bli en mamma? Presto agitato Allt detta är till dig. Helst av allt vill jag springa ut till dig och krama dig så hårt som du tål och rulla runt med dig på marken. Flicka, vi ska skratta och sen ser jag dig djupt i ögonen och samtidigt som alla mina frågor besvaras med den barnsligaste, sensuellaste blicken tonar du ner - tonar du bort... All ängslan, all hopplöshet och all förtvivlan jag någonsin känt med ett totalförlösande "jag tycker om dig". Din kropp talar till mig, men förmodligen så missuppfattar jag den. Jag Älskar Dig! -Written by Emil E. for WoI Translation: A Love Story Hello, girl. I’m sitting here at a distance, watching you - admiring you. I’ve been watching you for a while now and you give my stomach butterfiles, the way it feels when you’re falling in love with someone. In love. I don’t think you’ve seen me yet. You should know how much you shine. Radiate as you sit in the glow of the sun. I blush as I think about holding you in my arms. Spring awakens scents that make my head swim as I watch you live (play) so calmly in your own world. I take a sip of my beer and fantasize about what you smell like. Surely I could walk up and quickly bend down to smell your little head. You would probably not even notice me. It’s so fantastical to see this cute sweetness. Most of the things in my life as a 24-year old are dull and deadly monotonous. But then I discover you! I wonder what your name is and what you ate for breakfast. Now, just now, you squinted against the sun with a golden smile all over your perfect face. You, girl - you make me happy in this brief moment. You have no idea. You just sit there. How beautiful your hair is, and the dress - pink with flowers - fits you perfectly. I want to show you the forest, hold your dirty little hand in mine. Letting you ask me different things and I’d answer with love in my heart. I almost feel like crying when I’m writing this. The tears are there. I’m there! I don’t know how to express myself, but I would like to get to know you. You’re so much younger than me. When we’re in the forest it gets darker and I’ll give you my heat. You’ll feel a bit scared of the dark and I’ll comfort you. Then you surrender to me. Will I ever be a father? Will you ever be a mother? All of this is for you. More than anything I’d like to run up to you and hug you as hard as I can and roll around with you on the ground. Girl, we’ll laugh and I’ll look deep into your eyes and while all my questions are answered with a childish, sensual gaze you fade down - fade away... All the anxiety, all the despair and resignation I’ve every felt with a liberating "I like you". Your body speaks to me, but I’m probably misunderstanding it. I love you! |
|||
6. | Tvåfaldig vikt är en styggelse för herren | 08:20 | Show lyrics |
Jag vill skada dig. Det finns så oerhört många sätt att göra dig illa på. Jag skulle gärna bruka vart sätt. Låta både mig och dig åldras medan plågandet av dig pågår utan uppehåll. Nu sitter du här där jag vill ha dig. Åh, under alla långa, långsamma år som gått som jag hatat dig så frätande starkt. Då jag känt att jag inte vågat eller kanske... Du retar mig bara du sitter där med din fetsvullna kropp och dumma ansikte som verkar vilja ge sig an ett försök att lugna mig. Det finns ingenting du kan göra nu ditt missfoster, ingenting alls. Du är så patetisk. Du verkar inte ens fatta varför du är här. Gör repen ont ditt feta as? Jag tog i allt jag hade när jag band fast dig. Du luktar svett, ditt kräk. Ditt dumma ansikte är så jävla enerverande. Jag måste snart mörbulta ditt köttansikte. Jag kommer att bruka ett måttligt tungt järnrör - det ligger förresten nedanför mina fötter. Denna natt skall jag hämnas. Föreställ dig allt hat och all hämndlystnad som under åren byggts upp. Försök bara att föreställa dig det mest plågsamma sättet att dö på. Och förstå sedan hur mycket helvete du kommer att tvingas uppleva, ditt svin. Jag beslutar om du kommer att få dö eller inte. Känn hur kall pistolmynningen är som retsamt dras över din svettpärlade panna, längst tinningen och vidare över din feta nacke. Jag får nästan erektion när jag föreställer mig hur en kula penetrerar dig. Kanske ditt svulstiga lår, rätt igenom, så att du grisaktigt måste skrika som färdig för slakt. Fast ingen gillar väl produkter med din fetthalt. Fan vad du stinker. Stinker rädsla så. Eller är det kanske ånger? Vad du än må känna så är det för sent nu. Situationen du befinner dig i har du själv satt dig i. Och jag önskar från djupet av universum att din dödskamp skall bli utdraget lång. För var minut jag känt mig äcklad av dig skall jag se till att du får uppleva en livstid av ofattbar smärta. Känner du rakbladet, det är hyfsat vasst va? Jag låter bladet med visst tryck spela över din hjässa. Så vackert att få se blodet tränga fram ur den smala skåran. Som om blodet hölls fångat i tjockskalligheten. Därefter går bladet över ögonbrynet så att ögat inte får så klar sikt. Sedan tar jag i lite hårdare och "aj aj". Höger näsvinge separerad. Och sen över dina tjocka läppar så att blodet täcker hela hälften av ditt ansikte. Du försöker skrika. Det bildas blodsalivsbubblor till följd av din vanvettsjämmer. Det kittlar inom mig när jag ser din kraftiga hals med nervöst blodpumpande ådror. Så gärna, så gärna vill jag öppna dig. Ett snitt i livets räls och jag får se ditt dumma väsen till människa snabbt tyna bort - förblöda bort. Jag hatar dig! Jag vet att du någonstans i fetmans kropp bär en penis. En skamkuk som får var blick att rodnande avvika. Den penisen skall bort. Avlägsnas medan du fortfarande är i liv. Jag skall skända dig både före och efter din död och det låter jag dig få veta. Njuta skall jag. Njuta! Undra hur länge det tar för en person att förblöda bara genom ansiktssnitt? Nu börjar jag. Först ska jag dra ut dina tänder, sen dina naglar, peta ut ögonen, spräcka trumhinnorna, pulverisera testiklarna, krossa knäskålarna, knäcka käken, bryta ryggen och samtliga revben. Nu blir det klart för mig hur jag skall döda dig; Knytnävsslag mot ditt hjärta till det stannar. Satan, om detta offer har en själ, fånga! Fånga! -Ravenlord 2003 Translation: Differing Weights are an Abomination for the Lord I want to injure you. There are so many ways for me to hurt you. I would gladly make use of each way. Let us age while your torture goes on without pause. Now you’re sitting here, where I want you. Oh, during all these long, slow years that have passed my hatred for you has been corrosive. When I’ve felt that I didn’t dare or maybe... You infuriate me just by sitting there with your bloated body and stupid face that appears to be trying to calm me down. There is nothing you can do now, you freak, nothing at all. You’re pathetic. You don’t even realize why you’re here. Do the ropes hurt, you fat bastard? I tied you up as hard as I could. You reek of sweat, you scum. Your stupid face is so aggravating. Soon I’ll have to beat your fleshy face to a pulp. I’ll use a moderately heavy iron pipe - it’s lying at my feet. This night I will take my vengeance. Just imagine all the hatred and vindictiveness that has built up during the years. Then try to imagine the most painful way to die. And then understand the hell I will force upon you, swine! I’ll decide whether you will get to die or not. Feel the chill of the gun barrel as I slide it against your sweaty forehead and down to your fat neck. I almost got an erection when I imagine a bullet penetrating you. Perhaps your thick thigh, straight through, so you’ll scream like a pig ready for slaughter. Though no one would like a product with so much fat. Damn, how you stink. Does fear stink so? Or is it regret? Whatever you’re feeling, it’s too late now. You’ve put yourself in this situation. And I wish from the depth of the universe that your struggle with death will be exceedingly long. Every minute I’ve felt disgusted by you will be repaid with a life time of unbelievable pain. Do you feel the razor blade, it’s pretty sharp, huh? I’ll let the blade dance across your head. It’s so beautiful to see the blood pour out from the thin cut. As if the blood was trapped in your thick head. From there the blade goes across your eyebrow, reducing your vision. I put more pressure on it and "ow ow". Your right nostril is separated. And then over your thick lips so the blood covers half your face. You try to scream. Bubbles of bloody saliva form from your maniacal whimpering. It tickles within me when I see your thick neck with nervously pumping veins. So willingly, so gladly would I open you up. A cut in the rail of life and I’ll see your stupid humanity fade away - bleed away. I hate you! I know that you, somewhere in the body of fat, have a penis. A shameful cok that averts blushing eyes. That penis must go. Removed while you’re still alive. I’ll mutilate you both before and after your death and I’m letting you know that. I’ll enjoy that! I wonder how long it takes for a person to bleed to death just by cuts to the face? Here I go. First, I’m going to pull out your teeth, then your nails, gouge your eyes, burst your eardrums, pulverize your testicles, crush your kneecaps, snap your jaw, break your back and all of your ribs. Now it’s getting clear to me how I’m going to kill you. I’ll punch your heart until it stops. Satan, if this victim has a soul, catch! Catch! |
|||
7. | Epigram | 05:14 | Show lyrics |
Kläng inte på mig mer. Dina slaka åsikter försöker lirka sig in i min skadade rygg. Ta du din falska ton och håll ut tills sanningen blottas och falnar. Din dolks knivblad är för kort; nacken irriteras - inte såras. Utomhus ligger skaren fast och tålamodsfull. Idiotiskt solljus försöker rubba klimatet och balansesn men försöken är förgäves, ha ha! Mörkret består och dess klarhet är uppskattad. Mitt flin är blandat med tragikkomik och och avsky när jag ser din förlust av tänder, koncentration, naglar och personlighet. Du har alltid varit välklädd och hövlig men formalitetens ansikte är täckt av rosa/lila bristningar som om vilsekomna binnikemaskar och springmaskar stred, under ditt anletes hus, om territoriet. Du lever och verkar välmående. Är det jag som är trasig när jag inte begriper varför du ej ser hur passé, disträ och slätstruken du är? Sår - plåster - blödning - bandage Du tynger mina axlar, ryggen värker, stegen blir tunga. En bördans ryggsäck ihopväxt med min hud. En bitter tyngd av självhädelse och självinsikt. Min skalle är öppnad, blottad. Våt av aceton. Prästen tänder stickan och för den mot målet. Hjärtat slog inte men hjärnan tänkte fortfarande. Ansiktet förvreds av dödsspasmerna och en efterlängtad sömn tog vid. -Ravenlord 2005 Translation: Epigram Don’t cling to me anymore. Your flaccid opinions try to force themselves into my injured back. Take your false tone and persevere until the truth is exposed. The blade of your dagger is too short. Irritating, not wounding. Outside the snow is firm and patient. Idiotic sunlight tries to shift the climate and the balance but the attempts are in vain, ha ha! The darkness persists and its clarity is appreciated. My grin is mixed with tragical comedy and disgust when I see your loss of teeth, concentration, nails and personality. You’ve always been well dressed and courteous but the face of formality is covered in pink/purple stretch marks as if lost tapeworms and pinworms had territorial battles beneath your skin. You live and seem prosperous. Is it me who’s broken when I can’t understand why you won’t see how passé, distracted and mediocre you are? Wounds - plasters - bleeding - bandages You weigh my shoulders down, my back is aching, my steps grow heavy. A backpack of burdens, grown into my skin. A bitter load of self-blasphemy and insight. My skull is opened, exposed. Wet from acetone. The priest lights the match and closes in on the target. The heart wasn’t beating but the brain was still thinking. The face was distorted by rigor mortis and a long-awaited sleep ensued. |
|||
8. | Metamorfos | 07:02 | Show lyrics |
Jag skär genom mina lager Lager av preventioner - pretentioner Av masker och förklädnader Prestige och stolthet Jag blottar min kärna En infekterad nukleus Strålande som aftonstjärnan Den bländar och brinner Men ljuset är svart Och elden så kall Så kall att den bränner Den förtär och bygger upp I en evig reaktion Byter ut det jag var Men förrädiskt långsamt Vad skulle jag vara om fem hundra år I denna kalla mutation? Jag vill inte veta Det vill jag inte alls veta Men jag kan aldrig gå tillbaka till ljuset Och värmen och glädjen som jag saknar så... -Melkor 2004 Translation: Metamorphosis I cut through the layers Layers of pretentions Of masques and disguises Prestige and pride I’m exposing my core An infected nucleus Radiating like the evening star It blinds and burns But the light is black And the first so cold So cold that it burns It engulfs and rebuilds In an eternal reaction Changing what I was But treacherously slowly What would I be in five hundred years In this cold mutation? I don’t want to know I don’t even want to know But I can never return to the light And warmth and joy that I miss so... |
|||
9. | Across the Fields of Forever (Edge of Sanity cover) | 06:22 | Show lyrics |
It all began with the shades of what we never thought existed. The vision of the distorted views was no longer an illusion. It was the plain and bitter truth. My divination that I never dreamt was now to become. Th pseudo silence and all I have unseen. Life is a darkened silent barricade between all I am and all I ever wanted to be. We’re soon to die. Inherit the wisdom of the earth Who has struck the bell? That leads us into hell... I explore myself with my inner eyes, the prodigal son dropped his disguise. I stalk through the fields of my forsaken memories. Fading away like withering travesties. My inborn lust for adventures of sharpeless nature and kind. I lie here clutching at straws, the dream savant chose me blind And then we die... Inherit the sadness of the truth Erupted are the seas The epitaphs written in the breeze. Eradicate our bounds from the earth Internally, eternally never to emerge Torment - Death on holy ground Carnage - In blood we drowned.. The world cracks and we fall into decay The waves of Styx sweeps the dying as I caress their souls. My knowledge tickles as I cry, the sorrow spectrum grows. I weigh my anchor and sail through the rainbow... There’s no future to alter. I enter the other side... And now we’re dead Inherit the secrets neverknown Explore the universe Behold the ancients’ curse The dead shall walk the earth. -Edge of Sanity |
|||
10. | Kroppen var mitt fängelse | 07:15 | Show lyrics |
Just som oljuden som värst skakar om min skalle. Just som skarpa strålar av horljus överfaller mitt sinne. Just som balansen börjar svikta och synfältet flimra. Just som andningen blir ryckig och hjärtslagen ojämna. Då känner jag cirkelsågen, rondellen och bandslipen. Mängder av härdade sylvassa tänder som flinandes torterar. What is evil.. I like the word.. can you define it? .. can I? Rain is beautiful but it makes you sad. Light a candle and keep it under your coat. Varje enskild smärtimpuls multipliceras incestuöst. 314 Kristus-remmar av läder håller min kropp på plats. Nyss var jag mitt ibland dem, jag lät mig finna mig i tristessen men jag kände ingen fara, inget hot. Jag var "den tyste". Nu skrattar de. Förenade imbecillpatetiska anencefaler. Då känner jag cirkelsågen, rondellen och bandslipen. Mängder av härdade sylvassa tänder som flinandes torterar. What is evil.. I like the word.. can you define it? .. can I? Rain is beautiful but it makes you sad. Light a candle and keep it under your coat. Ibland tycker jag mig se småflickor som klappar händer medans åskan mullrar ... Ibland tycker jag mig se regnande blod och sperma träffa deras rödblommiga kinder... Ibland tycker jag mig se Gud faders konturlösa uppenbarande sänka ned sitt varnande finger... Ibland känner jag med starkaste övertygelse hur Herre Satan kramar om mig i min kättjade existens... What is evil.. I like the word.. can you define it? .. can I? Rain is beautiful but it makes you sad. Light a candle and keep it under your coat Jag har en väg att gå men än så länge vandrar jag i diket nedanför. Jag vet inte ännu hur jag kommer upp men jag känner ohelig närvaro. Åh, mörker! Djävulens trygga och skrämmande Helvetesmörker. Remmarna lossas, vita duvor exploderar, skratt ersätts av miljoner unisona dödssuckar. Bortom förståelse - Bortom ordförråd Något ofantligt kommer och jag är en del av evolutionen, jag är en del av evighetens evighet. Fyra korsfästelser, fyra vänner är för alltid gjorda till intet.. sanning, lögn, tid och rum, de hänger med huvudena mot varandra. Och bortom de falnande/fallande stjärnorna kan (inte) skönjas ett skadeglatt flin.. Satans min är fin. Spela symfonin! -Ravenlord 2005 Translation: My Body Was My Prison Just as the noise rattles my head the worst. Just as the sharp beams of whore light attack my senses. Just as the balance is failing and the vision flickers. Just as the breathing gets jerky and the heart rate uneven. Then I feel the circular saw, rondel and belt sander. A myriad of hardened, razor sharp teeth that grinningly torture. Vad är ondska.. Jag gillar ordet.. kan du definiera det? .. kan jag? Regn är vackert, men det gör dig ledsen. Tänd ett ljus och håll det under din kappa. Every single impulse of pain multiplies incestously. 314 leather straps of Christ restrain my body. I was with them just now, I accepted the boredom but I felt no danger, no threat. I was the "silent one". Now they’re laughing. Anencefalics united in pathetic idiocy. Then I feel the circular saw, rondel and belt sander. A myriad of hardened, razor sharp teeth that grinningly torture. Vad är ondska.. Jag gillar ordet.. kan du definiera det? .. kan jag? Regn är vackert, men det gör dig ledsen. Tänd ett ljus och håll det under din kappa. Sometimes I believe I see little girls clapping their hands while the thunder rumbles ... Sometimes I think I see a rain of blood and sperm hit their red cheeks... Sometimes I think I see God’s uncontoured form descend his finger of warning... Sometimes I feel with the utmost conviction how our Lord Satan hugs me in my tethered existence... Vad är ondska.. Jag gillar ordet.. kan du definiera det? .. kan jag? Regn är vackert, men det gör dig ledsen. Tänd ett ljus och håll det under din kappa. I have a long way to go, but so far I’ve been wandering the ditch below. I don’t know how to get up yet, but I feel an unholy presence. Oh, darkness! The devil’s comforting and frightening darkness of Hell. The straps are loosened, whilte doves explode, laughter is replaced by millions of unisonant death sighs. Beyond understanding - beyond vocabulary. Something huge is coming and I’m a part of evolution, I’m a part of the eternity of eternity. Four crucifictions, four friends are for ever undone... truth, lie, time and space, they hang their heads at one another. And beyond the dimming/falling stars a malignant smile can (not) be seen.. The grin of satan looks nice. Play the symphony! |
|||
11. | Eksynyt | 07:49 | |
(loading lyrics...) | |||
01:06:26 |
Ljuset
Members | |
---|---|
Original line-up | |
Band members | |
Melkor | Guitars, Bass, Drum programming, Lyrics (tracks 2, 3, 4, 8) |
Ravenlord | Vocals, Samples, Lyrics (tracks 1, 3, 4, 6, 7, 10) |
Miscellaneous staff | |
778 | Cover art |
Emil E. | Lyrics (track 5) |
Tracks | |||
---|---|---|---|
Side A - Apati | |||
1. | Genever | 05:31 | Show lyrics |
Jag och horan är framme vid stugan. Ända sedan jag en vardag för många år sedan upptäckte stugan så har jag haft känslan av att jag kommer att begå onda gärningar här. Medan hon ligger bunden på stugans kalla trägolv så står jag utanför och andas av den friska kyliga luften. Hon är totalt utmattad, det senaste dygnet så har hon inte ens gråtit men jag är harmonisk och tänker göra upp med livet. Under natten som var så föll den första snön och den ligger fortfarande kvar. Jag ler för mig själv när jag tänker på hur vackert det är med blod i snö. Min kontakt med flickan började med brev. Åh! Jag skrev henne ofta och så passionerat så jag kunde knappt tro att orden kom från mig själv. Vad jag lurat henne! Jag tänker på de försiktiga, blyga svaren som hon i början sände mig och fylls med nostalgi. Jag går in i stugan och sätter mig ner och bara tittar på henne. Hon är sårbarheten själv och nu vet jag hur rädsla blandat med upphetsning doftar. Hennes ögon uttrycker smärta och förtvivlan men hon har inte mod ens att röra sig. Jag vet att kräket kissat ner sig och snart kommer väl avföringen? Mitt enda syfta är att hon skall dö.. Men jag tänker inte stjäla hennes liv - den äran skall skogen få. Jag klappar henne på huvudet och talar lugnt om för henne att jag tänker låta henne gå och medan jag skär loss repen så ser jag en glimt av hopp i hennes ögonvrå. Men innan hon tillåts lämna stugan med plågoande och stank så skär jag ett måttligt djupt snitt i vardera av tösens fotsulor. Från stortå till häl. "Gå nu!" Hon går skyndsamt småhaltandes ut i skymningen och försvinner. Jag tror inte hon når ända hem. Jag sätter mig ner och lyssnar till brasans sprakande och sprättande, tar ett drickeglas Genever och känner vällust och behag spridas i hjärta och kropp. Ser ut genom fönstret och iakttar norrskenet som spelar. Undrar om det går att spåra henne i morgon bitti? Annars kan jag väl alltid lukta mig till henne. Ha, ha, ha! -Ravenlord 2001 Translation: Genever I and the whore have arrived at the cabin. Ever since I, a spring day years ago, discovered the cabin I’ve had the feeling that I was going to commit evil deeds here. While she lies tied up on the cold hardwood floor I stand outside, breathing the chilly air. She’s completely exhausted. This last day she hasn’t even wept but I’m in complete harmony and will settle my score with life. During that night the first snow fell and it remained. I find myself smiling when I think about the beauty of blood in snow. My contact with the girl began with letters. Ah! I wrote so passionately to her that I hardly could believe the words were my own. How I fooled her! I think about the cautious, shy replies she initially sent me and I’m filled with nostalgia. I enter the cabin and sit down to simply look at her. She’s vulnerability incarnate, and now I know what fear mixed with arousal smells like. Her eyes express pain and despair but she hasn’t got the courage to even move. I know that the pest has wet herself and I suppose the excrement soon will follow? My only purpose is her death. But I won’t steal her life - that honour is reserved for the forest. I pat her on the head and calmly explain to her that I’m going to let her go, and while I cut the ropes I spot a glimpse of hope in her eyes. But before she’s allowed to leave the cabin, with antagonist and stench, I cut a moderately deep gash in the soles of the girl’s feet. From her toe to her heel. "Go now!" She hurries, limping, out in the twilight and disappears. I don’t think she’ll make it home. I sit down, listening to the crackling of the fire with a glass of Genever and feel the wellbeing spread through my brain and body. Looking out through the window at the dance of the northern lights. I wonder if I can track her down tomorrow morning? I suppose I could just follow the smell. Ha, ha, ha! |
|||
2. | Ett förlorat barn | 04:12 | Show lyrics |
Mitt sinnes öga har för en kort sekund öppnats Och blottats för evighetens mörker Och det slet och fördärvade under denna stund För tid och evighet en bräcklig själ Jag har i tio år Tio förbannade år Balanserat vid ett fascinerande stup Jag kan aldrig slita mig från dess rand Och jag vågar inte kasta mig ner Jag längtar aldrig efter himmelen mer Bortom det blå döljs min Nemesis Jag söker mig inåt, till centrum Origo Min nedslagna blick balsamerar min själ Så, nyfikna barn, titta inte för länge Och inte för djupt Upp mot skyarna Jag försökte förstå och bli större än Gud Och evigheten svalde mig hel Jag är fast övertygad om att himmelens blå Det fruktade blå Är dödens färg Och oändligheten, döden, Gud och blå Är synonymer, samma fenomen Så jag hatar Gud som jag hatar det blå Det oändliga blå som jag sökte förstå -Melkor 2005 Translation: A Lost Child My mind’s eye has for a brief second opened and been exposed to the darkness of eternity And it tore and devastated during this moment A frail soul for time and eternity I have for ten years Ten cursed years Been balancing next to a fascinating abyss I can never year myself from this chasm And I dare not throw myself down I’ll never again long for the sky My nemesis lurks beyond the blue I’m focusing inwards, to the center Origo My downcast gaze embalms my soul So, curious children, don’t look for too long Or too deep skywards I tried to understand and become greater than God And eternity swallowed me whole I’m firmly convinced that the blue of the sky The dreaded blue is the colour of death And eternity, death, God and blue Are synonymous, the same phenomenon So I hate God as I hate the blue The eternal blue that I tried to grasp |
|||
3. | Tankeväckande självömkan | 05:28 | Show lyrics |
Laktos förgiftar Romulus och Remus medans en uppbyggnad tar form. Lik staplade som hexagram ger historien ett färgat sår. Torn på torn av himmelskt kött. Lögnare, predikanter och förespråkare hamnar alla på samma påle. Vaginal vävnad, ofullkomliga hinnor rinner. Jag vill förlåta, jag vill (låt bikta) få dem tills deras banala, skrala yttersta förvrids i ofullkomligheten orgasmliknande skälvningar. Nu smeker jag deras -------- som om jag torkade dem från badhusets väta.. De är alla mina rättfärdiga döttrar och Jag kommer för dem att innebära faderlig tillsyn och pålitlig förtröstan. De leker alla oskuldens tankeväckande små spel på det vuxna sinnet. Är de medvetna om kollisionen med mitt kritiska jag? Flertalet av omedvetet sex, inbjudande hål smeks av tvål och händer i en av ignorans befläckad sexuell dans. Jag vill välsigna alla lättflyktiga kroppar och glorifiera vart leende och var gest de gör mot mig. Jag vill örfila deras kinder - gulligt färgsatta av relativ förödmjukan. Alla dessa år med självömkans sår - mellan ljuva medlidandets lår - Finner sin ände och det som hände bringar ingen mänsklig tår. Vi kanske dig en tanke kan bringa med våra sinnen nedtryckta i gyttja. Kanske kan vi då få dig att inse din svaga ingrediens i alltets ingenting? -Melkor/Ravenlord 2002 Translation: Thought-Provoking Self-Pity Lactose poisons Romulus and Remus while a construction takes form. Corpses, stacked like hexagrams gives history an infected wound. Towers upon towers of heavenly meat. Liars, preachers and promoters, all wind up on the same pole. Vaginal tissue, uncompleted membranes drip. I want to forgive, I want (to confess) their simple, frail shells contorted in the orgasmic shivers of uncompletition. Now I caress their ---------- as if I was drying them from the wetness of a bath. They are all my righteous daughters and I will for them represent fatherly care and reliability. They all play their innocent, confounding games on the adult mind. Are they aware of the collision with my critical self? A multitude of, sexually unaware, inviting holes are stroked by soap and hands in an ignorant sexual dance. I want to bless all the volatile bodies and glorify every smile and gesture they bestow on me. I want to slap their cheeks - sweetly coloured by relative humiliation. All these years with the wounds of self-pity - between the thighs of sympathy - find and end, and that which happened is granted no human years. We might spare you a thought one day, with out minds submerged in clay. Then, perhaps, we might get you to realize your weak ingredient in the nothingness of everything? |
|||
4. | Summon the Lord of Blasphemy | 04:05 | Show lyrics |
To walk in complete darkness and feel the freezing winds of death In winters frosty grip the woods are truly cold. In a land of desolation I worship the beast Summon the Lord of Blasphemy Kill the ones with beliefs so fragile Raise the ones who are mighty and strong Leviathan, my veins are open for none but you. I know you’re dwelling in the dark, tranquil waters blue. Summon the Lord of Blasphemy -Melkor/Ravenlord 1999 |
|||
5. | A Love Story | 05:08 | Show lyrics |
Hej, flicka. Jag sitter här en bit bort och iakttar dig - beundrar dig. Jag har tittat på dig ett tag nu och du får min mage sådär pirrig som det brukar kännas när man blir förälskad i någon. Kär. Jag tror inte att du har sett mig. Du skulle bara veta hur du skiner. Strålar, där du sitter i solens sken. Jag rodnar när jag tänker på att jag skulle hålla dig i min famn. Våren lockar fram dofter som gör mig helt rusig medans jag ser dig leva (leka) så lugnt i din egen värld. Jag tar en klunk av min öl och fantiserar om vad för doft du har. Säkert skulle jag nog kunna gå fram till dig och tvärt huka mig ner för att lukta på din lilla hjässa. Du skulle nog inte ens uppfatta mig. Det är så fantastiskt att få se detta söta, gulliga fina. Det mesta i mitt liv som 24-åring är så tråkigt och dödligt rutinmässigt... Men så upptäcker jag dig! Jag undrar vad du har för ett namn och vad du åt till frukost. Nu, precis nyss, så kisade du mot solen med ett gyllene leende över hela ditt perfekta ansikte. Du, flicka - du gör mig lycklig i denna korta stund. Det har du ingen aning om. Du bara sitter där. Vad vackert hår du har och klänningen, en rosablommig, den passar dig perfekt. Jag vill visa dig skogen, hålla din lilla smutsiga hand i min. Låta dig fråga mig olika saker och jag skulle svara med kärlek i mitt hjärta. Jag vill nästan gråta när jag skriver det här. Tårarna finns där. Jag finns där! Jag vet inte hur jag ska formulera mig, men jag vill lära känna dig. Du är ju så mycket yngre än vad jag är. När vi är i skogen blir det mörkare och då ger jag dig min värme. Du känner dig lite mörkrädd, och då är det jag som ger dig trygghet. Då ger du dig till mig. Kommer jag någonsin att bli en pappa? Kommer du någonsin att bli en mamma? Presto agitato Allt detta är till dig. Helst av allt vill jag springa ut till dig och krama dig så hårt som du tål och rulla runt med dig på marken. Flicka, vi ska skratta och sen ser jag dig djupt i ögonen och samtidigt som alla mina frågor besvaras med den barnsligaste, sensuellaste blicken tonar du ner - tonar du bort... All ängslan, all hopplöshet och all förtvivlan jag någonsin känt med ett totalförlösande "jag tycker om dig". Din kropp talar till mig, men förmodligen så missuppfattar jag den. Jag Älskar Dig! -Written by Emil E. for WoI Translation: A Love Story Hello, girl. I’m sitting here at a distance, watching you - admiring you. I’ve been watching you for a while now and you give my stomach butterfiles, the way it feels when you’re falling in love with someone. In love. I don’t think you’ve seen me yet. You should know how much you shine. Radiate as you sit in the glow of the sun. I blush as I think about holding you in my arms. Spring awakens scents that make my head swim as I watch you live (play) so calmly in your own world. I take a sip of my beer and fantasize about what you smell like. Surely I could walk up and quickly bend down to smell your little head. You would probably not even notice me. It’s so fantastical to see this cute sweetness. Most of the things in my life as a 24-year old are dull and deadly monotonous. But then I discover you! I wonder what your name is and what you ate for breakfast. Now, just now, you squinted against the sun with a golden smile all over your perfect face. You, girl - you make me happy in this brief moment. You have no idea. You just sit there. How beautiful your hair is, and the dress - pink with flowers - fits you perfectly. I want to show you the forest, hold your dirty little hand in mine. Letting you ask me different things and I’d answer with love in my heart. I almost feel like crying when I’m writing this. The tears are there. I’m there! I don’t know how to express myself, but I would like to get to know you. You’re so much younger than me. When we’re in the forest it gets darker and I’ll give you my heat. You’ll feel a bit scared of the dark and I’ll comfort you. Then you surrender to me. Will I ever be a father? Will you ever be a mother? All of this is for you. More than anything I’d like to run up to you and hug you as hard as I can and roll around with you on the ground. Girl, we’ll laugh and I’ll look deep into your eyes and while all my questions are answered with a childish, sensual gaze you fade down - fade away... All the anxiety, all the despair and resignation I’ve every felt with a liberating "I like you". Your body speaks to me, but I’m probably misunderstanding it. I love you! |
|||
6. | Tvåfaldig vikt är en styggelse för herren | 08:20 | Show lyrics |
Jag vill skada dig. Det finns så oerhört många sätt att göra dig illa på. Jag skulle gärna bruka vart sätt. Låta både mig och dig åldras medan plågandet av dig pågår utan uppehåll. Nu sitter du här där jag vill ha dig. Åh, under alla långa, långsamma år som gått som jag hatat dig så frätande starkt. Då jag känt att jag inte vågat eller kanske... Du retar mig bara du sitter där med din fetsvullna kropp och dumma ansikte som verkar vilja ge sig an ett försök att lugna mig. Det finns ingenting du kan göra nu ditt missfoster, ingenting alls. Du är så patetisk. Du verkar inte ens fatta varför du är här. Gör repen ont ditt feta as? Jag tog i allt jag hade när jag band fast dig. Du luktar svett, ditt kräk. Ditt dumma ansikte är så jävla enerverande. Jag måste snart mörbulta ditt köttansikte. Jag kommer att bruka ett måttligt tungt järnrör - det ligger förresten nedanför mina fötter. Denna natt skall jag hämnas. Föreställ dig allt hat och all hämndlystnad som under åren byggts upp. Försök bara att föreställa dig det mest plågsamma sättet att dö på. Och förstå sedan hur mycket helvete du kommer att tvingas uppleva, ditt svin. Jag beslutar om du kommer att få dö eller inte. Känn hur kall pistolmynningen är som retsamt dras över din svettpärlade panna, längst tinningen och vidare över din feta nacke. Jag får nästan erektion när jag föreställer mig hur en kula penetrerar dig. Kanske ditt svulstiga lår, rätt igenom, så att du grisaktigt måste skrika som färdig för slakt. Fast ingen gillar väl produkter med din fetthalt. Fan vad du stinker. Stinker rädsla så. Eller är det kanske ånger? Vad du än må känna så är det för sent nu. Situationen du befinner dig i har du själv satt dig i. Och jag önskar från djupet av universum att din dödskamp skall bli utdraget lång. För var minut jag känt mig äcklad av dig skall jag se till att du får uppleva en livstid av ofattbar smärta. Känner du rakbladet, det är hyfsat vasst va? Jag låter bladet med visst tryck spela över din hjässa. Så vackert att få se blodet tränga fram ur den smala skåran. Som om blodet hölls fångat i tjockskalligheten. Därefter går bladet över ögonbrynet så att ögat inte får så klar sikt. Sedan tar jag i lite hårdare och "aj aj". Höger näsvinge separerad. Och sen över dina tjocka läppar så att blodet täcker hela hälften av ditt ansikte. Du försöker skrika. Det bildas blodsalivsbubblor till följd av din vanvettsjämmer. Det kittlar inom mig när jag ser din kraftiga hals med nervöst blodpumpande ådror. Så gärna, så gärna vill jag öppna dig. Ett snitt i livets räls och jag får se ditt dumma väsen till människa snabbt tyna bort - förblöda bort. Jag hatar dig! Jag vet att du någonstans i fetmans kropp bär en penis. En skamkuk som får var blick att rodnande avvika. Den penisen skall bort. Avlägsnas medan du fortfarande är i liv. Jag skall skända dig både före och efter din död och det låter jag dig få veta. Njuta skall jag. Njuta! Undra hur länge det tar för en person att förblöda bara genom ansiktssnitt? Nu börjar jag. Först ska jag dra ut dina tänder, sen dina naglar, peta ut ögonen, spräcka trumhinnorna, pulverisera testiklarna, krossa knäskålarna, knäcka käken, bryta ryggen och samtliga revben. Nu blir det klart för mig hur jag skall döda dig; Knytnävsslag mot ditt hjärta till det stannar. Satan, om detta offer har en själ, fånga! Fånga! -Ravenlord 2003 Translation: Differing Weights are an Abomination for the Lord I want to injure you. There are so many ways for me to hurt you. I would gladly make use of each way. Let us age while your torture goes on without pause. Now you’re sitting here, where I want you. Oh, during all these long, slow years that have passed my hatred for you has been corrosive. When I’ve felt that I didn’t dare or maybe... You infuriate me just by sitting there with your bloated body and stupid face that appears to be trying to calm me down. There is nothing you can do now, you freak, nothing at all. You’re pathetic. You don’t even realize why you’re here. Do the ropes hurt, you fat bastard? I tied you up as hard as I could. You reek of sweat, you scum. Your stupid face is so aggravating. Soon I’ll have to beat your fleshy face to a pulp. I’ll use a moderately heavy iron pipe - it’s lying at my feet. This night I will take my vengeance. Just imagine all the hatred and vindictiveness that has built up during the years. Then try to imagine the most painful way to die. And then understand the hell I will force upon you, swine! I’ll decide whether you will get to die or not. Feel the chill of the gun barrel as I slide it against your sweaty forehead and down to your fat neck. I almost got an erection when I imagine a bullet penetrating you. Perhaps your thick thigh, straight through, so you’ll scream like a pig ready for slaughter. Though no one would like a product with so much fat. Damn, how you stink. Does fear stink so? Or is it regret? Whatever you’re feeling, it’s too late now. You’ve put yourself in this situation. And I wish from the depth of the universe that your struggle with death will be exceedingly long. Every minute I’ve felt disgusted by you will be repaid with a life time of unbelievable pain. Do you feel the razor blade, it’s pretty sharp, huh? I’ll let the blade dance across your head. It’s so beautiful to see the blood pour out from the thin cut. As if the blood was trapped in your thick head. From there the blade goes across your eyebrow, reducing your vision. I put more pressure on it and "ow ow". Your right nostril is separated. And then over your thick lips so the blood covers half your face. You try to scream. Bubbles of bloody saliva form from your maniacal whimpering. It tickles within me when I see your thick neck with nervously pumping veins. So willingly, so gladly would I open you up. A cut in the rail of life and I’ll see your stupid humanity fade away - bleed away. I hate you! I know that you, somewhere in the body of fat, have a penis. A shameful cok that averts blushing eyes. That penis must go. Removed while you’re still alive. I’ll mutilate you both before and after your death and I’m letting you know that. I’ll enjoy that! I wonder how long it takes for a person to bleed to death just by cuts to the face? Here I go. First, I’m going to pull out your teeth, then your nails, gouge your eyes, burst your eardrums, pulverize your testicles, crush your kneecaps, snap your jaw, break your back and all of your ribs. Now it’s getting clear to me how I’m going to kill you. I’ll punch your heart until it stops. Satan, if this victim has a soul, catch! Catch! |
|||
Side B - Bastant | |||
7. | Epigram | 05:14 | Show lyrics |
Kläng inte på mig mer. Dina slaka åsikter försöker lirka sig in i min skadade rygg. Ta du din falska ton och håll ut tills sanningen blottas och falnar. Din dolks knivblad är för kort; nacken irriteras - inte såras. Utomhus ligger skaren fast och tålamodsfull. Idiotiskt solljus försöker rubba klimatet och balansesn men försöken är förgäves, ha ha! Mörkret består och dess klarhet är uppskattad. Mitt flin är blandat med tragikkomik och och avsky när jag ser din förlust av tänder, koncentration, naglar och personlighet. Du har alltid varit välklädd och hövlig men formalitetens ansikte är täckt av rosa/lila bristningar som om vilsekomna binnikemaskar och springmaskar stred, under ditt anletes hus, om territoriet. Du lever och verkar välmående. Är det jag som är trasig när jag inte begriper varför du ej ser hur passé, disträ och slätstruken du är? Sår - plåster - blödning - bandage Du tynger mina axlar, ryggen värker, stegen blir tunga. En bördans ryggsäck ihopväxt med min hud. En bitter tyngd av självhädelse och självinsikt. Min skalle är öppnad, blottad. Våt av aceton. Prästen tänder stickan och för den mot målet. Hjärtat slog inte men hjärnan tänkte fortfarande. Ansiktet förvreds av dödsspasmerna och en efterlängtad sömn tog vid. -Ravenlord 2005 Translation: Epigram Don’t cling to me anymore. Your flaccid opinions try to force themselves into my injured back. Take your false tone and persevere until the truth is exposed. The blade of your dagger is too short. Irritating, not wounding. Outside the snow is firm and patient. Idiotic sunlight tries to shift the climate and the balance but the attempts are in vain, ha ha! The darkness persists and its clarity is appreciated. My grin is mixed with tragical comedy and disgust when I see your loss of teeth, concentration, nails and personality. You’ve always been well dressed and courteous but the face of formality is covered in pink/purple stretch marks as if lost tapeworms and pinworms had territorial battles beneath your skin. You live and seem prosperous. Is it me who’s broken when I can’t understand why you won’t see how passé, distracted and mediocre you are? Wounds - plasters - bleeding - bandages You weigh my shoulders down, my back is aching, my steps grow heavy. A backpack of burdens, grown into my skin. A bitter load of self-blasphemy and insight. My skull is opened, exposed. Wet from acetone. The priest lights the match and closes in on the target. The heart wasn’t beating but the brain was still thinking. The face was distorted by rigor mortis and a long-awaited sleep ensued. |
|||
8. | Metamorfos | 07:02 | Show lyrics |
Jag skär genom mina lager Lager av preventioner - pretentioner Av masker och förklädnader Prestige och stolthet Jag blottar min kärna En infekterad nukleus Strålande som aftonstjärnan Den bländar och brinner Men ljuset är svart Och elden så kall Så kall att den bränner Den förtär och bygger upp I en evig reaktion Byter ut det jag var Men förrädiskt långsamt Vad skulle jag vara om fem hundra år I denna kalla mutation? Jag vill inte veta Det vill jag inte alls veta Men jag kan aldrig gå tillbaka till ljuset Och värmen och glädjen som jag saknar så... -Melkor 2004 Translation: Metamorphosis I cut through the layers Layers of pretentions Of masques and disguises Prestige and pride I’m exposing my core An infected nucleus Radiating like the evening star It blinds and burns But the light is black And the first so cold So cold that it burns It engulfs and rebuilds In an eternal reaction Changing what I was But treacherously slowly What would I be in five hundred years In this cold mutation? I don’t want to know I don’t even want to know But I can never return to the light And warmth and joy that I miss so... |
|||
9. | Across the Fields of Forever (Edge of Sanity cover) | 06:22 | Show lyrics |
It all began with the shades of what we never thought existed. The vision of the distorted views was no longer an illusion. It was the plain and bitter truth. My divination that I never dreamt was now to become. Th pseudo silence and all I have unseen. Life is a darkened silent barricade between all I am and all I ever wanted to be. We’re soon to die. Inherit the wisdom of the earth Who has struck the bell? That leads us into hell... I explore myself with my inner eyes, the prodigal son dropped his disguise. I stalk through the fields of my forsaken memories. Fading away like withering travesties. My inborn lust for adventures of sharpeless nature and kind. I lie here clutching at straws, the dream savant chose me blind And then we die... Inherit the sadness of the truth Erupted are the seas The epitaphs written in the breeze. Eradicate our bounds from the earth Internally, eternally never to emerge Torment - Death on holy ground Carnage - In blood we drowned.. The world cracks and we fall into decay The waves of Styx sweeps the dying as I caress their souls. My knowledge tickles as I cry, the sorrow spectrum grows. I weigh my anchor and sail through the rainbow... There’s no future to alter. I enter the other side... And now we’re dead Inherit the secrets neverknown Explore the universe Behold the ancients’ curse The dead shall walk the earth. -Edge of Sanity |
|||
10. | Kroppen var mitt fängelse | 07:15 | Show lyrics |
Just som oljuden som värst skakar om min skalle. Just som skarpa strålar av horljus överfaller mitt sinne. Just som balansen börjar svikta och synfältet flimra. Just som andningen blir ryckig och hjärtslagen ojämna. Då känner jag cirkelsågen, rondellen och bandslipen. Mängder av härdade sylvassa tänder som flinandes torterar. What is evil.. I like the word.. can you define it? .. can I? Rain is beautiful but it makes you sad. Light a candle and keep it under your coat. Varje enskild smärtimpuls multipliceras incestuöst. 314 Kristus-remmar av läder håller min kropp på plats. Nyss var jag mitt ibland dem, jag lät mig finna mig i tristessen men jag kände ingen fara, inget hot. Jag var "den tyste". Nu skrattar de. Förenade imbecillpatetiska anencefaler. Då känner jag cirkelsågen, rondellen och bandslipen. Mängder av härdade sylvassa tänder som flinandes torterar. What is evil.. I like the word.. can you define it? .. can I? Rain is beautiful but it makes you sad. Light a candle and keep it under your coat. Ibland tycker jag mig se småflickor som klappar händer medans åskan mullrar ... Ibland tycker jag mig se regnande blod och sperma träffa deras rödblommiga kinder... Ibland tycker jag mig se Gud faders konturlösa uppenbarande sänka ned sitt varnande finger... Ibland känner jag med starkaste övertygelse hur Herre Satan kramar om mig i min kättjade existens... What is evil.. I like the word.. can you define it? .. can I? Rain is beautiful but it makes you sad. Light a candle and keep it under your coat Jag har en väg att gå men än så länge vandrar jag i diket nedanför. Jag vet inte ännu hur jag kommer upp men jag känner ohelig närvaro. Åh, mörker! Djävulens trygga och skrämmande Helvetesmörker. Remmarna lossas, vita duvor exploderar, skratt ersätts av miljoner unisona dödssuckar. Bortom förståelse - Bortom ordförråd Något ofantligt kommer och jag är en del av evolutionen, jag är en del av evighetens evighet. Fyra korsfästelser, fyra vänner är för alltid gjorda till intet.. sanning, lögn, tid och rum, de hänger med huvudena mot varandra. Och bortom de falnande/fallande stjärnorna kan (inte) skönjas ett skadeglatt flin.. Satans min är fin. Spela symfonin! -Ravenlord 2005 Translation: My Body Was My Prison Just as the noise rattles my head the worst. Just as the sharp beams of whore light attack my senses. Just as the balance is failing and the vision flickers. Just as the breathing gets jerky and the heart rate uneven. Then I feel the circular saw, rondel and belt sander. A myriad of hardened, razor sharp teeth that grinningly torture. Vad är ondska.. Jag gillar ordet.. kan du definiera det? .. kan jag? Regn är vackert, men det gör dig ledsen. Tänd ett ljus och håll det under din kappa. Every single impulse of pain multiplies incestously. 314 leather straps of Christ restrain my body. I was with them just now, I accepted the boredom but I felt no danger, no threat. I was the "silent one". Now they’re laughing. Anencefalics united in pathetic idiocy. Then I feel the circular saw, rondel and belt sander. A myriad of hardened, razor sharp teeth that grinningly torture. Vad är ondska.. Jag gillar ordet.. kan du definiera det? .. kan jag? Regn är vackert, men det gör dig ledsen. Tänd ett ljus och håll det under din kappa. Sometimes I believe I see little girls clapping their hands while the thunder rumbles ... Sometimes I think I see a rain of blood and sperm hit their red cheeks... Sometimes I think I see God’s uncontoured form descend his finger of warning... Sometimes I feel with the utmost conviction how our Lord Satan hugs me in my tethered existence... Vad är ondska.. Jag gillar ordet.. kan du definiera det? .. kan jag? Regn är vackert, men det gör dig ledsen. Tänd ett ljus och håll det under din kappa. I have a long way to go, but so far I’ve been wandering the ditch below. I don’t know how to get up yet, but I feel an unholy presence. Oh, darkness! The devil’s comforting and frightening darkness of Hell. The straps are loosened, whilte doves explode, laughter is replaced by millions of unisonant death sighs. Beyond understanding - beyond vocabulary. Something huge is coming and I’m a part of evolution, I’m a part of the eternity of eternity. Four crucifictions, four friends are for ever undone... truth, lie, time and space, they hang their heads at one another. And beyond the dimming/falling stars a malignant smile can (not) be seen.. The grin of satan looks nice. Play the symphony! |
|||
11. | Eksynyt | 07:49 | |
(loading lyrics...) | |||
12. | Etwas Besonderes | 06:16 | |
(loading lyrics...) | |||
01:12:42 |
Ljuset
Members | |
---|---|
Original line-up | |
Band members | |
Melkor | Guitars, Bass, Drum programming, Lyrics (tracks 2, 3, 4, 8) |
Ravenlord | Vocals, Samples, Lyrics (tracks 1, 3, 4, 6, 7, 10) |
Miscellaneous staff | |
778 | Cover art |
Emil E. | Lyrics (track 5) |
Tracks | |||
---|---|---|---|
Disc 1 | |||
Side A | |||
1. | Genever | 05:31 | Show lyrics |
Jag och horan är framme vid stugan. Ända sedan jag en vardag för många år sedan upptäckte stugan så har jag haft känslan av att jag kommer att begå onda gärningar här. Medan hon ligger bunden på stugans kalla trägolv så står jag utanför och andas av den friska kyliga luften. Hon är totalt utmattad, det senaste dygnet så har hon inte ens gråtit men jag är harmonisk och tänker göra upp med livet. Under natten som var så föll den första snön och den ligger fortfarande kvar. Jag ler för mig själv när jag tänker på hur vackert det är med blod i snö. Min kontakt med flickan började med brev. Åh! Jag skrev henne ofta och så passionerat så jag kunde knappt tro att orden kom från mig själv. Vad jag lurat henne! Jag tänker på de försiktiga, blyga svaren som hon i början sände mig och fylls med nostalgi. Jag går in i stugan och sätter mig ner och bara tittar på henne. Hon är sårbarheten själv och nu vet jag hur rädsla blandat med upphetsning doftar. Hennes ögon uttrycker smärta och förtvivlan men hon har inte mod ens att röra sig. Jag vet att kräket kissat ner sig och snart kommer väl avföringen? Mitt enda syfta är att hon skall dö.. Men jag tänker inte stjäla hennes liv - den äran skall skogen få. Jag klappar henne på huvudet och talar lugnt om för henne att jag tänker låta henne gå och medan jag skär loss repen så ser jag en glimt av hopp i hennes ögonvrå. Men innan hon tillåts lämna stugan med plågoande och stank så skär jag ett måttligt djupt snitt i vardera av tösens fotsulor. Från stortå till häl. "Gå nu!" Hon går skyndsamt småhaltandes ut i skymningen och försvinner. Jag tror inte hon når ända hem. Jag sätter mig ner och lyssnar till brasans sprakande och sprättande, tar ett drickeglas Genever och känner vällust och behag spridas i hjärta och kropp. Ser ut genom fönstret och iakttar norrskenet som spelar. Undrar om det går att spåra henne i morgon bitti? Annars kan jag väl alltid lukta mig till henne. Ha, ha, ha! -Ravenlord 2001 Translation: Genever I and the whore have arrived at the cabin. Ever since I, a spring day years ago, discovered the cabin I’ve had the feeling that I was going to commit evil deeds here. While she lies tied up on the cold hardwood floor I stand outside, breathing the chilly air. She’s completely exhausted. This last day she hasn’t even wept but I’m in complete harmony and will settle my score with life. During that night the first snow fell and it remained. I find myself smiling when I think about the beauty of blood in snow. My contact with the girl began with letters. Ah! I wrote so passionately to her that I hardly could believe the words were my own. How I fooled her! I think about the cautious, shy replies she initially sent me and I’m filled with nostalgia. I enter the cabin and sit down to simply look at her. She’s vulnerability incarnate, and now I know what fear mixed with arousal smells like. Her eyes express pain and despair but she hasn’t got the courage to even move. I know that the pest has wet herself and I suppose the excrement soon will follow? My only purpose is her death. But I won’t steal her life - that honour is reserved for the forest. I pat her on the head and calmly explain to her that I’m going to let her go, and while I cut the ropes I spot a glimpse of hope in her eyes. But before she’s allowed to leave the cabin, with antagonist and stench, I cut a moderately deep gash in the soles of the girl’s feet. From her toe to her heel. "Go now!" She hurries, limping, out in the twilight and disappears. I don’t think she’ll make it home. I sit down, listening to the crackling of the fire with a glass of Genever and feel the wellbeing spread through my brain and body. Looking out through the window at the dance of the northern lights. I wonder if I can track her down tomorrow morning? I suppose I could just follow the smell. Ha, ha, ha! |
|||
2. | Ett förlorat barn | 04:12 | Show lyrics |
Mitt sinnes öga har för en kort sekund öppnats Och blottats för evighetens mörker Och det slet och fördärvade under denna stund För tid och evighet en bräcklig själ Jag har i tio år Tio förbannade år Balanserat vid ett fascinerande stup Jag kan aldrig slita mig från dess rand Och jag vågar inte kasta mig ner Jag längtar aldrig efter himmelen mer Bortom det blå döljs min Nemesis Jag söker mig inåt, till centrum Origo Min nedslagna blick balsamerar min själ Så, nyfikna barn, titta inte för länge Och inte för djupt Upp mot skyarna Jag försökte förstå och bli större än Gud Och evigheten svalde mig hel Jag är fast övertygad om att himmelens blå Det fruktade blå Är dödens färg Och oändligheten, döden, Gud och blå Är synonymer, samma fenomen Så jag hatar Gud som jag hatar det blå Det oändliga blå som jag sökte förstå -Melkor 2005 Translation: A Lost Child My mind’s eye has for a brief second opened and been exposed to the darkness of eternity And it tore and devastated during this moment A frail soul for time and eternity I have for ten years Ten cursed years Been balancing next to a fascinating abyss I can never year myself from this chasm And I dare not throw myself down I’ll never again long for the sky My nemesis lurks beyond the blue I’m focusing inwards, to the center Origo My downcast gaze embalms my soul So, curious children, don’t look for too long Or too deep skywards I tried to understand and become greater than God And eternity swallowed me whole I’m firmly convinced that the blue of the sky The dreaded blue is the colour of death And eternity, death, God and blue Are synonymous, the same phenomenon So I hate God as I hate the blue The eternal blue that I tried to grasp |
|||
3. | Tankeväckande självömkan | 05:28 | Show lyrics |
Laktos förgiftar Romulus och Remus medans en uppbyggnad tar form. Lik staplade som hexagram ger historien ett färgat sår. Torn på torn av himmelskt kött. Lögnare, predikanter och förespråkare hamnar alla på samma påle. Vaginal vävnad, ofullkomliga hinnor rinner. Jag vill förlåta, jag vill (låt bikta) få dem tills deras banala, skrala yttersta förvrids i ofullkomligheten orgasmliknande skälvningar. Nu smeker jag deras -------- som om jag torkade dem från badhusets väta.. De är alla mina rättfärdiga döttrar och Jag kommer för dem att innebära faderlig tillsyn och pålitlig förtröstan. De leker alla oskuldens tankeväckande små spel på det vuxna sinnet. Är de medvetna om kollisionen med mitt kritiska jag? Flertalet av omedvetet sex, inbjudande hål smeks av tvål och händer i en av ignorans befläckad sexuell dans. Jag vill välsigna alla lättflyktiga kroppar och glorifiera vart leende och var gest de gör mot mig. Jag vill örfila deras kinder - gulligt färgsatta av relativ förödmjukan. Alla dessa år med självömkans sår - mellan ljuva medlidandets lår - Finner sin ände och det som hände bringar ingen mänsklig tår. Vi kanske dig en tanke kan bringa med våra sinnen nedtryckta i gyttja. Kanske kan vi då få dig att inse din svaga ingrediens i alltets ingenting? -Melkor/Ravenlord 2002 Translation: Thought-Provoking Self-Pity Lactose poisons Romulus and Remus while a construction takes form. Corpses, stacked like hexagrams gives history an infected wound. Towers upon towers of heavenly meat. Liars, preachers and promoters, all wind up on the same pole. Vaginal tissue, uncompleted membranes drip. I want to forgive, I want (to confess) their simple, frail shells contorted in the orgasmic shivers of uncompletition. Now I caress their ---------- as if I was drying them from the wetness of a bath. They are all my righteous daughters and I will for them represent fatherly care and reliability. They all play their innocent, confounding games on the adult mind. Are they aware of the collision with my critical self? A multitude of, sexually unaware, inviting holes are stroked by soap and hands in an ignorant sexual dance. I want to bless all the volatile bodies and glorify every smile and gesture they bestow on me. I want to slap their cheeks - sweetly coloured by relative humiliation. All these years with the wounds of self-pity - between the thighs of sympathy - find and end, and that which happened is granted no human years. We might spare you a thought one day, with out minds submerged in clay. Then, perhaps, we might get you to realize your weak ingredient in the nothingness of everything? |
|||
4. | Summon the Lord of Blasphemy | 04:05 | Show lyrics |
To walk in complete darkness and feel the freezing winds of death In winters frosty grip the woods are truly cold. In a land of desolation I worship the beast Summon the Lord of Blasphemy Kill the ones with beliefs so fragile Raise the ones who are mighty and strong Leviathan, my veins are open for none but you. I know you’re dwelling in the dark, tranquil waters blue. Summon the Lord of Blasphemy -Melkor/Ravenlord 1999 |
|||
Side B | |||
5. | A Love Story | 05:08 | Show lyrics |
Hej, flicka. Jag sitter här en bit bort och iakttar dig - beundrar dig. Jag har tittat på dig ett tag nu och du får min mage sådär pirrig som det brukar kännas när man blir förälskad i någon. Kär. Jag tror inte att du har sett mig. Du skulle bara veta hur du skiner. Strålar, där du sitter i solens sken. Jag rodnar när jag tänker på att jag skulle hålla dig i min famn. Våren lockar fram dofter som gör mig helt rusig medans jag ser dig leva (leka) så lugnt i din egen värld. Jag tar en klunk av min öl och fantiserar om vad för doft du har. Säkert skulle jag nog kunna gå fram till dig och tvärt huka mig ner för att lukta på din lilla hjässa. Du skulle nog inte ens uppfatta mig. Det är så fantastiskt att få se detta söta, gulliga fina. Det mesta i mitt liv som 24-åring är så tråkigt och dödligt rutinmässigt... Men så upptäcker jag dig! Jag undrar vad du har för ett namn och vad du åt till frukost. Nu, precis nyss, så kisade du mot solen med ett gyllene leende över hela ditt perfekta ansikte. Du, flicka - du gör mig lycklig i denna korta stund. Det har du ingen aning om. Du bara sitter där. Vad vackert hår du har och klänningen, en rosablommig, den passar dig perfekt. Jag vill visa dig skogen, hålla din lilla smutsiga hand i min. Låta dig fråga mig olika saker och jag skulle svara med kärlek i mitt hjärta. Jag vill nästan gråta när jag skriver det här. Tårarna finns där. Jag finns där! Jag vet inte hur jag ska formulera mig, men jag vill lära känna dig. Du är ju så mycket yngre än vad jag är. När vi är i skogen blir det mörkare och då ger jag dig min värme. Du känner dig lite mörkrädd, och då är det jag som ger dig trygghet. Då ger du dig till mig. Kommer jag någonsin att bli en pappa? Kommer du någonsin att bli en mamma? Presto agitato Allt detta är till dig. Helst av allt vill jag springa ut till dig och krama dig så hårt som du tål och rulla runt med dig på marken. Flicka, vi ska skratta och sen ser jag dig djupt i ögonen och samtidigt som alla mina frågor besvaras med den barnsligaste, sensuellaste blicken tonar du ner - tonar du bort... All ängslan, all hopplöshet och all förtvivlan jag någonsin känt med ett totalförlösande "jag tycker om dig". Din kropp talar till mig, men förmodligen så missuppfattar jag den. Jag Älskar Dig! -Written by Emil E. for WoI Translation: A Love Story Hello, girl. I’m sitting here at a distance, watching you - admiring you. I’ve been watching you for a while now and you give my stomach butterfiles, the way it feels when you’re falling in love with someone. In love. I don’t think you’ve seen me yet. You should know how much you shine. Radiate as you sit in the glow of the sun. I blush as I think about holding you in my arms. Spring awakens scents that make my head swim as I watch you live (play) so calmly in your own world. I take a sip of my beer and fantasize about what you smell like. Surely I could walk up and quickly bend down to smell your little head. You would probably not even notice me. It’s so fantastical to see this cute sweetness. Most of the things in my life as a 24-year old are dull and deadly monotonous. But then I discover you! I wonder what your name is and what you ate for breakfast. Now, just now, you squinted against the sun with a golden smile all over your perfect face. You, girl - you make me happy in this brief moment. You have no idea. You just sit there. How beautiful your hair is, and the dress - pink with flowers - fits you perfectly. I want to show you the forest, hold your dirty little hand in mine. Letting you ask me different things and I’d answer with love in my heart. I almost feel like crying when I’m writing this. The tears are there. I’m there! I don’t know how to express myself, but I would like to get to know you. You’re so much younger than me. When we’re in the forest it gets darker and I’ll give you my heat. You’ll feel a bit scared of the dark and I’ll comfort you. Then you surrender to me. Will I ever be a father? Will you ever be a mother? All of this is for you. More than anything I’d like to run up to you and hug you as hard as I can and roll around with you on the ground. Girl, we’ll laugh and I’ll look deep into your eyes and while all my questions are answered with a childish, sensual gaze you fade down - fade away... All the anxiety, all the despair and resignation I’ve every felt with a liberating "I like you". Your body speaks to me, but I’m probably misunderstanding it. I love you! |
|||
6. | Tvåfaldig vikt är en styggelse för herren | 08:20 | Show lyrics |
Jag vill skada dig. Det finns så oerhört många sätt att göra dig illa på. Jag skulle gärna bruka vart sätt. Låta både mig och dig åldras medan plågandet av dig pågår utan uppehåll. Nu sitter du här där jag vill ha dig. Åh, under alla långa, långsamma år som gått som jag hatat dig så frätande starkt. Då jag känt att jag inte vågat eller kanske... Du retar mig bara du sitter där med din fetsvullna kropp och dumma ansikte som verkar vilja ge sig an ett försök att lugna mig. Det finns ingenting du kan göra nu ditt missfoster, ingenting alls. Du är så patetisk. Du verkar inte ens fatta varför du är här. Gör repen ont ditt feta as? Jag tog i allt jag hade när jag band fast dig. Du luktar svett, ditt kräk. Ditt dumma ansikte är så jävla enerverande. Jag måste snart mörbulta ditt köttansikte. Jag kommer att bruka ett måttligt tungt järnrör - det ligger förresten nedanför mina fötter. Denna natt skall jag hämnas. Föreställ dig allt hat och all hämndlystnad som under åren byggts upp. Försök bara att föreställa dig det mest plågsamma sättet att dö på. Och förstå sedan hur mycket helvete du kommer att tvingas uppleva, ditt svin. Jag beslutar om du kommer att få dö eller inte. Känn hur kall pistolmynningen är som retsamt dras över din svettpärlade panna, längst tinningen och vidare över din feta nacke. Jag får nästan erektion när jag föreställer mig hur en kula penetrerar dig. Kanske ditt svulstiga lår, rätt igenom, så att du grisaktigt måste skrika som färdig för slakt. Fast ingen gillar väl produkter med din fetthalt. Fan vad du stinker. Stinker rädsla så. Eller är det kanske ånger? Vad du än må känna så är det för sent nu. Situationen du befinner dig i har du själv satt dig i. Och jag önskar från djupet av universum att din dödskamp skall bli utdraget lång. För var minut jag känt mig äcklad av dig skall jag se till att du får uppleva en livstid av ofattbar smärta. Känner du rakbladet, det är hyfsat vasst va? Jag låter bladet med visst tryck spela över din hjässa. Så vackert att få se blodet tränga fram ur den smala skåran. Som om blodet hölls fångat i tjockskalligheten. Därefter går bladet över ögonbrynet så att ögat inte får så klar sikt. Sedan tar jag i lite hårdare och "aj aj". Höger näsvinge separerad. Och sen över dina tjocka läppar så att blodet täcker hela hälften av ditt ansikte. Du försöker skrika. Det bildas blodsalivsbubblor till följd av din vanvettsjämmer. Det kittlar inom mig när jag ser din kraftiga hals med nervöst blodpumpande ådror. Så gärna, så gärna vill jag öppna dig. Ett snitt i livets räls och jag får se ditt dumma väsen till människa snabbt tyna bort - förblöda bort. Jag hatar dig! Jag vet att du någonstans i fetmans kropp bär en penis. En skamkuk som får var blick att rodnande avvika. Den penisen skall bort. Avlägsnas medan du fortfarande är i liv. Jag skall skända dig både före och efter din död och det låter jag dig få veta. Njuta skall jag. Njuta! Undra hur länge det tar för en person att förblöda bara genom ansiktssnitt? Nu börjar jag. Först ska jag dra ut dina tänder, sen dina naglar, peta ut ögonen, spräcka trumhinnorna, pulverisera testiklarna, krossa knäskålarna, knäcka käken, bryta ryggen och samtliga revben. Nu blir det klart för mig hur jag skall döda dig; Knytnävsslag mot ditt hjärta till det stannar. Satan, om detta offer har en själ, fånga! Fånga! -Ravenlord 2003 Translation: Differing Weights are an Abomination for the Lord I want to injure you. There are so many ways for me to hurt you. I would gladly make use of each way. Let us age while your torture goes on without pause. Now you’re sitting here, where I want you. Oh, during all these long, slow years that have passed my hatred for you has been corrosive. When I’ve felt that I didn’t dare or maybe... You infuriate me just by sitting there with your bloated body and stupid face that appears to be trying to calm me down. There is nothing you can do now, you freak, nothing at all. You’re pathetic. You don’t even realize why you’re here. Do the ropes hurt, you fat bastard? I tied you up as hard as I could. You reek of sweat, you scum. Your stupid face is so aggravating. Soon I’ll have to beat your fleshy face to a pulp. I’ll use a moderately heavy iron pipe - it’s lying at my feet. This night I will take my vengeance. Just imagine all the hatred and vindictiveness that has built up during the years. Then try to imagine the most painful way to die. And then understand the hell I will force upon you, swine! I’ll decide whether you will get to die or not. Feel the chill of the gun barrel as I slide it against your sweaty forehead and down to your fat neck. I almost got an erection when I imagine a bullet penetrating you. Perhaps your thick thigh, straight through, so you’ll scream like a pig ready for slaughter. Though no one would like a product with so much fat. Damn, how you stink. Does fear stink so? Or is it regret? Whatever you’re feeling, it’s too late now. You’ve put yourself in this situation. And I wish from the depth of the universe that your struggle with death will be exceedingly long. Every minute I’ve felt disgusted by you will be repaid with a life time of unbelievable pain. Do you feel the razor blade, it’s pretty sharp, huh? I’ll let the blade dance across your head. It’s so beautiful to see the blood pour out from the thin cut. As if the blood was trapped in your thick head. From there the blade goes across your eyebrow, reducing your vision. I put more pressure on it and "ow ow". Your right nostril is separated. And then over your thick lips so the blood covers half your face. You try to scream. Bubbles of bloody saliva form from your maniacal whimpering. It tickles within me when I see your thick neck with nervously pumping veins. So willingly, so gladly would I open you up. A cut in the rail of life and I’ll see your stupid humanity fade away - bleed away. I hate you! I know that you, somewhere in the body of fat, have a penis. A shameful cok that averts blushing eyes. That penis must go. Removed while you’re still alive. I’ll mutilate you both before and after your death and I’m letting you know that. I’ll enjoy that! I wonder how long it takes for a person to bleed to death just by cuts to the face? Here I go. First, I’m going to pull out your teeth, then your nails, gouge your eyes, burst your eardrums, pulverize your testicles, crush your kneecaps, snap your jaw, break your back and all of your ribs. Now it’s getting clear to me how I’m going to kill you. I’ll punch your heart until it stops. Satan, if this victim has a soul, catch! Catch! |
|||
7. | Epigram | 05:14 | Show lyrics |
Kläng inte på mig mer. Dina slaka åsikter försöker lirka sig in i min skadade rygg. Ta du din falska ton och håll ut tills sanningen blottas och falnar. Din dolks knivblad är för kort; nacken irriteras - inte såras. Utomhus ligger skaren fast och tålamodsfull. Idiotiskt solljus försöker rubba klimatet och balansesn men försöken är förgäves, ha ha! Mörkret består och dess klarhet är uppskattad. Mitt flin är blandat med tragikkomik och och avsky när jag ser din förlust av tänder, koncentration, naglar och personlighet. Du har alltid varit välklädd och hövlig men formalitetens ansikte är täckt av rosa/lila bristningar som om vilsekomna binnikemaskar och springmaskar stred, under ditt anletes hus, om territoriet. Du lever och verkar välmående. Är det jag som är trasig när jag inte begriper varför du ej ser hur passé, disträ och slätstruken du är? Sår - plåster - blödning - bandage Du tynger mina axlar, ryggen värker, stegen blir tunga. En bördans ryggsäck ihopväxt med min hud. En bitter tyngd av självhädelse och självinsikt. Min skalle är öppnad, blottad. Våt av aceton. Prästen tänder stickan och för den mot målet. Hjärtat slog inte men hjärnan tänkte fortfarande. Ansiktet förvreds av dödsspasmerna och en efterlängtad sömn tog vid. -Ravenlord 2005 Translation: Epigram Don’t cling to me anymore. Your flaccid opinions try to force themselves into my injured back. Take your false tone and persevere until the truth is exposed. The blade of your dagger is too short. Irritating, not wounding. Outside the snow is firm and patient. Idiotic sunlight tries to shift the climate and the balance but the attempts are in vain, ha ha! The darkness persists and its clarity is appreciated. My grin is mixed with tragical comedy and disgust when I see your loss of teeth, concentration, nails and personality. You’ve always been well dressed and courteous but the face of formality is covered in pink/purple stretch marks as if lost tapeworms and pinworms had territorial battles beneath your skin. You live and seem prosperous. Is it me who’s broken when I can’t understand why you won’t see how passé, distracted and mediocre you are? Wounds - plasters - bleeding - bandages You weigh my shoulders down, my back is aching, my steps grow heavy. A backpack of burdens, grown into my skin. A bitter load of self-blasphemy and insight. My skull is opened, exposed. Wet from acetone. The priest lights the match and closes in on the target. The heart wasn’t beating but the brain was still thinking. The face was distorted by rigor mortis and a long-awaited sleep ensued. |
|||
37:58 | |||
Disc 2 | |||
Side A | |||
1. | Metamorfos | 07:02 | Show lyrics |
Jag skär genom mina lager Lager av preventioner - pretentioner Av masker och förklädnader Prestige och stolthet Jag blottar min kärna En infekterad nukleus Strålande som aftonstjärnan Den bländar och brinner Men ljuset är svart Och elden så kall Så kall att den bränner Den förtär och bygger upp I en evig reaktion Byter ut det jag var Men förrädiskt långsamt Vad skulle jag vara om fem hundra år I denna kalla mutation? Jag vill inte veta Det vill jag inte alls veta Men jag kan aldrig gå tillbaka till ljuset Och värmen och glädjen som jag saknar så... -Melkor 2004 Translation: Metamorphosis I cut through the layers Layers of pretentions Of masques and disguises Prestige and pride I’m exposing my core An infected nucleus Radiating like the evening star It blinds and burns But the light is black And the first so cold So cold that it burns It engulfs and rebuilds In an eternal reaction Changing what I was But treacherously slowly What would I be in five hundred years In this cold mutation? I don’t want to know I don’t even want to know But I can never return to the light And warmth and joy that I miss so... |
|||
2. | Across the Fields of Forever (Edge of Sanity cover) | 06:22 | Show lyrics |
It all began with the shades of what we never thought existed. The vision of the distorted views was no longer an illusion. It was the plain and bitter truth. My divination that I never dreamt was now to become. Th pseudo silence and all I have unseen. Life is a darkened silent barricade between all I am and all I ever wanted to be. We’re soon to die. Inherit the wisdom of the earth Who has struck the bell? That leads us into hell... I explore myself with my inner eyes, the prodigal son dropped his disguise. I stalk through the fields of my forsaken memories. Fading away like withering travesties. My inborn lust for adventures of sharpeless nature and kind. I lie here clutching at straws, the dream savant chose me blind And then we die... Inherit the sadness of the truth Erupted are the seas The epitaphs written in the breeze. Eradicate our bounds from the earth Internally, eternally never to emerge Torment - Death on holy ground Carnage - In blood we drowned.. The world cracks and we fall into decay The waves of Styx sweeps the dying as I caress their souls. My knowledge tickles as I cry, the sorrow spectrum grows. I weigh my anchor and sail through the rainbow... There’s no future to alter. I enter the other side... And now we’re dead Inherit the secrets neverknown Explore the universe Behold the ancients’ curse The dead shall walk the earth. -Edge of Sanity |
|||
3. | Kroppen var mitt fängelse | 07:15 | Show lyrics |
Just som oljuden som värst skakar om min skalle. Just som skarpa strålar av horljus överfaller mitt sinne. Just som balansen börjar svikta och synfältet flimra. Just som andningen blir ryckig och hjärtslagen ojämna. Då känner jag cirkelsågen, rondellen och bandslipen. Mängder av härdade sylvassa tänder som flinandes torterar. What is evil.. I like the word.. can you define it? .. can I? Rain is beautiful but it makes you sad. Light a candle and keep it under your coat. Varje enskild smärtimpuls multipliceras incestuöst. 314 Kristus-remmar av läder håller min kropp på plats. Nyss var jag mitt ibland dem, jag lät mig finna mig i tristessen men jag kände ingen fara, inget hot. Jag var "den tyste". Nu skrattar de. Förenade imbecillpatetiska anencefaler. Då känner jag cirkelsågen, rondellen och bandslipen. Mängder av härdade sylvassa tänder som flinandes torterar. What is evil.. I like the word.. can you define it? .. can I? Rain is beautiful but it makes you sad. Light a candle and keep it under your coat. Ibland tycker jag mig se småflickor som klappar händer medans åskan mullrar ... Ibland tycker jag mig se regnande blod och sperma träffa deras rödblommiga kinder... Ibland tycker jag mig se Gud faders konturlösa uppenbarande sänka ned sitt varnande finger... Ibland känner jag med starkaste övertygelse hur Herre Satan kramar om mig i min kättjade existens... What is evil.. I like the word.. can you define it? .. can I? Rain is beautiful but it makes you sad. Light a candle and keep it under your coat Jag har en väg att gå men än så länge vandrar jag i diket nedanför. Jag vet inte ännu hur jag kommer upp men jag känner ohelig närvaro. Åh, mörker! Djävulens trygga och skrämmande Helvetesmörker. Remmarna lossas, vita duvor exploderar, skratt ersätts av miljoner unisona dödssuckar. Bortom förståelse - Bortom ordförråd Något ofantligt kommer och jag är en del av evolutionen, jag är en del av evighetens evighet. Fyra korsfästelser, fyra vänner är för alltid gjorda till intet.. sanning, lögn, tid och rum, de hänger med huvudena mot varandra. Och bortom de falnande/fallande stjärnorna kan (inte) skönjas ett skadeglatt flin.. Satans min är fin. Spela symfonin! -Ravenlord 2005 Translation: My Body Was My Prison Just as the noise rattles my head the worst. Just as the sharp beams of whore light attack my senses. Just as the balance is failing and the vision flickers. Just as the breathing gets jerky and the heart rate uneven. Then I feel the circular saw, rondel and belt sander. A myriad of hardened, razor sharp teeth that grinningly torture. Vad är ondska.. Jag gillar ordet.. kan du definiera det? .. kan jag? Regn är vackert, men det gör dig ledsen. Tänd ett ljus och håll det under din kappa. Every single impulse of pain multiplies incestously. 314 leather straps of Christ restrain my body. I was with them just now, I accepted the boredom but I felt no danger, no threat. I was the "silent one". Now they’re laughing. Anencefalics united in pathetic idiocy. Then I feel the circular saw, rondel and belt sander. A myriad of hardened, razor sharp teeth that grinningly torture. Vad är ondska.. Jag gillar ordet.. kan du definiera det? .. kan jag? Regn är vackert, men det gör dig ledsen. Tänd ett ljus och håll det under din kappa. Sometimes I believe I see little girls clapping their hands while the thunder rumbles ... Sometimes I think I see a rain of blood and sperm hit their red cheeks... Sometimes I think I see God’s uncontoured form descend his finger of warning... Sometimes I feel with the utmost conviction how our Lord Satan hugs me in my tethered existence... Vad är ondska.. Jag gillar ordet.. kan du definiera det? .. kan jag? Regn är vackert, men det gör dig ledsen. Tänd ett ljus och håll det under din kappa. I have a long way to go, but so far I’ve been wandering the ditch below. I don’t know how to get up yet, but I feel an unholy presence. Oh, darkness! The devil’s comforting and frightening darkness of Hell. The straps are loosened, whilte doves explode, laughter is replaced by millions of unisonant death sighs. Beyond understanding - beyond vocabulary. Something huge is coming and I’m a part of evolution, I’m a part of the eternity of eternity. Four crucifictions, four friends are for ever undone... truth, lie, time and space, they hang their heads at one another. And beyond the dimming/falling stars a malignant smile can (not) be seen.. The grin of satan looks nice. Play the symphony! |
|||
Side B | |||
4. | En höst | ||
(loading lyrics...) | |||
5. | Etwas besonderes im Sauna | ||
(loading lyrics...) | |||
6. | Eksynyt | 07:49 | |
(loading lyrics...) | |||
28:28 |
Ljuset
Members | |
---|---|
Original line-up | |
Band members | |
Melkor | Guitars, Bass, Drum programming, Lyrics (tracks 2, 3, 4, 8) |
Ravenlord | Vocals, Samples, Lyrics (tracks 1, 3, 4, 6, 7, 10) |
Miscellaneous staff | |
778 | Cover art |
Emil E. | Lyrics (track 5) |
Tracks | |||
---|---|---|---|
1. | Genever | 05:31 | Show lyrics |
Jag och horan är framme vid stugan. Ända sedan jag en vardag för många år sedan upptäckte stugan så har jag haft känslan av att jag kommer att begå onda gärningar här. Medan hon ligger bunden på stugans kalla trägolv så står jag utanför och andas av den friska kyliga luften. Hon är totalt utmattad, det senaste dygnet så har hon inte ens gråtit men jag är harmonisk och tänker göra upp med livet. Under natten som var så föll den första snön och den ligger fortfarande kvar. Jag ler för mig själv när jag tänker på hur vackert det är med blod i snö. Min kontakt med flickan började med brev. Åh! Jag skrev henne ofta och så passionerat så jag kunde knappt tro att orden kom från mig själv. Vad jag lurat henne! Jag tänker på de försiktiga, blyga svaren som hon i början sände mig och fylls med nostalgi. Jag går in i stugan och sätter mig ner och bara tittar på henne. Hon är sårbarheten själv och nu vet jag hur rädsla blandat med upphetsning doftar. Hennes ögon uttrycker smärta och förtvivlan men hon har inte mod ens att röra sig. Jag vet att kräket kissat ner sig och snart kommer väl avföringen? Mitt enda syfta är att hon skall dö.. Men jag tänker inte stjäla hennes liv - den äran skall skogen få. Jag klappar henne på huvudet och talar lugnt om för henne att jag tänker låta henne gå och medan jag skär loss repen så ser jag en glimt av hopp i hennes ögonvrå. Men innan hon tillåts lämna stugan med plågoande och stank så skär jag ett måttligt djupt snitt i vardera av tösens fotsulor. Från stortå till häl. "Gå nu!" Hon går skyndsamt småhaltandes ut i skymningen och försvinner. Jag tror inte hon når ända hem. Jag sätter mig ner och lyssnar till brasans sprakande och sprättande, tar ett drickeglas Genever och känner vällust och behag spridas i hjärta och kropp. Ser ut genom fönstret och iakttar norrskenet som spelar. Undrar om det går att spåra henne i morgon bitti? Annars kan jag väl alltid lukta mig till henne. Ha, ha, ha! -Ravenlord 2001 Translation: Genever I and the whore have arrived at the cabin. Ever since I, a spring day years ago, discovered the cabin I’ve had the feeling that I was going to commit evil deeds here. While she lies tied up on the cold hardwood floor I stand outside, breathing the chilly air. She’s completely exhausted. This last day she hasn’t even wept but I’m in complete harmony and will settle my score with life. During that night the first snow fell and it remained. I find myself smiling when I think about the beauty of blood in snow. My contact with the girl began with letters. Ah! I wrote so passionately to her that I hardly could believe the words were my own. How I fooled her! I think about the cautious, shy replies she initially sent me and I’m filled with nostalgia. I enter the cabin and sit down to simply look at her. She’s vulnerability incarnate, and now I know what fear mixed with arousal smells like. Her eyes express pain and despair but she hasn’t got the courage to even move. I know that the pest has wet herself and I suppose the excrement soon will follow? My only purpose is her death. But I won’t steal her life - that honour is reserved for the forest. I pat her on the head and calmly explain to her that I’m going to let her go, and while I cut the ropes I spot a glimpse of hope in her eyes. But before she’s allowed to leave the cabin, with antagonist and stench, I cut a moderately deep gash in the soles of the girl’s feet. From her toe to her heel. "Go now!" She hurries, limping, out in the twilight and disappears. I don’t think she’ll make it home. I sit down, listening to the crackling of the fire with a glass of Genever and feel the wellbeing spread through my brain and body. Looking out through the window at the dance of the northern lights. I wonder if I can track her down tomorrow morning? I suppose I could just follow the smell. Ha, ha, ha! |
|||
2. | Ett förlorat barn | 04:12 | Show lyrics |
Mitt sinnes öga har för en kort sekund öppnats Och blottats för evighetens mörker Och det slet och fördärvade under denna stund För tid och evighet en bräcklig själ Jag har i tio år Tio förbannade år Balanserat vid ett fascinerande stup Jag kan aldrig slita mig från dess rand Och jag vågar inte kasta mig ner Jag längtar aldrig efter himmelen mer Bortom det blå döljs min Nemesis Jag söker mig inåt, till centrum Origo Min nedslagna blick balsamerar min själ Så, nyfikna barn, titta inte för länge Och inte för djupt Upp mot skyarna Jag försökte förstå och bli större än Gud Och evigheten svalde mig hel Jag är fast övertygad om att himmelens blå Det fruktade blå Är dödens färg Och oändligheten, döden, Gud och blå Är synonymer, samma fenomen Så jag hatar Gud som jag hatar det blå Det oändliga blå som jag sökte förstå -Melkor 2005 Translation: A Lost Child My mind’s eye has for a brief second opened and been exposed to the darkness of eternity And it tore and devastated during this moment A frail soul for time and eternity I have for ten years Ten cursed years Been balancing next to a fascinating abyss I can never year myself from this chasm And I dare not throw myself down I’ll never again long for the sky My nemesis lurks beyond the blue I’m focusing inwards, to the center Origo My downcast gaze embalms my soul So, curious children, don’t look for too long Or too deep skywards I tried to understand and become greater than God And eternity swallowed me whole I’m firmly convinced that the blue of the sky The dreaded blue is the colour of death And eternity, death, God and blue Are synonymous, the same phenomenon So I hate God as I hate the blue The eternal blue that I tried to grasp |
|||
3. | Tankeväckande självömkan | 05:28 | Show lyrics |
Laktos förgiftar Romulus och Remus medans en uppbyggnad tar form. Lik staplade som hexagram ger historien ett färgat sår. Torn på torn av himmelskt kött. Lögnare, predikanter och förespråkare hamnar alla på samma påle. Vaginal vävnad, ofullkomliga hinnor rinner. Jag vill förlåta, jag vill (låt bikta) få dem tills deras banala, skrala yttersta förvrids i ofullkomligheten orgasmliknande skälvningar. Nu smeker jag deras -------- som om jag torkade dem från badhusets väta.. De är alla mina rättfärdiga döttrar och Jag kommer för dem att innebära faderlig tillsyn och pålitlig förtröstan. De leker alla oskuldens tankeväckande små spel på det vuxna sinnet. Är de medvetna om kollisionen med mitt kritiska jag? Flertalet av omedvetet sex, inbjudande hål smeks av tvål och händer i en av ignorans befläckad sexuell dans. Jag vill välsigna alla lättflyktiga kroppar och glorifiera vart leende och var gest de gör mot mig. Jag vill örfila deras kinder - gulligt färgsatta av relativ förödmjukan. Alla dessa år med självömkans sår - mellan ljuva medlidandets lår - Finner sin ände och det som hände bringar ingen mänsklig tår. Vi kanske dig en tanke kan bringa med våra sinnen nedtryckta i gyttja. Kanske kan vi då få dig att inse din svaga ingrediens i alltets ingenting? -Melkor/Ravenlord 2002 Translation: Thought-Provoking Self-Pity Lactose poisons Romulus and Remus while a construction takes form. Corpses, stacked like hexagrams gives history an infected wound. Towers upon towers of heavenly meat. Liars, preachers and promoters, all wind up on the same pole. Vaginal tissue, uncompleted membranes drip. I want to forgive, I want (to confess) their simple, frail shells contorted in the orgasmic shivers of uncompletition. Now I caress their ---------- as if I was drying them from the wetness of a bath. They are all my righteous daughters and I will for them represent fatherly care and reliability. They all play their innocent, confounding games on the adult mind. Are they aware of the collision with my critical self? A multitude of, sexually unaware, inviting holes are stroked by soap and hands in an ignorant sexual dance. I want to bless all the volatile bodies and glorify every smile and gesture they bestow on me. I want to slap their cheeks - sweetly coloured by relative humiliation. All these years with the wounds of self-pity - between the thighs of sympathy - find and end, and that which happened is granted no human years. We might spare you a thought one day, with out minds submerged in clay. Then, perhaps, we might get you to realize your weak ingredient in the nothingness of everything? |
|||
4. | Summon the Lord of Blasphemy | 04:05 | Show lyrics |
To walk in complete darkness and feel the freezing winds of death In winters frosty grip the woods are truly cold. In a land of desolation I worship the beast Summon the Lord of Blasphemy Kill the ones with beliefs so fragile Raise the ones who are mighty and strong Leviathan, my veins are open for none but you. I know you’re dwelling in the dark, tranquil waters blue. Summon the Lord of Blasphemy -Melkor/Ravenlord 1999 |
|||
5. | A Love Story | 05:08 | Show lyrics |
Hej, flicka. Jag sitter här en bit bort och iakttar dig - beundrar dig. Jag har tittat på dig ett tag nu och du får min mage sådär pirrig som det brukar kännas när man blir förälskad i någon. Kär. Jag tror inte att du har sett mig. Du skulle bara veta hur du skiner. Strålar, där du sitter i solens sken. Jag rodnar när jag tänker på att jag skulle hålla dig i min famn. Våren lockar fram dofter som gör mig helt rusig medans jag ser dig leva (leka) så lugnt i din egen värld. Jag tar en klunk av min öl och fantiserar om vad för doft du har. Säkert skulle jag nog kunna gå fram till dig och tvärt huka mig ner för att lukta på din lilla hjässa. Du skulle nog inte ens uppfatta mig. Det är så fantastiskt att få se detta söta, gulliga fina. Det mesta i mitt liv som 24-åring är så tråkigt och dödligt rutinmässigt... Men så upptäcker jag dig! Jag undrar vad du har för ett namn och vad du åt till frukost. Nu, precis nyss, så kisade du mot solen med ett gyllene leende över hela ditt perfekta ansikte. Du, flicka - du gör mig lycklig i denna korta stund. Det har du ingen aning om. Du bara sitter där. Vad vackert hår du har och klänningen, en rosablommig, den passar dig perfekt. Jag vill visa dig skogen, hålla din lilla smutsiga hand i min. Låta dig fråga mig olika saker och jag skulle svara med kärlek i mitt hjärta. Jag vill nästan gråta när jag skriver det här. Tårarna finns där. Jag finns där! Jag vet inte hur jag ska formulera mig, men jag vill lära känna dig. Du är ju så mycket yngre än vad jag är. När vi är i skogen blir det mörkare och då ger jag dig min värme. Du känner dig lite mörkrädd, och då är det jag som ger dig trygghet. Då ger du dig till mig. Kommer jag någonsin att bli en pappa? Kommer du någonsin att bli en mamma? Presto agitato Allt detta är till dig. Helst av allt vill jag springa ut till dig och krama dig så hårt som du tål och rulla runt med dig på marken. Flicka, vi ska skratta och sen ser jag dig djupt i ögonen och samtidigt som alla mina frågor besvaras med den barnsligaste, sensuellaste blicken tonar du ner - tonar du bort... All ängslan, all hopplöshet och all förtvivlan jag någonsin känt med ett totalförlösande "jag tycker om dig". Din kropp talar till mig, men förmodligen så missuppfattar jag den. Jag Älskar Dig! -Written by Emil E. for WoI Translation: A Love Story Hello, girl. I’m sitting here at a distance, watching you - admiring you. I’ve been watching you for a while now and you give my stomach butterfiles, the way it feels when you’re falling in love with someone. In love. I don’t think you’ve seen me yet. You should know how much you shine. Radiate as you sit in the glow of the sun. I blush as I think about holding you in my arms. Spring awakens scents that make my head swim as I watch you live (play) so calmly in your own world. I take a sip of my beer and fantasize about what you smell like. Surely I could walk up and quickly bend down to smell your little head. You would probably not even notice me. It’s so fantastical to see this cute sweetness. Most of the things in my life as a 24-year old are dull and deadly monotonous. But then I discover you! I wonder what your name is and what you ate for breakfast. Now, just now, you squinted against the sun with a golden smile all over your perfect face. You, girl - you make me happy in this brief moment. You have no idea. You just sit there. How beautiful your hair is, and the dress - pink with flowers - fits you perfectly. I want to show you the forest, hold your dirty little hand in mine. Letting you ask me different things and I’d answer with love in my heart. I almost feel like crying when I’m writing this. The tears are there. I’m there! I don’t know how to express myself, but I would like to get to know you. You’re so much younger than me. When we’re in the forest it gets darker and I’ll give you my heat. You’ll feel a bit scared of the dark and I’ll comfort you. Then you surrender to me. Will I ever be a father? Will you ever be a mother? All of this is for you. More than anything I’d like to run up to you and hug you as hard as I can and roll around with you on the ground. Girl, we’ll laugh and I’ll look deep into your eyes and while all my questions are answered with a childish, sensual gaze you fade down - fade away... All the anxiety, all the despair and resignation I’ve every felt with a liberating "I like you". Your body speaks to me, but I’m probably misunderstanding it. I love you! |
|||
6. | Tvåfaldig vikt är en styggelse för herren | 08:20 | Show lyrics |
Jag vill skada dig. Det finns så oerhört många sätt att göra dig illa på. Jag skulle gärna bruka vart sätt. Låta både mig och dig åldras medan plågandet av dig pågår utan uppehåll. Nu sitter du här där jag vill ha dig. Åh, under alla långa, långsamma år som gått som jag hatat dig så frätande starkt. Då jag känt att jag inte vågat eller kanske... Du retar mig bara du sitter där med din fetsvullna kropp och dumma ansikte som verkar vilja ge sig an ett försök att lugna mig. Det finns ingenting du kan göra nu ditt missfoster, ingenting alls. Du är så patetisk. Du verkar inte ens fatta varför du är här. Gör repen ont ditt feta as? Jag tog i allt jag hade när jag band fast dig. Du luktar svett, ditt kräk. Ditt dumma ansikte är så jävla enerverande. Jag måste snart mörbulta ditt köttansikte. Jag kommer att bruka ett måttligt tungt järnrör - det ligger förresten nedanför mina fötter. Denna natt skall jag hämnas. Föreställ dig allt hat och all hämndlystnad som under åren byggts upp. Försök bara att föreställa dig det mest plågsamma sättet att dö på. Och förstå sedan hur mycket helvete du kommer att tvingas uppleva, ditt svin. Jag beslutar om du kommer att få dö eller inte. Känn hur kall pistolmynningen är som retsamt dras över din svettpärlade panna, längst tinningen och vidare över din feta nacke. Jag får nästan erektion när jag föreställer mig hur en kula penetrerar dig. Kanske ditt svulstiga lår, rätt igenom, så att du grisaktigt måste skrika som färdig för slakt. Fast ingen gillar väl produkter med din fetthalt. Fan vad du stinker. Stinker rädsla så. Eller är det kanske ånger? Vad du än må känna så är det för sent nu. Situationen du befinner dig i har du själv satt dig i. Och jag önskar från djupet av universum att din dödskamp skall bli utdraget lång. För var minut jag känt mig äcklad av dig skall jag se till att du får uppleva en livstid av ofattbar smärta. Känner du rakbladet, det är hyfsat vasst va? Jag låter bladet med visst tryck spela över din hjässa. Så vackert att få se blodet tränga fram ur den smala skåran. Som om blodet hölls fångat i tjockskalligheten. Därefter går bladet över ögonbrynet så att ögat inte får så klar sikt. Sedan tar jag i lite hårdare och "aj aj". Höger näsvinge separerad. Och sen över dina tjocka läppar så att blodet täcker hela hälften av ditt ansikte. Du försöker skrika. Det bildas blodsalivsbubblor till följd av din vanvettsjämmer. Det kittlar inom mig när jag ser din kraftiga hals med nervöst blodpumpande ådror. Så gärna, så gärna vill jag öppna dig. Ett snitt i livets räls och jag får se ditt dumma väsen till människa snabbt tyna bort - förblöda bort. Jag hatar dig! Jag vet att du någonstans i fetmans kropp bär en penis. En skamkuk som får var blick att rodnande avvika. Den penisen skall bort. Avlägsnas medan du fortfarande är i liv. Jag skall skända dig både före och efter din död och det låter jag dig få veta. Njuta skall jag. Njuta! Undra hur länge det tar för en person att förblöda bara genom ansiktssnitt? Nu börjar jag. Först ska jag dra ut dina tänder, sen dina naglar, peta ut ögonen, spräcka trumhinnorna, pulverisera testiklarna, krossa knäskålarna, knäcka käken, bryta ryggen och samtliga revben. Nu blir det klart för mig hur jag skall döda dig; Knytnävsslag mot ditt hjärta till det stannar. Satan, om detta offer har en själ, fånga! Fånga! -Ravenlord 2003 Translation: Differing Weights are an Abomination for the Lord I want to injure you. There are so many ways for me to hurt you. I would gladly make use of each way. Let us age while your torture goes on without pause. Now you’re sitting here, where I want you. Oh, during all these long, slow years that have passed my hatred for you has been corrosive. When I’ve felt that I didn’t dare or maybe... You infuriate me just by sitting there with your bloated body and stupid face that appears to be trying to calm me down. There is nothing you can do now, you freak, nothing at all. You’re pathetic. You don’t even realize why you’re here. Do the ropes hurt, you fat bastard? I tied you up as hard as I could. You reek of sweat, you scum. Your stupid face is so aggravating. Soon I’ll have to beat your fleshy face to a pulp. I’ll use a moderately heavy iron pipe - it’s lying at my feet. This night I will take my vengeance. Just imagine all the hatred and vindictiveness that has built up during the years. Then try to imagine the most painful way to die. And then understand the hell I will force upon you, swine! I’ll decide whether you will get to die or not. Feel the chill of the gun barrel as I slide it against your sweaty forehead and down to your fat neck. I almost got an erection when I imagine a bullet penetrating you. Perhaps your thick thigh, straight through, so you’ll scream like a pig ready for slaughter. Though no one would like a product with so much fat. Damn, how you stink. Does fear stink so? Or is it regret? Whatever you’re feeling, it’s too late now. You’ve put yourself in this situation. And I wish from the depth of the universe that your struggle with death will be exceedingly long. Every minute I’ve felt disgusted by you will be repaid with a life time of unbelievable pain. Do you feel the razor blade, it’s pretty sharp, huh? I’ll let the blade dance across your head. It’s so beautiful to see the blood pour out from the thin cut. As if the blood was trapped in your thick head. From there the blade goes across your eyebrow, reducing your vision. I put more pressure on it and "ow ow". Your right nostril is separated. And then over your thick lips so the blood covers half your face. You try to scream. Bubbles of bloody saliva form from your maniacal whimpering. It tickles within me when I see your thick neck with nervously pumping veins. So willingly, so gladly would I open you up. A cut in the rail of life and I’ll see your stupid humanity fade away - bleed away. I hate you! I know that you, somewhere in the body of fat, have a penis. A shameful cok that averts blushing eyes. That penis must go. Removed while you’re still alive. I’ll mutilate you both before and after your death and I’m letting you know that. I’ll enjoy that! I wonder how long it takes for a person to bleed to death just by cuts to the face? Here I go. First, I’m going to pull out your teeth, then your nails, gouge your eyes, burst your eardrums, pulverize your testicles, crush your kneecaps, snap your jaw, break your back and all of your ribs. Now it’s getting clear to me how I’m going to kill you. I’ll punch your heart until it stops. Satan, if this victim has a soul, catch! Catch! |
|||
7. | Epigram | 05:14 | Show lyrics |
Kläng inte på mig mer. Dina slaka åsikter försöker lirka sig in i min skadade rygg. Ta du din falska ton och håll ut tills sanningen blottas och falnar. Din dolks knivblad är för kort; nacken irriteras - inte såras. Utomhus ligger skaren fast och tålamodsfull. Idiotiskt solljus försöker rubba klimatet och balansesn men försöken är förgäves, ha ha! Mörkret består och dess klarhet är uppskattad. Mitt flin är blandat med tragikkomik och och avsky när jag ser din förlust av tänder, koncentration, naglar och personlighet. Du har alltid varit välklädd och hövlig men formalitetens ansikte är täckt av rosa/lila bristningar som om vilsekomna binnikemaskar och springmaskar stred, under ditt anletes hus, om territoriet. Du lever och verkar välmående. Är det jag som är trasig när jag inte begriper varför du ej ser hur passé, disträ och slätstruken du är? Sår - plåster - blödning - bandage Du tynger mina axlar, ryggen värker, stegen blir tunga. En bördans ryggsäck ihopväxt med min hud. En bitter tyngd av självhädelse och självinsikt. Min skalle är öppnad, blottad. Våt av aceton. Prästen tänder stickan och för den mot målet. Hjärtat slog inte men hjärnan tänkte fortfarande. Ansiktet förvreds av dödsspasmerna och en efterlängtad sömn tog vid. -Ravenlord 2005 Translation: Epigram Don’t cling to me anymore. Your flaccid opinions try to force themselves into my injured back. Take your false tone and persevere until the truth is exposed. The blade of your dagger is too short. Irritating, not wounding. Outside the snow is firm and patient. Idiotic sunlight tries to shift the climate and the balance but the attempts are in vain, ha ha! The darkness persists and its clarity is appreciated. My grin is mixed with tragical comedy and disgust when I see your loss of teeth, concentration, nails and personality. You’ve always been well dressed and courteous but the face of formality is covered in pink/purple stretch marks as if lost tapeworms and pinworms had territorial battles beneath your skin. You live and seem prosperous. Is it me who’s broken when I can’t understand why you won’t see how passé, distracted and mediocre you are? Wounds - plasters - bleeding - bandages You weigh my shoulders down, my back is aching, my steps grow heavy. A backpack of burdens, grown into my skin. A bitter load of self-blasphemy and insight. My skull is opened, exposed. Wet from acetone. The priest lights the match and closes in on the target. The heart wasn’t beating but the brain was still thinking. The face was distorted by rigor mortis and a long-awaited sleep ensued. |
|||
8. | Metamorfos | 07:02 | Show lyrics |
Jag skär genom mina lager Lager av preventioner - pretentioner Av masker och förklädnader Prestige och stolthet Jag blottar min kärna En infekterad nukleus Strålande som aftonstjärnan Den bländar och brinner Men ljuset är svart Och elden så kall Så kall att den bränner Den förtär och bygger upp I en evig reaktion Byter ut det jag var Men förrädiskt långsamt Vad skulle jag vara om fem hundra år I denna kalla mutation? Jag vill inte veta Det vill jag inte alls veta Men jag kan aldrig gå tillbaka till ljuset Och värmen och glädjen som jag saknar så... -Melkor 2004 Translation: Metamorphosis I cut through the layers Layers of pretentions Of masques and disguises Prestige and pride I’m exposing my core An infected nucleus Radiating like the evening star It blinds and burns But the light is black And the first so cold So cold that it burns It engulfs and rebuilds In an eternal reaction Changing what I was But treacherously slowly What would I be in five hundred years In this cold mutation? I don’t want to know I don’t even want to know But I can never return to the light And warmth and joy that I miss so... |
|||
9. | Across the Fields of Forever (Edge of Sanity cover) | 06:22 | Show lyrics |
It all began with the shades of what we never thought existed. The vision of the distorted views was no longer an illusion. It was the plain and bitter truth. My divination that I never dreamt was now to become. Th pseudo silence and all I have unseen. Life is a darkened silent barricade between all I am and all I ever wanted to be. We’re soon to die. Inherit the wisdom of the earth Who has struck the bell? That leads us into hell... I explore myself with my inner eyes, the prodigal son dropped his disguise. I stalk through the fields of my forsaken memories. Fading away like withering travesties. My inborn lust for adventures of sharpeless nature and kind. I lie here clutching at straws, the dream savant chose me blind And then we die... Inherit the sadness of the truth Erupted are the seas The epitaphs written in the breeze. Eradicate our bounds from the earth Internally, eternally never to emerge Torment - Death on holy ground Carnage - In blood we drowned.. The world cracks and we fall into decay The waves of Styx sweeps the dying as I caress their souls. My knowledge tickles as I cry, the sorrow spectrum grows. I weigh my anchor and sail through the rainbow... There’s no future to alter. I enter the other side... And now we’re dead Inherit the secrets neverknown Explore the universe Behold the ancients’ curse The dead shall walk the earth. -Edge of Sanity |
|||
10. | Kroppen var mitt fängelse | 07:15 | Show lyrics |
Just som oljuden som värst skakar om min skalle. Just som skarpa strålar av horljus överfaller mitt sinne. Just som balansen börjar svikta och synfältet flimra. Just som andningen blir ryckig och hjärtslagen ojämna. Då känner jag cirkelsågen, rondellen och bandslipen. Mängder av härdade sylvassa tänder som flinandes torterar. What is evil.. I like the word.. can you define it? .. can I? Rain is beautiful but it makes you sad. Light a candle and keep it under your coat. Varje enskild smärtimpuls multipliceras incestuöst. 314 Kristus-remmar av läder håller min kropp på plats. Nyss var jag mitt ibland dem, jag lät mig finna mig i tristessen men jag kände ingen fara, inget hot. Jag var "den tyste". Nu skrattar de. Förenade imbecillpatetiska anencefaler. Då känner jag cirkelsågen, rondellen och bandslipen. Mängder av härdade sylvassa tänder som flinandes torterar. What is evil.. I like the word.. can you define it? .. can I? Rain is beautiful but it makes you sad. Light a candle and keep it under your coat. Ibland tycker jag mig se småflickor som klappar händer medans åskan mullrar ... Ibland tycker jag mig se regnande blod och sperma träffa deras rödblommiga kinder... Ibland tycker jag mig se Gud faders konturlösa uppenbarande sänka ned sitt varnande finger... Ibland känner jag med starkaste övertygelse hur Herre Satan kramar om mig i min kättjade existens... What is evil.. I like the word.. can you define it? .. can I? Rain is beautiful but it makes you sad. Light a candle and keep it under your coat Jag har en väg att gå men än så länge vandrar jag i diket nedanför. Jag vet inte ännu hur jag kommer upp men jag känner ohelig närvaro. Åh, mörker! Djävulens trygga och skrämmande Helvetesmörker. Remmarna lossas, vita duvor exploderar, skratt ersätts av miljoner unisona dödssuckar. Bortom förståelse - Bortom ordförråd Något ofantligt kommer och jag är en del av evolutionen, jag är en del av evighetens evighet. Fyra korsfästelser, fyra vänner är för alltid gjorda till intet.. sanning, lögn, tid och rum, de hänger med huvudena mot varandra. Och bortom de falnande/fallande stjärnorna kan (inte) skönjas ett skadeglatt flin.. Satans min är fin. Spela symfonin! -Ravenlord 2005 Translation: My Body Was My Prison Just as the noise rattles my head the worst. Just as the sharp beams of whore light attack my senses. Just as the balance is failing and the vision flickers. Just as the breathing gets jerky and the heart rate uneven. Then I feel the circular saw, rondel and belt sander. A myriad of hardened, razor sharp teeth that grinningly torture. Vad är ondska.. Jag gillar ordet.. kan du definiera det? .. kan jag? Regn är vackert, men det gör dig ledsen. Tänd ett ljus och håll det under din kappa. Every single impulse of pain multiplies incestously. 314 leather straps of Christ restrain my body. I was with them just now, I accepted the boredom but I felt no danger, no threat. I was the "silent one". Now they’re laughing. Anencefalics united in pathetic idiocy. Then I feel the circular saw, rondel and belt sander. A myriad of hardened, razor sharp teeth that grinningly torture. Vad är ondska.. Jag gillar ordet.. kan du definiera det? .. kan jag? Regn är vackert, men det gör dig ledsen. Tänd ett ljus och håll det under din kappa. Sometimes I believe I see little girls clapping their hands while the thunder rumbles ... Sometimes I think I see a rain of blood and sperm hit their red cheeks... Sometimes I think I see God’s uncontoured form descend his finger of warning... Sometimes I feel with the utmost conviction how our Lord Satan hugs me in my tethered existence... Vad är ondska.. Jag gillar ordet.. kan du definiera det? .. kan jag? Regn är vackert, men det gör dig ledsen. Tänd ett ljus och håll det under din kappa. I have a long way to go, but so far I’ve been wandering the ditch below. I don’t know how to get up yet, but I feel an unholy presence. Oh, darkness! The devil’s comforting and frightening darkness of Hell. The straps are loosened, whilte doves explode, laughter is replaced by millions of unisonant death sighs. Beyond understanding - beyond vocabulary. Something huge is coming and I’m a part of evolution, I’m a part of the eternity of eternity. Four crucifictions, four friends are for ever undone... truth, lie, time and space, they hang their heads at one another. And beyond the dimming/falling stars a malignant smile can (not) be seen.. The grin of satan looks nice. Play the symphony! |
|||
11. | Eksynyt | 07:49 | |
(loading lyrics...) | |||
01:06:26 |
Ljuset
Members | |
---|---|
Original line-up | |
Band members | |
Melkor | Guitars, Bass, Drum programming, Lyrics (tracks 2, 3, 4, 8) |
Ravenlord | Vocals, Samples, Lyrics (tracks 1, 3, 4, 6, 7, 10) |
Miscellaneous staff | |
778 | Cover art |
Emil E. | Lyrics (track 5) |
Tracks | |||
---|---|---|---|
1. | Genever | 05:31 | Show lyrics |
Jag och horan är framme vid stugan. Ända sedan jag en vardag för många år sedan upptäckte stugan så har jag haft känslan av att jag kommer att begå onda gärningar här. Medan hon ligger bunden på stugans kalla trägolv så står jag utanför och andas av den friska kyliga luften. Hon är totalt utmattad, det senaste dygnet så har hon inte ens gråtit men jag är harmonisk och tänker göra upp med livet. Under natten som var så föll den första snön och den ligger fortfarande kvar. Jag ler för mig själv när jag tänker på hur vackert det är med blod i snö. Min kontakt med flickan började med brev. Åh! Jag skrev henne ofta och så passionerat så jag kunde knappt tro att orden kom från mig själv. Vad jag lurat henne! Jag tänker på de försiktiga, blyga svaren som hon i början sände mig och fylls med nostalgi. Jag går in i stugan och sätter mig ner och bara tittar på henne. Hon är sårbarheten själv och nu vet jag hur rädsla blandat med upphetsning doftar. Hennes ögon uttrycker smärta och förtvivlan men hon har inte mod ens att röra sig. Jag vet att kräket kissat ner sig och snart kommer väl avföringen? Mitt enda syfta är att hon skall dö.. Men jag tänker inte stjäla hennes liv - den äran skall skogen få. Jag klappar henne på huvudet och talar lugnt om för henne att jag tänker låta henne gå och medan jag skär loss repen så ser jag en glimt av hopp i hennes ögonvrå. Men innan hon tillåts lämna stugan med plågoande och stank så skär jag ett måttligt djupt snitt i vardera av tösens fotsulor. Från stortå till häl. "Gå nu!" Hon går skyndsamt småhaltandes ut i skymningen och försvinner. Jag tror inte hon når ända hem. Jag sätter mig ner och lyssnar till brasans sprakande och sprättande, tar ett drickeglas Genever och känner vällust och behag spridas i hjärta och kropp. Ser ut genom fönstret och iakttar norrskenet som spelar. Undrar om det går att spåra henne i morgon bitti? Annars kan jag väl alltid lukta mig till henne. Ha, ha, ha! -Ravenlord 2001 Translation: Genever I and the whore have arrived at the cabin. Ever since I, a spring day years ago, discovered the cabin I’ve had the feeling that I was going to commit evil deeds here. While she lies tied up on the cold hardwood floor I stand outside, breathing the chilly air. She’s completely exhausted. This last day she hasn’t even wept but I’m in complete harmony and will settle my score with life. During that night the first snow fell and it remained. I find myself smiling when I think about the beauty of blood in snow. My contact with the girl began with letters. Ah! I wrote so passionately to her that I hardly could believe the words were my own. How I fooled her! I think about the cautious, shy replies she initially sent me and I’m filled with nostalgia. I enter the cabin and sit down to simply look at her. She’s vulnerability incarnate, and now I know what fear mixed with arousal smells like. Her eyes express pain and despair but she hasn’t got the courage to even move. I know that the pest has wet herself and I suppose the excrement soon will follow? My only purpose is her death. But I won’t steal her life - that honour is reserved for the forest. I pat her on the head and calmly explain to her that I’m going to let her go, and while I cut the ropes I spot a glimpse of hope in her eyes. But before she’s allowed to leave the cabin, with antagonist and stench, I cut a moderately deep gash in the soles of the girl’s feet. From her toe to her heel. "Go now!" She hurries, limping, out in the twilight and disappears. I don’t think she’ll make it home. I sit down, listening to the crackling of the fire with a glass of Genever and feel the wellbeing spread through my brain and body. Looking out through the window at the dance of the northern lights. I wonder if I can track her down tomorrow morning? I suppose I could just follow the smell. Ha, ha, ha! |
|||
2. | Ett förlorat barn | 04:12 | Show lyrics |
Mitt sinnes öga har för en kort sekund öppnats Och blottats för evighetens mörker Och det slet och fördärvade under denna stund För tid och evighet en bräcklig själ Jag har i tio år Tio förbannade år Balanserat vid ett fascinerande stup Jag kan aldrig slita mig från dess rand Och jag vågar inte kasta mig ner Jag längtar aldrig efter himmelen mer Bortom det blå döljs min Nemesis Jag söker mig inåt, till centrum Origo Min nedslagna blick balsamerar min själ Så, nyfikna barn, titta inte för länge Och inte för djupt Upp mot skyarna Jag försökte förstå och bli större än Gud Och evigheten svalde mig hel Jag är fast övertygad om att himmelens blå Det fruktade blå Är dödens färg Och oändligheten, döden, Gud och blå Är synonymer, samma fenomen Så jag hatar Gud som jag hatar det blå Det oändliga blå som jag sökte förstå -Melkor 2005 Translation: A Lost Child My mind’s eye has for a brief second opened and been exposed to the darkness of eternity And it tore and devastated during this moment A frail soul for time and eternity I have for ten years Ten cursed years Been balancing next to a fascinating abyss I can never year myself from this chasm And I dare not throw myself down I’ll never again long for the sky My nemesis lurks beyond the blue I’m focusing inwards, to the center Origo My downcast gaze embalms my soul So, curious children, don’t look for too long Or too deep skywards I tried to understand and become greater than God And eternity swallowed me whole I’m firmly convinced that the blue of the sky The dreaded blue is the colour of death And eternity, death, God and blue Are synonymous, the same phenomenon So I hate God as I hate the blue The eternal blue that I tried to grasp |
|||
3. | Tankeväckande självömkan | 05:28 | Show lyrics |
Laktos förgiftar Romulus och Remus medans en uppbyggnad tar form. Lik staplade som hexagram ger historien ett färgat sår. Torn på torn av himmelskt kött. Lögnare, predikanter och förespråkare hamnar alla på samma påle. Vaginal vävnad, ofullkomliga hinnor rinner. Jag vill förlåta, jag vill (låt bikta) få dem tills deras banala, skrala yttersta förvrids i ofullkomligheten orgasmliknande skälvningar. Nu smeker jag deras -------- som om jag torkade dem från badhusets väta.. De är alla mina rättfärdiga döttrar och Jag kommer för dem att innebära faderlig tillsyn och pålitlig förtröstan. De leker alla oskuldens tankeväckande små spel på det vuxna sinnet. Är de medvetna om kollisionen med mitt kritiska jag? Flertalet av omedvetet sex, inbjudande hål smeks av tvål och händer i en av ignorans befläckad sexuell dans. Jag vill välsigna alla lättflyktiga kroppar och glorifiera vart leende och var gest de gör mot mig. Jag vill örfila deras kinder - gulligt färgsatta av relativ förödmjukan. Alla dessa år med självömkans sår - mellan ljuva medlidandets lår - Finner sin ände och det som hände bringar ingen mänsklig tår. Vi kanske dig en tanke kan bringa med våra sinnen nedtryckta i gyttja. Kanske kan vi då få dig att inse din svaga ingrediens i alltets ingenting? -Melkor/Ravenlord 2002 Translation: Thought-Provoking Self-Pity Lactose poisons Romulus and Remus while a construction takes form. Corpses, stacked like hexagrams gives history an infected wound. Towers upon towers of heavenly meat. Liars, preachers and promoters, all wind up on the same pole. Vaginal tissue, uncompleted membranes drip. I want to forgive, I want (to confess) their simple, frail shells contorted in the orgasmic shivers of uncompletition. Now I caress their ---------- as if I was drying them from the wetness of a bath. They are all my righteous daughters and I will for them represent fatherly care and reliability. They all play their innocent, confounding games on the adult mind. Are they aware of the collision with my critical self? A multitude of, sexually unaware, inviting holes are stroked by soap and hands in an ignorant sexual dance. I want to bless all the volatile bodies and glorify every smile and gesture they bestow on me. I want to slap their cheeks - sweetly coloured by relative humiliation. All these years with the wounds of self-pity - between the thighs of sympathy - find and end, and that which happened is granted no human years. We might spare you a thought one day, with out minds submerged in clay. Then, perhaps, we might get you to realize your weak ingredient in the nothingness of everything? |
|||
4. | Summon the Lord of Blasphemy | 04:05 | Show lyrics |
To walk in complete darkness and feel the freezing winds of death In winters frosty grip the woods are truly cold. In a land of desolation I worship the beast Summon the Lord of Blasphemy Kill the ones with beliefs so fragile Raise the ones who are mighty and strong Leviathan, my veins are open for none but you. I know you’re dwelling in the dark, tranquil waters blue. Summon the Lord of Blasphemy -Melkor/Ravenlord 1999 |
|||
5. | A Love Story | 05:08 | Show lyrics |
Hej, flicka. Jag sitter här en bit bort och iakttar dig - beundrar dig. Jag har tittat på dig ett tag nu och du får min mage sådär pirrig som det brukar kännas när man blir förälskad i någon. Kär. Jag tror inte att du har sett mig. Du skulle bara veta hur du skiner. Strålar, där du sitter i solens sken. Jag rodnar när jag tänker på att jag skulle hålla dig i min famn. Våren lockar fram dofter som gör mig helt rusig medans jag ser dig leva (leka) så lugnt i din egen värld. Jag tar en klunk av min öl och fantiserar om vad för doft du har. Säkert skulle jag nog kunna gå fram till dig och tvärt huka mig ner för att lukta på din lilla hjässa. Du skulle nog inte ens uppfatta mig. Det är så fantastiskt att få se detta söta, gulliga fina. Det mesta i mitt liv som 24-åring är så tråkigt och dödligt rutinmässigt... Men så upptäcker jag dig! Jag undrar vad du har för ett namn och vad du åt till frukost. Nu, precis nyss, så kisade du mot solen med ett gyllene leende över hela ditt perfekta ansikte. Du, flicka - du gör mig lycklig i denna korta stund. Det har du ingen aning om. Du bara sitter där. Vad vackert hår du har och klänningen, en rosablommig, den passar dig perfekt. Jag vill visa dig skogen, hålla din lilla smutsiga hand i min. Låta dig fråga mig olika saker och jag skulle svara med kärlek i mitt hjärta. Jag vill nästan gråta när jag skriver det här. Tårarna finns där. Jag finns där! Jag vet inte hur jag ska formulera mig, men jag vill lära känna dig. Du är ju så mycket yngre än vad jag är. När vi är i skogen blir det mörkare och då ger jag dig min värme. Du känner dig lite mörkrädd, och då är det jag som ger dig trygghet. Då ger du dig till mig. Kommer jag någonsin att bli en pappa? Kommer du någonsin att bli en mamma? Presto agitato Allt detta är till dig. Helst av allt vill jag springa ut till dig och krama dig så hårt som du tål och rulla runt med dig på marken. Flicka, vi ska skratta och sen ser jag dig djupt i ögonen och samtidigt som alla mina frågor besvaras med den barnsligaste, sensuellaste blicken tonar du ner - tonar du bort... All ängslan, all hopplöshet och all förtvivlan jag någonsin känt med ett totalförlösande "jag tycker om dig". Din kropp talar till mig, men förmodligen så missuppfattar jag den. Jag Älskar Dig! -Written by Emil E. for WoI Translation: A Love Story Hello, girl. I’m sitting here at a distance, watching you - admiring you. I’ve been watching you for a while now and you give my stomach butterfiles, the way it feels when you’re falling in love with someone. In love. I don’t think you’ve seen me yet. You should know how much you shine. Radiate as you sit in the glow of the sun. I blush as I think about holding you in my arms. Spring awakens scents that make my head swim as I watch you live (play) so calmly in your own world. I take a sip of my beer and fantasize about what you smell like. Surely I could walk up and quickly bend down to smell your little head. You would probably not even notice me. It’s so fantastical to see this cute sweetness. Most of the things in my life as a 24-year old are dull and deadly monotonous. But then I discover you! I wonder what your name is and what you ate for breakfast. Now, just now, you squinted against the sun with a golden smile all over your perfect face. You, girl - you make me happy in this brief moment. You have no idea. You just sit there. How beautiful your hair is, and the dress - pink with flowers - fits you perfectly. I want to show you the forest, hold your dirty little hand in mine. Letting you ask me different things and I’d answer with love in my heart. I almost feel like crying when I’m writing this. The tears are there. I’m there! I don’t know how to express myself, but I would like to get to know you. You’re so much younger than me. When we’re in the forest it gets darker and I’ll give you my heat. You’ll feel a bit scared of the dark and I’ll comfort you. Then you surrender to me. Will I ever be a father? Will you ever be a mother? All of this is for you. More than anything I’d like to run up to you and hug you as hard as I can and roll around with you on the ground. Girl, we’ll laugh and I’ll look deep into your eyes and while all my questions are answered with a childish, sensual gaze you fade down - fade away... All the anxiety, all the despair and resignation I’ve every felt with a liberating "I like you". Your body speaks to me, but I’m probably misunderstanding it. I love you! |
|||
6. | Tvåfaldig vikt är en styggelse för herren | 08:20 | Show lyrics |
Jag vill skada dig. Det finns så oerhört många sätt att göra dig illa på. Jag skulle gärna bruka vart sätt. Låta både mig och dig åldras medan plågandet av dig pågår utan uppehåll. Nu sitter du här där jag vill ha dig. Åh, under alla långa, långsamma år som gått som jag hatat dig så frätande starkt. Då jag känt att jag inte vågat eller kanske... Du retar mig bara du sitter där med din fetsvullna kropp och dumma ansikte som verkar vilja ge sig an ett försök att lugna mig. Det finns ingenting du kan göra nu ditt missfoster, ingenting alls. Du är så patetisk. Du verkar inte ens fatta varför du är här. Gör repen ont ditt feta as? Jag tog i allt jag hade när jag band fast dig. Du luktar svett, ditt kräk. Ditt dumma ansikte är så jävla enerverande. Jag måste snart mörbulta ditt köttansikte. Jag kommer att bruka ett måttligt tungt järnrör - det ligger förresten nedanför mina fötter. Denna natt skall jag hämnas. Föreställ dig allt hat och all hämndlystnad som under åren byggts upp. Försök bara att föreställa dig det mest plågsamma sättet att dö på. Och förstå sedan hur mycket helvete du kommer att tvingas uppleva, ditt svin. Jag beslutar om du kommer att få dö eller inte. Känn hur kall pistolmynningen är som retsamt dras över din svettpärlade panna, längst tinningen och vidare över din feta nacke. Jag får nästan erektion när jag föreställer mig hur en kula penetrerar dig. Kanske ditt svulstiga lår, rätt igenom, så att du grisaktigt måste skrika som färdig för slakt. Fast ingen gillar väl produkter med din fetthalt. Fan vad du stinker. Stinker rädsla så. Eller är det kanske ånger? Vad du än må känna så är det för sent nu. Situationen du befinner dig i har du själv satt dig i. Och jag önskar från djupet av universum att din dödskamp skall bli utdraget lång. För var minut jag känt mig äcklad av dig skall jag se till att du får uppleva en livstid av ofattbar smärta. Känner du rakbladet, det är hyfsat vasst va? Jag låter bladet med visst tryck spela över din hjässa. Så vackert att få se blodet tränga fram ur den smala skåran. Som om blodet hölls fångat i tjockskalligheten. Därefter går bladet över ögonbrynet så att ögat inte får så klar sikt. Sedan tar jag i lite hårdare och "aj aj". Höger näsvinge separerad. Och sen över dina tjocka läppar så att blodet täcker hela hälften av ditt ansikte. Du försöker skrika. Det bildas blodsalivsbubblor till följd av din vanvettsjämmer. Det kittlar inom mig när jag ser din kraftiga hals med nervöst blodpumpande ådror. Så gärna, så gärna vill jag öppna dig. Ett snitt i livets räls och jag får se ditt dumma väsen till människa snabbt tyna bort - förblöda bort. Jag hatar dig! Jag vet att du någonstans i fetmans kropp bär en penis. En skamkuk som får var blick att rodnande avvika. Den penisen skall bort. Avlägsnas medan du fortfarande är i liv. Jag skall skända dig både före och efter din död och det låter jag dig få veta. Njuta skall jag. Njuta! Undra hur länge det tar för en person att förblöda bara genom ansiktssnitt? Nu börjar jag. Först ska jag dra ut dina tänder, sen dina naglar, peta ut ögonen, spräcka trumhinnorna, pulverisera testiklarna, krossa knäskålarna, knäcka käken, bryta ryggen och samtliga revben. Nu blir det klart för mig hur jag skall döda dig; Knytnävsslag mot ditt hjärta till det stannar. Satan, om detta offer har en själ, fånga! Fånga! -Ravenlord 2003 Translation: Differing Weights are an Abomination for the Lord I want to injure you. There are so many ways for me to hurt you. I would gladly make use of each way. Let us age while your torture goes on without pause. Now you’re sitting here, where I want you. Oh, during all these long, slow years that have passed my hatred for you has been corrosive. When I’ve felt that I didn’t dare or maybe... You infuriate me just by sitting there with your bloated body and stupid face that appears to be trying to calm me down. There is nothing you can do now, you freak, nothing at all. You’re pathetic. You don’t even realize why you’re here. Do the ropes hurt, you fat bastard? I tied you up as hard as I could. You reek of sweat, you scum. Your stupid face is so aggravating. Soon I’ll have to beat your fleshy face to a pulp. I’ll use a moderately heavy iron pipe - it’s lying at my feet. This night I will take my vengeance. Just imagine all the hatred and vindictiveness that has built up during the years. Then try to imagine the most painful way to die. And then understand the hell I will force upon you, swine! I’ll decide whether you will get to die or not. Feel the chill of the gun barrel as I slide it against your sweaty forehead and down to your fat neck. I almost got an erection when I imagine a bullet penetrating you. Perhaps your thick thigh, straight through, so you’ll scream like a pig ready for slaughter. Though no one would like a product with so much fat. Damn, how you stink. Does fear stink so? Or is it regret? Whatever you’re feeling, it’s too late now. You’ve put yourself in this situation. And I wish from the depth of the universe that your struggle with death will be exceedingly long. Every minute I’ve felt disgusted by you will be repaid with a life time of unbelievable pain. Do you feel the razor blade, it’s pretty sharp, huh? I’ll let the blade dance across your head. It’s so beautiful to see the blood pour out from the thin cut. As if the blood was trapped in your thick head. From there the blade goes across your eyebrow, reducing your vision. I put more pressure on it and "ow ow". Your right nostril is separated. And then over your thick lips so the blood covers half your face. You try to scream. Bubbles of bloody saliva form from your maniacal whimpering. It tickles within me when I see your thick neck with nervously pumping veins. So willingly, so gladly would I open you up. A cut in the rail of life and I’ll see your stupid humanity fade away - bleed away. I hate you! I know that you, somewhere in the body of fat, have a penis. A shameful cok that averts blushing eyes. That penis must go. Removed while you’re still alive. I’ll mutilate you both before and after your death and I’m letting you know that. I’ll enjoy that! I wonder how long it takes for a person to bleed to death just by cuts to the face? Here I go. First, I’m going to pull out your teeth, then your nails, gouge your eyes, burst your eardrums, pulverize your testicles, crush your kneecaps, snap your jaw, break your back and all of your ribs. Now it’s getting clear to me how I’m going to kill you. I’ll punch your heart until it stops. Satan, if this victim has a soul, catch! Catch! |
|||
7. | Epigram | 05:14 | Show lyrics |
Kläng inte på mig mer. Dina slaka åsikter försöker lirka sig in i min skadade rygg. Ta du din falska ton och håll ut tills sanningen blottas och falnar. Din dolks knivblad är för kort; nacken irriteras - inte såras. Utomhus ligger skaren fast och tålamodsfull. Idiotiskt solljus försöker rubba klimatet och balansesn men försöken är förgäves, ha ha! Mörkret består och dess klarhet är uppskattad. Mitt flin är blandat med tragikkomik och och avsky när jag ser din förlust av tänder, koncentration, naglar och personlighet. Du har alltid varit välklädd och hövlig men formalitetens ansikte är täckt av rosa/lila bristningar som om vilsekomna binnikemaskar och springmaskar stred, under ditt anletes hus, om territoriet. Du lever och verkar välmående. Är det jag som är trasig när jag inte begriper varför du ej ser hur passé, disträ och slätstruken du är? Sår - plåster - blödning - bandage Du tynger mina axlar, ryggen värker, stegen blir tunga. En bördans ryggsäck ihopväxt med min hud. En bitter tyngd av självhädelse och självinsikt. Min skalle är öppnad, blottad. Våt av aceton. Prästen tänder stickan och för den mot målet. Hjärtat slog inte men hjärnan tänkte fortfarande. Ansiktet förvreds av dödsspasmerna och en efterlängtad sömn tog vid. -Ravenlord 2005 Translation: Epigram Don’t cling to me anymore. Your flaccid opinions try to force themselves into my injured back. Take your false tone and persevere until the truth is exposed. The blade of your dagger is too short. Irritating, not wounding. Outside the snow is firm and patient. Idiotic sunlight tries to shift the climate and the balance but the attempts are in vain, ha ha! The darkness persists and its clarity is appreciated. My grin is mixed with tragical comedy and disgust when I see your loss of teeth, concentration, nails and personality. You’ve always been well dressed and courteous but the face of formality is covered in pink/purple stretch marks as if lost tapeworms and pinworms had territorial battles beneath your skin. You live and seem prosperous. Is it me who’s broken when I can’t understand why you won’t see how passé, distracted and mediocre you are? Wounds - plasters - bleeding - bandages You weigh my shoulders down, my back is aching, my steps grow heavy. A backpack of burdens, grown into my skin. A bitter load of self-blasphemy and insight. My skull is opened, exposed. Wet from acetone. The priest lights the match and closes in on the target. The heart wasn’t beating but the brain was still thinking. The face was distorted by rigor mortis and a long-awaited sleep ensued. |
|||
8. | Metamorfos | 07:02 | Show lyrics |
Jag skär genom mina lager Lager av preventioner - pretentioner Av masker och förklädnader Prestige och stolthet Jag blottar min kärna En infekterad nukleus Strålande som aftonstjärnan Den bländar och brinner Men ljuset är svart Och elden så kall Så kall att den bränner Den förtär och bygger upp I en evig reaktion Byter ut det jag var Men förrädiskt långsamt Vad skulle jag vara om fem hundra år I denna kalla mutation? Jag vill inte veta Det vill jag inte alls veta Men jag kan aldrig gå tillbaka till ljuset Och värmen och glädjen som jag saknar så... -Melkor 2004 Translation: Metamorphosis I cut through the layers Layers of pretentions Of masques and disguises Prestige and pride I’m exposing my core An infected nucleus Radiating like the evening star It blinds and burns But the light is black And the first so cold So cold that it burns It engulfs and rebuilds In an eternal reaction Changing what I was But treacherously slowly What would I be in five hundred years In this cold mutation? I don’t want to know I don’t even want to know But I can never return to the light And warmth and joy that I miss so... |
|||
9. | Across the Fields of Forever (Edge of Sanity cover) | 06:22 | Show lyrics |
It all began with the shades of what we never thought existed. The vision of the distorted views was no longer an illusion. It was the plain and bitter truth. My divination that I never dreamt was now to become. Th pseudo silence and all I have unseen. Life is a darkened silent barricade between all I am and all I ever wanted to be. We’re soon to die. Inherit the wisdom of the earth Who has struck the bell? That leads us into hell... I explore myself with my inner eyes, the prodigal son dropped his disguise. I stalk through the fields of my forsaken memories. Fading away like withering travesties. My inborn lust for adventures of sharpeless nature and kind. I lie here clutching at straws, the dream savant chose me blind And then we die... Inherit the sadness of the truth Erupted are the seas The epitaphs written in the breeze. Eradicate our bounds from the earth Internally, eternally never to emerge Torment - Death on holy ground Carnage - In blood we drowned.. The world cracks and we fall into decay The waves of Styx sweeps the dying as I caress their souls. My knowledge tickles as I cry, the sorrow spectrum grows. I weigh my anchor and sail through the rainbow... There’s no future to alter. I enter the other side... And now we’re dead Inherit the secrets neverknown Explore the universe Behold the ancients’ curse The dead shall walk the earth. -Edge of Sanity |
|||
10. | Kroppen var mitt fängelse | 07:15 | Show lyrics |
Just som oljuden som värst skakar om min skalle. Just som skarpa strålar av horljus överfaller mitt sinne. Just som balansen börjar svikta och synfältet flimra. Just som andningen blir ryckig och hjärtslagen ojämna. Då känner jag cirkelsågen, rondellen och bandslipen. Mängder av härdade sylvassa tänder som flinandes torterar. What is evil.. I like the word.. can you define it? .. can I? Rain is beautiful but it makes you sad. Light a candle and keep it under your coat. Varje enskild smärtimpuls multipliceras incestuöst. 314 Kristus-remmar av läder håller min kropp på plats. Nyss var jag mitt ibland dem, jag lät mig finna mig i tristessen men jag kände ingen fara, inget hot. Jag var "den tyste". Nu skrattar de. Förenade imbecillpatetiska anencefaler. Då känner jag cirkelsågen, rondellen och bandslipen. Mängder av härdade sylvassa tänder som flinandes torterar. What is evil.. I like the word.. can you define it? .. can I? Rain is beautiful but it makes you sad. Light a candle and keep it under your coat. Ibland tycker jag mig se småflickor som klappar händer medans åskan mullrar ... Ibland tycker jag mig se regnande blod och sperma träffa deras rödblommiga kinder... Ibland tycker jag mig se Gud faders konturlösa uppenbarande sänka ned sitt varnande finger... Ibland känner jag med starkaste övertygelse hur Herre Satan kramar om mig i min kättjade existens... What is evil.. I like the word.. can you define it? .. can I? Rain is beautiful but it makes you sad. Light a candle and keep it under your coat Jag har en väg att gå men än så länge vandrar jag i diket nedanför. Jag vet inte ännu hur jag kommer upp men jag känner ohelig närvaro. Åh, mörker! Djävulens trygga och skrämmande Helvetesmörker. Remmarna lossas, vita duvor exploderar, skratt ersätts av miljoner unisona dödssuckar. Bortom förståelse - Bortom ordförråd Något ofantligt kommer och jag är en del av evolutionen, jag är en del av evighetens evighet. Fyra korsfästelser, fyra vänner är för alltid gjorda till intet.. sanning, lögn, tid och rum, de hänger med huvudena mot varandra. Och bortom de falnande/fallande stjärnorna kan (inte) skönjas ett skadeglatt flin.. Satans min är fin. Spela symfonin! -Ravenlord 2005 Translation: My Body Was My Prison Just as the noise rattles my head the worst. Just as the sharp beams of whore light attack my senses. Just as the balance is failing and the vision flickers. Just as the breathing gets jerky and the heart rate uneven. Then I feel the circular saw, rondel and belt sander. A myriad of hardened, razor sharp teeth that grinningly torture. Vad är ondska.. Jag gillar ordet.. kan du definiera det? .. kan jag? Regn är vackert, men det gör dig ledsen. Tänd ett ljus och håll det under din kappa. Every single impulse of pain multiplies incestously. 314 leather straps of Christ restrain my body. I was with them just now, I accepted the boredom but I felt no danger, no threat. I was the "silent one". Now they’re laughing. Anencefalics united in pathetic idiocy. Then I feel the circular saw, rondel and belt sander. A myriad of hardened, razor sharp teeth that grinningly torture. Vad är ondska.. Jag gillar ordet.. kan du definiera det? .. kan jag? Regn är vackert, men det gör dig ledsen. Tänd ett ljus och håll det under din kappa. Sometimes I believe I see little girls clapping their hands while the thunder rumbles ... Sometimes I think I see a rain of blood and sperm hit their red cheeks... Sometimes I think I see God’s uncontoured form descend his finger of warning... Sometimes I feel with the utmost conviction how our Lord Satan hugs me in my tethered existence... Vad är ondska.. Jag gillar ordet.. kan du definiera det? .. kan jag? Regn är vackert, men det gör dig ledsen. Tänd ett ljus och håll det under din kappa. I have a long way to go, but so far I’ve been wandering the ditch below. I don’t know how to get up yet, but I feel an unholy presence. Oh, darkness! The devil’s comforting and frightening darkness of Hell. The straps are loosened, whilte doves explode, laughter is replaced by millions of unisonant death sighs. Beyond understanding - beyond vocabulary. Something huge is coming and I’m a part of evolution, I’m a part of the eternity of eternity. Four crucifictions, four friends are for ever undone... truth, lie, time and space, they hang their heads at one another. And beyond the dimming/falling stars a malignant smile can (not) be seen.. The grin of satan looks nice. Play the symphony! |
|||
11. | Eksynyt | 07:49 | |
(loading lyrics...) | |||
01:06:26 |
Hamptjärn
Members | |
---|---|
Melkor | Guitars, Bass, Drum programming |
Ravenlord | Vocals, Samples |
Tracks | |||
---|---|---|---|
1. | Elvira | 07:37 | Show lyrics |
Ett sommarregn har dragit förbi Det doftar fräscht och droppar från lövverken Solstrålar bryter genom sprickande moln och får stubbar och stammar att skina gyllene Hon tar ett andetag och de första stegen in under lövkronorna, som omfamnar henne Som att hon återvänt hem Hon stryker sitt våta hår från pannan och ler för sig själv. Efter en längre tids vandrande längs Ett virrvarr av stigar börjar marken slutta neråt Skogen tar en ny skepnad och träden ser äldre och äldre ut. Hon börjar undra vart hon är Solen har gått i moln - det blir svalare Hennes armar får knottror och hon ryser Plötsligt bryts stillheten av ett egendomligt skrik Vad var det? Hon stannar upp och ser sig omkring Allt är tyst igen förutom hennes hjärtslag Hon hör det igen! Hon går försiktigt fram med letande ögon Hon är iakttagen av någonting som känner och avskyr hennes närvaro De sitter obekymrat med öl och vänskap vid utsiktens nostalgi. De har varit där förr i goda vänners lag. De pratar gamla minnen och njuter av tidlösheten där, just då. De vilar inför en lång och härlig vandring. Kamraterna påbörjar sin färd nedåt I den smått oländiga terrängen där den Hala mossan och stockarna sviker fotfästet Molnen sluter sig ovan dem men mörkret stör dem ej. De sjunger på "You That May Whither" Stämningen känns alltmer tryckt En flock järpar flaxar plötsligt upp ur den täta vegetationen och skrämmer de tu I tystnaden som följer skymtar de en gestalt mellan träden |
|||
2. | Väsendet | 04:29 | Show lyrics |
"Föraktliga små. Ni som lämnar avtryck, ovetandes i mig. Jag vakade vid människans vagga - skyddade er med mina armar. Redan i lindorna började ni gräva er faders grav. Med en förgiftad dolk i mitt hjärta utförde ni dådet. Men här härskar jag än. Jag har sett er frodas liksom jag låtit natur, djur rota sig. Låtit er kriga och dräpas i sjukdom och svält. Tungt har jag andats genom sekel efter sekel av er spridning. Belönat stundom med sol och regn, straffat stundom med snöstorm och torka. Och nu, mina kära barn, skall en förrådd fader smeka sina barn en sista gång. Jag är den mantel av natt som ni, förundrade, stirrar in i. Den mantel jag slutligen tänker sänka över er alla." |
|||
3. | Iakttagen | 06:06 | Show lyrics |
Skogen vaknar till liv. Knotiga stammar förvrids. Svajar och rinner. Grenar och träd sänker sig över henne. Marken bubblar till lervälling under hennes fötter Rötter slingrar sig runt hennes vader. Hon tappar skorna i ett gyttjehål. Klänningen trasas av vass bark, liksom ena kinden. Två mörka figurer ser hon plötsligt, klädda i svart och med omänskliga drag - förvridna omöjliga ansikten, ben och armar i främmande vinklar. Med klor och tänder och fyra lysande ögon som iakttagit henne förrut. Hon springer. Blåsten tar i. Vinden tjuter och löven yr i skymningen. Vi följer efter med bultande hjärtan. Skogen tätnar plötsligt, och med skrik försöker hon tränga genom muren av granar som omgärdat henne. Efter en stund finner vi henne, huvudstupa, i den steniga skogsmarken. Det doftar av mossa och våt mark. Men i flickans sinne utspelar sig en fasansfull mardröm. Var källa av ljus smärtar likt klor i hennes ögon och var doft är som ett stickande, jäst kadaver En viskning - ett skrik! En trädrot - ett lik! |
|||
4. | Likgiltig | 02:03 | |
(loading lyrics...) | |||
5. | Avgrund | 03:44 | Show lyrics |
Allt tycks snurra och med krampaktiga händer håller sig flickan kvar i rot och i ris. Flickan hänger - faran syns i hennes ansikte när det fasta blir sankmark. När fyra ögon möts i bestämda blickar så rusar de fram. Kvistar bryts och tiden står still. Fyra ögon blir fyra händer som hjälper en skör gestalt upp ur dyn. Söt - så söt den flickan är. Håret är vått och hänger över ansiktet. Läpparna är lila och svullna - lerig i ansiktet. Tårar som rinner... När skepnaderna ilar upp mot krönet - trevande genom iskall dimma så att tjälen fattar tag i dem. Frosten kröner all natur - i nyfrusen atmosfär, det vita luften genomsyra. I ett blickfång blir tårar till pärlor. Singlande flingor lägger sig som flak av snö över kyld hjässa. Denna onaturliga vinter breder ut sig som en hämndlysten Thule på sörkusten. Hagel faller, pölar fryser |
|||
6. | Stilla | 05:47 | Show lyrics |
Över krönet det tornar sig. Förvridet, murket trä. Kölden tränger in sig i träden och allt är obehagligt. stilla. En monolit av inversion. Mörkt ljus och dimensioner. Tidiga minnen spelas upp för vår inre syn och förskräcker oss. Denna förvridna trästruktur utövar en bizarr magnetism och drar tre förlorade själar närmare en gapande, rutten avgrund.Vi går bestämt vidare genom den makabra terrängen och i pölar av is tycker vi oss se bekanta ansikten tona fram. Varje steg vi tar mot korruptionens epicentrum så ökar insikten. Var dag vi levt blev ett steg till. Ett skyffeltag i förr så bördig mylla infekterad nu av den sjukdom vi bär. Ont föder ont. Denna förvridna grav är vår egen. Flickan går före oss en bit. Vi ropar på henne men ingen reaktion. Mörkret blir än tätare och en bitande vind drar genom våra sårade själar. Snön yr och flickan hörs nynna samtidigt som hon upplyses av någonting. Vi ser på varandra och vår massa blir långsamt upplöst - svagt genomskinlig. Den tjugofjärde av den sista månaden hittade två själar hem. En stilla natt där midnatt råder över det tomrum de lämnade. En sliten klänning, fastfrusen i marken och små fotspår är vad flickan lämnade efter sig. Men om du ser en flackande låga som lockar dig in i skogens sköte från en väg i I20 - följ inte efter. Med ett tungt mörker och en tärande kyla välkomnar Hamptjärn sina söner hem. |
|||
7. | Första augusti | 06:14 | Show lyrics |
Sitter på balkongen med vita håriga, bröstkorgar och solen öser monstruöst över vår svettiga uppenbarelse. Som ångande, masochistiska monument är vi över en förlorad nations maskulinitet. Sommar, du sköna, frigör männens aromer! Lös upp oss i atomer! Sommar, med Ulgebräk och Broder Bellman! Och alkotryck man fann! Söta fittor klädda som karameller strosar i strandens sand. För mig i berusat solsting närmare vansinnets rand. Landskapet och all omgivning grönskar i all stolthet som om ingen judendom ens fanns. En tant kisar leende och jag nickar. Sommar, du gröna, frigör naturens märg! Värm vårt blod och märg! Sommar, lätta på vår avsky! Och måla vår grå världsbild grann! Ah, ljudet av en burk öl som öppnas och vita barn som leker och skrattar en bit bort. Känslan av att låta ölen sippra ut genom mungipan i en jätteslurk. Ah! Lukten av en osande grill, ett blommande träd och nyklippt gräs blandas i en doftharmoni som både nostalgiskt påminner och skapar nya minnen av perfektion. I en ögonblicksbild ser jag hur en flicka utan trosor under sin korta klänning rycker till när hon sätter sin nakna hud på sin solheta cykelsadel och trampar iväg. |
|||
8. | Ending Existence | 04:32 | Show lyrics |
Darkness opens in winter landscapes of death. Here is Satan and coldness is truth. The infinite blackness is complete. I can’t see a thing, yet I know all is left but dead. Years ago the sun was shining and giving birth to life. Animals, humans and nature is now cold. Frozen, never to be living again. Painful existance - evilness and hatred. Snow, kilometers of coldest, dark snow. Satan, Leviathan, Belial, Baphomet! The gloomy gods of dark belief - watch my destined fate. Alone in the darkest ever darkness. Making rituals of primitive end. Spitting blood in the snow. Bleeding on ice. Drawing a pentagram of tears and semen. The lord of lords awaken with a wrathful scream. He will now take me to the fiery realms of chaos. Demonized by demons of hell I ride the winds of apocalyptic war. Reborn and casting spells on frozen, burnt and ever perished earth. Painful existance - evilness and hatred. Snow, kilometers of coldest, dark snow. Satan, Leviathan, Belial, Baphomet! The gloomy gods of dark belief - watch my destined fate. The ones of the light are since long slaughtered and no enemy stands in our way. The earth is a cold stone without life and I; I reign in Hell! |
|||
9. | World of Lost Innocence | 04:06 | Show lyrics |
Hello my dear friends - people of the world Those who are small and those who are tall Did we make you laugh? Did we make you cry? Did we pass you by with the bat of an eye? In any case and every sense we hope we moved your mind! For good or bad, be glad or sad, we will respond in kind! For this World of Interest Is a Womb of Impudence But the Woods of Infinity Will Lead you to Divinity So, tell me, dear friends, people of the world You who are small and you who are tall Have you lost your heart? Do you feel unwhole? Did you drop your soul in a gaping hole? In either way, I hate to say, you’ve lost the means to love And without that your hate falls flat like dry leaves from above For in this World of Interest There are Warriors of Innocense Watering our Ignorance Wasting our Impotence There are Woods of Infinity Leading to Divinity Farewell, my dear friends, people of the world Those who mock and those in shock Did we make you care? Did your heartstrings tear? |
|||
10. | Älskog på olika villkor | 09:25 | |
(loading lyrics...) | |||
54:03 |
Hamptjärn
Members | |
---|---|
Original line-up | |
Band members | |
Melkor | Guitars, Bass, Drum programming |
Ravenlord | Vocals, Samples |
Tracks | |||
---|---|---|---|
Side A - Asbestos | |||
1. | Elvira | 07:37 | Show lyrics |
Ett sommarregn har dragit förbi Det doftar fräscht och droppar från lövverken Solstrålar bryter genom sprickande moln och får stubbar och stammar att skina gyllene Hon tar ett andetag och de första stegen in under lövkronorna, som omfamnar henne Som att hon återvänt hem Hon stryker sitt våta hår från pannan och ler för sig själv. Efter en längre tids vandrande längs Ett virrvarr av stigar börjar marken slutta neråt Skogen tar en ny skepnad och träden ser äldre och äldre ut. Hon börjar undra vart hon är Solen har gått i moln - det blir svalare Hennes armar får knottror och hon ryser Plötsligt bryts stillheten av ett egendomligt skrik Vad var det? Hon stannar upp och ser sig omkring Allt är tyst igen förutom hennes hjärtslag Hon hör det igen! Hon går försiktigt fram med letande ögon Hon är iakttagen av någonting som känner och avskyr hennes närvaro De sitter obekymrat med öl och vänskap vid utsiktens nostalgi. De har varit där förr i goda vänners lag. De pratar gamla minnen och njuter av tidlösheten där, just då. De vilar inför en lång och härlig vandring. Kamraterna påbörjar sin färd nedåt I den smått oländiga terrängen där den Hala mossan och stockarna sviker fotfästet Molnen sluter sig ovan dem men mörkret stör dem ej. De sjunger på "You That May Whither" Stämningen känns alltmer tryckt En flock järpar flaxar plötsligt upp ur den täta vegetationen och skrämmer de tu I tystnaden som följer skymtar de en gestalt mellan träden |
|||
2. | Väsendet | 04:29 | Show lyrics |
"Föraktliga små. Ni som lämnar avtryck, ovetandes i mig. Jag vakade vid människans vagga - skyddade er med mina armar. Redan i lindorna började ni gräva er faders grav. Med en förgiftad dolk i mitt hjärta utförde ni dådet. Men här härskar jag än. Jag har sett er frodas liksom jag låtit natur, djur rota sig. Låtit er kriga och dräpas i sjukdom och svält. Tungt har jag andats genom sekel efter sekel av er spridning. Belönat stundom med sol och regn, straffat stundom med snöstorm och torka. Och nu, mina kära barn, skall en förrådd fader smeka sina barn en sista gång. Jag är den mantel av natt som ni, förundrade, stirrar in i. Den mantel jag slutligen tänker sänka över er alla." |
|||
3. | Iakttagen | 06:06 | Show lyrics |
Skogen vaknar till liv. Knotiga stammar förvrids. Svajar och rinner. Grenar och träd sänker sig över henne. Marken bubblar till lervälling under hennes fötter Rötter slingrar sig runt hennes vader. Hon tappar skorna i ett gyttjehål. Klänningen trasas av vass bark, liksom ena kinden. Två mörka figurer ser hon plötsligt, klädda i svart och med omänskliga drag - förvridna omöjliga ansikten, ben och armar i främmande vinklar. Med klor och tänder och fyra lysande ögon som iakttagit henne förrut. Hon springer. Blåsten tar i. Vinden tjuter och löven yr i skymningen. Vi följer efter med bultande hjärtan. Skogen tätnar plötsligt, och med skrik försöker hon tränga genom muren av granar som omgärdat henne. Efter en stund finner vi henne, huvudstupa, i den steniga skogsmarken. Det doftar av mossa och våt mark. Men i flickans sinne utspelar sig en fasansfull mardröm. Var källa av ljus smärtar likt klor i hennes ögon och var doft är som ett stickande, jäst kadaver En viskning - ett skrik! En trädrot - ett lik! |
|||
4. | Likgiltig | 02:03 | |
(loading lyrics...) | |||
5. | Avgrund | 03:44 | Show lyrics |
Allt tycks snurra och med krampaktiga händer håller sig flickan kvar i rot och i ris. Flickan hänger - faran syns i hennes ansikte när det fasta blir sankmark. När fyra ögon möts i bestämda blickar så rusar de fram. Kvistar bryts och tiden står still. Fyra ögon blir fyra händer som hjälper en skör gestalt upp ur dyn. Söt - så söt den flickan är. Håret är vått och hänger över ansiktet. Läpparna är lila och svullna - lerig i ansiktet. Tårar som rinner... När skepnaderna ilar upp mot krönet - trevande genom iskall dimma så att tjälen fattar tag i dem. Frosten kröner all natur - i nyfrusen atmosfär, det vita luften genomsyra. I ett blickfång blir tårar till pärlor. Singlande flingor lägger sig som flak av snö över kyld hjässa. Denna onaturliga vinter breder ut sig som en hämndlysten Thule på sörkusten. Hagel faller, pölar fryser |
|||
6. | Stilla | 05:47 | Show lyrics |
Över krönet det tornar sig. Förvridet, murket trä. Kölden tränger in sig i träden och allt är obehagligt. stilla. En monolit av inversion. Mörkt ljus och dimensioner. Tidiga minnen spelas upp för vår inre syn och förskräcker oss. Denna förvridna trästruktur utövar en bizarr magnetism och drar tre förlorade själar närmare en gapande, rutten avgrund.Vi går bestämt vidare genom den makabra terrängen och i pölar av is tycker vi oss se bekanta ansikten tona fram. Varje steg vi tar mot korruptionens epicentrum så ökar insikten. Var dag vi levt blev ett steg till. Ett skyffeltag i förr så bördig mylla infekterad nu av den sjukdom vi bär. Ont föder ont. Denna förvridna grav är vår egen. Flickan går före oss en bit. Vi ropar på henne men ingen reaktion. Mörkret blir än tätare och en bitande vind drar genom våra sårade själar. Snön yr och flickan hörs nynna samtidigt som hon upplyses av någonting. Vi ser på varandra och vår massa blir långsamt upplöst - svagt genomskinlig. Den tjugofjärde av den sista månaden hittade två själar hem. En stilla natt där midnatt råder över det tomrum de lämnade. En sliten klänning, fastfrusen i marken och små fotspår är vad flickan lämnade efter sig. Men om du ser en flackande låga som lockar dig in i skogens sköte från en väg i I20 - följ inte efter. Med ett tungt mörker och en tärande kyla välkomnar Hamptjärn sina söner hem. |
|||
Side B - Bomb | |||
7. | Första augusti | 06:14 | Show lyrics |
Sitter på balkongen med vita håriga, bröstkorgar och solen öser monstruöst över vår svettiga uppenbarelse. Som ångande, masochistiska monument är vi över en förlorad nations maskulinitet. Sommar, du sköna, frigör männens aromer! Lös upp oss i atomer! Sommar, med Ulgebräk och Broder Bellman! Och alkotryck man fann! Söta fittor klädda som karameller strosar i strandens sand. För mig i berusat solsting närmare vansinnets rand. Landskapet och all omgivning grönskar i all stolthet som om ingen judendom ens fanns. En tant kisar leende och jag nickar. Sommar, du gröna, frigör naturens märg! Värm vårt blod och märg! Sommar, lätta på vår avsky! Och måla vår grå världsbild grann! Ah, ljudet av en burk öl som öppnas och vita barn som leker och skrattar en bit bort. Känslan av att låta ölen sippra ut genom mungipan i en jätteslurk. Ah! Lukten av en osande grill, ett blommande träd och nyklippt gräs blandas i en doftharmoni som både nostalgiskt påminner och skapar nya minnen av perfektion. I en ögonblicksbild ser jag hur en flicka utan trosor under sin korta klänning rycker till när hon sätter sin nakna hud på sin solheta cykelsadel och trampar iväg. |
|||
8. | Ending Existence | 04:32 | Show lyrics |
Darkness opens in winter landscapes of death. Here is Satan and coldness is truth. The infinite blackness is complete. I can’t see a thing, yet I know all is left but dead. Years ago the sun was shining and giving birth to life. Animals, humans and nature is now cold. Frozen, never to be living again. Painful existance - evilness and hatred. Snow, kilometers of coldest, dark snow. Satan, Leviathan, Belial, Baphomet! The gloomy gods of dark belief - watch my destined fate. Alone in the darkest ever darkness. Making rituals of primitive end. Spitting blood in the snow. Bleeding on ice. Drawing a pentagram of tears and semen. The lord of lords awaken with a wrathful scream. He will now take me to the fiery realms of chaos. Demonized by demons of hell I ride the winds of apocalyptic war. Reborn and casting spells on frozen, burnt and ever perished earth. Painful existance - evilness and hatred. Snow, kilometers of coldest, dark snow. Satan, Leviathan, Belial, Baphomet! The gloomy gods of dark belief - watch my destined fate. The ones of the light are since long slaughtered and no enemy stands in our way. The earth is a cold stone without life and I; I reign in Hell! |
|||
9. | World of Lost Innocence | 04:06 | Show lyrics |
Hello my dear friends - people of the world Those who are small and those who are tall Did we make you laugh? Did we make you cry? Did we pass you by with the bat of an eye? In any case and every sense we hope we moved your mind! For good or bad, be glad or sad, we will respond in kind! For this World of Interest Is a Womb of Impudence But the Woods of Infinity Will Lead you to Divinity So, tell me, dear friends, people of the world You who are small and you who are tall Have you lost your heart? Do you feel unwhole? Did you drop your soul in a gaping hole? In either way, I hate to say, you’ve lost the means to love And without that your hate falls flat like dry leaves from above For in this World of Interest There are Warriors of Innocense Watering our Ignorance Wasting our Impotence There are Woods of Infinity Leading to Divinity Farewell, my dear friends, people of the world Those who mock and those in shock Did we make you care? Did your heartstrings tear? |
|||
10. | Rock the World (Bubbles cover) | 03:51 | Show lyrics |
Wanna fly high above in the sky Looking all over the world People get ready now And I see everything I wanna see Surrounding every part of me People get ready now We’re gonna rock the world, rock the world We’re gonna drink all night, drink all night We’re gonna rock the world, rock the world We’re gonna make it right, we’re gonna make it right Every fag and girl, fag and girl Every where you turn, where you turn We’re gonna show you how, we’re gonna show you how How to rock the world, rock the world When you smile the rain won’t come your way We’ll make it a brighter day It’s time to move along Look and see the evil inside of me You can be what you wanna be It’s time to move along We’re gonna rock the world, rock the world We’re gonna drink all night, drink all night We’re gonna rock the world, rock the world We’re gonna drink it right, we’re drink make it right Every fag and girl, fag and girl Every where you turn, where you turn We’re gonna show you how, we’re gonna show you how How to rock the world, rock the world So if you hear our voices on the radio (On the radio) Maybe you’ll wonder what we’re gonna do (What we’re gonna do) We’re gonna rock the We’re gonna rock the world, rock the world We’re gonna drink all night, drink all night We’re gonna rock the world, rock the world We’re gonna make it right, we’re gonna make it right Every fag and girl, fag and girl Every where you turn, where you turn We’re gonna show you how, we’re gonna show you how How to rock the world, rock the world |
|||
11. | Älskog på olika villkor | 09:25 | |
(loading lyrics...) | |||
57:54 |
Hamptjärn
Members | |
---|---|
Original line-up | |
Band members | |
Melkor | Guitars, Bass, Drum programming |
Ravenlord | Vocals, Samples |
Tracks | |||
---|---|---|---|
Side A | |||
1. | Elvira | 07:37 | Show lyrics |
Ett sommarregn har dragit förbi Det doftar fräscht och droppar från lövverken Solstrålar bryter genom sprickande moln och får stubbar och stammar att skina gyllene Hon tar ett andetag och de första stegen in under lövkronorna, som omfamnar henne Som att hon återvänt hem Hon stryker sitt våta hår från pannan och ler för sig själv. Efter en längre tids vandrande längs Ett virrvarr av stigar börjar marken slutta neråt Skogen tar en ny skepnad och träden ser äldre och äldre ut. Hon börjar undra vart hon är Solen har gått i moln - det blir svalare Hennes armar får knottror och hon ryser Plötsligt bryts stillheten av ett egendomligt skrik Vad var det? Hon stannar upp och ser sig omkring Allt är tyst igen förutom hennes hjärtslag Hon hör det igen! Hon går försiktigt fram med letande ögon Hon är iakttagen av någonting som känner och avskyr hennes närvaro De sitter obekymrat med öl och vänskap vid utsiktens nostalgi. De har varit där förr i goda vänners lag. De pratar gamla minnen och njuter av tidlösheten där, just då. De vilar inför en lång och härlig vandring. Kamraterna påbörjar sin färd nedåt I den smått oländiga terrängen där den Hala mossan och stockarna sviker fotfästet Molnen sluter sig ovan dem men mörkret stör dem ej. De sjunger på "You That May Whither" Stämningen känns alltmer tryckt En flock järpar flaxar plötsligt upp ur den täta vegetationen och skrämmer de tu I tystnaden som följer skymtar de en gestalt mellan träden |
|||
2. | Väsendet | 04:29 | Show lyrics |
"Föraktliga små. Ni som lämnar avtryck, ovetandes i mig. Jag vakade vid människans vagga - skyddade er med mina armar. Redan i lindorna började ni gräva er faders grav. Med en förgiftad dolk i mitt hjärta utförde ni dådet. Men här härskar jag än. Jag har sett er frodas liksom jag låtit natur, djur rota sig. Låtit er kriga och dräpas i sjukdom och svält. Tungt har jag andats genom sekel efter sekel av er spridning. Belönat stundom med sol och regn, straffat stundom med snöstorm och torka. Och nu, mina kära barn, skall en förrådd fader smeka sina barn en sista gång. Jag är den mantel av natt som ni, förundrade, stirrar in i. Den mantel jag slutligen tänker sänka över er alla." |
|||
3. | Iakttagen | 06:06 | Show lyrics |
Skogen vaknar till liv. Knotiga stammar förvrids. Svajar och rinner. Grenar och träd sänker sig över henne. Marken bubblar till lervälling under hennes fötter Rötter slingrar sig runt hennes vader. Hon tappar skorna i ett gyttjehål. Klänningen trasas av vass bark, liksom ena kinden. Två mörka figurer ser hon plötsligt, klädda i svart och med omänskliga drag - förvridna omöjliga ansikten, ben och armar i främmande vinklar. Med klor och tänder och fyra lysande ögon som iakttagit henne förrut. Hon springer. Blåsten tar i. Vinden tjuter och löven yr i skymningen. Vi följer efter med bultande hjärtan. Skogen tätnar plötsligt, och med skrik försöker hon tränga genom muren av granar som omgärdat henne. Efter en stund finner vi henne, huvudstupa, i den steniga skogsmarken. Det doftar av mossa och våt mark. Men i flickans sinne utspelar sig en fasansfull mardröm. Var källa av ljus smärtar likt klor i hennes ögon och var doft är som ett stickande, jäst kadaver En viskning - ett skrik! En trädrot - ett lik! |
|||
4. | Likgiltig | 02:03 | |
(loading lyrics...) | |||
5. | Avgrund | 03:44 | Show lyrics |
Allt tycks snurra och med krampaktiga händer håller sig flickan kvar i rot och i ris. Flickan hänger - faran syns i hennes ansikte när det fasta blir sankmark. När fyra ögon möts i bestämda blickar så rusar de fram. Kvistar bryts och tiden står still. Fyra ögon blir fyra händer som hjälper en skör gestalt upp ur dyn. Söt - så söt den flickan är. Håret är vått och hänger över ansiktet. Läpparna är lila och svullna - lerig i ansiktet. Tårar som rinner... När skepnaderna ilar upp mot krönet - trevande genom iskall dimma så att tjälen fattar tag i dem. Frosten kröner all natur - i nyfrusen atmosfär, det vita luften genomsyra. I ett blickfång blir tårar till pärlor. Singlande flingor lägger sig som flak av snö över kyld hjässa. Denna onaturliga vinter breder ut sig som en hämndlysten Thule på sörkusten. Hagel faller, pölar fryser |
|||
Side B | |||
6. | Stilla | 05:47 | Show lyrics |
Över krönet det tornar sig. Förvridet, murket trä. Kölden tränger in sig i träden och allt är obehagligt. stilla. En monolit av inversion. Mörkt ljus och dimensioner. Tidiga minnen spelas upp för vår inre syn och förskräcker oss. Denna förvridna trästruktur utövar en bizarr magnetism och drar tre förlorade själar närmare en gapande, rutten avgrund.Vi går bestämt vidare genom den makabra terrängen och i pölar av is tycker vi oss se bekanta ansikten tona fram. Varje steg vi tar mot korruptionens epicentrum så ökar insikten. Var dag vi levt blev ett steg till. Ett skyffeltag i förr så bördig mylla infekterad nu av den sjukdom vi bär. Ont föder ont. Denna förvridna grav är vår egen. Flickan går före oss en bit. Vi ropar på henne men ingen reaktion. Mörkret blir än tätare och en bitande vind drar genom våra sårade själar. Snön yr och flickan hörs nynna samtidigt som hon upplyses av någonting. Vi ser på varandra och vår massa blir långsamt upplöst - svagt genomskinlig. Den tjugofjärde av den sista månaden hittade två själar hem. En stilla natt där midnatt råder över det tomrum de lämnade. En sliten klänning, fastfrusen i marken och små fotspår är vad flickan lämnade efter sig. Men om du ser en flackande låga som lockar dig in i skogens sköte från en väg i I20 - följ inte efter. Med ett tungt mörker och en tärande kyla välkomnar Hamptjärn sina söner hem. |
|||
7. | Första augusti | 06:14 | Show lyrics |
Sitter på balkongen med vita håriga, bröstkorgar och solen öser monstruöst över vår svettiga uppenbarelse. Som ångande, masochistiska monument är vi över en förlorad nations maskulinitet. Sommar, du sköna, frigör männens aromer! Lös upp oss i atomer! Sommar, med Ulgebräk och Broder Bellman! Och alkotryck man fann! Söta fittor klädda som karameller strosar i strandens sand. För mig i berusat solsting närmare vansinnets rand. Landskapet och all omgivning grönskar i all stolthet som om ingen judendom ens fanns. En tant kisar leende och jag nickar. Sommar, du gröna, frigör naturens märg! Värm vårt blod och märg! Sommar, lätta på vår avsky! Och måla vår grå världsbild grann! Ah, ljudet av en burk öl som öppnas och vita barn som leker och skrattar en bit bort. Känslan av att låta ölen sippra ut genom mungipan i en jätteslurk. Ah! Lukten av en osande grill, ett blommande träd och nyklippt gräs blandas i en doftharmoni som både nostalgiskt påminner och skapar nya minnen av perfektion. I en ögonblicksbild ser jag hur en flicka utan trosor under sin korta klänning rycker till när hon sätter sin nakna hud på sin solheta cykelsadel och trampar iväg. |
|||
8. | Ending Existence | 04:32 | Show lyrics |
Darkness opens in winter landscapes of death. Here is Satan and coldness is truth. The infinite blackness is complete. I can’t see a thing, yet I know all is left but dead. Years ago the sun was shining and giving birth to life. Animals, humans and nature is now cold. Frozen, never to be living again. Painful existance - evilness and hatred. Snow, kilometers of coldest, dark snow. Satan, Leviathan, Belial, Baphomet! The gloomy gods of dark belief - watch my destined fate. Alone in the darkest ever darkness. Making rituals of primitive end. Spitting blood in the snow. Bleeding on ice. Drawing a pentagram of tears and semen. The lord of lords awaken with a wrathful scream. He will now take me to the fiery realms of chaos. Demonized by demons of hell I ride the winds of apocalyptic war. Reborn and casting spells on frozen, burnt and ever perished earth. Painful existance - evilness and hatred. Snow, kilometers of coldest, dark snow. Satan, Leviathan, Belial, Baphomet! The gloomy gods of dark belief - watch my destined fate. The ones of the light are since long slaughtered and no enemy stands in our way. The earth is a cold stone without life and I; I reign in Hell! |
|||
9. | World of Lost Innocence | 04:06 | Show lyrics |
Hello my dear friends - people of the world Those who are small and those who are tall Did we make you laugh? Did we make you cry? Did we pass you by with the bat of an eye? In any case and every sense we hope we moved your mind! For good or bad, be glad or sad, we will respond in kind! For this World of Interest Is a Womb of Impudence But the Woods of Infinity Will Lead you to Divinity So, tell me, dear friends, people of the world You who are small and you who are tall Have you lost your heart? Do you feel unwhole? Did you drop your soul in a gaping hole? In either way, I hate to say, you’ve lost the means to love And without that your hate falls flat like dry leaves from above For in this World of Interest There are Warriors of Innocense Watering our Ignorance Wasting our Impotence There are Woods of Infinity Leading to Divinity Farewell, my dear friends, people of the world Those who mock and those in shock Did we make you care? Did your heartstrings tear? |
|||
44:38 |
Hamptjärn
Members | |
---|---|
Original line-up | |
Band members | |
Melkor | Guitars, Bass, Drum programming |
Ravenlord | Vocals, Samples |
Tracks | |||
---|---|---|---|
1. | Elvira | 07:37 | Show lyrics |
Ett sommarregn har dragit förbi Det doftar fräscht och droppar från lövverken Solstrålar bryter genom sprickande moln och får stubbar och stammar att skina gyllene Hon tar ett andetag och de första stegen in under lövkronorna, som omfamnar henne Som att hon återvänt hem Hon stryker sitt våta hår från pannan och ler för sig själv. Efter en längre tids vandrande längs Ett virrvarr av stigar börjar marken slutta neråt Skogen tar en ny skepnad och träden ser äldre och äldre ut. Hon börjar undra vart hon är Solen har gått i moln - det blir svalare Hennes armar får knottror och hon ryser Plötsligt bryts stillheten av ett egendomligt skrik Vad var det? Hon stannar upp och ser sig omkring Allt är tyst igen förutom hennes hjärtslag Hon hör det igen! Hon går försiktigt fram med letande ögon Hon är iakttagen av någonting som känner och avskyr hennes närvaro De sitter obekymrat med öl och vänskap vid utsiktens nostalgi. De har varit där förr i goda vänners lag. De pratar gamla minnen och njuter av tidlösheten där, just då. De vilar inför en lång och härlig vandring. Kamraterna påbörjar sin färd nedåt I den smått oländiga terrängen där den Hala mossan och stockarna sviker fotfästet Molnen sluter sig ovan dem men mörkret stör dem ej. De sjunger på "You That May Whither" Stämningen känns alltmer tryckt En flock järpar flaxar plötsligt upp ur den täta vegetationen och skrämmer de tu I tystnaden som följer skymtar de en gestalt mellan träden |
|||
2. | Väsendet | 04:29 | Show lyrics |
"Föraktliga små. Ni som lämnar avtryck, ovetandes i mig. Jag vakade vid människans vagga - skyddade er med mina armar. Redan i lindorna började ni gräva er faders grav. Med en förgiftad dolk i mitt hjärta utförde ni dådet. Men här härskar jag än. Jag har sett er frodas liksom jag låtit natur, djur rota sig. Låtit er kriga och dräpas i sjukdom och svält. Tungt har jag andats genom sekel efter sekel av er spridning. Belönat stundom med sol och regn, straffat stundom med snöstorm och torka. Och nu, mina kära barn, skall en förrådd fader smeka sina barn en sista gång. Jag är den mantel av natt som ni, förundrade, stirrar in i. Den mantel jag slutligen tänker sänka över er alla." |
|||
3. | Iakttagen | 06:06 | Show lyrics |
Skogen vaknar till liv. Knotiga stammar förvrids. Svajar och rinner. Grenar och träd sänker sig över henne. Marken bubblar till lervälling under hennes fötter Rötter slingrar sig runt hennes vader. Hon tappar skorna i ett gyttjehål. Klänningen trasas av vass bark, liksom ena kinden. Två mörka figurer ser hon plötsligt, klädda i svart och med omänskliga drag - förvridna omöjliga ansikten, ben och armar i främmande vinklar. Med klor och tänder och fyra lysande ögon som iakttagit henne förrut. Hon springer. Blåsten tar i. Vinden tjuter och löven yr i skymningen. Vi följer efter med bultande hjärtan. Skogen tätnar plötsligt, och med skrik försöker hon tränga genom muren av granar som omgärdat henne. Efter en stund finner vi henne, huvudstupa, i den steniga skogsmarken. Det doftar av mossa och våt mark. Men i flickans sinne utspelar sig en fasansfull mardröm. Var källa av ljus smärtar likt klor i hennes ögon och var doft är som ett stickande, jäst kadaver En viskning - ett skrik! En trädrot - ett lik! |
|||
4. | Likgiltig | 02:03 | |
(loading lyrics...) | |||
5. | Avgrund | 03:44 | Show lyrics |
Allt tycks snurra och med krampaktiga händer håller sig flickan kvar i rot och i ris. Flickan hänger - faran syns i hennes ansikte när det fasta blir sankmark. När fyra ögon möts i bestämda blickar så rusar de fram. Kvistar bryts och tiden står still. Fyra ögon blir fyra händer som hjälper en skör gestalt upp ur dyn. Söt - så söt den flickan är. Håret är vått och hänger över ansiktet. Läpparna är lila och svullna - lerig i ansiktet. Tårar som rinner... När skepnaderna ilar upp mot krönet - trevande genom iskall dimma så att tjälen fattar tag i dem. Frosten kröner all natur - i nyfrusen atmosfär, det vita luften genomsyra. I ett blickfång blir tårar till pärlor. Singlande flingor lägger sig som flak av snö över kyld hjässa. Denna onaturliga vinter breder ut sig som en hämndlysten Thule på sörkusten. Hagel faller, pölar fryser |
|||
6. | Stilla | 05:47 | Show lyrics |
Över krönet det tornar sig. Förvridet, murket trä. Kölden tränger in sig i träden och allt är obehagligt. stilla. En monolit av inversion. Mörkt ljus och dimensioner. Tidiga minnen spelas upp för vår inre syn och förskräcker oss. Denna förvridna trästruktur utövar en bizarr magnetism och drar tre förlorade själar närmare en gapande, rutten avgrund.Vi går bestämt vidare genom den makabra terrängen och i pölar av is tycker vi oss se bekanta ansikten tona fram. Varje steg vi tar mot korruptionens epicentrum så ökar insikten. Var dag vi levt blev ett steg till. Ett skyffeltag i förr så bördig mylla infekterad nu av den sjukdom vi bär. Ont föder ont. Denna förvridna grav är vår egen. Flickan går före oss en bit. Vi ropar på henne men ingen reaktion. Mörkret blir än tätare och en bitande vind drar genom våra sårade själar. Snön yr och flickan hörs nynna samtidigt som hon upplyses av någonting. Vi ser på varandra och vår massa blir långsamt upplöst - svagt genomskinlig. Den tjugofjärde av den sista månaden hittade två själar hem. En stilla natt där midnatt råder över det tomrum de lämnade. En sliten klänning, fastfrusen i marken och små fotspår är vad flickan lämnade efter sig. Men om du ser en flackande låga som lockar dig in i skogens sköte från en väg i I20 - följ inte efter. Med ett tungt mörker och en tärande kyla välkomnar Hamptjärn sina söner hem. |
|||
7. | Första augusti | 06:14 | Show lyrics |
Sitter på balkongen med vita håriga, bröstkorgar och solen öser monstruöst över vår svettiga uppenbarelse. Som ångande, masochistiska monument är vi över en förlorad nations maskulinitet. Sommar, du sköna, frigör männens aromer! Lös upp oss i atomer! Sommar, med Ulgebräk och Broder Bellman! Och alkotryck man fann! Söta fittor klädda som karameller strosar i strandens sand. För mig i berusat solsting närmare vansinnets rand. Landskapet och all omgivning grönskar i all stolthet som om ingen judendom ens fanns. En tant kisar leende och jag nickar. Sommar, du gröna, frigör naturens märg! Värm vårt blod och märg! Sommar, lätta på vår avsky! Och måla vår grå världsbild grann! Ah, ljudet av en burk öl som öppnas och vita barn som leker och skrattar en bit bort. Känslan av att låta ölen sippra ut genom mungipan i en jätteslurk. Ah! Lukten av en osande grill, ett blommande träd och nyklippt gräs blandas i en doftharmoni som både nostalgiskt påminner och skapar nya minnen av perfektion. I en ögonblicksbild ser jag hur en flicka utan trosor under sin korta klänning rycker till när hon sätter sin nakna hud på sin solheta cykelsadel och trampar iväg. |
|||
8. | Ending Existence | 04:32 | Show lyrics |
Darkness opens in winter landscapes of death. Here is Satan and coldness is truth. The infinite blackness is complete. I can’t see a thing, yet I know all is left but dead. Years ago the sun was shining and giving birth to life. Animals, humans and nature is now cold. Frozen, never to be living again. Painful existance - evilness and hatred. Snow, kilometers of coldest, dark snow. Satan, Leviathan, Belial, Baphomet! The gloomy gods of dark belief - watch my destined fate. Alone in the darkest ever darkness. Making rituals of primitive end. Spitting blood in the snow. Bleeding on ice. Drawing a pentagram of tears and semen. The lord of lords awaken with a wrathful scream. He will now take me to the fiery realms of chaos. Demonized by demons of hell I ride the winds of apocalyptic war. Reborn and casting spells on frozen, burnt and ever perished earth. Painful existance - evilness and hatred. Snow, kilometers of coldest, dark snow. Satan, Leviathan, Belial, Baphomet! The gloomy gods of dark belief - watch my destined fate. The ones of the light are since long slaughtered and no enemy stands in our way. The earth is a cold stone without life and I; I reign in Hell! |
|||
9. | World of Lost Innocence | 04:06 | Show lyrics |
Hello my dear friends - people of the world Those who are small and those who are tall Did we make you laugh? Did we make you cry? Did we pass you by with the bat of an eye? In any case and every sense we hope we moved your mind! For good or bad, be glad or sad, we will respond in kind! For this World of Interest Is a Womb of Impudence But the Woods of Infinity Will Lead you to Divinity So, tell me, dear friends, people of the world You who are small and you who are tall Have you lost your heart? Do you feel unwhole? Did you drop your soul in a gaping hole? In either way, I hate to say, you’ve lost the means to love And without that your hate falls flat like dry leaves from above For in this World of Interest There are Warriors of Innocense Watering our Ignorance Wasting our Impotence There are Woods of Infinity Leading to Divinity Farewell, my dear friends, people of the world Those who mock and those in shock Did we make you care? Did your heartstrings tear? |
|||
10. | Älskog på olika villkor | 09:25 | |
(loading lyrics...) | |||
54:03 |
Hamptjärn
Members | |
---|---|
Original line-up | |
Band members | |
Melkor | Guitars, Bass, Drum programming |
Ravenlord | Vocals, Samples |
Tracks | |||
---|---|---|---|
1. | Elvira | 07:37 | Show lyrics |
Ett sommarregn har dragit förbi Det doftar fräscht och droppar från lövverken Solstrålar bryter genom sprickande moln och får stubbar och stammar att skina gyllene Hon tar ett andetag och de första stegen in under lövkronorna, som omfamnar henne Som att hon återvänt hem Hon stryker sitt våta hår från pannan och ler för sig själv. Efter en längre tids vandrande längs Ett virrvarr av stigar börjar marken slutta neråt Skogen tar en ny skepnad och träden ser äldre och äldre ut. Hon börjar undra vart hon är Solen har gått i moln - det blir svalare Hennes armar får knottror och hon ryser Plötsligt bryts stillheten av ett egendomligt skrik Vad var det? Hon stannar upp och ser sig omkring Allt är tyst igen förutom hennes hjärtslag Hon hör det igen! Hon går försiktigt fram med letande ögon Hon är iakttagen av någonting som känner och avskyr hennes närvaro De sitter obekymrat med öl och vänskap vid utsiktens nostalgi. De har varit där förr i goda vänners lag. De pratar gamla minnen och njuter av tidlösheten där, just då. De vilar inför en lång och härlig vandring. Kamraterna påbörjar sin färd nedåt I den smått oländiga terrängen där den Hala mossan och stockarna sviker fotfästet Molnen sluter sig ovan dem men mörkret stör dem ej. De sjunger på "You That May Whither" Stämningen känns alltmer tryckt En flock järpar flaxar plötsligt upp ur den täta vegetationen och skrämmer de tu I tystnaden som följer skymtar de en gestalt mellan träden |
|||
2. | Väsendet | 04:29 | Show lyrics |
"Föraktliga små. Ni som lämnar avtryck, ovetandes i mig. Jag vakade vid människans vagga - skyddade er med mina armar. Redan i lindorna började ni gräva er faders grav. Med en förgiftad dolk i mitt hjärta utförde ni dådet. Men här härskar jag än. Jag har sett er frodas liksom jag låtit natur, djur rota sig. Låtit er kriga och dräpas i sjukdom och svält. Tungt har jag andats genom sekel efter sekel av er spridning. Belönat stundom med sol och regn, straffat stundom med snöstorm och torka. Och nu, mina kära barn, skall en förrådd fader smeka sina barn en sista gång. Jag är den mantel av natt som ni, förundrade, stirrar in i. Den mantel jag slutligen tänker sänka över er alla." |
|||
3. | Iakttagen | 06:06 | Show lyrics |
Skogen vaknar till liv. Knotiga stammar förvrids. Svajar och rinner. Grenar och träd sänker sig över henne. Marken bubblar till lervälling under hennes fötter Rötter slingrar sig runt hennes vader. Hon tappar skorna i ett gyttjehål. Klänningen trasas av vass bark, liksom ena kinden. Två mörka figurer ser hon plötsligt, klädda i svart och med omänskliga drag - förvridna omöjliga ansikten, ben och armar i främmande vinklar. Med klor och tänder och fyra lysande ögon som iakttagit henne förrut. Hon springer. Blåsten tar i. Vinden tjuter och löven yr i skymningen. Vi följer efter med bultande hjärtan. Skogen tätnar plötsligt, och med skrik försöker hon tränga genom muren av granar som omgärdat henne. Efter en stund finner vi henne, huvudstupa, i den steniga skogsmarken. Det doftar av mossa och våt mark. Men i flickans sinne utspelar sig en fasansfull mardröm. Var källa av ljus smärtar likt klor i hennes ögon och var doft är som ett stickande, jäst kadaver En viskning - ett skrik! En trädrot - ett lik! |
|||
4. | Likgiltig | 02:03 | |
(loading lyrics...) | |||
5. | Avgrund | 03:44 | Show lyrics |
Allt tycks snurra och med krampaktiga händer håller sig flickan kvar i rot och i ris. Flickan hänger - faran syns i hennes ansikte när det fasta blir sankmark. När fyra ögon möts i bestämda blickar så rusar de fram. Kvistar bryts och tiden står still. Fyra ögon blir fyra händer som hjälper en skör gestalt upp ur dyn. Söt - så söt den flickan är. Håret är vått och hänger över ansiktet. Läpparna är lila och svullna - lerig i ansiktet. Tårar som rinner... När skepnaderna ilar upp mot krönet - trevande genom iskall dimma så att tjälen fattar tag i dem. Frosten kröner all natur - i nyfrusen atmosfär, det vita luften genomsyra. I ett blickfång blir tårar till pärlor. Singlande flingor lägger sig som flak av snö över kyld hjässa. Denna onaturliga vinter breder ut sig som en hämndlysten Thule på sörkusten. Hagel faller, pölar fryser |
|||
6. | Stilla | 05:47 | Show lyrics |
Över krönet det tornar sig. Förvridet, murket trä. Kölden tränger in sig i träden och allt är obehagligt. stilla. En monolit av inversion. Mörkt ljus och dimensioner. Tidiga minnen spelas upp för vår inre syn och förskräcker oss. Denna förvridna trästruktur utövar en bizarr magnetism och drar tre förlorade själar närmare en gapande, rutten avgrund.Vi går bestämt vidare genom den makabra terrängen och i pölar av is tycker vi oss se bekanta ansikten tona fram. Varje steg vi tar mot korruptionens epicentrum så ökar insikten. Var dag vi levt blev ett steg till. Ett skyffeltag i förr så bördig mylla infekterad nu av den sjukdom vi bär. Ont föder ont. Denna förvridna grav är vår egen. Flickan går före oss en bit. Vi ropar på henne men ingen reaktion. Mörkret blir än tätare och en bitande vind drar genom våra sårade själar. Snön yr och flickan hörs nynna samtidigt som hon upplyses av någonting. Vi ser på varandra och vår massa blir långsamt upplöst - svagt genomskinlig. Den tjugofjärde av den sista månaden hittade två själar hem. En stilla natt där midnatt råder över det tomrum de lämnade. En sliten klänning, fastfrusen i marken och små fotspår är vad flickan lämnade efter sig. Men om du ser en flackande låga som lockar dig in i skogens sköte från en väg i I20 - följ inte efter. Med ett tungt mörker och en tärande kyla välkomnar Hamptjärn sina söner hem. |
|||
7. | Första augusti | 06:14 | Show lyrics |
Sitter på balkongen med vita håriga, bröstkorgar och solen öser monstruöst över vår svettiga uppenbarelse. Som ångande, masochistiska monument är vi över en förlorad nations maskulinitet. Sommar, du sköna, frigör männens aromer! Lös upp oss i atomer! Sommar, med Ulgebräk och Broder Bellman! Och alkotryck man fann! Söta fittor klädda som karameller strosar i strandens sand. För mig i berusat solsting närmare vansinnets rand. Landskapet och all omgivning grönskar i all stolthet som om ingen judendom ens fanns. En tant kisar leende och jag nickar. Sommar, du gröna, frigör naturens märg! Värm vårt blod och märg! Sommar, lätta på vår avsky! Och måla vår grå världsbild grann! Ah, ljudet av en burk öl som öppnas och vita barn som leker och skrattar en bit bort. Känslan av att låta ölen sippra ut genom mungipan i en jätteslurk. Ah! Lukten av en osande grill, ett blommande träd och nyklippt gräs blandas i en doftharmoni som både nostalgiskt påminner och skapar nya minnen av perfektion. I en ögonblicksbild ser jag hur en flicka utan trosor under sin korta klänning rycker till när hon sätter sin nakna hud på sin solheta cykelsadel och trampar iväg. |
|||
8. | Ending Existence | 04:32 | Show lyrics |
Darkness opens in winter landscapes of death. Here is Satan and coldness is truth. The infinite blackness is complete. I can’t see a thing, yet I know all is left but dead. Years ago the sun was shining and giving birth to life. Animals, humans and nature is now cold. Frozen, never to be living again. Painful existance - evilness and hatred. Snow, kilometers of coldest, dark snow. Satan, Leviathan, Belial, Baphomet! The gloomy gods of dark belief - watch my destined fate. Alone in the darkest ever darkness. Making rituals of primitive end. Spitting blood in the snow. Bleeding on ice. Drawing a pentagram of tears and semen. The lord of lords awaken with a wrathful scream. He will now take me to the fiery realms of chaos. Demonized by demons of hell I ride the winds of apocalyptic war. Reborn and casting spells on frozen, burnt and ever perished earth. Painful existance - evilness and hatred. Snow, kilometers of coldest, dark snow. Satan, Leviathan, Belial, Baphomet! The gloomy gods of dark belief - watch my destined fate. The ones of the light are since long slaughtered and no enemy stands in our way. The earth is a cold stone without life and I; I reign in Hell! |
|||
9. | World of Lost Innocence | 04:06 | Show lyrics |
Hello my dear friends - people of the world Those who are small and those who are tall Did we make you laugh? Did we make you cry? Did we pass you by with the bat of an eye? In any case and every sense we hope we moved your mind! For good or bad, be glad or sad, we will respond in kind! For this World of Interest Is a Womb of Impudence But the Woods of Infinity Will Lead you to Divinity So, tell me, dear friends, people of the world You who are small and you who are tall Have you lost your heart? Do you feel unwhole? Did you drop your soul in a gaping hole? In either way, I hate to say, you’ve lost the means to love And without that your hate falls flat like dry leaves from above For in this World of Interest There are Warriors of Innocense Watering our Ignorance Wasting our Impotence There are Woods of Infinity Leading to Divinity Farewell, my dear friends, people of the world Those who mock and those in shock Did we make you care? Did your heartstrings tear? |
|||
10. | Älskog på olika villkor | 09:25 | |
(loading lyrics...) | |||
54:03 |
Hopplös väntan
Members | |
---|---|
Melkor | Guitars, Bass, Drum programming |
Ravenlord | Vocals, Samples |
Tracks | |||
---|---|---|---|
1. | Labrador | 06:27 | Show lyrics |
Min uppväxt var många soliga dar I ett ombonat hem med en mor och en far Fyllt med glädje och skratt Varje dag, varje natt Oviss om den demon som mig sedan besatt En liten tår i ett litet öga Blank som en sjö utan bris, utan regn Torkar så snabbt i en kärleksfull famn Och en okunnig mun börjar skratta igen Dessa skyddade år som en epilog står Till den naiva glädje jag aldrig mer får Och den kärlek som brann I mitt hjärta var sann Jag såg aldrig mer till den sen den dagen den försvann Sen den dagen den försvann Ett öga som lyser med känslokall glöd Ett avtrubbat sinne som sett och förstått En kärlsfull famn gör mig ingenting gott Nekrosen i själen alltför långt nått Så min mun - fast den ler - och mitt öga som ser är blott döda signaler - förstår dem knappt mer De förgrep sig på mig - fängslade mina lemmar /Melkor |
|||
2. | Backenvägen | 04:09 | Show lyrics |
Hur pass plågsamt länge ska jag stå ut? Jag har det i mitt huvud dygnen igenom. När jag dricker tänker jag på det. När jag är nykter tänker jag på det. Vakna fantasier och sovande drömmar. Olika scenarion spelas upp. Alla med samma Djävulska utgång. Jag blir tokig! Jag vill inte drabbas av det här. Vilka kommer att bli mina offer? Kommer någon att överleva? I sensommarens och höstens pirrande mörker så känner jag att det är nära. Det ohyggliga - det underbara! Klädd som vanligt helt i svart. Jag känner hur perfekt jag passar in med den ljuvliga doften av fuktig skog. Det lyser likt glöd i en öppen spis i några fönster. Det är en inbjudande kontrast till det dova, dräktiga mörkret och gatlyktorna som glänser i den våta asfalten. Med min skugga kan jag lätt stå totalt dold bland buskar och träd, så nära gång och cykelväg att jag likt en skorpion kan ta några snabba steg fram den den sextonåriga knullrumpan och överfalla henne! Eller fråga vad klockan är? Kanske både och? Kärlek finns inte. Människorna är lurade. Jag nöjer mig med ett våldta! Det är inte så komplicerat. Måste flytta ifrån denna storstad; Umeå. Tänk så många tillgivna fittor som finns i denna handelsstad. Tusentals unga, trinda fittor - med eller utan hallmatta - som antingen rengörs, dildo- eller tampongstoppas, fingerpullas, cunnilingas eller knullas i var sekund. Året runt! Måste bort! Måste bort! I natt lossnade allt! Allt sexuellt jag hittils gjort i mitt liv har varit ett enda långt förspel. En väntan på Denna natt. Jag har alltid haft en spärr som sagt att jag inte får döda. Jag vet att sprit får spärren att bli aningen suddig men jag har alltid velat vara nykter när jag ska träffa mitt första offer. Jag tänker "jävla hora" för mig själv för varje tjej jag ser. Jag hör henne gny och be om mer (nåd). Svarta tajts, vit tröja, blont hår - jävligt söt. Hon går raskt som om hon anar oråd med pulsen i 88 slag per minut så rusar jag fram ur skuggfållan. Jag snubblar. Skärrad ser hon min klumpiga gestalt och börjar springa samtidigt som jag sträcker ut min hand med spretande fringrar efter henne och skriker "Hora!". Jag vill be om förlåtelse och styckmörda henne. Kanske både och? /Ravenlord 3/8/2007 |
|||
3. | Karnevals | 03:58 | Show lyrics |
Tiden ger alltid sår Från din vagga till din bår Gångna sekunder blir snabbt till år Förflutna dagar, fotspår i livet Du gör ont och ont du får Nedsjunken i ofrånkomlig misär Fumlar efter ett gevär Dränker mig i svärtans brunn som aldrig infriar önskningar De långa milen framför mig leder ingenstans och jag lämnar allt och alla jag älskar bakom Gick onåbar till min egen tjärn Några tårar rann från vrårna Annars var vi lika förtorkade båda När du nu din ände ser Ingen ovan mot dig ler Till det okända du dig beger Dina föräldrar kommer dig begrava Sedan finnes inget mer /Melkor & Ravenlord 22/2 |
|||
4. | Törnrosasömnen | 06:01 | Show lyrics |
Varför har Sverige ingen stolthet för närvarande? Vem har tagit den ifrån oss och hur gick det till? Sumpråtta i sotjord, mullvadar med guldtänder. Början på ett nytt sekel som redan är förrått. Förrädiska rädisor, radioaktiva potatisar. I våra nackar spänner sig onda ögon. Politiken är inställsam och förljugen. Lillebror har makten över storebror som i sin tur har makten över en maktlös invalid till syster. Ett korrupt, korpulent styre vars uttryck, regler och lagar gör att vi får obehag i våra magar, alla dagar som De behagar. Med mediala källor som folkreligion så bevakar och bevekar de lätt vårt folks (redan) icke individuellt tänkande hjärnor och viljor. De förlamar det domnade som slutledes dör. Framtiden ser inte ljus ut - snarare som en ständig solförmörkelse; en skarp ring av hopp runt den resterande massan av mörker. Köp och äg - förbruka och du förbrukas. Bidra till samhället och se till att meningen med dina insatser blir till en plats på ett bra långvårdsboende på ålderns (alltför långdragna, dödshjälpsuteblivna) höst. Du kan ju försöka drömma om en romans men det gör dig bättre om du läser en roman. Sverige har inte så många invånare när man ser till befolkningsglesheten, så det är dags att låta alla gömda, rädda, apatiska, flyende asylsökande få uppehälle. Öppna gränserna och fyll på. Vi får så mycket i utbyte! De färgade gäng som våldtog Sara, 13 år, på en parkeringsplats var bara förvirrade. Det är vad deras hemland gjorde mot dem och vad vårt land inte gjorde som gav den kvällens något olyckliga upplösning. Att sex blandrasungdomar dödar en ensam svensk är för att han hetsar dem (HMF) till det. Beklagligt att en sådan ung grabb kommit i kontakt med sådana omänskliga värderingar. Alla har lika värde, här älskar vi varandra! Så svenskar, visa barmhärtighet och förståelse. Bränn alla sarkasmer och driv samerna på flykt. Hetsjaga kommunistpedofilerna och skjut dem i en inhängnad bland de demokratihotande nazistsatanisterna. Folk, hur kan vi någonsin stå på benen igen när sionisterna krossat våra knäskålar och indoktrinerat våra hjärnor? Jag är minoritet i vårt eget land. Nu får jag blodad tand när jag ser minoriteter från andra länder som göds av våra (valda?) regenters händer. Israels händer tar skamgrepp om Skandinavien, så om vi är kvicka och stympar händerna så kanske kroppen ryggar tillbaka och lämnar sina "bosättningar"... Välkomna, herrar från Al’Qaida. Ni kan ställa vår väckarklocka, för nationer måste vakna. Törnrosasömnen är över! /Ravenlord 2005 |
|||
5. | Snår & skare | 04:53 | instrumental |
(loading lyrics...) | |||
6. | Taken | 05:00 | |
(loading lyrics...) | |||
30:28 |
Hopplös väntan
Members | |
---|---|
Original line-up | |
Band members | |
Melkor | Guitars, Bass, Drum programming |
Ravenlord | Vocals, Samples |
Tracks | |||
---|---|---|---|
Side A | |||
1. | Backenvägen | 04:09 | Show lyrics |
Hur pass plågsamt länge ska jag stå ut? Jag har det i mitt huvud dygnen igenom. När jag dricker tänker jag på det. När jag är nykter tänker jag på det. Vakna fantasier och sovande drömmar. Olika scenarion spelas upp. Alla med samma Djävulska utgång. Jag blir tokig! Jag vill inte drabbas av det här. Vilka kommer att bli mina offer? Kommer någon att överleva? I sensommarens och höstens pirrande mörker så känner jag att det är nära. Det ohyggliga - det underbara! Klädd som vanligt helt i svart. Jag känner hur perfekt jag passar in med den ljuvliga doften av fuktig skog. Det lyser likt glöd i en öppen spis i några fönster. Det är en inbjudande kontrast till det dova, dräktiga mörkret och gatlyktorna som glänser i den våta asfalten. Med min skugga kan jag lätt stå totalt dold bland buskar och träd, så nära gång och cykelväg att jag likt en skorpion kan ta några snabba steg fram den den sextonåriga knullrumpan och överfalla henne! Eller fråga vad klockan är? Kanske både och? Kärlek finns inte. Människorna är lurade. Jag nöjer mig med ett våldta! Det är inte så komplicerat. Måste flytta ifrån denna storstad; Umeå. Tänk så många tillgivna fittor som finns i denna handelsstad. Tusentals unga, trinda fittor - med eller utan hallmatta - som antingen rengörs, dildo- eller tampongstoppas, fingerpullas, cunnilingas eller knullas i var sekund. Året runt! Måste bort! Måste bort! I natt lossnade allt! Allt sexuellt jag hittils gjort i mitt liv har varit ett enda långt förspel. En väntan på Denna natt. Jag har alltid haft en spärr som sagt att jag inte får döda. Jag vet att sprit får spärren att bli aningen suddig men jag har alltid velat vara nykter när jag ska träffa mitt första offer. Jag tänker "jävla hora" för mig själv för varje tjej jag ser. Jag hör henne gny och be om mer (nåd). Svarta tajts, vit tröja, blont hår - jävligt söt. Hon går raskt som om hon anar oråd med pulsen i 88 slag per minut så rusar jag fram ur skuggfållan. Jag snubblar. Skärrad ser hon min klumpiga gestalt och börjar springa samtidigt som jag sträcker ut min hand med spretande fringrar efter henne och skriker "Hora!". Jag vill be om förlåtelse och styckmörda henne. Kanske både och? /Ravenlord 3/8/2007 |
|||
2. | Labrador | 06:27 | Show lyrics |
Min uppväxt var många soliga dar I ett ombonat hem med en mor och en far Fyllt med glädje och skratt Varje dag, varje natt Oviss om den demon som mig sedan besatt En liten tår i ett litet öga Blank som en sjö utan bris, utan regn Torkar så snabbt i en kärleksfull famn Och en okunnig mun börjar skratta igen Dessa skyddade år som en epilog står Till den naiva glädje jag aldrig mer får Och den kärlek som brann I mitt hjärta var sann Jag såg aldrig mer till den sen den dagen den försvann Sen den dagen den försvann Ett öga som lyser med känslokall glöd Ett avtrubbat sinne som sett och förstått En kärlsfull famn gör mig ingenting gott Nekrosen i själen alltför långt nått Så min mun - fast den ler - och mitt öga som ser är blott döda signaler - förstår dem knappt mer De förgrep sig på mig - fängslade mina lemmar /Melkor |
|||
3. | Thule Vaknar | ||
(loading lyrics...) | |||
4. | Snår & skare | 04:53 | instrumental |
(loading lyrics...) | |||
Side B | |||
5. | Karnevals | 03:58 | Show lyrics |
Tiden ger alltid sår Från din vagga till din bår Gångna sekunder blir snabbt till år Förflutna dagar, fotspår i livet Du gör ont och ont du får Nedsjunken i ofrånkomlig misär Fumlar efter ett gevär Dränker mig i svärtans brunn som aldrig infriar önskningar De långa milen framför mig leder ingenstans och jag lämnar allt och alla jag älskar bakom Gick onåbar till min egen tjärn Några tårar rann från vrårna Annars var vi lika förtorkade båda När du nu din ände ser Ingen ovan mot dig ler Till det okända du dig beger Dina föräldrar kommer dig begrava Sedan finnes inget mer /Melkor & Ravenlord 22/2 |
|||
6. | Törnrosasömnen | 06:01 | Show lyrics |
Varför har Sverige ingen stolthet för närvarande? Vem har tagit den ifrån oss och hur gick det till? Sumpråtta i sotjord, mullvadar med guldtänder. Början på ett nytt sekel som redan är förrått. Förrädiska rädisor, radioaktiva potatisar. I våra nackar spänner sig onda ögon. Politiken är inställsam och förljugen. Lillebror har makten över storebror som i sin tur har makten över en maktlös invalid till syster. Ett korrupt, korpulent styre vars uttryck, regler och lagar gör att vi får obehag i våra magar, alla dagar som De behagar. Med mediala källor som folkreligion så bevakar och bevekar de lätt vårt folks (redan) icke individuellt tänkande hjärnor och viljor. De förlamar det domnade som slutledes dör. Framtiden ser inte ljus ut - snarare som en ständig solförmörkelse; en skarp ring av hopp runt den resterande massan av mörker. Köp och äg - förbruka och du förbrukas. Bidra till samhället och se till att meningen med dina insatser blir till en plats på ett bra långvårdsboende på ålderns (alltför långdragna, dödshjälpsuteblivna) höst. Du kan ju försöka drömma om en romans men det gör dig bättre om du läser en roman. Sverige har inte så många invånare när man ser till befolkningsglesheten, så det är dags att låta alla gömda, rädda, apatiska, flyende asylsökande få uppehälle. Öppna gränserna och fyll på. Vi får så mycket i utbyte! De färgade gäng som våldtog Sara, 13 år, på en parkeringsplats var bara förvirrade. Det är vad deras hemland gjorde mot dem och vad vårt land inte gjorde som gav den kvällens något olyckliga upplösning. Att sex blandrasungdomar dödar en ensam svensk är för att han hetsar dem (HMF) till det. Beklagligt att en sådan ung grabb kommit i kontakt med sådana omänskliga värderingar. Alla har lika värde, här älskar vi varandra! Så svenskar, visa barmhärtighet och förståelse. Bränn alla sarkasmer och driv samerna på flykt. Hetsjaga kommunistpedofilerna och skjut dem i en inhängnad bland de demokratihotande nazistsatanisterna. Folk, hur kan vi någonsin stå på benen igen när sionisterna krossat våra knäskålar och indoktrinerat våra hjärnor? Jag är minoritet i vårt eget land. Nu får jag blodad tand när jag ser minoriteter från andra länder som göds av våra (valda?) regenters händer. Israels händer tar skamgrepp om Skandinavien, så om vi är kvicka och stympar händerna så kanske kroppen ryggar tillbaka och lämnar sina "bosättningar"... Välkomna, herrar från Al’Qaida. Ni kan ställa vår väckarklocka, för nationer måste vakna. Törnrosasömnen är över! /Ravenlord 2005 |
|||
7. | Taken | 05:00 | |
(loading lyrics...) | |||
8. | Rent Hat | ||
(loading lyrics...) | |||
30:28 |
Förlåt
Members | |
---|---|
Band members | |
Melkor | Guitars, Bass, Drum programming |
Ravenlord | Vocals, Samples |
Miscellaneous staff | |
Necrolord | Cover art |
Tracks | |||
---|---|---|---|
1. | För-låt | 02:34 | instrumental |
(loading lyrics...) | |||
2. | Förbjuden frukt | 04:37 | Show lyrics |
En heter Sandra. Två andra heter Sara. Och de är nakna som jag tänkt att de ska vara. Knip ihop era ben eller sära era skinkor. NI kommer att få men, undergivna skinkor. Blygdläppar små i solens strålar smekas få. Springor så lena och varma. Samvetet, der larma. Er ålder är inget viktigt. Inget att nämna här. Huvudsaken är att ni har benen i sär. Jag vill se den skatt ni mellan benen i sär. Jag vill veta var jag min sädesvätska tömmer. Fattar ni ej poängen, när ni ligger nakna på ängen. Jag vet att ni har ont och därför tillåts kvida. Jävligt tur för er att ni ej kan bli gravida.* Flicka rar som inga bekymmer har. O, om du kunde stanna kvar. Jag har inte valt att få födas. Och jag vägrar att ta livet av mig eller dödas. Jag kan inte rå för vad jag känner och tänker. och alla dessa fantasier som ni flickor skänker. Jag tänker på brott och jag tänker på straff och jag tänker mig ditt blod istället för vin i en karaff. Det ena leder till andra på den ödesdigra väg jag vandra. Vi sitter och dricker och du lägger dig ikull. Jag känner mig berusad, fast du är oskuldsfull. Jag ser dina bröstvårtor mot toppens tunna tyg. Jag önskar jag var modig och ej så satans blyg. Vill ta på dig, vill dig ömt beröra. Är rädd att bara förstöra. Klä av dig nu ! Inget fär dig skärma ! Mina fingertoppar skall dig värma. När jag bli farlig (vanlig), när ska jag bli bra ? När ska de ljuva flickorna från mitt sinne dra ? De kommer nog att stanna tills dagen då jag dör. De kommer nog att sjunga i min begravningskör. Ravenlord - 2010 * Kondom såklart |
|||
3. | Mörkrädd | 05:05 | Show lyrics |
Det är den sista dagen jag behöver finnas, och den enda jag inte kommer minnas. Längst fram i kön och nu förstår jag att levande är detsamma som döende. Jag ser och känner fallande snö från ett svndlande djup ovan mig - ett svarens universum. Mina tankar är knappast sammanhängande, men detta till trots är jag i något jävla sammanhang ogreppbart deltagande ? Jag önskar jag vore ett väsen av snö. Jag fantiserar om att jag skulle gömma mig i snödrivorna och dra in förbivandrande människor och kyla dem med min köld tills de stillnat och släppt sista värmen från deras kropp. I mitt varmsvärmande känsloliv utan en omfamnande värld känner jag mig som ett tänt värmelijus, placerat i en skog i Sveriges (just nu) kallaste plats. Jag gör ingen skillnad, men jag är känslosam - tills jag har brunnit ut. Jag åker bort från det mesta som är ert allt till mitt kanske något som är ert ingenting. En stunds ihågkommenhet är vad mitt levnadsdiplom kommer visa. Tänk ändå hur mitt hjärta orkar slå när min hjärna ifrågasätter detta oscriösa liv. Kan ingen rycka ner mig från den snara jag hängst i så länge ? Ni måste få se att jag fortfarande lever ! Se då det rep som vuxit in min hals och blivit ett med mig. I alla fall döden känner sympati ! Lat obducenten rondella mig öppen, bara för att chockas av hjärnimitationen likmaskarna gjort. Antingen jag är vit som renaste oskuldsfullsnön, eller svart som det mättade mörker under jordens djupaste havsgrav. Min hudfärg är pastell. Mitt leende är tics. Mitt skratt är den asexuelles orgasm. Är du mest räd för mörkret runt dig eller mörkret inutti ? Eller kanske den del av mörkret du stlutligen kommer att bli ? Ravenlord - 2009 - 12 - 13 |
|||
4. | Walking in the Air (Howard Blake cover) | 03:14 | Show lyrics |
We’re walking in the air We’re floating in the moonlit sky The people far below are sleeping as we fly I’m holding very tight I’m riding in the midnight blue I’m finding I can fly so high above with you Far across the world The villages go by like trees The rivers and the hills The forests and the streams Children gaze open mouth Taken by surprise Nobody down below believes their eyes We’re surfing in the air We’re swimming in the frozen sky We’re drifting over icy Mountains floating by Suddenly swooping low on an ocean deep Arousing of a mighty monster from its sleep We’re walking in the air We’re floating in the midnight sky And everyone who sees us greets us as we fly |
|||
5. | Slicka fitta | 05:17 | Show lyrics |
Jag är en Satans djävel och du är helvetiskt snygg. Du är en len liten ängel och jag sticks med skägg som mygg. Du och dina fantastiska vänner i era små kläder hetsar en armé av sexuell frustration inom mig. Ah! Nu vill jag slicka din fitta. Åh! Min tunga skall öppna pärleporten. Ah! Nu har du frestat mig nog. Åh! Våra läppar glänser av sav. Om jag kunde slicka med blicken skulle tjejerna ha jävligt svårt att gå rakt. En infernalisk man som mig vill gärna smaka på en fräsch tjej som dig. Sås! Sätt dig ned på en stol och dra upp din klänning eller kjol. Dra trosorna åt sidan och visa slidan. Ah! Nu vill jag slicka din fitta. Åh! Min tunga skall öppna pärleporten. Ah! Nu har du frestat mig nog. Åh! Våra läppar glänser av sav. Söta flicka - se mig i ögonen och säg att du vill att jag ska slicka fittan på dig. Åh, vad trevligt att få dig att komma, men synd att du måste fara. Jag slickar min gom och minns det underbara. Jag slickar din fitta när din pappa ser på TV. Jag slickar din fitta när din pojkvän sover bredvid. Och vad andra helst ej tror så slickar jag din fitta när du nattas av din mor. God natt! -Ravenlord 2010-07-18 |
|||
6. | Underbart | 05:05 | Show lyrics |
Säg, är det inte underbart att bara lägga sig ned i gräset en dag av växlande molnighet och bara betrakta de små insekter som för sina små liv omkring oss varje dag? Jo, det är underbart! När jag ligger här och beskådar alla de små känns mitt liv bra litet ändå. De bygger bon, letar mat och förökar sig. Jag hyr en lägenhet, handlar och kommer utanför*. Jo, visst är det underbart! Säg, är det inte underbart att sätta sig ned vid havet en dag med växlande sol och se vågorna monotont men aldrig uttröttande slå mot land. Ja, det är underbart! Varför inte vara ensam och onåbar ett tag? Jag föreslår dig att gå ut i naturen - den människofattiga naturen. Ta med dig en flaska vin, en termos kaffe eller nån butelj öl. Vidrör sedan grönskan och låt krypen gå på ditt skinn. Känn dig naturlig som när du var barn. Ta fram tjälade tankar och idéer ur sina iden. Ja, det är underbart. Kan du namnet på en enda fågel? Har du någonsin sett ett vilt djur? Vet du namnet på träd och växter där du bor? Förmodligen kan du mycket mindre än du tror? I avgrunden växer inget, och det är dit som du är på väg. Dumhet syns ej i mörker. Säg, är det inte underbart att se din flickvän gråta äver något hon tror att du ej kan förlåta? Mmmm, det är underbart! Det mesta i liven är grått och svart och leder inte någonvart. Men det är inget skäl att gå ned sig i skiten. Du är knappast så benägen till självdöd som du vill att vi ska tro. Ser du inte våra värden passar du inte in i världen. Helt klart är det underbart att vara vid liv. Jag lever Nu - sen kan jag vara död i evig tid. Sist av allt - Pappa! Jag älskar dig! - Ravenlord 2010-08-13 * Hon var gravid när texten skrevs |
|||
7. | Gånglåt från Valhallavägen | 03:10 | Show lyrics |
Här går jag i kylan på Valhallavägen en frusen Novemberdag. Här går jag i Stockholm och känner mig förlagen, en sjuttitalsbarbar. Irrande ögon och skärrade blickar möter mig överallt. Jag går här i vimlet av frusna kroppar och här är tomt och kallt - så isande kallt. En löpsedel skriker ut våldet och smärtan som bor inom dig och i mig. I rännstenen ligger Grus Strömberg med sprutan som aldrig har funnit sin grej. Högt upp syns en fågel i skyn och den svävar i en hisnande himmelsvolt. Här nere går vi omkring i våra cirklar och döljer oss och längtar bort. Tiden är kort. Där dansar en vilsen och trött liten syster som aldrig fick sin chans. Och bakom henne dansar en minkpäls så yster i en ännu vildare vals. Och där dansar maran tango med Fortuna, hon skriker i vild hysteri. Och i galna karusellen snurrar vi alla i isig melankoli. I vilt raseri! Jag söker mig fram i vimlet på gatan i min egen snubblande trans. Jag trör inte längre på Herren och Satan - Jag söker nån form av balans Här går jag i kylan på Valhallavägen en frusen Novemberdag. Här går jag i Stockholm och känner mig förlägen i ett kaos som är jag. En sjuttitalsbarbar. - Gösta Linderholm |
|||
8. | De vilda vågornas piran | 05:03 | Show lyrics |
Det finns rivna vita streck i Pirans avgrund. Avlivna, levda, huggna; förevigade i berg. Den förhandlande döden Mercator oss leder. Kommen till en drömd plats förstörd och förgjord av dess innehåll. Travel! Där gamla drunknade gudar kvävs i evighet. Där värjande klippblock tar fiendeskur efter fiendeskur och rytande vågor överröstar vädjande barnarop. Dit vi sökt oss för ro och lugn blir snabbt en mardröm. Fångade av brutna tänder i en nattsvart mun. De vilda vågornas Piran! Fjärran vi är. En stund av njutning i allas suck. Där tvåsamma i tillfällig glömska bara ser i nuet. Ett högröstat rop för oss dit, bortom verklighet och reson. En siren som skrikande lovar respit. I vågors skall. En släckt marsall. Ett drivande liv. Förgäves. Med flaskors klirrande skenglädje närmar vi oss det. En svart horisont dold i ett skränande hav. Vår luft är kvav. Vår lycka är kvavare lindad i fuktigt tyg. Kyrkor, borgar och torn. Skandinaver som vi är så höjer vi vårt horn och ljuder förakt över det slaviska träsk. - Ravenlord / Melkor Juli 2007 |
|||
9. | Ursprung | 05:28 | Show lyrics |
Jag låter order sakta ta form som en del av försöket att rida ut en storm. Det skogstorn jag sitter i skakar av vinden och dess bräckliga konstruktion får på örat och kinden. Det stearinljus jag lyckats tända brinner med näppe och nöd, en välriktad vindpust blir snart dess död. Det är fortfarande länge kvar till första frosten men jag känner mig redan frusen av regnet och blåsten. Många är de människor som nu är fulla på krogen men ytterst få är de som är ensamma i skogen. Kristna, muslimer, judar och många därtill kommer att dö när jag får som jag vill. Skogen är vårt ursprung - skogen är vår borg! I skog känner vi glädje, lust och sorg. Vad gick fel? Jag vill kriga! Jag vill nå renhet! ... Jag ser ut från min lilla höjd och skådar ett grågrönt landskap, fritt från fröjd. Jag känner mig säll fast jag är lerig, regnvåt - längt från värmen i ett hem. Jag önskar mig blixt och åska! Något som göt mig rädd! Jag vill bli uppryckt från nutidsmänniskans trygga bädd. Kroppen huttrar, magen kurrar och tankarna far omkring. Runt om mig härskar naturens eviga monotoni. Det är regn och vind, mend ändå mer liv än en stadskårna. Jag hör en klagan och möjligen ett rop och plötsligt nedanför ser jag en meterdjup grop. Skulle jag lägga mig där uti ville gropen täcka över sig själv... Jag skulle ta ett djupt andetag och låtsas att jag snart måste bli väckt och därmed varde mitt liv släckt. Men en natt om sextionio år, då dimman ligger ogenomträngligt tät har jag blivit en annan existens. Då finns inga rimliga svar... Kvar. - Ravenlord - 2010-07-22 |
|||
10. | Våt ängsmark | 26:50 | |
(loading lyrics...) | |||
11. | Untitled | 01:13 | Show lyrics |
10,2 Skål! "Det kommer efter som Arboga öl" Dessa bevingade ord ska enligt sägnen ha yppats år 1365, av en krigshär som kommit försent till ett slag. Soldaterna hade nämligen rastat i Arboga och prövat det lokala ölet. Redan under medeltiden var det känt för sin styrka och smak. Arboga 10,2 är ett extra, extra starkt öl. Med stor fyllighet med färg och arom. |
|||
01:07:36 |
Förlåt
Members | |
---|---|
Original line-up | |
Band members | |
Melkor | Guitars, Bass, Drum programming |
Ravenlord | Vocals, Samples |
Miscellaneous staff | |
Necrolord | Cover art |
Tracks | |||
---|---|---|---|
1. | För-låt | 02:34 | instrumental |
(loading lyrics...) | |||
2. | Förbjuden frukt | 04:37 | Show lyrics |
En heter Sandra. Två andra heter Sara. Och de är nakna som jag tänkt att de ska vara. Knip ihop era ben eller sära era skinkor. NI kommer att få men, undergivna skinkor. Blygdläppar små i solens strålar smekas få. Springor så lena och varma. Samvetet, der larma. Er ålder är inget viktigt. Inget att nämna här. Huvudsaken är att ni har benen i sär. Jag vill se den skatt ni mellan benen i sär. Jag vill veta var jag min sädesvätska tömmer. Fattar ni ej poängen, när ni ligger nakna på ängen. Jag vet att ni har ont och därför tillåts kvida. Jävligt tur för er att ni ej kan bli gravida.* Flicka rar som inga bekymmer har. O, om du kunde stanna kvar. Jag har inte valt att få födas. Och jag vägrar att ta livet av mig eller dödas. Jag kan inte rå för vad jag känner och tänker. och alla dessa fantasier som ni flickor skänker. Jag tänker på brott och jag tänker på straff och jag tänker mig ditt blod istället för vin i en karaff. Det ena leder till andra på den ödesdigra väg jag vandra. Vi sitter och dricker och du lägger dig ikull. Jag känner mig berusad, fast du är oskuldsfull. Jag ser dina bröstvårtor mot toppens tunna tyg. Jag önskar jag var modig och ej så satans blyg. Vill ta på dig, vill dig ömt beröra. Är rädd att bara förstöra. Klä av dig nu ! Inget fär dig skärma ! Mina fingertoppar skall dig värma. När jag bli farlig (vanlig), när ska jag bli bra ? När ska de ljuva flickorna från mitt sinne dra ? De kommer nog att stanna tills dagen då jag dör. De kommer nog att sjunga i min begravningskör. Ravenlord - 2010 * Kondom såklart |
|||
3. | Mörkrädd | 05:05 | Show lyrics |
Det är den sista dagen jag behöver finnas, och den enda jag inte kommer minnas. Längst fram i kön och nu förstår jag att levande är detsamma som döende. Jag ser och känner fallande snö från ett svndlande djup ovan mig - ett svarens universum. Mina tankar är knappast sammanhängande, men detta till trots är jag i något jävla sammanhang ogreppbart deltagande ? Jag önskar jag vore ett väsen av snö. Jag fantiserar om att jag skulle gömma mig i snödrivorna och dra in förbivandrande människor och kyla dem med min köld tills de stillnat och släppt sista värmen från deras kropp. I mitt varmsvärmande känsloliv utan en omfamnande värld känner jag mig som ett tänt värmelijus, placerat i en skog i Sveriges (just nu) kallaste plats. Jag gör ingen skillnad, men jag är känslosam - tills jag har brunnit ut. Jag åker bort från det mesta som är ert allt till mitt kanske något som är ert ingenting. En stunds ihågkommenhet är vad mitt levnadsdiplom kommer visa. Tänk ändå hur mitt hjärta orkar slå när min hjärna ifrågasätter detta oscriösa liv. Kan ingen rycka ner mig från den snara jag hängst i så länge ? Ni måste få se att jag fortfarande lever ! Se då det rep som vuxit in min hals och blivit ett med mig. I alla fall döden känner sympati ! Lat obducenten rondella mig öppen, bara för att chockas av hjärnimitationen likmaskarna gjort. Antingen jag är vit som renaste oskuldsfullsnön, eller svart som det mättade mörker under jordens djupaste havsgrav. Min hudfärg är pastell. Mitt leende är tics. Mitt skratt är den asexuelles orgasm. Är du mest räd för mörkret runt dig eller mörkret inutti ? Eller kanske den del av mörkret du stlutligen kommer att bli ? Ravenlord - 2009 - 12 - 13 |
|||
4. | Walking in the Air (Howard Blake cover) | 03:14 | Show lyrics |
We’re walking in the air We’re floating in the moonlit sky The people far below are sleeping as we fly I’m holding very tight I’m riding in the midnight blue I’m finding I can fly so high above with you Far across the world The villages go by like trees The rivers and the hills The forests and the streams Children gaze open mouth Taken by surprise Nobody down below believes their eyes We’re surfing in the air We’re swimming in the frozen sky We’re drifting over icy Mountains floating by Suddenly swooping low on an ocean deep Arousing of a mighty monster from its sleep We’re walking in the air We’re floating in the midnight sky And everyone who sees us greets us as we fly |
|||
5. | Slicka fitta | 05:17 | Show lyrics |
Jag är en Satans djävel och du är helvetiskt snygg. Du är en len liten ängel och jag sticks med skägg som mygg. Du och dina fantastiska vänner i era små kläder hetsar en armé av sexuell frustration inom mig. Ah! Nu vill jag slicka din fitta. Åh! Min tunga skall öppna pärleporten. Ah! Nu har du frestat mig nog. Åh! Våra läppar glänser av sav. Om jag kunde slicka med blicken skulle tjejerna ha jävligt svårt att gå rakt. En infernalisk man som mig vill gärna smaka på en fräsch tjej som dig. Sås! Sätt dig ned på en stol och dra upp din klänning eller kjol. Dra trosorna åt sidan och visa slidan. Ah! Nu vill jag slicka din fitta. Åh! Min tunga skall öppna pärleporten. Ah! Nu har du frestat mig nog. Åh! Våra läppar glänser av sav. Söta flicka - se mig i ögonen och säg att du vill att jag ska slicka fittan på dig. Åh, vad trevligt att få dig att komma, men synd att du måste fara. Jag slickar min gom och minns det underbara. Jag slickar din fitta när din pappa ser på TV. Jag slickar din fitta när din pojkvän sover bredvid. Och vad andra helst ej tror så slickar jag din fitta när du nattas av din mor. God natt! -Ravenlord 2010-07-18 |
|||
6. | Underbart | 05:05 | Show lyrics |
Säg, är det inte underbart att bara lägga sig ned i gräset en dag av växlande molnighet och bara betrakta de små insekter som för sina små liv omkring oss varje dag? Jo, det är underbart! När jag ligger här och beskådar alla de små känns mitt liv bra litet ändå. De bygger bon, letar mat och förökar sig. Jag hyr en lägenhet, handlar och kommer utanför*. Jo, visst är det underbart! Säg, är det inte underbart att sätta sig ned vid havet en dag med växlande sol och se vågorna monotont men aldrig uttröttande slå mot land. Ja, det är underbart! Varför inte vara ensam och onåbar ett tag? Jag föreslår dig att gå ut i naturen - den människofattiga naturen. Ta med dig en flaska vin, en termos kaffe eller nån butelj öl. Vidrör sedan grönskan och låt krypen gå på ditt skinn. Känn dig naturlig som när du var barn. Ta fram tjälade tankar och idéer ur sina iden. Ja, det är underbart. Kan du namnet på en enda fågel? Har du någonsin sett ett vilt djur? Vet du namnet på träd och växter där du bor? Förmodligen kan du mycket mindre än du tror? I avgrunden växer inget, och det är dit som du är på väg. Dumhet syns ej i mörker. Säg, är det inte underbart att se din flickvän gråta äver något hon tror att du ej kan förlåta? Mmmm, det är underbart! Det mesta i liven är grått och svart och leder inte någonvart. Men det är inget skäl att gå ned sig i skiten. Du är knappast så benägen till självdöd som du vill att vi ska tro. Ser du inte våra värden passar du inte in i världen. Helt klart är det underbart att vara vid liv. Jag lever Nu - sen kan jag vara död i evig tid. Sist av allt - Pappa! Jag älskar dig! - Ravenlord 2010-08-13 * Hon var gravid när texten skrevs |
|||
7. | Gånglåt från Valhallavägen | 03:10 | Show lyrics |
Här går jag i kylan på Valhallavägen en frusen Novemberdag. Här går jag i Stockholm och känner mig förlagen, en sjuttitalsbarbar. Irrande ögon och skärrade blickar möter mig överallt. Jag går här i vimlet av frusna kroppar och här är tomt och kallt - så isande kallt. En löpsedel skriker ut våldet och smärtan som bor inom dig och i mig. I rännstenen ligger Grus Strömberg med sprutan som aldrig har funnit sin grej. Högt upp syns en fågel i skyn och den svävar i en hisnande himmelsvolt. Här nere går vi omkring i våra cirklar och döljer oss och längtar bort. Tiden är kort. Där dansar en vilsen och trött liten syster som aldrig fick sin chans. Och bakom henne dansar en minkpäls så yster i en ännu vildare vals. Och där dansar maran tango med Fortuna, hon skriker i vild hysteri. Och i galna karusellen snurrar vi alla i isig melankoli. I vilt raseri! Jag söker mig fram i vimlet på gatan i min egen snubblande trans. Jag trör inte längre på Herren och Satan - Jag söker nån form av balans Här går jag i kylan på Valhallavägen en frusen Novemberdag. Här går jag i Stockholm och känner mig förlägen i ett kaos som är jag. En sjuttitalsbarbar. - Gösta Linderholm |
|||
8. | De vilda vågornas piran | 05:03 | Show lyrics |
Det finns rivna vita streck i Pirans avgrund. Avlivna, levda, huggna; förevigade i berg. Den förhandlande döden Mercator oss leder. Kommen till en drömd plats förstörd och förgjord av dess innehåll. Travel! Där gamla drunknade gudar kvävs i evighet. Där värjande klippblock tar fiendeskur efter fiendeskur och rytande vågor överröstar vädjande barnarop. Dit vi sökt oss för ro och lugn blir snabbt en mardröm. Fångade av brutna tänder i en nattsvart mun. De vilda vågornas Piran! Fjärran vi är. En stund av njutning i allas suck. Där tvåsamma i tillfällig glömska bara ser i nuet. Ett högröstat rop för oss dit, bortom verklighet och reson. En siren som skrikande lovar respit. I vågors skall. En släckt marsall. Ett drivande liv. Förgäves. Med flaskors klirrande skenglädje närmar vi oss det. En svart horisont dold i ett skränande hav. Vår luft är kvav. Vår lycka är kvavare lindad i fuktigt tyg. Kyrkor, borgar och torn. Skandinaver som vi är så höjer vi vårt horn och ljuder förakt över det slaviska träsk. - Ravenlord / Melkor Juli 2007 |
|||
9. | Ursprung | 05:28 | Show lyrics |
Jag låter order sakta ta form som en del av försöket att rida ut en storm. Det skogstorn jag sitter i skakar av vinden och dess bräckliga konstruktion får på örat och kinden. Det stearinljus jag lyckats tända brinner med näppe och nöd, en välriktad vindpust blir snart dess död. Det är fortfarande länge kvar till första frosten men jag känner mig redan frusen av regnet och blåsten. Många är de människor som nu är fulla på krogen men ytterst få är de som är ensamma i skogen. Kristna, muslimer, judar och många därtill kommer att dö när jag får som jag vill. Skogen är vårt ursprung - skogen är vår borg! I skog känner vi glädje, lust och sorg. Vad gick fel? Jag vill kriga! Jag vill nå renhet! ... Jag ser ut från min lilla höjd och skådar ett grågrönt landskap, fritt från fröjd. Jag känner mig säll fast jag är lerig, regnvåt - längt från värmen i ett hem. Jag önskar mig blixt och åska! Något som göt mig rädd! Jag vill bli uppryckt från nutidsmänniskans trygga bädd. Kroppen huttrar, magen kurrar och tankarna far omkring. Runt om mig härskar naturens eviga monotoni. Det är regn och vind, mend ändå mer liv än en stadskårna. Jag hör en klagan och möjligen ett rop och plötsligt nedanför ser jag en meterdjup grop. Skulle jag lägga mig där uti ville gropen täcka över sig själv... Jag skulle ta ett djupt andetag och låtsas att jag snart måste bli väckt och därmed varde mitt liv släckt. Men en natt om sextionio år, då dimman ligger ogenomträngligt tät har jag blivit en annan existens. Då finns inga rimliga svar... Kvar. - Ravenlord - 2010-07-22 |
|||
10. | Våt ängsmark | 26:50 | |
(loading lyrics...) | |||
11. | Untitled | 01:13 | Show lyrics |
10,2 Skål! "Det kommer efter som Arboga öl" Dessa bevingade ord ska enligt sägnen ha yppats år 1365, av en krigshär som kommit försent till ett slag. Soldaterna hade nämligen rastat i Arboga och prövat det lokala ölet. Redan under medeltiden var det känt för sin styrka och smak. Arboga 10,2 är ett extra, extra starkt öl. Med stor fyllighet med färg och arom. |
|||
01:07:36 |
Förlåt
Members | |
---|---|
Original line-up | |
Band members | |
Melkor | Guitars, Bass, Drum programming |
Ravenlord | Vocals, Samples |
Miscellaneous staff | |
Necrolord | Cover art |
Tracks | |||
---|---|---|---|
Side A | |||
1. | För-låt | 02:34 | instrumental |
(loading lyrics...) | |||
2. | Förbjuden frukt | 04:37 | Show lyrics |
En heter Sandra. Två andra heter Sara. Och de är nakna som jag tänkt att de ska vara. Knip ihop era ben eller sära era skinkor. NI kommer att få men, undergivna skinkor. Blygdläppar små i solens strålar smekas få. Springor så lena och varma. Samvetet, der larma. Er ålder är inget viktigt. Inget att nämna här. Huvudsaken är att ni har benen i sär. Jag vill se den skatt ni mellan benen i sär. Jag vill veta var jag min sädesvätska tömmer. Fattar ni ej poängen, när ni ligger nakna på ängen. Jag vet att ni har ont och därför tillåts kvida. Jävligt tur för er att ni ej kan bli gravida.* Flicka rar som inga bekymmer har. O, om du kunde stanna kvar. Jag har inte valt att få födas. Och jag vägrar att ta livet av mig eller dödas. Jag kan inte rå för vad jag känner och tänker. och alla dessa fantasier som ni flickor skänker. Jag tänker på brott och jag tänker på straff och jag tänker mig ditt blod istället för vin i en karaff. Det ena leder till andra på den ödesdigra väg jag vandra. Vi sitter och dricker och du lägger dig ikull. Jag känner mig berusad, fast du är oskuldsfull. Jag ser dina bröstvårtor mot toppens tunna tyg. Jag önskar jag var modig och ej så satans blyg. Vill ta på dig, vill dig ömt beröra. Är rädd att bara förstöra. Klä av dig nu ! Inget fär dig skärma ! Mina fingertoppar skall dig värma. När jag bli farlig (vanlig), när ska jag bli bra ? När ska de ljuva flickorna från mitt sinne dra ? De kommer nog att stanna tills dagen då jag dör. De kommer nog att sjunga i min begravningskör. Ravenlord - 2010 * Kondom såklart |
|||
3. | Mörkrädd | 05:05 | Show lyrics |
Det är den sista dagen jag behöver finnas, och den enda jag inte kommer minnas. Längst fram i kön och nu förstår jag att levande är detsamma som döende. Jag ser och känner fallande snö från ett svndlande djup ovan mig - ett svarens universum. Mina tankar är knappast sammanhängande, men detta till trots är jag i något jävla sammanhang ogreppbart deltagande ? Jag önskar jag vore ett väsen av snö. Jag fantiserar om att jag skulle gömma mig i snödrivorna och dra in förbivandrande människor och kyla dem med min köld tills de stillnat och släppt sista värmen från deras kropp. I mitt varmsvärmande känsloliv utan en omfamnande värld känner jag mig som ett tänt värmelijus, placerat i en skog i Sveriges (just nu) kallaste plats. Jag gör ingen skillnad, men jag är känslosam - tills jag har brunnit ut. Jag åker bort från det mesta som är ert allt till mitt kanske något som är ert ingenting. En stunds ihågkommenhet är vad mitt levnadsdiplom kommer visa. Tänk ändå hur mitt hjärta orkar slå när min hjärna ifrågasätter detta oscriösa liv. Kan ingen rycka ner mig från den snara jag hängst i så länge ? Ni måste få se att jag fortfarande lever ! Se då det rep som vuxit in min hals och blivit ett med mig. I alla fall döden känner sympati ! Lat obducenten rondella mig öppen, bara för att chockas av hjärnimitationen likmaskarna gjort. Antingen jag är vit som renaste oskuldsfullsnön, eller svart som det mättade mörker under jordens djupaste havsgrav. Min hudfärg är pastell. Mitt leende är tics. Mitt skratt är den asexuelles orgasm. Är du mest räd för mörkret runt dig eller mörkret inutti ? Eller kanske den del av mörkret du stlutligen kommer att bli ? Ravenlord - 2009 - 12 - 13 |
|||
4. | Walking in the Air (Howard Blake cover) | 03:14 | Show lyrics |
We’re walking in the air We’re floating in the moonlit sky The people far below are sleeping as we fly I’m holding very tight I’m riding in the midnight blue I’m finding I can fly so high above with you Far across the world The villages go by like trees The rivers and the hills The forests and the streams Children gaze open mouth Taken by surprise Nobody down below believes their eyes We’re surfing in the air We’re swimming in the frozen sky We’re drifting over icy Mountains floating by Suddenly swooping low on an ocean deep Arousing of a mighty monster from its sleep We’re walking in the air We’re floating in the midnight sky And everyone who sees us greets us as we fly |
|||
5. | Slicka fitta | 05:17 | Show lyrics |
Jag är en Satans djävel och du är helvetiskt snygg. Du är en len liten ängel och jag sticks med skägg som mygg. Du och dina fantastiska vänner i era små kläder hetsar en armé av sexuell frustration inom mig. Ah! Nu vill jag slicka din fitta. Åh! Min tunga skall öppna pärleporten. Ah! Nu har du frestat mig nog. Åh! Våra läppar glänser av sav. Om jag kunde slicka med blicken skulle tjejerna ha jävligt svårt att gå rakt. En infernalisk man som mig vill gärna smaka på en fräsch tjej som dig. Sås! Sätt dig ned på en stol och dra upp din klänning eller kjol. Dra trosorna åt sidan och visa slidan. Ah! Nu vill jag slicka din fitta. Åh! Min tunga skall öppna pärleporten. Ah! Nu har du frestat mig nog. Åh! Våra läppar glänser av sav. Söta flicka - se mig i ögonen och säg att du vill att jag ska slicka fittan på dig. Åh, vad trevligt att få dig att komma, men synd att du måste fara. Jag slickar min gom och minns det underbara. Jag slickar din fitta när din pappa ser på TV. Jag slickar din fitta när din pojkvän sover bredvid. Och vad andra helst ej tror så slickar jag din fitta när du nattas av din mor. God natt! -Ravenlord 2010-07-18 |
|||
Side B | |||
6. | Underbart | 05:05 | Show lyrics |
Säg, är det inte underbart att bara lägga sig ned i gräset en dag av växlande molnighet och bara betrakta de små insekter som för sina små liv omkring oss varje dag? Jo, det är underbart! När jag ligger här och beskådar alla de små känns mitt liv bra litet ändå. De bygger bon, letar mat och förökar sig. Jag hyr en lägenhet, handlar och kommer utanför*. Jo, visst är det underbart! Säg, är det inte underbart att sätta sig ned vid havet en dag med växlande sol och se vågorna monotont men aldrig uttröttande slå mot land. Ja, det är underbart! Varför inte vara ensam och onåbar ett tag? Jag föreslår dig att gå ut i naturen - den människofattiga naturen. Ta med dig en flaska vin, en termos kaffe eller nån butelj öl. Vidrör sedan grönskan och låt krypen gå på ditt skinn. Känn dig naturlig som när du var barn. Ta fram tjälade tankar och idéer ur sina iden. Ja, det är underbart. Kan du namnet på en enda fågel? Har du någonsin sett ett vilt djur? Vet du namnet på träd och växter där du bor? Förmodligen kan du mycket mindre än du tror? I avgrunden växer inget, och det är dit som du är på väg. Dumhet syns ej i mörker. Säg, är det inte underbart att se din flickvän gråta äver något hon tror att du ej kan förlåta? Mmmm, det är underbart! Det mesta i liven är grått och svart och leder inte någonvart. Men det är inget skäl att gå ned sig i skiten. Du är knappast så benägen till självdöd som du vill att vi ska tro. Ser du inte våra värden passar du inte in i världen. Helt klart är det underbart att vara vid liv. Jag lever Nu - sen kan jag vara död i evig tid. Sist av allt - Pappa! Jag älskar dig! - Ravenlord 2010-08-13 * Hon var gravid när texten skrevs |
|||
7. | Gånglåt från Valhallavägen | 03:10 | Show lyrics |
Här går jag i kylan på Valhallavägen en frusen Novemberdag. Här går jag i Stockholm och känner mig förlagen, en sjuttitalsbarbar. Irrande ögon och skärrade blickar möter mig överallt. Jag går här i vimlet av frusna kroppar och här är tomt och kallt - så isande kallt. En löpsedel skriker ut våldet och smärtan som bor inom dig och i mig. I rännstenen ligger Grus Strömberg med sprutan som aldrig har funnit sin grej. Högt upp syns en fågel i skyn och den svävar i en hisnande himmelsvolt. Här nere går vi omkring i våra cirklar och döljer oss och längtar bort. Tiden är kort. Där dansar en vilsen och trött liten syster som aldrig fick sin chans. Och bakom henne dansar en minkpäls så yster i en ännu vildare vals. Och där dansar maran tango med Fortuna, hon skriker i vild hysteri. Och i galna karusellen snurrar vi alla i isig melankoli. I vilt raseri! Jag söker mig fram i vimlet på gatan i min egen snubblande trans. Jag trör inte längre på Herren och Satan - Jag söker nån form av balans Här går jag i kylan på Valhallavägen en frusen Novemberdag. Här går jag i Stockholm och känner mig förlägen i ett kaos som är jag. En sjuttitalsbarbar. - Gösta Linderholm |
|||
8. | De vilda vågornas piran | 05:03 | Show lyrics |
Det finns rivna vita streck i Pirans avgrund. Avlivna, levda, huggna; förevigade i berg. Den förhandlande döden Mercator oss leder. Kommen till en drömd plats förstörd och förgjord av dess innehåll. Travel! Där gamla drunknade gudar kvävs i evighet. Där värjande klippblock tar fiendeskur efter fiendeskur och rytande vågor överröstar vädjande barnarop. Dit vi sökt oss för ro och lugn blir snabbt en mardröm. Fångade av brutna tänder i en nattsvart mun. De vilda vågornas Piran! Fjärran vi är. En stund av njutning i allas suck. Där tvåsamma i tillfällig glömska bara ser i nuet. Ett högröstat rop för oss dit, bortom verklighet och reson. En siren som skrikande lovar respit. I vågors skall. En släckt marsall. Ett drivande liv. Förgäves. Med flaskors klirrande skenglädje närmar vi oss det. En svart horisont dold i ett skränande hav. Vår luft är kvav. Vår lycka är kvavare lindad i fuktigt tyg. Kyrkor, borgar och torn. Skandinaver som vi är så höjer vi vårt horn och ljuder förakt över det slaviska träsk. - Ravenlord / Melkor Juli 2007 |
|||
9. | Ursprung | 05:28 | Show lyrics |
Jag låter order sakta ta form som en del av försöket att rida ut en storm. Det skogstorn jag sitter i skakar av vinden och dess bräckliga konstruktion får på örat och kinden. Det stearinljus jag lyckats tända brinner med näppe och nöd, en välriktad vindpust blir snart dess död. Det är fortfarande länge kvar till första frosten men jag känner mig redan frusen av regnet och blåsten. Många är de människor som nu är fulla på krogen men ytterst få är de som är ensamma i skogen. Kristna, muslimer, judar och många därtill kommer att dö när jag får som jag vill. Skogen är vårt ursprung - skogen är vår borg! I skog känner vi glädje, lust och sorg. Vad gick fel? Jag vill kriga! Jag vill nå renhet! ... Jag ser ut från min lilla höjd och skådar ett grågrönt landskap, fritt från fröjd. Jag känner mig säll fast jag är lerig, regnvåt - längt från värmen i ett hem. Jag önskar mig blixt och åska! Något som göt mig rädd! Jag vill bli uppryckt från nutidsmänniskans trygga bädd. Kroppen huttrar, magen kurrar och tankarna far omkring. Runt om mig härskar naturens eviga monotoni. Det är regn och vind, mend ändå mer liv än en stadskårna. Jag hör en klagan och möjligen ett rop och plötsligt nedanför ser jag en meterdjup grop. Skulle jag lägga mig där uti ville gropen täcka över sig själv... Jag skulle ta ett djupt andetag och låtsas att jag snart måste bli väckt och därmed varde mitt liv släckt. Men en natt om sextionio år, då dimman ligger ogenomträngligt tät har jag blivit en annan existens. Då finns inga rimliga svar... Kvar. - Ravenlord - 2010-07-22 |
|||
10. | Untitled | 01:13 | Show lyrics |
10,2 Skål! "Det kommer efter som Arboga öl" Dessa bevingade ord ska enligt sägnen ha yppats år 1365, av en krigshär som kommit försent till ett slag. Soldaterna hade nämligen rastat i Arboga och prövat det lokala ölet. Redan under medeltiden var det känt för sin styrka och smak. Arboga 10,2 är ett extra, extra starkt öl. Med stor fyllighet med färg och arom. |
|||
40:46 |
Snart...
Members | |
---|---|
Melkor | All instruments |
Ravenlord | Vocals |
Tracks | |||
---|---|---|---|
1. | Mot Usquebaugh | 05:26 | Show lyrics |
Gyllene åkrar, nyslagna och badande i soljus - vi kisar Andra blicken skymtar fält och rusande skogar, täckta av snö Snö, piskald av skummande bränningar där timrade stugors fönster iakttar Dricker ur minnet, tankar om en god stundande tid. Färdas långsamt, men leende Halm och honung, salt och sorg Torv och tång, en eftersmak så lång Ett svidande skri av nostalgi Glasen är tomma, sinnena fromma Flutande sol bränner got och lungorna fylls av det glödande Vi färdas fram mellan byar, genom landskap - ur vinterns oas till et värmande glas Och alltsom snökaos anfaller vårt fönster delar vi denna stund Att en dag tillsammans resa till Uisge Beathas hemland Torv och tjärä, skratt och sång Sälta, en ton olja och tapper gom Mossig slättmart satt i brand Gammal skuta, soltorr på strand Mina vener, mina artärer och hjärnan likväl genomfars av whisky och jag andas min själ Jag hör vindarna skrika och spottas i ansiktet av ett upprört hav och dränker vemodet av alt vara i denna obesvarade naturromans, Kraft och mod fyller mitt upproriska blod. Med en butelj Ardbeg anno 1923 kan jag med klara ögon se med twåsiffrig geist i mitt omlopp Vi blinkar trött mot en gryende dag, simmandes uppströms i guld och syra Ett antal hyllrader från eau de vie kommer vi jämt förbli i Dalarnas agorafobi Gammalt damn och minnen som ständigt spelar detta ledmotiv Om vi nya i detta gamla något kunde så Kunde så... Kunde så... Så skulle vi en gång skörden få slå slå upp en till! Skål! |
|||
2. | Here Comes That Lonely Night (Clabbe cover) | 04:53 | Show lyrics |
Getting late - the evening’s just begun Another day’s work is nearly done As I’m strolling the streets where I live Trying to find what another night will give As I look in a window all I see Is my empty face staring back at me And it’s dark when I open up the door Nothing new - I’ve seen it all before Here comes that lonely night again... Bringing memories from way back when Here comes that lonely night again... No-ones by my side as you were then All these hours I will fight and I wish this lonely night would be over Have a drag on another cigarette Read a headline about another crashing jet Having dinner with people on TV I can talk to them but they don’t answer me So I turn of the set and go to bed And a page through a book that I have read Got to rest for a while, turn off the light Here it comes, another lonely night Here comes that lonely night again... No-ones by my side as you were then All these hours I will fight and I wish this lonely night would be over |
|||
10:19 |
Snart...
Members | |
---|---|
Original line-up | |
Band members | |
Melkor | All instruments |
Ravenlord | Vocals |
Tracks | |||
---|---|---|---|
Side A | |||
1. | Mot Usquebaugh | 05:26 | Show lyrics |
Gyllene åkrar, nyslagna och badande i soljus - vi kisar Andra blicken skymtar fält och rusande skogar, täckta av snö Snö, piskald av skummande bränningar där timrade stugors fönster iakttar Dricker ur minnet, tankar om en god stundande tid. Färdas långsamt, men leende Halm och honung, salt och sorg Torv och tång, en eftersmak så lång Ett svidande skri av nostalgi Glasen är tomma, sinnena fromma Flutande sol bränner got och lungorna fylls av det glödande Vi färdas fram mellan byar, genom landskap - ur vinterns oas till et värmande glas Och alltsom snökaos anfaller vårt fönster delar vi denna stund Att en dag tillsammans resa till Uisge Beathas hemland Torv och tjärä, skratt och sång Sälta, en ton olja och tapper gom Mossig slättmart satt i brand Gammal skuta, soltorr på strand Mina vener, mina artärer och hjärnan likväl genomfars av whisky och jag andas min själ Jag hör vindarna skrika och spottas i ansiktet av ett upprört hav och dränker vemodet av alt vara i denna obesvarade naturromans, Kraft och mod fyller mitt upproriska blod. Med en butelj Ardbeg anno 1923 kan jag med klara ögon se med twåsiffrig geist i mitt omlopp Vi blinkar trött mot en gryende dag, simmandes uppströms i guld och syra Ett antal hyllrader från eau de vie kommer vi jämt förbli i Dalarnas agorafobi Gammalt damn och minnen som ständigt spelar detta ledmotiv Om vi nya i detta gamla något kunde så Kunde så... Kunde så... Så skulle vi en gång skörden få slå slå upp en till! Skål! |
|||
Side B | |||
2. | Here Comes That Lonely Night (Clabbe cover) | 04:53 | Show lyrics |
Getting late - the evening’s just begun Another day’s work is nearly done As I’m strolling the streets where I live Trying to find what another night will give As I look in a window all I see Is my empty face staring back at me And it’s dark when I open up the door Nothing new - I’ve seen it all before Here comes that lonely night again... Bringing memories from way back when Here comes that lonely night again... No-ones by my side as you were then All these hours I will fight and I wish this lonely night would be over Have a drag on another cigarette Read a headline about another crashing jet Having dinner with people on TV I can talk to them but they don’t answer me So I turn of the set and go to bed And a page through a book that I have read Got to rest for a while, turn off the light Here it comes, another lonely night Here comes that lonely night again... No-ones by my side as you were then All these hours I will fight and I wish this lonely night would be over |
|||
10:19 |
Band ascii art
......................................................................................................:,................ .................,.,,.................................:......................................,....,..;.................. ................,:+;:;:..............................;,..................................,..:::..::..;.........,........ ..:,...........,;?%?%%:,............................,*.......................,,..........;:::%*:.*;.,;:....:,.:,.,.::,.. ..:+...........;%@#S##*...........................,,,?.....,:....,,::;:.....;:..........;+;;?##S+?%,+;?*,.,;.;..;;;;,;;. ..,%,..........;@S:,.?@+.,........,:,........,.;.;:..%,..,.,*:.:::,;+:*?+..;:..........,+;+;*#*?S#@#?%%@#?;:+.,+*++;+?:. ..+;?.......:,.;@#?:.%@#,::,..,,....+.....:.::;:;*;.,+?.:,;%+.:,.,:+%%S%@?:;.......,...;;;%%%#S?***?S##@@@#?#%#####*:... ..;,@+......,+,.?@@#+%*@+:::+,.,:,:.+.....;:**?%#+::,;*?*;%S......;%#S*+*@S+;...,.,:...*;**S@S*S##%*,.+*?S@@%?*?#?,..... ..+?#@;....,.+;:,+++;*:#?::;?+;::????.....:*###S###%,:,*#SSS..,...;@#%*+;*@%?;..;:++,..**?#@#,.+@#@#+.,+,+@+..,+:.,..... ...S??#:...::.*S?+:..+?#?::*#?*+S#S##S*:.,:#*?@#SS*#S,++%@@#::+....?#@S#@S?S#+*.::;%%,.+SS@@#,,##S#@#;;+?%#+;:*:,:?+:... ...::.+S*+,::;:%@#?,.;##S;+@S+?@##%?###*;?#;*@S*?%.*@:.;?#?#%SS+,...:?,:S##+;%#**%+##:::#@#*S++S@##@S*+%?#S%#S%%%+;;++.. ....,.;#@?;+.*S%@@@#*?*S@SS@%+;%SS#@S+S#+*S;S##@@#+S#:.,:?###S#SS?+?%?++#S@#+:?S%@@%S;;:*@+,S:+?S#@@SS@@@@#%;....,,::... ....,;*##%+?++%@@*%@@@%#@S+S%*?:::;#;*@;.S%;*+*?**#S*,,,.:%@#?+*#@@@@@S#@S*@%*%#S++S#%%SS#+*;+S#@@@#%???@#*;:;.......... .....;#@@@S*+*+#@*.+S@@@S:.*%;;??;*###+.,*S%%#S;?##%%*%;:,:#@%S##%+:*#+:*S?@##@S#?*#%SSS#@####@@%*%:*;+%@%*;,@S*,::..... .....;%;;+%##S?%@S..,S@@?:..?SSS@S#@S,...,:#SS#?#S*S@@@@##S@#%##;.,*S;...,#@@%*;?#%S,..,:%%%SS;*:;,?S.*@@S#+,S@@+.,..... .....:*,....:?#@@@+.;??#%:...;S??%?%?,,:..;?:*;;#S*:;*S%#?*;:;?%???S:;,.;+S#;..;S;#*.,+?S##SS?+;,,.SS:+@#@@%;:*#@*...... ......,:;:,....+#@#*,;:%S%,.,,,:.:,:::,:,+:.;+%%%#%%*:.;:..:,+:S%%#%:*#;.::%,:.::S#;..+S@@@@@S*,...S#SS#S@@#+.;+@@,..... ................,?@S;..;**;:::.:++;,,,,:.,,.,##?S#%%#%:,,.;,*+.*@@@S%S@#,.*;.:?;*@@,.:*+S@@@#?*;...S#S@@#@@#+;?S@%...... ..................*@@*..:*;+*:;.*SS**,;*,.:.,*?S?#%SS+.,::?;?+.+S#;,..S#%.S,..;#@@S.;?+*S@@@@S+**,:S#*%%#@@@%S@@%,...... ..................,#@@#?S?..,;%**@@@#S%@*,;;;?+?*S??:..:+?@S;S.;%??+;:%*#*#:.,;%@@%:%+,++#@@%;:;?*?#@S+?S@@@@@#*........ .................;%S?%#@@S,....;S@#?+*S@S+,:S??+*%%*,;.+?@@S:S?.%+:*:.?+?@#;+:*S@@S%%.;:.?@@;;..:?%@@@%S#@@@@?,......... ................,*;;..;@@S+;;:...*S..**%@**S@@@#%#@??*;S#?@S;+@**@%;..+%%@S??S@@@@@@*.*:.%@@:*...++%@@S%@@@@+........... ....................:,?@@@@#?+:;..%,,S##@##@#%*S##@##SS#:+@S+?#@#@#:;:+@#@@@#S*#@@##+:+::S@#;%:.,;?+@@S,S@@S............ .....................*#@S?*S@S??*,*??;;?@@S#S%SS%%%*,;+;.%@#+@@S#@@S*++#S@@#;,+#@@%?*+;+?#@#?%****##@@*.%@@?,........... .....................#@#,,..;@@@@%%:+?%S@@###@SSS#%+,;+.:?@@#?:,S#%#@?%#%#@S,.?#@@#SS####@@@@@#@#@@@SS:.#@@++,.......... ....................,#@@:..,,S#*#@@*+%#@@*;*S%+...+*,:..:#@#:.:?#S.,+%#@@@@*:.+@@@%@S%?%@@#???S@S+;#:+.,@@@?+........... ....................+@@@+...?S%.:#@@@#S@S..+S?%....,+,.:,#@#,.,%@S+...,;+%#S.:*#@#*+...*@@%...:%..+?...:@@@?............ ....................?@@S%...*#S,.+*##?@@;..:S#@;.....:,,?#@S;...%#S:......:#+.+#@#*....%#S;..,;,..;....:@@%............. ....................%@+.*+..,##,.;,%##@%...,*@@%........*@@#;....%@%.......:#+.:#@+....................,#@S............. ....................,%+..:;.:@#;.:;++@#,.....;#@;.......,@@%......*@;.......,?*::#*.....................%@#:............ ......................?+..,;.S?%..:..%%.......;@%........+#%.......:?:.........,,:?:....................*@@%............ ......................:?+..:,:*??....;*........*@?........,*,........;;............::,..................+@@@*........... .......................,....,.,;??...:;.........S%+,........;..........:,...............................;++%#+.......... ................................,;+:.,:.........*.:..........:...........,,.................................,+;......... ...................................,:,,........,,.............................................................;,........ ......................................,::,.............................................................................. .........................................,::,...........................................................................
:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::,,::,:::::::::::::::::::::::::;;;;+;:::::::::::::::::::::::::::::,,:::::::;;;;::: ::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::,::::::::::::::::::::::::::::;;:;:::::::::::::::::::::::,::::::::::::::::::::::: :::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::,:::::::::::::: ::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::,::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::,:,,,,::::::::::::: ::::::::::::::::::::,::::::::::;;::::,,::::,:,:::,::::::::::::::::::::::::::::::::,,::,:::::::;;;::::;:::,,::::::::::::: ::::::::::::::::,:::::,::::::::::::::,::,:,,::::::::::::::,::::::::::::::::,:::::,,:::::,::::::::::;;;;::::::::::::::::: ::::::::::::::,,::::,::::::,:::::::::::,,:,::::;;;:::::::,,,,::::::::::::,,,,:,,,:,:,:,,,:::,:::::,::::::::::::::::::::: :::::::::::::::,,,:,,,,::;;;:::::::::::::::::::;*+;:::::::::,:,:::::::,,:,,,,:,,,,,,,,,,,,,::::::::::::::::::::::::::::: ::::::::,::,:::,,,,,,,::,::;*;:::::::,::::;+;::;;+::::,:::::,,,::::::::,,,,,,,,,,,,,,,,,,,::::::::::::::,,,::::::::::::: ::::::::,,:,:,,,,,,,,,,:;::,+??+;:::::::::*?+***;::::::,:::,,,,,,,,::::,,,,,,:::::::::,:,,::::::::::::::,,,,:::::::::::: :::::::::::,,,,,,,,,,,,:;*+;;*%%%*;:::;::;*?**??+;:::::,,:::::::,:,::,,,:,,,,:,:,:::::::::::::::::::::::,,,,,,:::,:,,::: :::::::,,,:,,,,,,,,,,,:;;+?S*++*%%?;:::,:**?????*;;::::::::::,::::,,,,,,,,,,,:,:::::::::,::,,,,,,,,::,,,::::,,::,::,,::: :::::,,:,,,,,,,,,,,,,,;;;;;??+?S?*??::::;+?%%?*+::::::::::::::,:,:::,,,,,,,,::::::;;;::::::,:,,::::::,,,:,:,,,::,,,,,,,, :::::::,,,,,,,,,,,,,,,::,:;*?*?S?**+*+;++;*?%*;::::::::::::::,,,:,,,,,,,,:,:,:;::;??+;::::::::,::::::,,,,,,,,,,,:,,,::,, :::,:,,,,,,,,,,,,,,,,,::::+S#?*+?%SS%*+;;;;;*+:::::;;::::::,,,,:::,,,,,:,,:::;;;;*%?*;::;;:::::,,,,,,,,,,,,,,::::,,,:,,, :::,:::,,,,,,::::,:,,:::;+S#S#?;*%S%S%**+;:::;;:::::::;;::,,,,,,,:,,,,,,,,,::;;:;*%*+;;;;;::,,,,,,,,,,,,,,,::::,,:,,,,,, ::,,:::,,,,,,,:;;;;:;;;*%%?SS%*%###%%S%?*+;;:::;;+;:::;;;:,,,,,:,,,,,,,,,,,,::::;;%?++;;:;;;;::::,,,,,,,,,,:,::,,,:,,,,, ::,,,::,,,,,,:::;;+++?**?*+;;+*S####S?S%**+;:;;;;+*;::::;:,,,,,,,,,,,,,,,,,:::;;;%%S%*;;;;;+%%*;;:;:,,,,,,,:::::,,,,,,,, :::::::,,,,:::;;;;;;;;+;;;;;;:;%S###S*%S?%*+;++++;;;::::;::,,,,,,:,,,,,,,,::::;+;;+?*;;;;;;:+*+++***+:,,,,,::,:,:,,,,,,, :,,::,:,,,,,::::;;:::;;;;++++;;*%SS?*;?%???++++*+;::;::::::,,,,,,,,,,,,,:*%*::;;;+*+;;;;;;;::;;*?SS%%?:,,,,,,:,:,,,,,,,, :::,:,,,,,,:,:;;+++++++++++**+;;?S?%?+;+??*++++++;;?+;::::::::,,,:,,,,,:*?%?;:+;;%#S*;;;;;;::;;*SS#SS%*:,,,,,:::::,:,,,, ::::,,:,,,,:::;;:;;++*???%???%%%??%SS%+++?*+;;+;;;?#?;+;::::;+;:::,,,,:;++**;;+;+S###%++;;;;+*;+?%S#S%S+,:,,:,,,:,,:,,,, :::,::::,,:,,,,:;+;;*???*?*??%%%*??SS%?*++++;++;:;*%S%?*;;;;+*+:::::;;;+???+:;;;?SSSS?*;+;;+?S?;;*S@##S?;,,,:,,:,,,,,:,, :::::::,:,,,,,,;;;:;**+**+*+??%?++*%%%%%*++;;+;;::;?#@##%+???%?*;+++*+;;++*;::;;+SS%?*+;;;+;*%?*;;%@##S%+:,,,:,:,,,,,,,, ::::::::::::,,,,,,,:+;;;;:+;+*???%%S%%SS%*+;;;;;::+%S@@##*?S%S%?++*+*+;;:::::;;;+%SS%?;;;;+;;??++;*S%SS?+:,,,,,,,,,,,,,, ::::::::::::,,,,,,::,,,,,,:;+*?%%S######%%*+++;;:;**%##?*+;??*+;;;;;+;;::::;;;::;*%??*;;;;;;;++;;;;????*+:,,,,,,,,,,,,,, :::::::::::,:,,,,::,,,,,,:;+*?%SS###@@@@#S%*++;;;*+*??+;*+;+++;::;;+;:::;;;;+;;;;++++++;;;;+++++*;:;***++;:,:,,::,,,:,,, :::::::::,,:,,,,,,:,,,,,,::;;;;;;;+++**???*++;;::;;+?;;*?*;:::::,,:++++;;++;++;;;++++++;;;++++;;;;::;;+++;:,,,,:::,,,,,, :::::::::,:,,,,,,,,,:,,,,::::::::::::::::::::::::::;++??+::::::::::;**+;:;;;;;;;+++++++++;+;;;;;;;::::;++;:,,,,,,,,,,,,, :::::::::::,,,,,,,,:,,,,,::::::::::::::::::::::+;;*?*??;::::,:::::::;;;;::::::::;+*?*+++***++++;;:::::;;+;:,,,,::,,,,,,: :::::::::::,::,,,:::,,,,,:::::::::::::::::::::;?*%%S%*;::;:::::::::::;++++;;;;;;:*#S%??**??**+;::::::;;*+;:,,,,:,,,,,,,, :::::::::::,,::::,,:::::::::::::::::::::::::::::;*?%S%+:,:::::::::::;++***+**+;;:%#S%**+**+;::::::::;+*?*;:,,,,,,,,,,,,, :::::::::::,::::::,:::::::::::::::::::::::::::::::+??+:,::::::::::::;++*****++++++++;:::::,:,,:,:::::+*?*;,,,,,,,:::,,,, :::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::;:;::,;:::::::::::::;;;;;;;+;+::::::::::::::,:::::;;:;:,,,,,,,,,::,,, ::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::;;;::;::::::::::::::::::::;;;::::::::::::::::::;;;;:;:,,,,,:,,:::::: ::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::,:::;;;;:::::::::::::::: :::::::::::::::::,:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::;;::::::::::::::::::: ::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::;::::::::::::::::::::: ::::::::::::::::::::::::::::::::::;:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::,:::::+;+++;;;:::::::::::::::::: ::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::;:::::;;++;;;:::::::::::::::,::, ::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::;::::::::::::,:::::::::::::::::: :::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::,::::::::::::::::
..............................................................................................................................................................,..................... .......................................,,........................................................................................................................................... .......................................................................................,,.,............................,;::,,,,,.................................................... ....................................................,:..........................,*+::;.+?+%:...........................:,,::,,::.,.................................................. ..............................................,,::;;;:,,,,,,,,,.................:+*+*:;*+*%*........................,..,,,;;:,,.,:,.,.......:,...................................... ...........................................,:;::,,:::,,,.,,,,................,:;*S;?:,?*++?*,,,...........................,,,,,,,,,,;:,,,..,+,...................................... .....................................:+:,:,:;;;;;;:,..,;+;;,.................;%*%?+;.,;*;;;+*++,............................,:;;:::,:;;:;,:::,::,...,;:............................. .....................................,,::::;::;;:,....,:;::,................:;?%?+*....,+,.+?%#;............................:;;:::.,::::;;+;,.,,.,:;;,.............................. .......................................,,;:;+:::::,.,,,,...................;?*++;*;.....,,.,;?S%:...........................:;+::,::,..,;;;;,..,*+:,................................ ..................................,:+,,;,,;++:,,,,,,;++;;,.................+?+?:,,,.....,+:,.;%%+.........................,.:++;;;;;;,:+;;:::;*++:.................................. .................................,,:*;;+;+;,::;:::::;:;;+:;,...............+%*;.:+:,.....,:+::*S?.........................,:;+;:,,:+;;;::,.,::?+.................................... ............................:*,..,,:+:*+;,,;;;+;..,:;:..,,,,...............,?S;.;+;,.......:,;+??,........................;+;:,.,..:;:;::,,+;;;::,.................................. .............................:;,,,...:+;:++;:+;+*::,.:::,...................+%*..*,..........;;?*............................,;;;,.,,,:,,::;,.,,,;.................................. ................................:;:...,..:+;+;;+*;:,,+;*:...................;#?,,,...,*?,....,?*+........................,;::,,::....,,:;;,,:;;;,,.................................. .................................:;::.::.;:,,:;:,....,,,,,..................,+S++,..,*S@%...,*?+;.....................,:::;:;::........,...,;;:,..,:?;.............................. ...................................:+,+,.::,.,.,....,,,,,.,,.,,:............;%?%?;..+*?@@?..+*S%;....................,::;:,..,::;;;+++;;;;::::;+?S##*............................... ..........................,,.........,;,,;.....,,...::,:,:;:,:;:.............+##S?+:?+S@#@;?S@%,.......................,:;+??%%??%%SS##@#@@@@@@@S?;,................................ ..........................:%?+::,,,,:;+*%S%%SSSS%%*+;;::;:.,,.................:S@S#S*?S#@#S@@*.....................:;+%*;+%@SSSSS@@@#@@@###%%*;,.............,...................... ...........................:?#@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@%%???????+;;:,,..............,%#@@#S#@@@@@*..................,;+?+;*@*S%@#S%%*;;+:::;:,,.......................................... .............................,:+??**+*#S??%%?S##@@#@@##??*?*?%%*;,..............,#S#@@#@@@@S................,;+S%**?+#@@#%*,.........,,,,,,,,....................................... ........................,,,,...................,,+??S#@@@?*?:++?S?;,.............:#%#@@@@@@+..............:+*???#?%@#@S;,:,.,..,:::,.:;+++:;:,...................................... ...........,.......;*;:::;+**++;,.::::;::;::::;;:::..,*?%@%S??:,;*#S+,............*@@#@@@@@,............,*?:?;?*###?+:.,:;;:,,,,,:,.,:;;;;.......................................... ...........:;++:,,.,+???*?????**+;?%%%*?%??*****;+;;+,...;?%@@S%*,**?S+,..........,#@@@@@@S...........,;?++?*%#@@#+..,,,,,,::::,,,,.:;::::,......................................... ............,;?%??*+;;*??S%%%%?**??*?*;;;;;:;+*??*+;+;:,,,..+#@##S#%?%SS:..........*@@@@@@%..........,*+.;S@@@@?;,.::::..,,:,;?*???*;;+;,........................................... .......,.......:?SS#%??%?%%??%%**;:,...,:;+++???*?*+;++;;*;,.,;#@@#S?*?S#*,........:@@@@@@?.........+??%?%@@@@?.....,,::,,,:.;+????%**+++;:,........................................ ......,??+;:,....,;?%??%%%???*;,....:*%%%%%??????**+++*++;;*+:.:?#@#S##S%S%,.......,@@@@@@?........+#++#@@@@%;..,,.::,,..........,;**??%%%*++:...................................... .......:?%%%*?*;:,.:***%%%??;.....:%###SSS%%*?%?*++*****+;++*+*:.:@@@@@#?*SS:......,@@@@@@?......,?%S###@@@#:...:*::,:,............,+%???S#%*+::.................................... ........:*???%SS%?%??*?S@#*,....,?S#S###S%%???S?*+:::,::;;;;++*::,;S@@#%?%?%%;.....,@@@@@@%.....,%S*?%@@@@%:....,,,....,,,,.........,:*??*?%%?%*+,.................................. .........,+?%##S#@#S%???S%,....:SSSS??%%%?**+;**?*?*;:,......::,,..,S@@@@@@SS%;....:@@@@@@#,....*S*?S#@@@%......,....:++;*++;:.........,+*****???*+:................................ ..........,+?SS%S#S%S%?%S,....,S@SSS????%????+:,:;;;+*++;:,.........,?@@@@@##S?;...;@@@@@@@+...;%%?%@@@@%:..........,+;;;+?%%?+,.........:+***++++++*;,............................. ............:???%SS%%%?S?.....%#S@@@%*;+;:;++++,...;%@S?**+*,.........*@@@##S#%%;::%@@@S?@@@+:+??S#@@@@?...........,***;;;+%*%S%;..........:*?**++:,,::,............................ .............,++*?%S%%*S*....;@S?SS%S?+,.......,..+@@@#%*;;%?,.........+#@@@######@@@@@*:?@@@@###@@@@@@:...,:,,....;*+S;;?S@S?###+,,,,......,;**+;++,............................... ..............,:+**???*S*....*#SSS???*%?*:,......+@@@@#+,::?#;........,:+@@@@#@@@@###SS;?+?%**S@@@@@@@%;:::::,,,...*+;;;?##?%?S?#?+:;::::,:,,.,+***+;:,............................. ................,+?*?**??,...?%?%%???%????*;....?@@@@@%:;;:?#+......,:++?#@@@@#S@#S?;++*SS++*#@@@@@@@@?*;,.........:*;;:+S#+%*?%%SS%:,:;;+*?**+;+;;;++::,........................... .................,:**;*?%+...*%??%%?????%???*;.+@@@@@@@?;;;*%*.....,;+?%S@@@##???S##@#;+*+*;S@@@@@@@@@@#%?+;:,,.....+++:;S??%??%%%%@S:..,:;+?????**;::,::........................... ...................,;;+?%%;..+??%%*;;+*?????**;#@@@@@@@S;+;;?*;++*?SSS%%%%S@SS**;+?*S%:*S#%?;S@@@@@@@@@@@@@@@@#SS%*;+*;;+%*%%S%?%S###%:....,:+*****?*+:,............................ ...........:::.......,:+??%*,,?S??*+;:,,;++**+S@@@@@@@#@%*+:?S%#@@@@@#%%S#@@#%???***SSS@@@@@@@#SSS#@#@@@@#@@@@@S?+,.+;:;+%?S%%?%??%%%S?:.....,:++++**?*+;::,........................ ...........,;+++::,...,:;*?%*:;%??*::;::,..,,;#@@@@#@@@@#++*%S,,,+???%S@@@@@@###SS*+?S@SS#@#%??SS#@@#S**?+,:;:,.....*;*+?S%SS%+??S%?SS#?,.......,:;+;+******;:,..................... ..............,+?**+::,..:**??*%%**+,..,,....?@@@@##S@@@#?+**%?......:%#@@@@@@@?#@##S?%####*%SS@%%@@#%**:*.........,S%%%S%#@#??S%@S*%SS@?,........,:++++++*?+**,,................... ................;+*+:;*+;::;***???*+:.,.....;@@@@@###@@@@#%*+%%+,,..,+?%@@@@@@#S##?#@@S##@@@@#%?S@@@S#S%;*:,.......*?*+S%S#@#S%#%?S#%SS?#?..........,++;;;:;+****;:................. ..................,;;+??*??*******?*+:*+:...S@@@@@@@@@@@@@#%;**%+*;,.:;*S?S@@@#S??S@#@SS*?S#@@@@@@@@#?#S;:........;+;;+SS#S?##S#%S?#@S#%?%*,....:.....;;:+,.,,:;;+*+;,.............. ....................,;??*?%????*?****++*+;.;@@@@@@@@@@@####?%;?%?+***;;,;+S%@@@#?SS##@#+:;;###@@@@@@@?*#.........:*,?*?@##S?#@@@#@@%%@%%S%S+......,;;,::;;,,.....,,:+;.............. ......................:+*?%?%%%??**+*;++;+,%@@@@@@@@@##S%##?*;+?S;;;+?*;.*;;?@@@@@@@@#?,,;;%#@@@@@#%S::+........,?:;+?###%%?S@@@@#@@S%SS?SS?,.....::::::;;;:,,...................... ........................,;+?%%???***+;?:*,?@@@@@@@@@@SS#S@@#S%+*%?.,:;*+;*,.;S@@@@@@S**+,,;SS@@@@#?:;.:.........+*+;+%@@#%?%@@@@@@S#@SS%S##%*.......:,..,:;+;:,..................... ...........................:*?%??**?*+%:#,*@@@@@@@@@@@@@@SS##S?*%S:...,++;,:::?%@@##?*+%+,?#*#@@@;.............++:+:%@@@#%S@@@@@@@@@@SSS%S@##:.............:;;:,.................... .............................,;*+**+*;*,*+;@@@@@@@@@@#@@@#SSS##*?#%,.....,..,,.*##@##%?*+:*SS#@@S+;,..........;?**?S@@#@@@#@@@@@@@##@@SSS%%SS?.......,;,.....,:;;:,................. .................................,,;%++,:*;@@@@@@@@@@@@@@@S%S@@S*%S%:........,+?*?#@?+SS:,+#S#@@?+%??+;,....,+%??%@@@@@@@@@@@@@@@@@@###@%%S#%#;.......:;........,;+;,............... ...................................+%;,..:+@@@@@#@@@@@@@@@SS#@S%??%%S+...,;+*??+;?S@@S?+;+%S@@@S+,:;++?**+:+%%SSS#@#@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@#S%@@#S,........,;:........,:,.............. ...................................**;....;@@@@@@@@@@@@@@@@#@@@#S#??SS*:+**;+,.,.+%*@S****?%S@@+:....,::+;+*%S#@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@#@#SS##*.........,:,........................ ...................................;S:....?@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@##%S?+;::....,..+??##?*++?S@@%?:....,,....,,;*%%@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@SS#SS@#:...........,,,,.................... ....................................*;....*@@@@@@@@@@@@@#@@@@@@@@@?;:......,,..:,;*%S@@@#%@@@@??,..............:?##@@@@@@@@@@@#@@@@@@@@@@@##@#S#%.............::,,.................. ....................................,*.....*@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@#+:..............:%?%##SSS####%*,...............;S#@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@#S#@@*..............,:,,................ .....................................+:.....+@@@@@@@@@@@@#@@@@@S:+,...........,...*%?SSS%S#%SS%;.,:,....,......:+?@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@##S@@#@+...............,,................ .....................................*%,.,;+.;#@@@@@@@@@@S@@@@S:,+.......,:;:,,...,*?%S%S##S%%*,.,,,....:;;,.,,*??%%S@@@@@@#@@@@@@@@@#@@#@@S##S##S?................................. ....................................:@@*.,::,,,?@@@@@@@@@@@@#*:,.,.....,;;,,.......,*%?%%%##%*;...........:??%+%S%%*+S@@@@@@@@@@@@@@@@@@S%%##@SS@SS,................................ ....................................;@@#;,.::;..;S@@@@@@@@S+,........,;?,...........+**+%%+*?*:..........,+*@*+*?%%?;;?#@@@@@@@@@@@@@@@@#SS%@####@@?................................ ....................................%@@@#:..,;:.:+?#@@@#?:.........,:+%?...:*;......++?++*??;+,......,*%,:*+@:,,:;+?*:;?@@@@@@@@@@@@@@@@@@S%####@##S,............................... ...................................;@##@@#,.,:,;:,;*%#*,.......,,,;**##:,..;?;.......*;+++:%,+.......,+*+?**@#+;;+;*+;;,;#@@@@@@@@@@@@@@@@#?%SS###@#*............................... ...................................%@@@@@@S,..,+:,:;+:::......:+;+*S@@S+;;,.,,,,.:;:;*:+;+++::..,..,+?++??%@#@@*,;:;;:::,:S@@@@@@@@#@@#@@@@#%#S#@#@S?,.............................. ..................................;@@@@@@@@S,...,+*:.,:.....:+++*%@@@@@?*+*;;;;,:+?%*;;*:;*:::.:?*;:;*+*%?S#S@@@%:,;:;;:+:;S@@@@@@@@@@@@@@@#S@#@###@?;.............................. ..................................S@@@@@@@@@#+...:.......,:;++?S@@@@@@@@#;+++*??S#*?++++*;?+*+**+?#@S####SSSS@@@@#*:.,,;;;::%@@@@@@@@@@@@@@@S?S@@@##?*.............................. .................................+@@@@@@@@@@@@S+,......,:;*??SS@@@@@@@@@#*+:+;;;**;++?+;+??*?%*+*S#S####@#%S@@@@@@@S+..:;:,,,:?#@@@@@@@@@@@@@#%#@@@#S?:............................. ................................,#@@@@@@@@@@@@@@#?+,,,+?%##S%S%@##@@@@@@@%*:**:+*+*?;?*+;?*+***??S?%SS#@#%?S@@@@@@@@@S:...:;::.,?@@@@@@@@@@@#@@S#@@@@S*,............................ ................................+@@@@@@@@@@@@@#@#S%%%%#@@@S%%###S@@@@@@@@?%?*?**?*++*+*%+:?%;++???SS###@S%S%#@@@@@@@@@S:..;,.:,..:#@@@#@@@@@@@#S#@@@@S*;............................ ...............................,#@@@@@@@@@@@@@#@#SSS%S@@@S@SSSS%S@@@@@@@@%%?+?%#S#%S#%S?:,?%S**?;.+@@@@@@#%#SS@#@@@@@@@S::..:;;...,?@@#S#@@@@@#S%@@@@@?+,........................... ...............................+@@@@@@@@@@@@@@#@S#S%S@@@S%%#@#SS#@@@@@@@@#?S%?%%#S??*++?S%?*++++?+.#@@@@@#S@#%?%%S##@@@@%;..,,:+:,..*@@#?S@#@@#S#?#@@S#++........................... ..............................,S@@@@@@@#@@@#S#%SSSS%S@#SS%??%%###@@@@@#@@@##S?%%#:,,;;:;@##,....+?;++%#@@#%@@#%S@S%S##@@@S*:,..:++;,.+@@#?#@S#@##@%#@@@??,.......................... ..............................+@@@@@@@@#@@@S%S#%%%#SS#S%*?;;SS##@#@@@@@@@@@?*;+?S+:*%%S##+###%?*++?...,+S@S#@@@S#S#@@@S####S*;;,,:,;,.+@@#S@@%S#S##?#@##**.......................... .............................,#@@@@@@@@@@@S%S%%##S@##@@*?+:.:*#@@#@@@@@@@%+;++;%SS##@@@@#:#@@@#*+#S*:.,,,;SS##@SS?%S#S%?%?SS::+**;,:,:,;S@S%#S%?#%SS##SSS%,......................... .............................*@@@@@@@@@@@SSS@#S@#SS?#%??;,...:#S@*#@@@@#;:+:;?#@@@#SS%S@#:#@%+;?##@@#%;::.:?SS@@#S%S##%%%;;?;..,;*%+::.:;?####@#S#%S##SSS*+......................... ............................,@@@@@@@@@@#%?##S###SS+%**?:......;*+,#@%*%,,+:;%SSS#@@###@@%;+::?#@@@@@@##?:..,;#S@@%####%S%;.,,.....:%%+,+:.,,::;*?#@#@SS#S*%,........................ ............................%@@@@@@@@#@%%#@@#@@#%*?+??,...........;+:?,.:,+S@#%SS####%%??%?SS?%#@@@#@###S+..,+S##+*?#%:,,...........**:,....,,,:;;++?#S#S%%+........................ ...........................;@@@@@@@@@@S?#@#@##%+?***+,.......,:::::;?+,,.;S######SSS+*S##@S@@@S;S##S@@#@@@+;;:::::+;;:;;++;:.........+;...,:;;:*@S#S%S@%#SS?,....................... ..........................,#@@@@@@@@@#SSS@@#?%??*+,........,;+;,;::::::::*SSS@@##S#;;#@@S;;@@#@;+###@@#S*:,.,,...,%@##%%?*???*:......,;+,.,:++;.*@@@##@S%##S*....................... ..........................?@@@@@@@@@#?*S@@%*%??*:.........,?+++;;;++;;,..,.,:?##@?S.S@@@%.,#@@@*:@#@S?:..,;+%+...,;?%##@@#S%%SS?:......:*:,++:+;:%##@@S@S@@S?;...................... .........................+@@@@@@@@@#?S%S#S%?*++,..........+?***+;+*S%?+;,*%+..,;%SS;*@@@?..?@@%:?@?+++,;*%##?,:,...,;+?%S#@@@#SS%+......,;:;+:*:;,+###SS%#@#**...................... ........................:@@@@@@@@@S%%S;###%*,...........,+??;,.......:;*;,?#%:...:+***?S;..*S*+*?::+?S###S*;:;*;.....,;+*?S#@@@##?;.......,:::;;;;:*%#@S#%@#%%;..................... ........................%@@@@@@@@%*%@;*##%;,..........,;*+,.....,;+*+;,...,:*S?,.,.,;*+++;:++;;++?S#S%+:,..,::,,.......,+**%@@@@@??,...........,:;+;*@##@#S@#%*,.................... .......................+@@@@@@@#S+%#%++*:,..........:+;:...........,;?S?;,...:?%+*%*:::,,,,:;*S@@@S+,,;;;,.....,........,;+*?#@@@%%;.............,:+@@S#S#S#S??;.................... ......................:@@@@@@@@@*%@#?:............,;;,................,*#S+,...:?%?%SS??+*?%#@@#%*:,;;;:..,,;+;:.,;:......,;**S@@@%+...............,+S######@#?%,................... .....................,%@@@@@@@#?S@*+;..........,.,+:....................:?S%+,...,*%%SS#S%S%@@?;?%,,...:+;::;:...,:,.......:+**S@@@;.................,*%##@@@##?+................... .....................*@@@@@@@@SS@;...............*;..........,,,..,,,....,;?SS*,....:;++**?%@*,?S*,.,:;;,..,,:+?%S%S*;......,;*?S@#,...................,*@@#@@@%%,.................. ....................:@@@@@@@@@#?:...............,%....,;:,...,:::,,;:,,....,;?S#?;:?*+**?%#@S*,;*::.,,,,;?%%?***?S#@@#,.......:*?#@:.....................*@##@@#?*.................. ....................%@@@@@@@S;:.................;S,..:,,+;,......,.:,;:......:+?SS?%%#@##@#%?S:.,,:;*?%%?+:,,?S%*::::,,........;*%@*......................+#@%@@SS:................. ...................:@@@@%S%?,...................,#%;:;+;,,,::,,......,.....,,:,++*%#SS?S@@@???%+*##S?;:,,..,,+;::;;;;;,........,*%##,......................;S**@@#?................. ...................%@@@*,+;,.....................?@#%?*++;:,,,,,...........,;+*,;****?*?%#S?*+S@#?:..:;;**;**??%*++............,?%%S;............,,...........,?@@#;................ ..................,@@S*..........................,?@@SS?*+:::,,:,,...,..,....,;:.+;:,.,*?S??*%S+,.:;;+??%SS@@###%?+:,,.........,%%%S+............:*?+:..........+@##,............... ..................;#?;............................,?@###%%*;;:,:::,..,::;,,....,::,.,+*%S??+?+,:;+?%?%@@@@##@#SSSSS*;,..,;:;++*%###S,..............;SS?;,........;#@?............... ..................,,................................+@@@#@#S%*;;;;:,,..........,:::.,%SS?++%*:;;;**?%#@@@@@##%%%%?*????++;??S#@#@@S:................,?S%S+,.......:?S,.............. .....................................................;#@@@##@#SS?*+++;::,.,?**+**??**?S?*%@@S%??++++++++*?%%SSS%%%%??%?%#S###@#S#%:..................,??S@S:........,............... ......................,,,,,,,,,:::::::,,::::::,.......:%@@@#S#@@@@S%%??**+:+;+++*****%S##@@%;::;*?*?*+;::,.,,,,,:;;;;;+**%SSS#S%*,....................:%?@@#:....................... ...................,+;;;;;;;;:::;:::+++;+;;:;::.........;#@@@@#####@@@@@##S%%%%%%SS##@@@#%+:;+S@#SS##???*???*:,;??%***???%SS#%*:.......................?%S##%,...................... ....................,::;;;;;;::::;++**++**++;;::,:,......,?@@@@@@@##@@@@@@@@@@@@@@@@@@#?++*?%S#@@@#%***??**+*%S#@@@@@@@@@SS#;..........................+%%S##;...................... ..................,:::;::;;;;::::::,;;;;;+;;;:,,,,,........;S@@@@@@@@@@#@@@@@@@@@@@@#%+;;*%@@@#%?*+++++++++*?%%%%*%?SSS%?S*,...........................*%%#@@?...................... ...................,:+:*+:;;*;;;:;;;;;+;+++++;:,............:S######@@@@@@@@@@@@@@#?*:+%#@@#%?+:;;++;;;;+;++*;;;+*++?++%#S,...........................,SS#@@@%...................... .....................,:;++;*?+;;+*+++;****++*++**+:::,,,,,,.:??%#@@#@@@@@@@@@@@@#SS?SS@@@@#SS%?%%%?**+;+*****???%?%S#SSSSS,...........................*S%%###*...................... .........................,.**+?%S@SS##@##@#####%?*+;;;++++;,,%???%S##@@@@@@@@@#S%%#@@@@@@@###@@@@@@@@@@@@@@@##S%S%S#S%%*+?,.........................,*%%%S##S,...................... ..........................;*S#@#SS#@@@@@##@@##@S*+;::;:;;;;;,*????***?SS#@#SS#S#S@#@@@@SS?%S%*?SSS##@@@#S#@@@@@@#S???*+++?,........................:?%%%S##S:....................... ......................:;++*+%S##SS#######@#@@S%*+;;:::;:;;:;:;:++*?**?SSSSS?????SSS##%%%?%S%?*%%S%%%%S#SS%SS#S#@@S#+;++++*:.....................,;?%%S#@##S:........................ ....................,,,:+%#S%?*#@@@SSSSS####@#SS%+;;::;;;,..,*;::::;+##%%%?**S??%%?%%%?????*+**?%??%%%%%SSSS%?%SS%*;+++++*:......,:,.......,,:;+?%SS###S%+,......................... ....................+*+*S@@@##S#@@@@@@@####%%%S@#S*;;;;;;,,.,+;;+;+*%%S?**???S%%%?*+***???*++**??**++***??%%%%*?%SS?*;;;+*:......,;?%%%??????%%%?SSS#%*;,........................... .....................,+?SS@@#@@@@@##@@@@#@##S%#@@#%%;;+;,;;:,++???%%??%%??%%%?%SSSS#%%%%%?%##@####SSS???***?S%+***%S@?;++*;.........:+?%SS#####?????+,.....:;:,::::................. .................,..:,::..;+*@@@@@@@###@#@####@#S#S%++?+:+*;.+SS%?*?**????%%#S%%S#S#SS%%%?%S@@@@@@@@@@@#S%?*%%;*?*S@#S?+++:.............,,:::::,,.......,:,,::,:,................... .................+:,*,:++....:?#@@@@@@###@#S##@@SS?%%*++;;::+?@S??*%%?%???S%#%?????%??%S%?%%S##@@@@@@@@@@##S%?***%S%%?%S**:................:;;::,,,,,,:;:,,,:::;,................... .................,;;;+..;;;*;*%###@@@@#####SS##@SS?*::,,:;+**?#?**+%%%%%?**++;++;;++***??%%?%??%#@@@@@@@@@@@@%%?*#%+???##S?+:,.......,::;+?%%*++;:::;;;;:,,,::::,................... .....................:;,;+:S@@@@#S#@#@@##SSS%#%**+;:.,;**?????S++*%???+;++;:,::;:;;;++**???%%**?%#@@@@@@@@@@@@#?%%*+*??S@@@#%?+:.,:;;++;;;?%%?*??***?:;++:,,;;;:,.,,................ ......................,::;+%*;%??SSSS#@#SSS*%S;,..,;**?%%S%??*%*+S%*%:,,,,,,;;;+;;;;;++**???%??????%#@@@@@@@@@@@%%?*;;;%@@@@@S%%**+;+*??**+%S%%%%%*?*++??*+::::;;::,................ ........................,,:;**%%S####S#@#%?%%?+,,;**??%%%?*+;::+;;?%:.........,::;::;++;+**??**??%%?%#@@@@@@@@@@S??S?+*@@@@@@S%%?%S#@@#S%SSS@#SSS%%#%????*:::::,..,,................ ......................,,,+*+**%%?SS%%#S##%?%*++;***?%%??**;;::::,.,:.....,......,:;:;;;+;;+****????S%?SS@@@@@@@@@@%S@%@@@@@@@@#SS%??S@@@@@@@@@@@@@@@#%%+:.,,,,,,:::,................ ......................::::;*%S?%%S##%%%%##S%??**%SSS????*+;:?+;,:+:.:+.,*++.+,.::.,;;:+*+;:;***?????S%%SS#S@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@%?*?S@@@@@@@@@@@##***+**%;;+::,................... ......................,:;;;+#S#%S?#@######S?*???SSS%??**+;;,*+;.+*:,*,.+*:,:?::?,,;**:+**;;;***???%%S#SS##@@@#@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@#S%%??#@@@@@@@@@@%?**?*++;,:.:;+;:,............... ...................,,,::;;;;;??+%S#@@@@@#SS+;+%%?%%?*++?++;;::,,:::,,,,:,..::..:,,:,;;+**;;+****??%%%%SS##@SSS#@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@##%*%@@@@@@@@%;;*+*:::,.,+:+;:,................ ...................,;:,,,,+??%SS#@@@@#@@##?**?S#S%?+++?;+;*?+:,?,++.++....;+++++;::+:;++;;;;+**??%%#S%%S@@@@@S#S#@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@#S%SS####@#?%?%?*+:::::;+,................... .....................,::++%#@@@@@@@@@@@@@@######%**+;??*?;**+;:*::.,?:,,,:*;+:?+;,%;+;+++++**??%%###SSSSS##@@@#@#%%S%%SSSS##@@@@@@@@@@@@@@@S???*???%???*++;;+,,,,,.................. ....................,:;;;;;;++*%SS%###@@#####S%?**+**;;*****+*+++*++;;++++;++;;:,.,,,,:;;;;;++;+**+*++*++*???????????*????%S%?%?%S##S@@@%*%%#S%%?*+;;:;+++;+*??++;.................. ...................................,,,::,,.........,,,,,,,,,,,,,,,,,,...................,,,,,:;;:;;;;;;::++;:::,,,.........,.,::+*?**?%?:.,,++*+++++++;;....,,,,,,.................. ...................................................,.......,..............,,...................................................,....................................................
Here you can inquire, learn, read lyrics, find collection albums, cassettes, vinyl, cd's. This database makes it easy to find objects to buy in a store such as ebay, amazon, alibaba, etc.